Enmeningsrecensioner av böcker jag läste över julen
Per I Gedin, Verner von Heidenstam : Ett Liv — Gedin påminner oss på ett mycket kunnigt (men bitvis repetitivt) sätt om att Heidenstam (i motsats till vad många slentrianmässigt tror) var en tillräckligt intressant författare och samhällsdebattör (oftare vänster eller liberal än högerkonservativ) för att ha gjort sig förtjänt av att åtminstone få denna biografi skriven (och läst).
J L Runeberg, Kung Fjalar — Stramt effektfull vers, möjligen uthärdlig vikingaromantik, ganska fånigt ödesdrama.
Mare Kandre, Aliide, Aliide — Av alla svenska barndomsskildringar som skrivits de senaste decennierna är denna, med sin uppmärksamt uppförstorande och skräckkabinettsförvrängande barnblick på tingen, nog en av få oundgängliga.
J M Coetzee, Ett dåligt år — Med skarpt glänsande resultat gör Coetzee än en gång sitt för att fortsätta den dialogiska traditionen från Platon och Dostojevskij, och finna nya former för en litteratur som också är ett sätt att tänka och ett sätt att tänka som också blir litteratur.
Vernor Vinge, A Deepness in the Sky — Helt okej sf, men en besvikelse vid sidan av samme författares mycket mer storslagna A Fire Upon the Deep.
