I bloggsammanhang obligatoriskt inlägg om FRA-lagen
Finns det något litterärt perspektiv på FRA-lagen som våra okunniga, karaktärslösa och med rätta tämligen föraktade politiker utan nämnvärd debatt tänker rösta igenom? Förutom klichémässiga Orwell-referenser? Tja, jag vet inte. Men jag kommer att tänka på att ett av de mest kontroversiella inslagen i den amerikanska Patriot Act var att den tvingade bibliotekarier att lämna uppgifter om folks läsning. Men frågan är om man behöver fråga bibliotekarier. Det slår mig att jag inte bara köper de flesta av mina böcker över nätet nuförtiden, utan även gör de flesta av mina biblioteksbeställningar på samma sätt.
Nej, tacka vet jag kaffefilter… — Läs vidare Anders Mildner om medias usla bevakning av frågan. Om den inte vore så påtagligt undermålig skulle jag naturligtvis inte känna mig tvungen att komma på långsökta kopplingar för att kunna skriva om saken på en litterär blogg. (Och när jag ändå är ute och cyklar i mediepolitiken: äntligen en förklaring till varför Presstext är så oanvändbart! tack!)
4 kommentarer till "I bloggsammanhang obligatoriskt inlägg om FRA-lagen":
Ja det var en intressant artikel på aftonbladet om frilansande journalister, Bonniers och Presstext. Fungerar det på samma sätt med mediearkivet.se ?
Anonymous | 2008-06-11 kl 22:42 | #
Håller med, det var en intressant artikel.
Har fortfarande varje enskild tidning arkiv med pappersupplagan, undrar man ju då.
I såna fall finns möjligheten för forskare fortfarande, men det blir ju mycket bökigare för dem naturligtvis.
I annat fall är det hela mer oroväckande än man i förstone tänker sig.
Karin | 2008-06-11 kl 22:42 | #
Saker och ting kan ha förändrat sig sedan jag jobbade på SvD:s faktaredaktion (1998) och DN/Expressens redaktionsarkiv (1995-1997) men här är huvuddragen:
Bägge tidningar slutade klippa artiklar under den tid jag hade mina vikariat där. Man klipper bara artiklar som på något sätt avviker rejält i designen, innehåller speciellt utformade diagram osv.
Beslutet att sluta klippa artiklar är eventuellt felaktigt, men inte mycket att göra åt i dag. Klipparkivet är en fantastisk inspirationskälla – sant! – och mycket stimulerande att bläddra i för den som gör research på ett ämne. Här har tidningarna en stor konkurrensfördel jämfört med frilansar som inte får tillgång till dessa arkiv. (Som alltså finns för hela 50-, 60-, 70- och 80-talen exempelvis.)
Allt som är publicerat sedan dess ska då i stället finnas digitalt? Men som framgår av artikeln i Aftonbladet gör det alltså inte det, åtminstone inte gentemot allmänheten. Det framgår av artikeln, om jag läste rätt, att tidningarna internt har tillgång till _hela_ arkivet men att det som är sökbart utåt – exempelvis på bibliotek – är kraftigt reducerat. Jag lade själv märke till för något år sedan att alla texter jag själv publicerat i Dagens Nyheter (ett tiotal på Namn och Nytt) saknades på Presstext, efter att tidigare ha funnits med. Jag var och är uppenbarligen frilans! Mikael Löfgrens artikel gav svaret varför de och många, många andra tagits bort. Ouppklarade rättighetsförhandlingar, alltså.
Det finns en ytterligare dimension av detta, DN/Expressen hade tidigare ett öppet tidningsarkiv – man skiljde på redaktionsarkivet som innehöll klipp och sökbara artiklar och tidningsarkivet som helt enkelt innehöll blädderex. av alla tidningar åtskilliga decennier tillbaka. Allmänheten kunde gå till tidningshuset och läsa gamla tidningar, vilket var en fantastisk service. Det är en helt annan sak att tvingas gå till KB och läsa mikrofilm faktiskt. Tidningarna har på flera sätt minskat sina kontaktytor gentemot allmänheten. Jag tror det handlar om att man vill behålla sina konkurrensfördelar och ett informationsförsprång, så gott det sig göra låter i vår tid.
P.S. Jag läser inte tidningen Journalisten regelbundet längre, men varför de här frågorna inte har bevakats kontinuerligt kan man undra över. Journalisterna själva verkar inte förstått hur viktiga frågorna kring tidningsarkiv är, både för forskningen och för den framtida journalistiken.
Andreas Björsten | 2008-06-11 kl 22:42 | #
Kan väl tillägga att det mesta förvisso finns på Internet, men att siktdjupet bara är cirka ett och ett halvt decennium tillbaks. Riktigt kvalificerad information finns - eller åtminstone fanns - på tidningsarkiven. Jag är övertygad om att den sjunkande kvaliteten på tidningsjournalistiken och inte minst den kraftigt överdrivna satsningen på krönikörer och kolumnister har att göra med bristande tid för kvalificerad research och neddragningen av tidningsarkiv, korrekturläsning etc.
Det tar tid och är personalkrävande att ha ett riktigt klipparkiv av den gamla sorten, men det sparar samtidigt oerhört mycket tid när det fungerar.
Det digitala arkivet får på ett annat sätt "sköta sig självt". Personalneddragningar är en viktig del av strävandena att digitalisera allting och sluta klippa.
SvD och DN är förvisso inte public service-tidningar, men Sveriges Radio har/hade också ett klipparkiv av liknande slag. Någon borde undersöka om den sjunkande kvaliteten i SVT och SR, som jag har tyckt mig märka, delvis också har att göra med ett misskött arkiv.
P.S. Redan under min tid på arkivet hörde DN/Expressens redaktionsarkiv formellt till det fristående företaget Pressens Bild. Har inte hängt med i eventuella organisationsförändringar sedan dess.
Andreas Björsten | 2008-06-11 kl 22:42 | #