Istället för vykort 2
Trots sina elaborerade assonanser och alliterationer kan följande rader, som inleder dikten "Ode till den höstlige Neptunus", möjligen vara Erik Axel Karlfeldts allra sämsta: Var det dig jag såg i gubbigt ryggsim drivande åt väster, medan bister östan rev i tovigt brösthår, grönt som tång?
