Fantasilös rubrik här
Jag har firat jul. Jag har varit förkyld. Jag har läst böcker. Jag har i Expressen kommenterat en artikel om skrivarskolor ur senaste numret av Fantasin. Jag har för länge sedan tröttnat på den här årstiden.
Jag har firat jul. Jag har varit förkyld. Jag har läst böcker. Jag har i Expressen kommenterat en artikel om skrivarskolor ur senaste numret av Fantasin. Jag har för länge sedan tröttnat på den här årstiden.
Kommentarsfunktionen är tills vidare avstängd, på grund av en efter hand alltmer permanent semester från det interaktiva infernot!
Alice Munro: Nära hem
Gunnar D Hansson: Lomonosovryggen
Caroline Ringskog Ferrada-Noli: Naturen
Samuel Beckett: Trilogin
Erik Beckman: Alla är vi stora romaner
Magnusson & Grönberg: Witz-bomber och foto-sken
Horace Engdahl: Ärret efter drömmen
Willy Kyrklund: Prosa
9 kommentarer till "Fantasilös rubrik här":
Och varför inte pröva något lite av den typ skrivskola de flesta andra av oss gick i: Att Läsa De Föredömliga. I skönprosahänseende exempelvis RL Stevenson och Ford M Ford.
Gunnar | 2007-12-28 kl 21:34 | #
Jag har också tröttnat på skrivarskolor, men också fattat att det är en åsikt som det inte går att ha, det är ungefär som att säga att man inte gillar Tolkien: genast blir man överfallen av flera typer som säger att man har fel, och - jaha? Jag har alltid sagt att det bästa och det enda handlar om att som Gunnar säga "läsa de föredömliga", men framför allt att läsa på rätt sätt. Det är inte riktigt frågan om vad man läser, utan om hur.
bernur | 2007-12-28 kl 21:34 | #
I långliga tider, låt säga från 1900-talets första årtionden och framöver, har det funnits en yrkesgrupp i Sverige som kunnigt - och möjligen lite strängt - lotsat unga människor rätt i all världens skönlitteratur. Nämligen folkbibliotekarierna.
Arnold Ljungdal, Stockholms Stadsbibliotek, visade Astrid Lindgren - omkring 1920 - Knut Hamsuns Sult och hon bekände senare (Expressen 1974 11 24) att det var på grund av den läsningen som Pippi Långstrump kom att ljuga så förtvivlat.
Tomas Tranströmer berättar i Minnena ser mig (1993) om sina starka och livsavgörande upplevelser i Medborgarhusets bibliotek på Söder i Stockholm. Böckerna, de bistra bibliotekstanterna, klorlukten från badhuset vägg i vägg.
I Ombord på skymningsexpressen (1988) skriver Folke Isaksson "Det doftar svagt av kyrkogård i det gamla biblioteket, av multnande sanningar och syner… Då kommer Olga den gamla bibliotekarien, och tar mig vid handen. Jag blir trygg, när jag känner hennes vishet".
Ja, Bernur och Gunnar - visst! det är rätt! - läs de föredömliga. Men vem visar vägen?
Folkbiblioteken, särskilt filialerna, läggs nu ner i rasande takt. Bibliotekarieutbildningarna har it-profiler varav bibliotekarierna blir riktigt vassa informationsteknologer, men samtidigt rättså avsigkomna skönlitterära vägvisare. De kvarvarande kommunala biblioteken läggs ut på entreprenad för att drivas med vinstintressen - några exempel från i år är Nacka, Uppsala, Linköping, Helsingborg. Mycket dataspel blir det där, och Läckberg, eftersom entreprenörerna får kommunala bidrag per utlånat exemplar. Inte många kronor för en R L Stevenson!
Ja, detta låter väl riktigt nostalgiskt och gråtfärdigt kan tyckas - men min beskrivning gäller dagsläget. Jag plädererar för folkbiblioteken och "de föredömliga". Skrivarskolorna vet jag ingenting om.
Citaten ovan är från antologin Elefanten i biblioteket sammanställd av Meta Ottosson (En bok för alla, 1994).
Ja, och En bok för alla skall ju också läggas ner…
PS Malte, är du inte förkyld väldigt ofta? Skiva 3 vitlöksklyftor på sportknäcke med rejält med smör (riktigt smör) och strössla med persilja, drick honungsvatten därtill med lika delar vatten och whisky DS
Elisabet | 2007-12-28 kl 21:34 | #
Gunnar, Bernur: Det största problemet med skrivarskolor är kanske just att de leder till att man läser inte-särskilt-bra texter av sina närmaste generationskamrater, istället för att på egen hand finna valfrändskaper och läromästare bland klassikerna. Men folk kommer att fortsätta gå på dem, om inte annat så för att det är ett sätt att få skrivtid bekostad av studiemedel. Därför tror jag det är mer konstruktivt att diskutera innehållet i deras undervisning än att förkasta själva företeelsen.
Elisabet: Ja, det är sant. Jag deltog nyligen i ett seminarium om problematiken, som det finns fler som engagerar sig i:
http://www.bibl.vgregion.se/vgrtemplates/Page____60231.aspx
Men inte är jag väl förkyld oftare än andra?
Malte | 2007-12-28 kl 21:34 | #
Riktigt som du säger, Malte. Men jag förkastade nog inte skrivskolorna helt, utan menade bara att man kanske borde införa lite "läxläsning" av De Föredömliga som del av skrivkursen. Gå hem och läs Skattkammarön och kom tillbaka nästa vecka och berätta vad ni lärt er om (i alla fall klassisk anglosaxisk) berättelsestruktur, om rörelsenergi, om set-pieces, karaktärsmålning, etc etc. Skulle jag sagt, typ. Som lärare då, typ.
Gunnar | 2007-12-28 kl 21:34 | #
Vore spännande om Skrivskolorna hade blindintagning - intagning enbart på text.
JM | 2007-12-28 kl 21:34 | #
Jag tycker att skrivskolorna skulle ha intagning enbart på beläsenhet av "de föredömliga".
Johan | 2007-12-28 kl 21:34 | #
Bibliotekarierna i staden där jag bor är bara sura och arroganta, och frågar man om hjälp suckar de och himlar med ögonen. Men vem är det då som har bett dem att ställa föredömliga författare i magasinet i källaren? Ja, vem ska visa vägen? Jag tror att få vågar erkänna att det tar enormt lång tid att läsa sig till någon slags förtrogenhet med litteraturen, och att det krävs att läsa en del blindskott på vägen, för glädjen i att upptäcka saker också på egen hand (den som alltid litar på andras omdöme blir lurad ibland). Men det finns inga genvägar.
bernur | 2007-12-28 kl 21:34 | #
Bara som ett PS: Om man vill lyssna på Skattkammarön uppläst av John le Carre så kan man göra det här: http://www.bbc.co.uk/radio4/arts/afternoon_reading.shtml
Gunnar | 2007-12-28 kl 21:34 | #