Malte Persson: Errata

Det borde ju inte vara mnågon svårighet för till exempel Bonniers att öka tryckkapaciteten och antalet lektörer/medarbetare om man verkligen vill få igenom mer romaner, diktsamlingar eller debattböcker på rimlig tid - men sedan hndlar det nog om viljan att marknadsföra det nya påen mängd olika håll också. Det var väl Anders R Olsson som slog larm häromåret på den opunkten, att det är ett par års startsträcka på att få ut en aktuell debattbok i Sverige om man kommer med ett i stort sett färdigt manus. Så har vi inte heller mycket till debattutgiving här.

Å andra sidan är det snart ingen som vågar uppmana riktigt stora, etablerade författare att strama upp sina manus, ge dem en extra titt och stryka eller skriva om. Nån påpekade häromdan på BBC att förlagen inte gärna ger Dan Brown eller J K Rowling några förslag om att förtäta sina nya verk, de är alldeles för värdefulla för attt riskera att stöta sig med. Antagligen gäller samma sak Björn Ranelid, Liza Marklund eller Ulf Lundell - det är ingen redaktör som skulle föreslå dem att korta manus med hundra sidor, dra ner på de där New Yorkscenerna som bara står och trampar vatten och utveckla ett par bifigurer i stället.

Ett antal fusioner har gjort bokförlagen färre. Förlagen har fått fler och fler författare.
Alla är inte lönsamma. Det är väl det som har skapat köerna. Om alla böcker vore lönsamma tror jag inte det vore något problem att öka utgivningsvolymen och få bort köerna.
Jag tror att många gör som Malte - väljer att under väntetiden arbeta vidare på sitt antagna manus.
Risken är annars att man tappar intresset för sin egen bok, man är redan vidare i nästa skrivprocess.

Men alla var verkligen inte lönsamma förr i tiden heller, folk som Pär Lagerkvist, P O Enquist eller Hjalmar Bergman var ju knappast några som drog in stora pengar till förlaget, inte under sina tidigare karriärer i alla fall. Lagerkvist var väl närmast en förlustaffär för Bonniers ur ekonomisk synvinkel fram till "Dvärgen" ungefär; däremot gav de förlaget kulturell prestige och uppenbarligen trodde man på att det var lönt på lång sikt. Det fanns tydligen mera utrymme för att bygga författrskap på lång sikt förr i tiden, trots att Boniiergruppen säkert drar in mer pnegar i dag.

Att debattböcker och så inte är lockande att ge ut om publiken är smal och många ändå lånar dem opå bibliotek - visst, så är det ju, men där känns det också som att de uppdrivna prisrna på inbundna böcker är ett problem.

Du skall naturligtvis vänta till de släpper de nya MacBook pro, vilket de gör mycket snart.

Att du ens kan tveka kring en MacBook Air?

PS När det gäller de svenska nyskrivna skönlitterära (många avgränsande brasklappar här) titlarna brukar ju Modernista hålla tiderna så när som på någon månad.

Att du inte nämner Shelley när du räknar upp de stora brittiska romantikerna beror förstås på - - - ?

…att jag inte hade plats för ännu en tjock komplett utgåva i väskan och inte hittade något urval som tilltalade mig. Shelley får bli nästa gång.

Beträffande MacBook Air så har den ju en hel del tekniska begränsningar. Och vem vet vilka barnsjukdomar? MacBook Pro är å andra sidan alldeles för otymplig för att släpa runt i väskan varje dag. Hmm. Kanske borde jag överväga det radikala alternativet att köpa en liten Dell eller ThinkPad och installera Leopard istället för Windows på den.

ASUS EEEPC på 1 kg för 2500-3500 kr står sig väl mot MacBook Air i nedanstående jämförelse:

http://www.devindra.org/tech/2008/01/16/apple-air-versus-asus-eee-a-comparison/

Malte, om du kommer till vår skola och föreläser om sonetter lovar jag att du ska få en både tunn och fyllig Shelley-utgåva i present!

Please Malte, välj Alphasmarten, alla andra skriver ju på någon slags MacBook - vilket får deras prosa att beskrivas med ord som ofta också skulle passa lika bra för att beskriva själva prylen som prosan har knackats in på.

Som gammal köteoretiker tyckte jag det där lät skumt också. Så korkade kan de inte vara? Måste bero på att de vill kunna ha frihet att anta färre ett år, men ändå ge ut samma antal, eller så är det ett sätt att prioritera (för man undrar om det är FIFO som gäller)? Nåt lurt är det, som säkert gynnar förlaget.

Litet sent in i diskussionen och misstänkt likt reklam kanhända, men jag måste uttrycka mig positivt å Asus EEE:s vägnar. Helt perfekt makapär för någon som på ett eller annat sätt använder sin persondator för skrivande, och samtidigt vill ha något som verkligen är bärbart på riktigt (mått och vikt som en normal roman, och med flashbaserad hårddisk = datorn tål mer). Dessutom slipper man windows, och i någon mening allt vad operativsystem normalt sett brukar innebära.

Tyvärr kommer inte batteritiden i närheten av bärbara macars, och användaren bör kanske inte ha alltför tjocka fingrar om den ska användas till att skriva på.

Ja, Ola Larsmo visade nöjt upp sin EEE för mig igår. Själv bestämde jag mig dock till slut för ännu en Thinkpad, X-serien: inte mycket tyngre, slagtålig, världens bästa tangentbord (en huvudfråga för mig) i full skala, typ 7 timmars batteritid. Det enda felet med den är Windows.