Malte Persson: Errata

Willy Kyrklund

Willy Kyrklund är alltsÃ¥ död. Om det var nÃ¥got som skulle kunna fÃ¥ mig att omedelbart göra ett avbrott i min bloggsemester, sÃ¥ var det väl det. Fram tills igÃ¥r var han Sveriges bästa levande författare — lika lysande klar i tanken som i den sällsynt vackra prosastilen. Ingen annan författares böcker har jag för egen del läst om sÃ¥ mÃ¥nga gÃ¥nger, och ända sedan jag först läste dem har jag haft hans musikaliska prosa som förebild för mina egna skrivförsök. Kanske ocksÃ¥ hans sätt att göra det banala och sentimentala skrivbart genom att vaccinera det med en absolut osentimental ironisk skärpa.

Jag rekommenderar läsning och omläsning av alla Kyrklunds böcker — de är inte sÃ¥ mÃ¥nga och lÃ¥nga, och lika roliga som de kan vara sorgliga —, men bra ställen för nytillkomna läsare att börja kan vara Solange, Mästaren Ma och reseskildringen Till Tabbas. Fortsätt sedan med de kanske nÃ¥got mer komplicerade Polyfem förvandlad, Den rätta känslan och Om godheten. Ett ganska ofta citerat stycke ur den sistnämnda kan kanske duga som avskedsord, alltsÃ¥ frÃ¥n honom till oss snarare än frÃ¥n oss till honom:

Du som valt sjövägen från Kap till Cooch Behar och har supit upp spriten i kompassen, förlora ej modet kamrat! Styr efter topplanternan på din båt, den är dock ett högre ljus, inte så mycket högre men iallafall. Du kan räkna med en osäker kurs över mörka vatten. Detta vet du säkert.