Edelcrantz recenserad
Recensioner av min roman Edelcrantz förbindelser kan nu läsas i DN, SvD, Aftonbladet, Expressen, Sydsvenskan, HD, Kristianstadsbladet, NT, BT, Arbetarbladet, ÖP, Vi, Tidningen Kulturen… — Kulturnytt recenserar också. — Jag uppdaterar när jag hittar fler.
Bernur skriver även utförligt på sin blogg. Jag har verkligen inte mycket att klaga över.
Uppdatering 23/8: Lade till ytterligare några länkar ovan igår. Idag får boken högt betyg i Stockholm City.
76 kommentarer till "Edelcrantz recenserad":
Det fanns faktiskt ingen recension i dagens GP. Inte ovanligt att de recenserar dagen efter första recensionsdag.
Mattias | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Vill på inga vis verka njugg, men ändå. All denna översvallning, apropå förbindelser och köttgrytor och sådant, gör dig inte lite misstänksam? Eller ingick den rent utav i experimentet? (Telegrafen går varm, ryktet sprider sig, etc.) I så fall desto mer imponerande!
RH | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Eva Ström skriver på sin blogg att det är hon som skrivit recensionen till GP. Jag citerar:
"Dagens text är förstås Malte Perssons Edelcrantz förbindelser som får samfällt hyllande recensioner. Partout. Själv skriver jag om den i GP, men recensionen har ännu ej dykt upp på nätet. Men läs exempelvis vad Sigrid Combüchen skriver i Sydsvenskan. En inspirerande bok ger inspirerade recensioner"
Crister | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Otroligt kul med genomslaget, Malte (och tack för en fin kväll igår)! Nu kan du snart dra dig tillbaks och leva på räntorna.
gudmundson | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Att boken är recenserad av GP (i vid bemärkelse) tycks det då inte råda något tvivel om. Däremot törs jag svära på att recensionen ännu inte publicerats. Om det nu inte var så att jag vid frukost råkade förväxla tidningens del två med del tre.
Mattias | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Mattias: Du har säkert rätt - oavsett hur många delar GP numera sönderfaller i. Eva Ström har nog inte, till skillnad från dig, sett dagens GP.
Crister | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Inte alls meningen att låta tjurig alltså. Jag har gjort betydligt besynnerligare saker än att förväxla tidningsdelar, så det i sig var inget sätt att belysa omöjligheten i att jag kunde ha fel.
Jag lämnar funderingarna kring GP där, även om det är intressant att de inte så sällan publicerar en dag efter alla andra. Egentligen är ju den enda rimliga kommentaren en sådan här dag:
Grattis!
Mattias | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Tack till alla som gratulerar!
Uppenbarligen anser inte GP att min bok (eller böcker överhuvudtaget) är tillräckligt viktig för att recensera på recensionsdag. Och att jag själv skriver där ibland har uppenbarligen inte renderat mig någon fördel… Eftersom Bonniers böcker traditionellt kommer på fredagar så uppstår i och för sig ofta trängsel (särskilt om böckerna, som i DN, ska konkurrera med filmpremiäret också), och det är begripligt om somliga böcker får vänta någon dag. Just denna fredag var det dock ingen som helst trängsel, eftersom den enda andra boken som skulle kommit samtidigt verkar ha blivit försenad till oktober.
Gudmundson: Kul att du kom! Hörde att du fått tillfälle att återbruka gamla raggningsrepliker på latin? Jag hoppas att det är som du säger med räntorna…
Malte | 2008-08-22 kl 13:56 | #
… vilket osökt kommer mig att tänka på en viss räv….
SP | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Ett stort grattis till de lysande recensionerna!
Onkel Sölve | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Stort grattis till hyllningskören!
Emma | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Men är det inte en del "…om än i gyllne dosor…" över recensionerna? Nästan ingen går in på innehållet.
Håkan | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Ja, Cristers recension gav ju verkligen prov på bildning.
"murken smuts!, etc, Maltes bok är avsevärt mer än _traditionella historiska romaner_litterärt avancerad (avsevärt mer), stilistiskt fullödigare (avsevärt mer också än de andra historiska romanerna) och genomtänkt (även det avsevärt mer än historiska romaner som föregått herr Persson). Vägen ligger öppen; nu beror det på honom hur han hanterar framgångens frukter och hur väl han spelar sina kort. Hans äregirighet tycks vara gränslös, utan minsta ansats till spärrar."
Alltså, Crister:
Vad i helvete är "murken smuts"? Vad i helvete är är en spärr utan ansatser? Är Maltes bok verkligen bättre än alla historiska böcker som nånsin skrivits?
Varför klagar du på kulturklimatet, och samtidigt skriver en rövslickande, fullständigt förvirrad recension? Har du ingen självkänsla?
Din anmälan är förvisso ytterligt confus,amusant i sin inconsequens på min ära, etc etc.
Det är inte så märkligt att alla räknar Malte som en språkekvilibrist, när recensionerna är fulla av veckla ut trådar, till centrum etc etc.
P | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Jaja, jag är — som vanligt — berusad.
Men maken till förvirrat dravel — alltså Cristers recension — han jag faktiskt aldrig läst i hela mitt liv.
P | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Jag tycker att det är synd — Malte har tydligen skrivit en lärd, bildad, och inte minst AMUSANT roman — och så blir han recenserad av ett gäng chimpanser med glasögon. Well. Det är väl de publika villkoren.
P | 2008-08-22 kl 13:56 | #
"Varje spår av hans en gång febrila verksamheter på de mest vitt skilda områden är närapå raderade."
Varje spår är raderade.
"nu beror det på honom hur han hanterar framgångens frukter och hur väl han spelar sina kort."
Jo, man måste hantera frukterna, det är ju känt sedan gammlat.
"Hans äregirighet tycks vara gränslös, utan minsta ansats till spärrar."
Jag har förlorat spärrarna till min ansats, jag är så gränslös!
"Han törstar efter framgång, denna världens ytliga prål och epåletter."
Ja, vem törstar inte efter framgångens ytliga epåletter.
"Han tycks ha samlat på akademier som en skalpjägare"
Ja, som skalpjägare samlar på akademier. Bra citat.
+ murken smuts" etc.
P | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Jag tror säkert att Maltes roman är bra, men recensionerna är det mest stupida jag läst; berömmer dom honom inte för att vara blodfull och doftande och stinkande, så beskyller dom honom för att ha skrivit en alltför abstrakt roman, utan blod och dofter.
Eller så är det fullständigt förvirrat jävla dravel som Crister.
P | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Puss på dig också P!
Crister | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Nej, du har murken smuts på dig!
P | 2008-08-22 kl 13:56 | #
P: Kunde du inte skaffa ett ex. av boken och skriva en egen recension som du sedan publicerar eller länkar till här?
Det tycker jag vore intressant!
Erik | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Tack för intresset, men jag skriver inte recensioner. Ingen bok förtjänar en recension. Utom möjligen En vinter i Stockholm av Pleijel.
P | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Inte? Men du läser dem ju hela tiden? Och recenserar dem?
Erik | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Den enda dagstidning i Sverige som saknar webbplats, Jönköpings-Posten, skrev så här i går om Edelcrantz förbindelser, efter drygt halva texten ett referat av vad som stått om huvudpersonen i NE och Wikipedia, m.m.:
"Utan tvivel är Edelcrantz förbindelser en läsvärd historisk roman, i viss mån en förnyelse av genren. Som konsumentupplysning bör det dock tilläggas att det underlättar om läsaren i förväg är åtminstone något orienterad i den gustavianska tidens politiska och kulturella historia. Men som människoskildring har romanen också en allmängiltighet som lyfter den över sin tidsram." (Josef Rydén)
Tala om att gardera sig!
bernur | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Josef Rydén är väl en pensionerad lektor? Historiker? Inte litteraturkritiker? Eller minns jag fel? Har för mig att han skrev i J-P redan på 70-talet.
Crister | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Crister: alla - och nu menar jag a l l a som skriver i JP skrev i JP på 70-talet! Det stämmer det du säger, han är pensionerad lektor/historielärare. Om jag sköter mina kort väl, kommer jag om tjugofem år eller lite mer att få skriva i JP! Ljusnande framtid - - -
bernur | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Det var mycket "avsevärt mer" i Enanders recension… hahaha… Jag har inte läst Maltes bok och tror den är bättre än Enanders recension ger intryck av att den är. Men hur bevisar man att den är avsevärt mer genomtänkt än alla historiska romaner genom tiderna? Vilka är kriterierna? Beskriv genomtänktheten och jämför den med andras genomtänkthet.
Nilsson | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Ett PS - jag menade givetvis att jag tror att den är avsevärt mycket bättre kanske inte än alla historiska romaner genom tiderna, men än Enanders recension ger intryck av att den är.
För övrigt undrar jag hur det känns att adlas till prins av Maria Schottenius.
Nilsson | 2008-08-22 kl 13:56 | #
"Inte? Men du läser dem ju hela tiden? Och recenserar dem?"
Gör jag?
P | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Äsch, glöm det. Är i själva verket inte jätteintresserad. (Kanske har jag helt enkelt blandat ihop dig med någon annan skarpögd fyllekommentator?)
Erik | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Grattis ändå - även om en del av recensionerna verkar vara vänskapskorruption, men är det inte romanens själva tema? Som man ropar får man svar?
Emma | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Jag tror "bernur" vem det nu är och den där genanta Enander gör Malte Persson en björntjänst när de skriver på det sättet. Åtminstone om tanken är att nå ut till den stora bokläsande allmänheten, nämligen kvinnorna.
N | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Läser den del av den stora bokläsande allmänheten som kan bli skrämd av Enander med flera överhuvudtaget den typen av recensioner? Jag trodde han skrev för en helt annan målgrupp.
O | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Inte skrämd, äcklad. Ja, den bokläsande allmänheten är mycket ute på nätet och letar.
N | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Sakupplysning: Jag känner inte Malte Persson. Aldrig träffat honom. Aldrig talat med honom.
Crister | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Annat än elektroniskt, antar jag?
Hur många gånger blir man inte intresserad av en bok trots recensionerna, snarare än på grund av dem? Överord kan vara gulligt ("världens absolut bästa historiska roman genom tiderna" hade varit naivt och kul) och behöver inte väcka misstänksamhet. Men…. att bli adlad till prins av Maria Schottenius, en person som kombinerar en hög position med ett mycket, mycket lågt anseende i kulturvärlden, känns väl antingen avskyvärt - eller komiskt.
N | 2008-08-22 kl 13:56 | #
N: Du undrar vem Bernur är. Det är lätt att ta redan på. Klicka bara på hans namn. Han döljer sig inte - till skillnad från dig - fegt bakom en signatur.
Crister | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Ja, vem är den där bernur? Jag borde veta, eller inte. Om min text om Edelcrantz förbindelser uppfattas som lismande, så är det inte mitt fel: jag tycker att jag la in ett par invändningar, men de kanske inte var tillräckligt tydliga (är alla som skriver kommentarer här fulla?). Det är väl inte heller så att jag skriver för "den bokläsande allmänheten": jag har 132 läsare, så jag hoppas att "den bokläsande allmänheten" är fler.
bernur | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Fegt? Tja, det vet jag inte. Det är ju väldigt vanligt med pseudonymer på internet…
Jag tror att rätt många recensenter (avser här emellertid INTE att utpeka Enander och eller Bernur) är fulla när de läser böckerna, även om de inte är fulla när de skriver recensionen.
Jag är fortfarande nyfiken på vad Malte Persson tycker om Maria Schottenius recension. Eftersom diskussionen nu handlar mycket om ära och berömmelse, fåfänglighet m.m.
N | 2008-08-22 kl 13:56 | #
N: Jo, det är fegt!
Jag läser aldrig onykter, skriver aldrig onykter eller i bakrus. Skriver ändå nästan varje dag. Det gör väl mig snudd på till nykterist, antar jag.
Crister | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Är man som Malte Persson kritiker i två stora tidningar, skapare och drivare av en välbesökt litteraturblogg med inbyggd självsaneringsfunktion, minglare på fester, deltagare i kritikerseminarium, uppläsare på aftnar, konstnärlig ledare för poesidag samt initiativtagare till en Facebookgrupp på temat, så får man nog finna sig i att skuggan av en korruptionsmisstanke ibland kan råka snudda vid en där man går. Nå, den har snart blåst förbi och betyder egentligen inget. Och ”Edelcrantz” kan förstås tänkas läsvärd ändå. Eller kanske snarare – just därför?
Crister: Anonymitet i dessa sammanhang kan måhända också handla om att inte vilja straffa ut sig helt i onödan. Fåfängan får man då lägga åt sidan. Pröva!
RH | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Står man inte för det man skriver kan man väl lika gärna hålla truten. Pröva!
Crister | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Hur tänker du då "kan man lika gärna hålla truten"? Jag står för vad jag skriver, däremot känner jag inte alltid behovet att försegla skiten med mitt namn.
Ernst Ahlgren | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Jodå, Crister Enander. Jag står för vad jag skriver, och är för övrigt inte det minsta rädd för att straffa ut mig. Maria Schottenius vet exempelvis exakt vad jag tycker om henne. Anonymitet kan vara intressant av helt andra orsaker, och fascinerande nog bör det gå att granska argument helt oavsett om det är Gustafsson eller Enquist eller vem det vara månde. Nu har det i och för sig uppstått vissa missförstånd - jag har knappast framfört några direkta korruptionsanklagelser (det har kanske någon annan kommentator gjort), däremot ifrågasatt Enanders nykterhet i intellektuell bemärkelse, och bett honom mer konkret beskriva på vilket sätt Edelcrantzboken är avsevärt mycket mer genomtänkt än alla andra historiska romaner, till exempel. Och det helt oavsett om Malte Perssons bok är lysande, intressant, halvbra eller usel. Om man vill hävda sig vara en kulturkonservativ kritiker som slår vakt om värden som gått förlorare, så är det viktigaste att man föregår med gott exempel och inte vräker ur sig det sedvanliga hajp-svamlet. Det är också därför jag diskuterar Schottenius recension, som är mycket lik Enanders, trots att DN:s kultursida framförallt är ett hemhåll för topplistor och trendidiotier.
Det enda jag tänker avslöja om min identitet är att jag är mycket äldre än samtliga i sällskapet.
N | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Hoppsan. Gått förlorade, ska det förstås vara.
N | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Ack du anonyme gamle N!
Jag skrev i min recension: "Edelcrantz förbindelser är avsevärt mer litterärt avancerad, stilistiskt fullödigare och genomtänkt, än traditionella historiska romaner." Jämför alltså med t ex Katarina Mazettis Blandat blod (Historiska Media) så förstår du nog vad jag menar.
Crister | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Erik Wijk erbjuder idag Malte Persson en plats i det kulturradikala lägret:
http://www.aftonbladet.se/kultur/article3159880.ab
En aning märklig artikel. Jag trodde, som sagt, att det var där Malte Persson redan befann sig. Dessutom stavar Erik Wijk fel till Stellan Arvidson . För många 's' - är det månne symptomatiskt?
Huruvida Stellan Arvidson vid sitt frånfälle var klar med band tre av sin Thorildbiografi eller inte har jag utan framgång försökt bringa klarhet i. Förläggaren, Trygve Carlsson, vet inte, utan hänvisar till hans änka som jag dock inte lyckats få tag i. Kanske vet Wijk? Finns den i manuskript bör den självfallet tryckas.
Crister | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Du menar alltså samtidens traditionella historiska romaner?
N | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Hörni, nu får ni sluta leva om så förbenat, era tjafspellar. Jag sitter här med en bok som sägs pröva den historiska romanens gränser, och funderar på vilken dryck som kan tänkas passa till läsningen. Någon som har ett tips?
O | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Rakvatten!
RH | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Nja, hehe, jag är mer noggrann än Enander, han byter fot och plötsligt har Malte Persson skrivit en bättre roman än Mazetti. Det var nästan roligare när han hävdade att Persson överträffat alla andra historiska romaner. Lite tjafsigt måhända, det beror lite på hur pass allvarligt man tar det här med orden. Jag gissar att Enander egentligen menar att Persson skrivit en experimentell historisk roman, det är han förstås inte först med på nittonhundratalet och det behöver han ju inte heller vara - den kan ju vara hur häftig som helst ändå. Ett annat intressant spörsmål är hur kulturkonservatismen egentligen går att förena med avfärdande av den traditionella historiska romanen. Jag tycker diskussionen handlar om något annat än hårklyverier, och fascineras fortfarande av hajpens mekanismer i offentligheten. Kvinnorna har Malte Persson en chans att nå ut till på grund av det århundrade han har valt: sjuttonhundratalet brukar vara väldigt populärt bland kvinnor.
Men nu ska jag läsa boken istället - inte på grund av, utan trots recensionerna.
N | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Crister:
1. Är man feg om man ger ut en bok under pseudonym?
2. Varför hela tiden leta fel och brister i andras texter? Vore det inte lämpligare att granska dina egna innan du lät trycka dem?
I din recension av Malte Perssons roman skriver du "Hans namn är Abraham Niclas Clewberg (föds 1751 i Åbo, avlider sjuttioårig i Stockholm, Klara församling, år 1821)."
Clewberg föddes 1754 och var alltså inte sjuttio när han dog 1821.
Vidare skriver du angående Kellgrens och Clewbergs vänskap: "De två träffas redan på 1770-talet som unga studenter vid Åbo akademi. Kellgren är blott sjutton, Clewberg tre år äldre."
Kellgren föddes 1751 och var den äldre av de två. Och hur kan någon som är född 1751 vara blott sjutton på 1770-talet?
Göran Lundstedt | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Min gissning är att den tysta innehavaren av bloggen är i färd med att skriva science fiction - och längta sig bort till en helt annan värld…
Men jag envisas två sekunder, söker inte fel på datum och slikt även om det tyder på slarv med detaljerna, utan ser till det större, det som det uppenbarligen inte går att få svar på: Enanders vapenskramliga recension, vad vill den egentligen säga? Den berömmer äregirighet, och det kan man väl göra, men är det verkligen det högsta värdet? Och är det verkligen så viktigt att spela ut Persson mot Mazetti? Och Guillou, antar jag, och andra mer enkelt berättande historiska romanförfattare. Enander vill förstås säga att Malte Persson är nummer ett på Parnassen, men är det inte bättre med intelligent kritik än dumt beröm eller halvkvädna visor?
N | 2008-08-22 kl 13:56 | #
"Jag läser aldrig onykter, skriver aldrig onykter eller i bakrus."
Could have fooled me.
P | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Jag är tyst eftersom jag är upptagen med att skriva ett svar till Erik Wijk. Men jag vet heller inte om jag har så mycket mer att säga här… Självfallet tycker jag att somliga recensioner är bättre än andra (som då följaktligen är sämre), men jag ser det knappast som min plikt att recensera mina recensenter. Själv recensent kan jag också ha viss förståelse för att man inte alltid lyckas vara lysande.
Beträffande vänskapskorruption så är det på något vis typiskt för vår tid, detta att man hellre än en ytlig förklaring (att folk faktiskt försöker skriva vad de tycker) vill se olika slags dolda agendor. Jag är väl medveten om min priviligierade position i den lilla litteraturbranschen, men jag tror nog att de fördelar den kan ge är av ett annat slag — fler, större, snabbare recensioner. Men mer positiva? Det betvivlar jag.
Malte | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Nu gällde förstås inte frågan plikten att recensera recensenter, utan att skriva om innehåll. När man nu efterlyser djup och tar avstånd från samtidens yta, så bör man väl kunna resonera kring äregirighet, till exempel. Eller kring den traditionella historiska romanen. Kring tomma ord (jfr Schottenius högstämda rec. i Expressen, samtidigt som hon fyller sin egen kultursida med idioti). Tendensen att låtsas ha större kunskaper än man har (jfr felen i Enanders recension). Går man ut som kulturkonservativ/radikal bör man ha något slags genomtänkt definition av detta.
N | 2008-08-22 kl 13:56 | #
"Göran Lundstedt", vem du nu är: Satans slarv! Jag har, som du själv ser, rört ihop Kellgrens födelseår med Clewbergs. Får hoppas att den redan hårt prövade läsekretsen överlever.
Crister | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Malte: Schyst av dig att svara, även om jag anser att du misstolkar en aning. Vem har talat om dolda agendor? Att makt korrumperar torde vara allmänt känt, liksom att ”vänskapsband” och ”kontakter” ger makt.
Vad som då sker tror jag är en glidning, om än aldrig så omedveten. En fränare formulering avstås. En bok avstås. Man avstår flera. Man verkar i ett litet språkområde. Kålsuparteorier lanseras. Och bekräftas.
Rönnbärsfilosofer finns — liksom fursteslickare — ofta i samma förgrämda person. Beträffande ”min privilegierade situation” så kan du väl samtidigt knappast mena att densamma inte på något vis skulle kunna tänkas avspeglad i just ”dina” recensioner?
Återigen, utan att värdera själva boken, som jag ser fram emot att läsa.
RH | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Frågan är väl däremot vad Malte förväntas svara på frågan om makt korrumperar, och hur hans "priviligerade position" avspeglas i recensioner? Det känns möjligen som en fråga för framtida litteraturforskare, eller kanske ett debattinlägg från någon utifrån. Vad har rimligtvis författaren själv att säga om saken? Och varför han måste avkrävas ett yttrande om Maria Schottenius, enbart för att han blir ombedd? Jag tycker nog att kommentarstrådar kan och ska kunna utvecklas utan inblandning av författaren.
Sen börjar jag tröttna åtminstone en aning på debatter där reservationer av typen "inte för att jag läst än, men jag ska" är vanligt förekommande.
Johan | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Persson torde vara medveten om allt detta, eftersom han har valt att skriva en bok om en opportunist.
Erik | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Crister Enander är en hjärndöd pajas.
Erik | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Erik du kan väl kratta manegen!
Crister | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Visst, med silverkam.
Erik | 2008-08-22 kl 13:56 | #
För att återvända till något som togs upp här eller om det var någon annanstans: är du Malte präglad av samtida kulturteoretiker som Deleuze m.fl., vilket också det påstods i DN-recensionen?
Det är så oerhört vanligt att recensenter blandar ihop sina egna associationer och föreställningar med orsaksförbindelserna i ett verk som de är satta att recensera. Det förekommer också ständigt i litteratur-"vetenskapen". Det tyder på okänslighet och respektlöshet, tycker jag.
Ingemar Algulin skrev en gång en avhandling om hur Bertil Malmbergs sena dikt var kraftigt påverkad av bl.a. Karl Vennberg, fullkomligt bisarrt. Han hade liksom bestämt sig för att så var det, bara.
Oskar | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Kan det inte ses som brist på integritet om en kritiker hänger på en författares blogg och lovprisar denne och sedan skriver en översvallande recension då författaren utkommer med en roman?
JM | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Tack JM. Det är verkligen något sliskigt ibland över den här bloggen, och andra bloggar också. Men det kanske är ärligt och härligt att förbindelserna visas upp i offentligheten. Äh, förresten, ni andra får fortsätta med skitsnacket.
CPCB | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Jag antar att det är för mycket begärt att önska att diskussionen höjer sig över "hjärndöd pajas"-nivån?
Oskar: Jag skulle inte själv säga att jag är påverkad av nämnda teoretiker. Inte medvetet i vart fall. Men det är klart att när jag exvis i något sammanhang använder ordet rhizom som metafor, så är det fullt möjligt att det beror på att Deleuze har populariserat det, och att jag fått det därifrån även om jag för egen del inte direkt studerat honom.
Malte | 2008-08-22 kl 13:56 | #
För att väga upp allt smicker jag kan jag meddela att Marcus Birro föredrar Ulf Lundell framför Malte Persson.
http://www.marcusbirro.se/bloggen/?p=1081
Anonymous | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Det är förstås en tänkbar polarisering. Men som alltid är det som inte sägs lika talande som det sagda. Vilka frågor man undviker att svara på (t.ex efterlysningen efter en grundläggande definition av kulturkonservatism; att Enander ska förklara varför han bestämt sig för att hylla Persson redan innan han läst boken; hur äregirighet kan komma att beskrivas som ett ideal…) Att en författare ogillar intervjusituationer är alls inte konstigt, men man bör nog kunna kräva - av någon som skaffat sig så mycket kulturmacht på kort tid som Malte Persson - att han kan vara mer specifik i sin kritik av samtiden, och lägga ut texten om sina intentioner.
Alex | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Alex: Du skriver "att Enander ska förklara varför han bestämt sig för att hylla Persson redan innan han läst boken". Vad menar du?
Crister | 2008-08-22 kl 13:56 | #
ibland är det nästan roligt, som det brukar heta … visst finns det något skumt i påpekandet att den som hänger på en författares blogg och sedan skriver positivt om den författaren, och jag känner mig träffad (snuddad) - men ändå: jag har gillat Malte P. sedan Livet på den här planeten, tyckte den var fantastiskt bra. det i sig är väl inget brottsligt. och därför läser jag den här bloggen, liksom jag läser Eva ströms blogg, peter englunds och knappt någon till av författarbloggar. Gör det mig till korrumperad? Vad vinner jag på att smickra Malte P? Jag gillar hans nya bok av ungefär samma anledning som jag gillade hans första bok: stilen, språket, fantasin. Men jag hade vissa förbehåll i den text jag skrev. exempelvis var det en fluga, en katt och mina barn som var nyfikna på boken, inte min fru. Och allt prat om korrumption, jäv och så vidare är ändå ingenting jämfört med hur det var förr. Ex på Virginia Woolfs tid, då det dedikerades böcker till personer som senare hyllade dem i radioprogram och i recensioner.
bernur | 2008-08-22 kl 13:56 | #
"Men jag hade vissa förbehåll i den text jag skrev. exempelvis var det en fluga, en katt och mina barn som var nyfikna på boken, inte min fru."
Det uppfattade jag inte som någon särskilt uppriktig eller skarpsynt kritik av boken, utan som en pik mot din fru.
Att just Virginia Woolf lyfts fram som exempel på korruption ("vad säger ni nu då, feminister!") är kanon-motsvarighet till Crister Enanders sammanbuntande av Agneta Pleijel och Carina Burman under etiketten Katarina Mazzetti.
Emma | 2008-08-22 kl 13:56 | #
"en pik mot din fru": herregud, måste då alla läsa/gilla Malte P?
jag har aldrig sagt och kommer aldrig att säga något ofördelaktigt om min fru. det är något otänkbart, existerar inte i min världsbild. jag är världens lyckligaste människa, i det avseendet.
det var något annat jag menade: min fru, som representant för den vuxna människan. visst kommer Edelcrantz att bli läst, men inte i tillräcklig grad.
bernur | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Inte för att märka ord, men det där är väl fortfarande inte en kritik eller ett förbehåll mot boken, form, innehåll, och så vidare? Utan mot den vuxna människans ovilja att läsa böcker, till skillnad från barn, flugor och katter? Neeeej…
Jag har för övrigt inte framfört några korruptionsanklagelser, så det kan vi bordlägga. Men det är synd att Malte inte svarar på frågor, det skulle faktiskt vara intressant att höra hur han ser på traditionell/modernistisk berättarteknik, och så.
Emma | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Bernur snuddad? Ja inte av mig, jag vet inte något om dina hänga-på-Malte-Perssons-blogg -vanor och inte heller någonting om dina åsikter kring Malte Perssons person.
Min fråga var inte retoriskt eller insinuant ställd utan faktiskt helt ärlig.
JM | 2008-08-22 kl 13:56 | #
Jag försöker också vara ärlig och inte insinuant: jag tycker att många recensioner var skumma kanske inte för att de var översvallande, utan sättet på vilket de var översvallande. Vilket ibland är kopplat till den inte ovanliga åkomman i kulturbranschen att "satsa på en häst". Eller i Schotteniusfalet, en "ädel prins". Malte Persson är utan tvekan kulturetablissemangets påläggskalv, han får vara det men recensenterna gjorde inga större ansatser att diskutera form och innehåll i boken på en analytisk nivå som hade kunnat ge mer än superlativer. Eller jämföra boken med övriga historiska romaner om det svenska sjuttonhundratalet på ett sätt som gav något. Eller rent av diskuterat berättartekniken. Det är klart att en författare måste få ha en hejaklack, men en sådan bör ju försöka hålla sig saklig under själva recenserandet.
Emma | 2008-08-22 kl 13:56 | #
"vare sig möjliga eller lämpliga att imitera här och nu" - Tegnér och Sartre alltså - det är lite sådana frågor jag skulle vilja ställa, apropå kulturkonservatism, form och innehåll.
Emma | 2008-08-22 kl 13:56 | #