Vid den bortre änden av skalan mellan vanlighet och det icke-existerande finns nyanser:
Det finns en sorts definitiv sällsynthet, en annan sorts osäker, fluktuerande sällsynthet, en tredje sorts tillfälligt uppblossande sällsynthet och en fjärde sorts lokal sällsynthet. Om en bok som är sällsynt kan man säga att den är introuvabel, unik, måhända unik, extremt ovanlig, mycket […]
William Congreve:
Of those few Fools, who with ill Stars are curst,
Sure scribling Fools, call'd Poets, fare the worst:
For they're a sort of Fools which Fortune makes,
And after she has made 'em Fools, forsakes.
William Wordsworth:
We poets in our youth begin in gladness;
But thereof come in the end despondency and madness.
Bidra gärna med mer på samma tema!
Om någon undrat över vilken som var den nya innedrogen under 1800-talets första hälft:
"Gref Löwenhjelm har nu för andra gången meddelat mig din vänskapsfulla bjudning på lustgaze; men all slags lust, till och med i gazform, tyckes vilja gå mig förbi. Jag har nämligen lofvat ut mig på landet i förmiddag. Om det är möjligt […]
I Vitterhetssamfundets samlade skrifter av Johan Henrik Kellgren (band XIII:2., s. 584f) finns ett brevfragment från 1789, vars sammanhang är helt obegripligt, men som jag tycker utgör ett mycket fint borrprov genom författarens och epokens språk och mentalitet, där ingen riktig skillnad i vördnad görs mellan ämbetsmän, en god lammstek, Guds ord och hjärtats historia. […]
Det största problemet med min nya enmeningsrecensionsgenre är att det är svårt att citera böckerna. Andrej Platonovs grävande (någonstans mellan koordinaterna Kafka och Candide) i den sovjetisk-mänskliga existensen under Stalins katastrofala tvångskollektiviseringar i romanen Grundgropen vill man exempelvis, för att kunna låta dess säreget deformerade språk tala för sig självt, ägna minst en mening plus […]
Carina och Lars Burman har uppenbarligen förenat nytta med nöje när de skrivit noterna till Vitterhetssamfundets utgåva av Grannarne av Fredrika Bremer:
171 "sockerpletschen" (ty. zuckerplätzchen) sockerplättar; skilj 10 äggulor från vitorna, vispa samman äggulorna med 2–3 dl. strösocker till vit, skummig massa, slå 6 av äggvitorna till skum, blanda c:a 3 dl. vetemjöl i äggulsmeten […]
(Ett tjockt mörker överhöljer Teatren. I det samma Christjern nalkas öppningen av tältet, uppstiga ur jorden de båda mördade Ribbingarnes skuggor, och stänga honom vägen. De äro unga barn klädde i vita svepningar, och blodige om halsen, med håret utslaget och hållande varann om livet.)
Scenanvisning ur Kellgrens libretto till operan Gustaf Wasa, efter en plan […]
I en recension i GP som inte finns på nätet skriver jag, apropå en nyutgåva på svenska av Faulkners mästerliga ödestragedi Absalom, Absalom! att det är "ett av den modernistiska romankonstens paradnummer: ett storverk där språkrikedomen aldrig är prål; där yttre komplexitet alltid svarar mot inre". Därtill har den en av mina favoritinledningsmeningar, som med […]
…därtill kommer en nästan rousseauansk attityd som inte är ovanlig i svensk kultur. Det rör sig om en vilja till absolut uppriktighet, ett krav på att poesin ska göra sig kvitt den förkonstling som man menar att intresset för formen leder till. Ingenting får stå hindrande i vägen när ett hjärta utgjuter sig för ett […]
Jag råkade läsa gårdagens avsnitt av DN-följetongen med den på kultursidorna enormt hyllade Stieg Larsson. Nu undrar jag, som läser få deckare, om det finns någon särskild regel som säger att beskrivningar i deckare måste vara både extremt utförliga och klichémässiga? Eller finns det någon konstnärlig tanke med att man återfinner exempelvis dessa två olidligt […]
Man har inte rätt att skriva illa, när man har möjlighet att skriva vadhelst man vill […] Ingen tvingar dig att utöva detta yrke, men om du ger dig in på det så utöva det väl. Tillgrip det framför allt inte som medel för ditt uppehälle. Dina materiella behov skulle ofelbart återverka på ditt arbete, […]
Ruskin igen:
If I were Chancellor of the Exchequer I would lay a tax of twenty shillings a cake on all colours except black, Prussian blue, Vandyke brown, and Chinese white, which I would leave for students. I don’t say this jestingly; I believe such a tax would do more to advance real art than a […]
I Erratas serie om kontorsmaterial vill jag tillfoga en fotnot ur The Elements of Drawing av John Ruskin:
Stale crumbs of bread is better, if you are making a delicate drawing, than India-rubber, for it disturbs the surface of the paper less: but it crumbles about the room and makes a mess; and besides, you waste […]
Från en ung och fattig skrivare till en annan, år 1799, citerat ur Leopold under Gustaf IV Adolf av Olle Holmberg:
A propos, Broder, af Cantzliet, Leopold har i dessa dagar blifvit Cantzli Råd. Lidner dog i rännstenen, Bellman på kroget, Stenhammar på lazarettet, et egit Mecenatiskt sätt at belöna stora snillen, då träsnillena en […]
Ack, först nu ser jag hur lätt det i grund och botten är att skriva. Andlöst läser vi det simplaste brev bara det är privat och den sämsta vers bara den är personlig […] Jag känner tydligt att det inte längre går att uthärda att den offentliga personen i vårt inre sitter grensle över nacken […]
One often hears of writers that rise and swell with their subject, though it may seem but an ordinary one. How, then with me, writing of this Leviathan? Unconsciously my chirography expands into placard capitals. Give me a condor's quill! Give me Vesuvius' crater for an inkstand! Friends, hold my arms! For in the mere […]
För några år sedan hände sig, att allas tankar på en gång riktades mot bästa sättet att tillreda kaffet. Detta berodde, nästan utan att man anade det, därpå, att statschefen drack mycket kaffe.
Man föreslog att bereda det utan föregående rostning eller pulvrisering, att dra ut det på kalla vägen, att låta det koka tre fjärdedels […]
Som julläsning hade jag Bleak House [Ad Libris, Bokus] av Charles Dickens, som av många anses vara hans bästa bok. Själv fann jag dess breda svep över skilda samhällsskikt något ojämna, men fastnade särskilt för språket, sådant det ter sig i mer utarbetade passager — präglat av rytmiska, rikt kommaterade meningskonstruktioner, alliterationer och andra effekter. […]
Johan Henric Kellgren, "Tankar öfver granskning", Stockholms-Posten 29/10-1778:
Man anser härstädes för en omänsklig grymhet, at upptäcka fel i en Klåpares skrifter. Om någon vågar säga: Detta barn vore behagligare, om det ej vore så fult, om det haltade mindre, hade lifligare färg, mera qvickhet, renare uttal, om det ägde fyllighet och proportion til alla […]
Dags för en paus från det arktiska:
Ananas, den liufligaste föda härstädes, växer ongefär som våra grankottar, dock mycke större. Den smakar som vällusten: har ock samma påfölgder; ty den skadar hälsan.
Menade Jakob Wallenberg, som hade smakat, i Min son på Galejan. John Locke, däremot, hade inte smakat frukten och skriver i sin Essay Concerning Human […]
Thorild, ur Den nye Granskaren, 13. 14. juni 1784:
Svenska Parnassen –
Är en kal och naken Klippa: med här och där några halftorkade blomster. En död Ekorre ligger där istället för Apollo. Is och Måln betäcka den. Men då och då framspela någre lätte tö-ljumme vindar, liksom vore det sista ljudet af Anakreons harpa, eller en […]
Åtskilliga i Erratas läsekrets verkar uppskatta Stig Ahlgren. Jag har Obehagliga stycken och Det kritiska uppdraget liggande (Bengt Holmqvists gamla exemplar är det för övrigt) och hittar formuleringar värda att citera varje gång jag bläddrar i dem. Detta stycke har jag till exempel fastnat för:
När de riktigt fina recensenterna vill avliva en författare använder de […]
Apropå det aktuella och svåruttömliga ämnet skinnband så kan jag inte avhålla mig från att citera Stig Ahlgrens bok Det kritiska uppdraget (1946), artikeln Skinnbandsbanditerna:
Malmö är av hävd och tradition skinnbandsbanditernas tillhåll. Skinnbandsbanditerna kan inte tänka sig en bok utan skinnband, liksom Capilloannonserna inte kan tänka sig honom utan hår. En häftad Shakespeare är […]
"Det är med Svenska Snillet, som med Svenska Solen. Vi hava några sommardar lika vackra med Södra Länders; men allt det övriga är höst och vinter." — Johan Henric Kellgren, Strödde reflektioner, i Litteratur, Filosofi och Moral
"Vad var nu Thorild. Det, som så många andra, det, som vi egentligen alla äro i Norden: ett gott […]