Malte Persson: Errata

Är detta en bra översättning? Avgör själva!

Den berömda inledningsmeningen i Jane Austens Emma:

Emma Woodhouse, handsome, clever, and rich, with a comfortable home and happy disposition, seemed to unite some of the best blessings of existence; and had lived nearly twenty-one years in the world with very little to distress or vex her.

Och samma i en nyutgiven nyöversättning signerad Rose-Marie Nielsen:

Emma Woodhouse kunde nog anses höra till de lyckligt lottade i livet. Hon var vacker, klok och gladlynt, kom från ett rikt och gott hem och hade trots att hon snart skulle fylla tjugoett inte drabbats av särskilt många sorger och bekymmer.

Jag vet inte om det verkligen är nödvändigt att totalt göra om meningsstrukturen – dagens läsare kanske inte anses klara av en mer komplex syntax –, men jag vågar tro att det i så fall kunde ha gjorts på ett mer följsamt sätt. Och jag vet helt säkert att vad än Emma är (intelligent, spirituell, etc) så är hon inte just klok. Hela intrigen bygger ju på att hon, utifrån sina höga tankar om sig själv, agerar synnerligen dumt och oerfaret. Vidare tycker jag att det är olyckligt att bestämningen "rik" flyttas från Emma till hemmet – detta är ju en roman som handlar om en synnerligen krass äktenskapsmarknad, där enskilda personer precist och sakligt värderas med adjektiv just som dessa: "handsome", "clever", "rich". Och varför "kunde nog anses" istället för bara "föreföll" eller motsvarande? Men mest illa av allt tycker jag om det där klåfingrigt tillagda "trots allt", som i mina ögon berövar slutet på meningen hela dess ironiska udd.

Alltså konfunderar det mig att läsa hyllning efter hyllning av översättningen i recensionerna. (Med ett undantag. Plus en utförligare diskussion, som dock också den bara utmynnar i ett slags relativistisk entusiasm.)

Till saken hör att jag tidigare har tittat närmare på ett par andra av Nielsens översättningar (t ex Naipauls Nobelföreläsning, där man med fördel även kan jämföra de franska och tyska översättningarna) och då stört mig på vad jag uppfattat som en genomgående banalisering och utslätning av såväl ordförråd som syntax. Men även i de fallen verkar få eller ingen annan ha reagerat. Och Nielsen anses vara "en av Sveriges skickligaste och mest erfarna översättare".

Så kanske har jag fel? Eller representerar jag bara en totalt annorlunda översättningsfilosofi, som få andra delar?

Uppdatering: Bernur kommenterar, och den som eventuellt själv vill kommentera kan ju göra det hos honom.