Mest förbisedda boken 2004

När jag tänker på världen, tänker jag på den med en nostalgi som om jag hade dött och blivit, låt oss säga, en ängel. Jag har en känsla av att världen är som barndomens avlägsna by för någon som är född på landet. Jag tänker på den från ett stort avstånd in i framtiden. Den är som en stad på havets botten, där jag bodde, innan vattnet kom. Jag kan bara tänka på den med en stark känsla av att slitas itu eller flås levande, och detta är nostalgin. [---]

Jag föddes i Bukarest och länge trodde jag att Bukarest var världens vackraste stad. I min illusion drömde jag att Bukarest var en fantastiskt stad. Och på sätt och vis kan denna illusion vara denna fantastiska stad. För – liksom jag sade om det förflutna – där jag såg ruiner, uppfann jag palats, jag uppfann en hel topologi. Jag försökte rekonstruera Bukarest i enlighet med mina egna inre strukturer. Jag försökte skapa en blandning av en stad och en människa, mig själv. Bukarest var inte en plats i världen, utan en plats i min hjärna.

Detta är ett par citat ur en intervju jag gjorde med den rumänske författaren Mircea Cartarescu för GP hösten 2002. Förra året kom första delen av hans storverk om Bukarest, romanen Orbitor [Ad Libris, Bokus] på svenska i Bonniers Panache-serie. Ett av de första inläggen på denna blogg noterade att den knappt hade recenserats. Tre månader senare har den fortfarande bara blivit anmäld i GP och några mindre tidningar. Boken är storslagen, poetisk, visionär: på en gång samtidshistorisk och med drag av fantasy eller science fiction. Jag är inte ensam om att tycka att den är något av det bästa som givits ut på länge och jag hade nyss med den på min årsbästalista. Men varför blir den inte recenserad? Malte P @ 01:00 |