Poetisk självinsikt

William Congreve:

Of those few Fools, who with ill Stars are curst,
Sure scribling Fools, call'd Poets, fare the worst:
For they're a sort of Fools which Fortune makes,
And after she has made 'em Fools, forsakes.

William Wordsworth:

We poets in our youth begin in gladness;
But thereof come in the end despondency and madness.

Bidra gärna med mer på samma tema!

7 kommentarer till “Poetisk självinsikt”

  1. Läser, men hjärnan orkar inte ta in betydelsen av orden just nu. Jag trodde att det jobbigaste var att arbeta med en bok och redigera den. Nu verkar det vara minst lika jobbigt efter att den är publicerad också, det är ansträngande att diktdebutera.

    Länk till min presentation
    https://www.vulkan.se/profwriter.aspx?UserID=2136

    Länk till boken
    https://www.vulkan.se/Preswriter.aspx?ItemID=5803&BookItemID=1541&Category=2

  2. Självinsikt var ordet.

  3. Två intressanta dikter. Jag noterar att Congreve, själv poet, talar om poeterna i tredje person som "they", medan Wordsworth säger " we poets". Det är något avväpnande med det goda självförtroende som ger upphov till sådana generaliseringar, som jag inte ett ögonblick tror att sanna. Det är ju lika möjligt att hävda det rakt motsatta att ungdomen diktar ur "despondency" medan åldern går mot en mer försonande attityd. Men rimmen är praktfulla hos Wordsworth - gladness och madness.

  4. Vår samtids kanske främste poet, Leonard Cohen, skriver så här (dikten Thousands ur Book of Longing, 2006):

    Out of the thousands
    who are known,
    or want to be known
    as poets,
    maybe one or two
    are genuine
    and the rest are fakes,
    hanging around the sacred precincts
    trying to look like the real thing.
    Needless to say
    I am one of the fakes
    and this is my story.

  5. Och allt är lögn samtidigt som det talar
    Säger stenar, säger solar, säger älskare och andra tillbehör
    Säger för att inte genast somna
    Säger för att inte vrida sig i vånda
    Säger, säger i ren mänsklig panik
    Ja, allt är lögn och här har det flödat
    för någonstans måste även sånt ta vägen
    Sanningen hånler åt dem som är på villospår.
    Tills en dag, både läsare och skrivare och alla andra lekande hundar
    biter sig själva i svansen
    och måste tiga ty cirkeln den är sluten
    Mitt på ängen bland dem som ännu gläfser
    står en ängel osynlig och tigande.

    Anne-Marie Berglund, ur Flicklekar (1983)
    Citerad ur Tillskrifter (FIB:s lyrikklubbs årsbok 1985), s. 57

  6. rättelse:

    och måste tiga ty munnen den är full av äckligt hår
    måste tiga ty cirkeln den är sluten
    Mitt på ängen bland dem som ännu gläfser
    står en ängel osynlig och tigande.

  7. Varför blir jag lika glad varje gång jag ser ett exempel på 'saut du même au même'?

Skriv en kommentar: