Norenskrivning
Man kan känna sig lite trött på Noréns En dramatikers dagbok redan innan man sett den. (Hur tänker exempelvis DN Kultur, vars konsensus tycks vara att boken är spekulativ skit, när de väljer att ge denna spekulativa skit så mycket uppmärksamhet i intervjuer, artiklar, webbtvinslag, osv?)
Men recensionerna är intressanta att läsa. Inför en sådan här bok skärper sig recensenterna: de vet att de får maximalt utrymme och att de kommer att bli noggrant lästa. Och mycket riktigt blir de flesta recensionerna då ovanligt läsvärda. Se så bra t ex Nisse Schwartz kan skriva under sådana omständigheter!
Recensionen var bra, men boken förefaller mig mest vara en omsorgsfullt putsad tegelsten indränkt i vad som i bästa fall liknar tårar. Och då inte några tårar av det där fina slaget heller - anledningen till att den trots allt får så mycket uppmärksamhet är väl att Norén är Norén.
Svalka | 2008-04-25 kl 13:09 | #Boken borde haft paginering och personregister, så att man snabbt kunnat leta upp (och läsa om!) det göttaste.
Magnus | 2008-04-25 kl 13:25 | #Nisse Schwartz skriver väl nästan alltid bra? Jag gillar nog Carl-Johan Malmbergs recension i SvD bäst. Hans kritik kan läsas som litteratur.
Leif Zern i DN var ett bottennapp. Det funkar inte att först bedyra att "om det inte vore så lätt att genomskåda hans motiv hade jag kanske blivit upprörd" för att sedan radda upp en rad sårade klappar på huvudet: "en form av tonårsvoodoo", "nu grips jag nästan av ömhet för det lilla barnet som vi alla har varit och som vill straffa hela världen genom att rymma och aldrig komma tillbaka."
Och mer i samma stil.
Olofmartin | 2008-04-25 kl 13:31 | #Jag tycker, trots allt, att de tassar som skrämda katter kring het gröt. Rent principiellt var det dessutom fel att låta Leif Zern, en av de hårdast attackerade i Norén dynghög, att skriva om boken. Med tanke på att såväl Expressens som
DN:s kultursidor är Noréns ständiga måltavlor, borde kulturcheferna själva skrivit. Även om tanken är orimlig - i den meningen att en sådan här bok skulle ha getts ut vid tiden - så skulle t ex aldrig Olof Lagercrantz, eller för den delen Bo Strömstedt när han var kulturchef, låtit någon annan ta itu med en slik smutsbyk. Så här tyckte jag:
http://www.ystadsallehanda.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20080425/NOJE/330463636/2015
Crister E | 2008-04-25 kl 18:04 | #Fast Zerns avslutning var snitsig:
"Förr anklagades litteraturforskarna för att rota i författarnas tvättnotor. I dag är det författarna själva som auktionerar ut sitt lortiga linne till högstbjudande. Det lönar sig, det stora förlaget tvättar pengarna."
Philip | 2008-04-25 kl 18:19 | #Malte: Om du inte sett så har Svensk Bokhandel i nya numret uppmärksammat - med bild och allt - vad du själv skrev här på sidan om ditt utrymme i Bonniers höstkatalog.
Crister E | 2008-04-25 kl 18:39 | #Inte läst "en dramatikers dagbok" ännu men efter alla skjutjärnstyckanden och recensioner av det hela, redan innan utgivningen och tätt invid… det är fascinerande… oviljan att ta in… Titeln "En dramatikers dagbok" ger rimligen central vägledning om att det kanske kanske kanske rör sig om personliga upplevelser och tankar kring denne författares och dramatikers liv under en period.
Tyckandet om det är något helt annat och, som i t ex Zerns fall, något som på sin höjd ger inkomst av recension, bidrag till någon sorts debatt.
Debatt.
Anonymous | 2008-04-26 kl 1:27 | #Någon som vet vad Bergman och Norén tyckte om varandra?
Håkan | 2008-04-26 kl 8:56 | #Norén och Bergman hatade varandra. Förutsägbart så in i h-vete.
Anna | 2008-04-26 kl 13:32 | #Man skulle ju tycka att de kunnat se relativt lidelsefritt på varann, parallellerna är rätt uppenbara (till och med att båda satt som chef för Dramaten) samtidigt som de aldrig var konkurrenter på allvar - skillnaden i ålder opch "stampublik" var för stor för det (och Norén har ju inte haft Bergman som nån tidig förebild, kan knappast tänka mig at han haft en period runt 20-25 när han sprang och såg Bergmanfilmer i Stockholm, då sysslade han ju med helt andra saker)
Magnus | 2008-04-26 kl 18:51 | #I sin dagbok avfärdar Norén, på ett rätt fult sätt och på ett par rader, såväl Artur Lundkvist som Maria Wine. De går inte att läsa. Till saken hör att Norén som ung fröfattare under flera år sprang och uppvaktade Artur, fick honom att läsa hans dikter och enorma romanutast (ett var på uppemot tusen sidor). Det tycks alltså vara en del av Noréns personlighet att visa tacksamhet genom att spy galla.
Crister E | 2008-04-26 kl 20:10 | #Crister: Hmmm, det låter som ett slags fadermord som muterat till en akt av masochism. Noréns tidiga beroende av Lundkvist är ju välkänt, det nämns väl av de flesta som skrivit om hans poesi och Norén själv har också berättat om det (t ex i en l'svärd tidig intervju av Gustraf Adolf Mannberg, finns i den senares "Samtal med författare") Och Norén är ju allt annat än korkad, han insåg naturligtvis att en sådan här dagbok skulle komma att läsas med falkögon av mängder av journalister, författare och kritiker Vad jag förstår fanns tanken att publicera dagboken långt innan den avslutades, och man kan utgå från att den fanns i Noréns tmedvetande ett tag innan den dyker upp i texten. Så det är ju troligt att han inser att det saknar rim och reson att avfärda Lundkvist, speciellt för just honom, Lars Norén. Ungefär som en iscensatt akt av självförnedring: "I aint too proud to get down in the mud!"
Magnus | 2008-04-27 kl 8:47 | #Maria Wine berättade en gång att Norén kom upp med ett romanutkast på över 1 000 sidor och krävde att Artur Lundkvist skulle läsa det. När Norén sedan kom på besök igen några dagar senare, utbrast han:
Crister E | 2008-04-27 kl 10:14 | #*Är inte detta ett genialiskt verk så tar jag livet av mig!*
*Det kan jag tyvärr inte hjälpa dig med", svarade Artur.
Det är lite lustigt att några recensenter, jag tror det är Zern och Schwartz, kallar det för "bloggprosa" - när åtminstone den senare enligt egen utsago aldrig läser bloggar - - - Förmodligen gör inte Zern det heller.
bernur | 2008-04-28 kl 10:32 | #Nils skriver ofta bra och efter att ha läst följande stycke förstår man varför han skriver i expressen och inte Svenska Dagbladet; Det Nya och Det Samtida är alltiod mer i fokus i kvällstidningarna.
Anonymous | 2008-04-28 kl 13:49 | #"Under åren som gått har halva Sverige börjat blogga. Den privata lägesrapporten inför offentligheten är en epidemi. Det som var ett någorlunda originellt projekt när Norén började skriva har förvandlats till en trivialitet. En dramatikers dagbok är förvillande lik en retroaktiv bloggutskrift, efterhandsredigerad men med bloggens ambition att ändå verka skriven i det skälvande ögonblicket, utan ångra-kommando."
Sjögången i ankdammen tycks hålla i sig ännu något lite. Läste häromdagen Ingmarie Fromans korta kommentar i SvD och tyckte nog att hon – om än lite pompös i tonen – kunde ha en poäng i att det inte var så lyckat att låta en förorättad Leif Zern skriva DN:s recension av Norén.
Så reagerade inte Jonas Thente:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2785&PERMALINK=764869
För tycker jag att ståhejet effektivt minskar lusten att läsa själva boken. Jag undrar om inte det hänt som Johan Såthe varnade för i Expressen:
http://www.expressen.se/kultur/1.1135013/pr-prat
Den offentliga bilden av Norén känns som en måttligt engagerande självupptagen gubb-primadonna vars navelskåderier framkallar gäspningar vid blotta tanken.
Och det är ju synd att det blir så. Han är ändå en jädra fin poet och genialisk dramatiker.
Jonas Bergroth | 2008-04-28 kl 14:37 | #Tilläggas kan att idag meddelade Albert Bonniers att boken är slutsåld på förlaget. Ännu en lyckad kampanj som sätter litteraturen på undantag.
Crister E | 2008-04-28 kl 17:34 | #Cristers recension var hård och oförsonlig, tycker jag. De där luckorna av tveksamhet och ambivalens står inte att finna i texten, omdömet bankas in i läsaren.
Anonymous | 2008-04-29 kl 8:07 | #"Mot dödens fond blir varje andetag tydligt" står det på bokryggen.
Tor von Geijer | 2008-04-29 kl 8:23 | #Är nyfiken på Noréns livsåskådning; går den att skönja så småningom?
En annan anledning till att jag tar mig an boken är den barnsliga förtjusningen i Stockholmiana: "Jag har hämtat Linda på daghemmet och vi promenerar hem genom parken" (Dagbok, 24 September 1973. Ur Dagliga och nattliga dikter).
Måste vara Kronobergsparken som åsyftas, nära Hanverkargatan 22 som var den dåvarande adressen.
24 September 2000: "gick till Vassilis på Valhallavägen/Linda serverade/Hon/var lite nervös för att det var vi/…/
Hjalmar Söderbergs "Förvillelser" skapar också den här rumstidsliga avgränsningen. En tydlighet som slår över i transcendens.
jag vet inte om leif zern var ett bottennapp. jävet är, som thente påpekar i sin blogg, öppet redovisat och ingen är väl förvånad över recensionens värderingar (av personliga relationer). har skrivit lite om det på min sida.
johannes | 2008-04-29 kl 11:09 | #ja, närmare bestämt här:
http://diskursivdissonans.blogspot.com/2008/04/lasse-lasse-liten.html
johannes | 2008-04-29 kl 11:10 | #Tycker DN slirar lite. I ingressen till recensionen står att Leif Zern recenserar boken, trots att han egentligen inte borde, för att "den ingår i ett offentligt sammanhang Norén är en part och jag en annan". Nu skriver Schottenius: "Vi tog Leif Zern för att han kan ämnet bäst. Punkt." Först: ett svaromål i form av en recension, nu: en recension skriven av den bäst lämpade. Punkt på det, till och med. Jag kan acceptera båda förklaringarna, men inte samtidigt.
Johan | 2008-04-29 kl 13:22 | #Är ingen intresserad här av vad som faktiskt står i boken?
Tor von Geijer | 2008-04-29 kl 13:33 | #.
.
Blir glad när jag ser att N. läser George Bernanos. Är det någon som läser honom längre?
Blir glad när jag ser att N. föredrar John Smedleys underkläder i Sea Island bomull, han är prinsen av ärten och mäter sig därvidlag endast med Proust fäbless för silke.
Noréns livsåskådning kan mkt väl ha havererat en aning. Hur är svårare att sia om. Men det var ganska rörande att se den där intervjun på Svt, framför allt den på alla sätt parodiska allvarligheten som fanns i varje pixel på rutan och som förstås är hans största/enda? tillgång men som samtidigt verkar vara så förödande för honom. Det är ju inte helt enkelt - jag misslyckades i alla fall där jag halvlåg i tevesoffan - att ta en person på allvar som är så till bristningsgränsen uppfylld av sig själv. Till och med hans fysiska gestalt ger, i alla fall mig, ett kusligt intryck av uppsvälld egocentriskhet och en känsla av att nästan vad som helst skulle kunna hända om man tog fram en nål försökte sticka honom med den lite försiktigt. Jag säger inte att det är så. Bara att han ser sådan ut, och att han faktiskt också låter sådan, och att detta på nåt sätt kanske har gjort det ganska svårt för honom, kanske till och med skulle kunna förklara en hel del. Men jag vet inte. Jag har ingen aning. Dessutom undrar jag om Norén själv förstår det djupt komiska i teveprogrammet eller om han har tappat den förmågan eller kanske aldrig haft den.
J | 2008-04-30 kl 14:31 | #Vad är det här, kritikkritik?
Mattias | 2008-04-30 kl 22:31 | #Mattias, vad håller du på med, kritikkritikkritik?
Mattias | 2008-04-30 kl 22:32 | #Är det inte väldigt konstigt att en sådan tjock tegelsten till dagbok överhuvudtaget är intressant? Annat vore det väl om det vore en blogg:)
RS | 2008-04-30 kl 23:44 | #intressant recension. frågetecken för om det överhuvudtaget är en dagbok? har kommenterat i min blogg Politik och poesi
hd | 2008-05-01 kl 23:13 | #