Mankell über alles (eller: Bättre förr?)

– Författarna är väldigt moraliska. Henning Mankell är en gammal, god, socialdemokratisk predikant. Det går hem här i Tyskland. [...] Det finns en bild av att Norden representerar någonting som är rent och fint och det finns ju en tradition i Tyskland att blicka norrut och att se upp till de skandinaviska länderna, säger Wolfgang Butt.

Citeras det i en artikel om svenska deckarframgångar i Tyskland. Nu ska jag inte breda ut mig med vad jag anser om det klichémättade pappersmasseslöseri som är Mankells böcker*, utan endast för jämförelsens skull anföra vad Carl-Henning Wijkmark (som i och för sig på ett ganska gnälligt vis håller med de gnälliga deckarförfattarna om att precis allting i Sverige var bättre förr) skriver i sin essäbok Samtiden bakom oss [Ad Libris, Bokus]:

Svenska populärromaner med provinsiellt rotsystem har stark åtgång i Tyskland. På grund av något som hände 1945 producerar tyskarna inte själva denna typ av litteratur i en mängd som svarar mot efterfrågan. Importerad germansk underhållning får oförskyllt fylla den kännbara luckan.

Läs fler teorier här. Det här med att allting var bättre förr är för övrigt något som både högerorienterade intellektuella (som Wijkmark) och vänsterorienterade (till exempel Tomas Forser eller Aftonbladets Sartrefanclub) verkar vara rörande överens om. Fingranskar man när "förr" egentligen inföll finner man märkligt nog alltid att allting var som allra bäst på sextiotalet.

*) Särskilt som jag bara stått ut med att läsa lite drygt en av dem, som jag råkade hitta kvarlämnad på ett marockanskt hotell häromåret. Stammisarna där tyckte förresten också att det var bättre på sextiotalet. Malte P @ 22:25 |