Malte Persson: Errata

Det är bara att instämma. Det är en alldeles lysande samling berättelser, egensinniga, annorlunda och - vill jag påstå - litterärt subversiva.

Crister

Tror ni mig inte, så läs förslagsvis recensionerna i DN och Aftonbladet.

Jo, eller varför inte den som befordrades till tryck i allas vårt husorgan Expressen:
http://www.expressen.se/kultur/1.999014/stefan-lindberg-gorans-ogon

Vem kan visa mig vägen hem till min Faders hus? (Läs Nils Schwartz nikotingula våning på Söder.)

Det vart en ovanlig ogin och gnällig Nils Schwartz. Svårt att förstå. Boken är bra mycket bättre än det intryck han ger. Månne sovit dåligt? Extra märkligt då Schwartz alltmer framstår som en av våra bästa kritiker.

Crister

Jag var också förvånad över det njugga omdömet, jag uppskattar också Nils Schwartz skärpa och humor.

Så när du Crister inte finner dig ense med Schwartz — en av våra bästa kritiker — har han sovit dåligt?

Har själv inte läst boken, jag bara undrar.

Eftersom just den här boken är så påtagligt begåvad, annorlunda, välformulerad - så ja, något måste det vara som inte stämmer när Schwartz skriver så slappt. Det är ju inte så att han sågar den rakt av. Det verkar just som om han inte orkat ta itu med läsningen av den.

Crister

Ok. En sista fråga bara: Vari exakt ligger det "slappa" i Schwartz korta anmälan? Referat + tydligt formulerat omdöme är vad jag finner i den.

Ovanpå detta kunde man förstås ha önskat sig en saftig analys. Vilken dagspresskritiker har å andra sidan plats för sådant lullull nuförtiden?

Du skriver "begåvad, annorlunda, välformulerad" där Schwartz skriver "fortsätt skriv för scenen".

Vad exakt är skillnaden?

En sak som skiljer mina korta rader från Schwartz är ju uppenbar. Mitt inlägg var ingen recension. Annars kan man t ex konstatera att NS nämner två av bokens tolv berättelser, och han verkar inte ha läst om den ena ("I Gorans ögon") igen - den var ju tryckt i en annan bok tidigare, "Spela bollen, jag är fri".

Crister

Så om NS bara bemödat sig om att omnämna samtliga tolv noveller (hur han nu skulle fått plats med det) hade hans recension fått godkänt? En recensions eventuella kvalitet och vederhäftighet står alltså enligt dig i direkt proportion till dess omfattning och längd? Man kunde inte tänka sig att NS strategi är representativ snarare än kvantitativ?

Och mer exakt vad i följande passus får dig att tro att NS inte läst om själva titelnovellen: Den berättelsen — titelnovellen — publicerades ursprungligen i Författarlandslagets antologi Spela bollen, jag är fri, och är den bästa i samlingen.

Frågorna hopar sig. Eller är det bara jag?

Alldeles riktigt. Det är bara du.

Crister

Ok.

Felet med Schwartz recension är att den saknar argumentation för vad som inte är bra med boken. Om han nu menar att den inte är bra.

Skolfuxfasoner. "Argumentet" du söker är inbakat i texten, men det fordrar ett öga att se det: Flera av de tolv novellerna i denna hans andra samling kretsar kring författaryrket och prövar olika format, stilmedel och tonfall, som om Lindberg har nått en punkt där han funderar på hur han ska komma vidare.

Jag undrar om inte P har blivit Q.
Inte mig emot i såna fall.

Så långt som till T kommer han i alla fall inte.

Nä, men han kan vara på G.

Själv undrar jag om inte Q heter Nils i förnamn.

Du menar att Schwartz sitter och mörkar?

C

Påstår han ja, men kanske är det med Nisses förnekande som med författare som påstår att de aldrig läser recensioner. Vad vet du vad han hittar på när natten är sen och endast Ankan är vaken?

C

Och kanske är Crister i själva verket en ung och rivig kvinnlig språkmaterialist med fäbless för S/M-text och gamla ordstäv?

Bra bra, Q har i vilket fall samma sting som P och det är inget man varken kan tillerkänna tidningen som en gång i tiden påstod sig ha detsamma eller dess skribenter.

Vad gäller Schwartz recensioner anser även jag att de tillhör de bättre i sin genre. Recensionsgenren alltså. Den här var inget undantag.
I och för sig har han en tendens att avsluta med en mening som skulle ha kunnat vara ingången till en riktigt bra och djuplodande recension.

Vilket väl måste ses som någon sorts kvalité, alltså om R i en sista mening kan skönja en riktigt bra och djuplodande recension.

Nä, Q är inte jag. Jag är inte så intresserad av vare sig Schwartz' mödosamt uttänkta slappheter eller prosa som handlar om prosa som handlar om Sveriges kulturklimat.

J, läs om! "Ingången till", dvs början på en helt annan recension.
Man anar hos Schwartz en aldrig använd POTENTIAL, tycker jag. Och det är mer än hos de flesta.
Men skit samma, jag är inte heller intresserad av svenskt kulturliv och dess skriverier om sig självt.

R, jag har läst om. Och jag hävdar fortfarande - utan att veta om det ligger något i det du säger om Schwartz eller inte - att verkar vara ett tecken på kvalité och inte ett problem, vilket du ju också faktiskt delvis verkar tycka. Dessutom kan det ju inte finnas särskilt många personer - du är nog unik -som noggrant läser recensioner av litteratur och i dem anar helt andra och mycket potentare recensioner som samtidigt inte är intresserad av svensk kulturliv eller dess skriverier som sig självt, fast det är kanske som du säger, skit samma.

P: Och ändå kommenterar du, helt slappt, bådadera.

Jo, jag är nog det. Men jag är inte P, jag heller, och jag läser inte särskilt mycket recensioner.
Schwartz glimmar till då och då, det är ovanligt.
Man måste ju uppmuntra recensenterna också, eller hur? Som lektörerna/förläggarna som uppmuntrar de blivande författarna och så vidare.
Här, Nisse, kan jag säga då, här är du faktiskt något på spåren! Utveckla!

Kanske har jag kommit på en nisch där, P-nischen. Uttalasch beruschat.
Visst fan. Jag är R.
Men tips till P, i alla fall! Håll till godo, det var så lite så.

För att undvika några missförstånd, vilket verkar vara denna sidas specialitet. Jag anser att Nils Schwartz är en av de särklass bästa litteraturkritiker vi har idag. Lysande formuleringsförmåga, skarp analytisk blick och han baserar sin kritik på bred beläsenhet och stor kunnande.
Jag reagerade endast mot hans njugga läsning av "I Gorans ögon", vilken jag envist hävdar är en avsevärt bättre och mer utmanande bok än vad som framgår av Schwartz recension.

Crister

Q: Ja?

Att kommentera sådant man saknar intresse för verkar bakvänt.

Det skulle ju vara helskumt om exakt alla recensenter tyckte exakt samma sak om alla de olika böckerna. Om Nils Schwartz inte gillade boken och det finns många andra som gjorde det: so what? Det är dessutom så att i en kort recension kommer inte allt som du tycker med, nyanser försvinner och negativa åsikter mildras eller förstärks, för du har bara ett visst antal ord till ditt förfogande. En bok som a l l a gillar är det vara något konstigt med.

Vore jag skrivarkurslärare skulle pratkvarnen ovan vackert tvingas skriva om och skriva om tills hans bidrag såg ut så här:

Det vore märkligt om alla tyckte likadant. Om Schwartz inte gillade boken: so what? Förresten, i en kort text får inte allting plats.

Sen skulle jag ge honom IG.

Det är inte särskilt svårt att föreställa sig hur det skulle vara att, exempelvis, sitta bredvid Q på en fest och försöka föra ett samtal som Q inte tycker är tillräckligt intressant eller viktigt eller slagkraftigt för att föras i hans närvaro.

Du misstror alltså min känsla för konvenans? Då bugar jag och bockar.

Inte behöver du både buga och bocka. Och, det har tyvärr inte med konvenans att göra. Men det kanske du inte begriper.

Ok, jag ber tusen gånger om ursäkt, men vad har det att göra med då?

Det ids jag inte förklara. Jag är så djupt sårad.

Det var tråkigt att höra, då får jag aldrig veta.

Det finns trots allt hopp. Någon annan kanske kan förklara. Eller så kan du ju förslagsvis tänka själv. Ge inte upp hoppet!

Men tänk att sitta mellan J och Q. Hu, säger jag.

Det gör du redan, dummer.

Skärp er eller tig!

C

Väl rutet!

Q: Nä, jag sitter vid datorn, jag. Crister: Skärp dig eller tig.

Tack för omdömet 'pratkvarnen'. Jag är från Norrland, jag.

Apropå märkliga mottaganden. Vad tycker ni om hur Stefan Spjuts debutroman recenserades? I mitt tycke var boken bättre än vad de flesta skrev. Drabbades han som medarbetare i Svenskan? Eller var det ämnet som sådant, en litet äcklig gubbe skildrad med värme och förståelse?

Crister

Eller kan det ha varit just de invändningar som togs upp i respektive recensioner? Alternativt så hade kritikerna inte läst boken, precis som Nils Schwartz förra gången du inte höll med.

Det är tröttsamt med folk som inte kan läsa. Jag skrev om Schwartz att: "han verkar inte ha läst om den ena ("I Gorans ögon") igen - den var ju tryckt i en annan bok tidigare, "Spela bollen, jag är fri"." Jag påstod absolut inte att han inte skulle ha läst boken. Han är en noggrann läsare och skulle aldrig skriva en recension utan att ha läst boken.
Däremot kan jag konstatera att bland alla dessa anonyma skribenter som gömmer sig bakom alfabetets Q P och Z och X var det uppenbarligen bara tre som hade läst boken som diskuterades: Malte, Eva Ström och jag. Det är faktiskt en oerhört bra och nyttig regel, läs först de böcker som ni sedan ska diskutera.
Så Johan, läs Stefan Spjuts roman så kan vi kanske ha ett meningsutbyte om den och dess mottagande!

Crister

Om du är hans vän ska du väl inte recensera honom?!

Du anonyme: Vem är vän med vem?

Kanske har Nils Schwartz en dålig tid just nu. I sin recension av Håkan Bravingers "Bära bud" (24 jan), som främst handlar om bröderna Poul och Andreas Bjerre, får Poul Bjerre konsekvent hete Paul Bjerre.

C

Och måhända befinner sig Crister i en motsvarande, och tillika konstant, bloggosfärisk svacka. I hans senaste beskäftighet får till exempel "heta" slarvigt heta "hete".