Malte Persson: Errata

Det är svårt att föreställa sig Hemingway l ä s a dessa böcker, så jag skulle vilja se i vilket skick de befinner sig - speciellt Faulknerböckerna - - -

Gertrude Stein måste väl finnas där i alla fall. "Som en lektion i att skriva prosa," sa han efter att ha redigerat/korrläst 'The Making of Americans'.

Hm Hemingway… aldrig fastnat för honom. Var det inte en stil som gjorde väldigt mycket succé efter kriget, desillusionerad alienerad man, tillknäppt… Lite nostalgiskt sökande efter något slags möjlighet till heroism trots allt. Problemet för mig var att hitta något mellan raderna. Det var snyggt och suggestivt skrivet men bortsett från stämningen fattade jag aldrig grejen. Å andra sidan var det längesen jag läste Hemingway, då tyckte jag det var rätt tomt.

Men han var en stor generationsförfattare, för folk födda på tretti- kanske fyrtiotalet. Det är ganska lätt att begripa det. Ett slags urban hårdkokthet som nog kändes väldigt fräsch.
Idag - om jag ska vara elak - tror jag att han är en inspirationskälla för att han är så lättläst. Men det är kanske dags att läsa om Hemingway, det var nog i tonåren jag läste honom.

Nilsson, lär dig läsa - och skriva.

J=P?

Hemingway hade tydligen När-Var-Hur. Ett förvirrat felköp kanske?

Men han stiger lite i aktning, Canettis The Tower of Babel (Die Blendung), fanns i ett prydligt exemplar.

J: kanse det fast det värkar jobbit ijentlien

men du kanse har tips om var man kan börga.

Roligt att han hade trolleriböcker. Förvisso nödvändigt med kunskaper i magi för en författare.

Näpp, J är inte P. Men han/hon har rätt ändå.

Vafan, Hemingwaz. Har den killen läst Malmberg. Wallace Stevens. Jag tror inte det. Man borde kanske kasta honom i Fyrisån. Eller typ i Mälaren, det hade han förtjänat. I den mäktiga Mississippi hör han inte hemma.

Nå. De gustibus och så vidare… Men Nilsson avfärdar en av våra verkligt stora på ett felaktigt, svepande och illa skrivet sätt.

Det är ju populärt med tävlingar nuförtiden… Så… Hemingway, flipp eller flopp?

Die Blendung är en skitroman. Tänka sig att Canetti ligger begravd alldeles bredvid Joyce.

Hemmingways A Farewell to Arms handlar väl om en krigsinvalid? Hårdkokt. Tacka vet jag Hammockways Farväl till verandan. Den tar liksom andan ur en.

Uppfattar inte alls Hemingway som hårdkokt. Och inte är det tomt mellan raderna heller! Nilsson förväxlar med någon annan?

Die Blendung skitroman? Nu blandas nog hermelinerna med katterna. Drivveden med den svindyra björkimitationsved man köper på Statoil. Och Joyce av alla människor.

Undrar hur många av kommentatorerna här som egentligen skulle vilja kunna skriva en bråkdel så intressant som dem de angriper….

Nästa uppgift, Malte, blir att hitta "Hemingways fylla". Vad hade han i barskåpet? Och den som säger mojito blir spolad på dass. Jag tippar julöl.

En gång när jag var renons på drivved och kaminen behövde mer bränsle försökte jag sätta eld på eländet, men det fanskapet vägrade ta fyr!

Nu har jag lindat upp den på rulle där den fyller sin funktion efter väl uträttat värv.

Hemingways persona har ställt till det för osäkra berättarjag. Att associera honom med Chandler är oursäktligt. Prosan har hamnat i vanrykte, eftermälet är en tragedi. Okunnigheten flinar och kväver en gäspning.

Men har verkligen Hemingways prosa hamnat i vanrykte?

Ja. Inget prat om Hemingway utan hänvisningar till isberg och hårdkokthet. Sällan berömmer man hans fina naturskildringar. Eller påpekar att prosan är öm, sentimental, kärleksfull, lyrisk.

Finns det hjärterum finns det stjärterum. Men att nyttja det senare rummet till att stjärta ner Die Blendung… Då har man nog fått saker och ting om, och i, bakfoten. Ändamålet vanhelgar medlen.

Jag tycker inte att man ska kasta sten i Fyrisån.
Eller i Mälaren heller för den delen.

Varför inte Hemingways fylla? Haha.

Hemingway hade integritet, skrev det han ville skriva på det sätt som han trodde det skulle skrivas. Inte som de flesta andra, vilka skriver det de egentligen inte vill skriva, på det sätt de tror att publiken vill ha. Jag får alltjämt gåshud när jag läser Den stora dubbelhjärtade floden I och II, Indianläger, A clean well-lighted place, A canary for one, Världens ljus, Och solen har sin gång och Den gamle och havet.

Märkligt förresten att "A farewell to arms" översattes till "Farväl till vapnen". Det borde rimligtvis ha blivit "Ett farväl till vapen".