Malte Persson: Errata

Det var ju skönt att höra, att fabror Brunner inte skrivit din nya roman. Då finns det ju hopp om att den till och med är läsbar.

"Stilistiskt? Tja, den är skriven av mig, inte av Ernst Brunner eller P O Enquist."
Du har gjort min dag, som det heter - - -

"Dess huvudperson är en framgångsrik entreprenör inom kultur- och näringsliv."

[Insert Johan Staël von Holstein joke here.]

Och vad närmare bestämt får dig att tro att exempelvis P O Enquist försöker simulera historicitet? Eller som du skriver: "låtsas något annat"?

Nu blandar du, SCB, ihop punkten om stilistik med punkten om historiska romaner.

Kanske är det då dags att sätt punkt.

Hur mycket text har den så där?

Johan: Nej, visst inte. De punkterna sammanfaller. Låtsas inget annat.

Är förebilden fortfarande den där personen vi en gång talte om, och som bland annat är den garanterat ende i vårt land som på samma gång varit docent i elektricitetslära OCH litteraturhistoria?

Och dessutom uppfann och byggde det första svenska digitala kommunikationsnätet. Slår JSvH med hästlängder, den karln.

SCB: Jag har inte påstått något särskilt om Enquist. Han är väl lite mittemellan. Vill äta kakan och ha den kvar. (Hinner inte utveckla just nu.)

. : Manuset har prick 522000 tecken inkl mellanslag. Varken påtagligt kort eller långt.

Peter och Obs: Javisst, precis!

Hur lång är den?

Och namnet på huvudpersonen + bokens framsida finns ju på Bonniers hemsida, era tokar! :)

Ser fram emot boken, verkar handla om en grymt inspirerande snubbe, som jag aldrig hört talas om tidigare men är glad att du valt att lyfta upp. Har också på känn att genren passar dig utmärkt.

522.000 tecken inkl. mellanslag är lite mer "långt" än "kort", och inte alls för kort, och skule börja bli med några fler tecken för långt. Du landade passligt. Vill jag påstå.

Jo, boken visar sig vara på Bonniers hemsida. Omslaget är fint på sitt sätt. Men jag passar på och är lite språknitisk om baksides/presentationstexten som inte är helt lyckad, kolla t.ex. denna första sats citerad nedan, om du kunde ersätta "som" med ett kommatecken (& ledamot inte i bestämd form), ty Akademien som aldrig övergav litteraturen, vilket du på ett sätt säger, men helst kunde det hela skrivas om på nåt sätt:

"Han var ledamoten i Svenska Akademien som övergav litteraturen för naturvetenskapen och handeln. Han uppfann ett optiskt telegrafsystem. Han införde ångkraften i Sverige och byggde Eldkvarn."

och med tre satser efter varann (som) börjar på Han, i själva verket fyra stycken eftersom även den föregående gör det. Är det du eller Micke som skrivit baksidestexten eller någon snubbe på Bonniers?

För övrigt, vem är din förläggare på Bonniers? Hälsa från punkten. Bonniers gör ofta oförskämt bra baksidestexter, som överträffar böckerna, men här verkar det med din bli tvärtom. Eller så inte. Finns väl inte äkta gammaldags goda korrekturläsare heller på Bonnier, endast redaktörer?

Jag minns att Olof Lagercrantz skrev en essä om Erik Lindegren, där han konsekvent börjar cirka arton meningar med "Han": det är snyggt, elegant, djärvt. Bravo, vem det nu är som har skrivit texten: den där regeln är tillverkad för mellanstadie-elever.

Aderton meingar, eller fastän femtio som börjar på honom eller han, kan vara snyggt, elegant, möjligen ändå inte smaka mycket till språk. Men när fyra fem som börjar så på en baksidestext vill vittna om klantig formulering. Okay, skriv aderton likabörjande meningar på en baksidestext, och jag tycker kanske det är elegant. Hittills har Bonniers aldrig varit så vilda med en baksidestext.

Punkten, ge dig. Du har fel på varje punkt. Malte Perssons förläggare på Bonniers är för övrigt Gunnar Nirstedt. Fick jag säga det? Huruvida densamme skriver baksidor vet jag däremot inte, men jag skulle nog nästan gissa det.

Malte: "Jag har inte påstått något särskilt om Enquist."

Nej, det var så sant. Du är slug du. (Hinner inte utveckla just nu.)

Gunnar Nirstedt har medverkat i Den Blinde Argus. Sent 80-tal.

Micke: Ha, jag undrade just hur lång tid det skulle ta innan någon hittade den…

Punkten: Nej, jag måste hålla med SCB om att du har fel på alla punkter. Infotexten är för övrigt åtminstone delvis skriven av mig. Inget mästerverk kanske, men de stilistiska valen är mina och medvetna.

SCB, Andreas: Vilka välinformerade läsare man har. Beträffande Enquist så ska jag återkomma om jag orkar. Han är ett intressant exempel.

Återstår att se vilken effekt baksidestexten får, eller vad som det hörs om den sedan. Och än mer lär vi få höra om boken är skriven på ett likartat sätt, med baksidan återspeglad i samma stil, om den nu är så medveten som det uttrycks för. Har kanske fel på varje punkt, men hur pass delade kommer meningarna ändå att vara? Nu ger jag mig än så länge, men vi får hålla detta i minne och se.

Infotexten suger faktiskt en del. Det är verkligen ett ganska dött stycke text och jag har svårt att tänka mig att detta verkligen kommer att utgöra den slutliga baksidestexten. Frasen "Malte Perssons roman myllrar av miljöer, personer, idéer." är ju så svårt klichéartad och dålig att bara den kommer att påverka hela läsningen i negativ riktning. Myllrar det nu igen, kommer i alla fall jag fråga mig när jag väl läser den. Varför inte skriva den i presens? Eller med humor? Så att den känns lite mindre som en text man slagit upp i ett uppslagsverk och lite mer som en presentation av en roman med ett eller flera fängslande teman.

"om den nu är så medveten som det uttrycks för"

"522.000 tecken inkl. mellanslag är lite mer "långt" än "kort", och inte alls för kort, och skulle börja bli med några fler tecken för långt"

Jag vet inte om jag skulle ta några stilistiska råd från någon som slarvar så med sin egen text.

Uppriktigt sagt- en baksidestext har ingen särskild betydelse.

Well, jag har under alla omständigheter faktiskt tänkt se över texten ytterligare, och J kan ha en poäng i att man borde ändra den till presens (romanen är skriven i presens). I övrigt tycker jag nog ni överdriver ert baksidestextengagemang en aning.