De bästa svenska dikterna?
Jag har ägnat en hel del trevlig tid på sistone åt att läsa i Jan Olov Ulléns nya poesiantologi De bästa svenska dikterna. Men vad är egentligen nytt i den? Med tanke på att Ullén uttryckligen säger att det är hans personliga smak som bestämt urvalet, kan det vid en första anblick synas förvånansvärt konventionellt. Det enda riktigt iögonfallande är vad som inte är med: Ingen Haquin Spegel, Skogekär Bergbo eller Dahlstierna. Creutz blir, oaktat sitt alexandrinmästerskap, avfärdad som "amatör". Den stackars Leopold utesluts utan ens ett omnämnande. Dito Oxenstierna, som inte ens epigrammen räddar.
I en så hård utrensning skulle man ha väntat sig att även Geijer och Atterbom strök med, men romantiken behandlas mer generöst. Där kan man istället invända att Stagnelius fått breda ut sig oproportionerligt mycket på Tegnérs bekostnad (om jag bildar Facebook-gruppen "Vi som gillar Tegnér mer än Stagnelius", kommer någon att gå med då?). — Vad gäller 1900-talet förekommer inga övergripande överraskningar. Man kan notera att Bertel Gripenberg, Karl Ragnar Gierow och Elsa Grave fortfarande är uteslutna ur kanon.
När man är klar med att i större eller mindre grad uppröras över det ovanstående, kan man börja uppskatta de mindre iögonfallande tilläggen. För egen del blir jag till exempel för första gången intresserad av Nordenflycht och Wallin, tack vare det mer fylliga och personliga urval av dem Ullén presenterar och kommenterar. Och att Adlerbeth representeras med Horatius-översättningar är ett lovvärt brott mot den moderna konventionen. Fynd görs sedan här och där även hos nyare poeter; inget revolutionerande, kanske, men tillräckligt för att det inte ska kännas som att man läst samma antologi förut.
Sist men inte minst är det väl de kommenterande introduktionerna som är denna boks egentliga raison d'être. Ömsom entusiastiska, ömsom en aning defensiva, utgör de på det hela taget en sympatisk och kunnig repetition av svenskalektioner man förmodligen aldrig fått. (En idé kan vara att komplettera boken med den likaledes nya, men mycket mer inkluderande, antologin Från Sapfo till Strindberg, som i sitt svenska urval tar med även allt det där som Ullén tycker är för gammalmodigt.)
6 kommentarer till "De bästa svenska dikterna?":
Ja, Från Sapfo till Strindberg har väl ett överlägset innehåll, men den är ganska otymplig att läsa längre stunder, både på grund av den höga vikten och det minimala typsnittet (men det beror väl på att jag är både klen och gammal). Jag tyckte också mycket om Ulléns texter, som kändes personliga och uppriktiga. Du får komma på någon av mina svensklektioner då, när vi pratar om Rut Hillarp till exempel. Eller för att visa mina elever hur en sonett ska skrivas - något jag själv inte vågar mig på - - -
bernur | 2007-11-22 kl 17:20 | #
Jag vet inte om sonetter överhuvudtaget ska skrivas. Egentligen.
Malte | 2007-11-22 kl 17:20 | #
"Jag vet inte om sonetter överhuvudtaget ska skrivas." Varför efterlyser du i så fall Skogekär Bergbo? Jag har sedan länge ett blogginlägg om "Venerid" i pipeline men får inte till det riktigt.
Hans rätta namn har ingen kunnat visa.
En Rosenhane var han, törs vi väl ändå tro.
Han skänkte Stockholms stad från Slussen till Norrbro.
sonettens vackra form från Florens, Rom och Pisa.
(Alf Henriksson)
Bengt O. | 2007-11-22 kl 17:20 | #
"i pipeline"? jösses.
Hipponax | 2007-11-22 kl 17:20 | #
Ansluter mig gärna till Tegnér - på Stagnelii bekostnad - även om jag vill slippa Facebook.
C
Crister | 2007-11-22 kl 17:20 | #
OK, då får jag väl ändra mig om sonetterna då. Just nu tycker jag att sonetter ska skrivas som E E Cummings skrev dem:
sonnet entitled how to run the world)
A always don't there B being no such thing
for C can't casts no shadow D drink and
E eat of her voice in whose silence the music of spring
lives F feel opens but shuts understand
G gladly forget little having less
with every least each most remembering
H highest fly only the flag that's furled
(sestet entitled grass is flesh or swim
who can and bathe who must or any dream
means more than sleep as more than know means guess)
I item i immaculately owe
dying one life and will my rest to these
children building this rainman out of snow
(Apropå inget så är Cummings ett fint exempel på hur man på en gång kan vara gammaldags romantiker och ordmanglande avantgardist.)
Malte | 2007-11-22 kl 17:20 | #