Kaffepoesi för finsmakare
En gång i den här bloggens barndom diskuterades förekomsten av kaffe i skönlitteraturen. Jag har sedermera stött på fler exempel, men den allra finaste litterära kaffebjudningen är nog den här, ur Alexander Popes utsökta skämtepos The Rape of the Lock. På spelbordet där kortlekens nobiliteter kämpat mot varandra, dukas det nu, efter homerisk förebild, upp till fest:
For lo! the Board with Cups and Spoons is crown'd,
The Berries crackle, and the Mill turns round.
On shining Altars of Japan they raise
The silver Lamp; the fiery Spirits blaze.
From silver Spouts the grateful Liquors glide,
And China's Earth receives the smoking Tyde.
At once they gratify their Scent and Taste,
While frequent Cups prolong the rich Repast.
Strait hover round the Fair her Airy Band;
Some, as she sip'd, the fuming Liquor fann'd,
Some o'er her Lap their careful Plumes display'd,
Trembling, and conscious of the rich Brocade.
Coffee, (which makes the Politician wise,
And see thro' all things with his half shut Eyes)
Sent up in Vapours to the Baron's Brain
New Stratagems, the radiant Lock to gain.
(Not: "the airy band" är alltså de rosencreuzianska "sylfer" som Pope valt att ersätta de homeriska gudarna med, och som fladdrar omkring och håller koll på hjältinnan.) Jag är överhuvudtaget rätt inne på att läsa Pope just nu, så jag lär återkomma och propagera mer för honom.
8 kommentarer till "Kaffepoesi för finsmakare":
En scen som dessutom finns föredömligt illustrerad av Aubery Beardsley, men det visste du väl redan.
Tove | 2008-02-18 kl 19:45 | #
Jag skrev om Pope i april förra året, som den förste som skrev om punkarna.
bernur | 2008-02-18 kl 20:40 | #
Kaffepoesi för svenska folket:
http://www.youtube.com/watch?v=8XuGYRXhPYU
F | 2008-02-19 kl 21:53 | #
Alexander Pope kan, tycker jag, i vissa avseenden - humorn, snärtighet, rytmen - påminna om Tegnér, även om det givetvis förhåller sig tvärtom. Att Tegnér nog tagit intryck av Pope.
C
Crister E | 2008-02-20 kl 20:25 | #
Linjen är väl den upplysningsklassicistiska, Voltaire, Kellgren, Ehrensvärd, som i Sverige slutar med Tegnér och återuppstår först i Maltes nästa diktsamling.
Ljusets fiende | 2008-02-21 kl 11:55 | #
Den ärkeromantiske Lord Byron (som i Don Juan skrev en fin couplet om kaffe) dyrkade Pope …
bernur | 2008-02-21 kl 13:44 | #
Jag skulle säga att Byron är ärkeromantisk bara i den roll han intar, mer sällan i sina dikter. Den ironiska skepticism han alltid behåller — och excellerar i inte minst i Don Juan — är ett klart upplysningsarv.
Personligen föredrar jag just sådana romantiker som inte går ner sig i metafysiskt svärmeri, utan behåller distansen. Likt Byron och Byron-beundrare som Heine och Tegnér.
Malte | 2008-02-22 kl 13:17 | #
Ja, att behålla distansen och inte gå ner sig i metafysiskt svärmeri, det är ju den etablerade svenska litterära linjen, följer man den kan man gå långt.
Jakob | 2008-02-24 kl 13:50 | #