Malte Persson: Errata

Jag har läst något från 50-talet, tror jag, som utspelar sig i Sydafrika. Möjligen debutromanen. Inte särskilt bra. Horace Engdahl såg litet tveksam ut till detta pris.

Europa leder just nu över USA med ointagbara (?) 5-2 i Nobelpris. En tanke som ser ut som en händelse?

jag kan verkligen rekommendera the fifth child, speciellt om man läser den i barnaväntanstider: svårt att tänka mig lämpligare förberedelser. i övrigt tycker jag nog lessing är ojämn.

Att inte vara ojämn med en närmare sextio titlar lång verkslista vore omänskligt. Att misstänkliggöra ett författarskap på grundval av en enda av dessa böcker är mänskligt, alltför mänskligt.

Men hördu, jag har inte misstänkliggjort hela författarskapet. Malte frågade om någon hade läst något och jag svarade med min åsikt om ett tidigt verk. Hennes bästa kommer senare, såvitt jag förstår.

Förresten Malte, apropå katter, som Doris Lessing gillar, du har väl läst Conradsons katthatarbok? Jag har för mig att du skrivit om den någonstans. Den borde man kanske översätta och ge till Lessing. Då skulle effekt uppstå.

Men det gjorde inte Conradson, för att uttrycka sig milt. Om djur och om människan och djurvärlden heter den, med undertiteln Huvudsakligen om en liten och inställsam rovlysten, om det skydd den får hos människorna, om kelandet med den. Läs den om du har lust, du kanske konverterar.

It's a trend, I tell you! Något för tidningen med sting.

En intressant fråga är förstås hur tjejgänget av yngre feministiska krönikörer och kritiker kommer att reagera. Lessing placerar sig ju i en tidigare generation - hon var med på banan innan Liza Marklund, Malin Ullgren eller Belinda Olsson föddes - men hennes genomslag på det hållet går ju inte att komma runt, dessutom går hon inte loss på att stöta ifrån sig män, varken politiskt eller som läsare. Ändå har det funnits en rätt sval attityd till henne i svenska feministiska kretsar på esenare år. Somliga ser henne nog som alltför sträv, för litet hipp och uttagerande: för mycket integritet? Hon vet så klart vad hon är värd men har aldrig behövt media för att göra stor affär av sig själv.

"Tjejgänget"???

Ijoma Mangold
Litteraturkritiker på "Süddeutsche Zeitung" i München

- Det var inget överraskande val. Historiskt har Svenska Akademien
belönat författare av två skäl - antingen för deras litterära
förtjänster eller för deras samhällstillvända engagemang. Doris
Lessing hör till den senare gruppen, varmed inte är sagt att hon
skulle vare en dålig författare.
- Jag är själv född 1971 och har nigerianskt påbrå. För min generation
tillhör Lessing historien. Hon upplevde sin storhetstid i Tyskland på
sjuttio- och åttiotalen när ämnet "feminism" ännu stod högt upp på
dagordningen. Det gör det inte i dag. När vi på tidningen i dag gick
ut i bokhandeln i München var det svårt att hitta några av hennes
böcker.

Och detta säger ungefär lika mycket om författarskapet som det faktum att M Utvik inte har läst något av det.

Eliot har skrivit bättre om katter, med mer förtjusande barnaröst. Burroughs kattbok ännu bättre. Om hundar finns det förstås ytterligare bättre av andra.

Jag läste "Den femte sanningen" 1970 tillsammans med en väninna och jag kan intyga att den var en viktig läsning för kvinnorörelsen vid den tiden.
Jag har inte läst om den sedan dess, men jag har funderat på hur en ung kvinnogeneration ställer sig till den boken, och om den fortfarande tycker den säger dem något relevant.
Läste 1969 "Gräset sjunger", som jag minns som en drabbande bok, men har heller inte läst om den.
När Lessing kom in i sin SF-fas tappade jag intresset för henne, och hon förlorade mig då som läsare. Nu tittar jag på hennes självbiografi som bitvis är mycket vital och rolig, Det finns tveklöst en ojämförlig närvaro i synnerhet när hon skriver om 50-tales London.

Eva Ström: Vid sidan av beteckningar som "SF" eller relevans för olika politiska rörelser finns det ju något som intresserar åtminstone mig. Nämligen litteratur.

P. det hoppas vi ju att Akademin också fäster vikt vid, litterär halt och så, men samtidigt går det inte att komma ifrån att den respons en författare får ofta hänger ihop med vilken slags problematik han/hon skriver om och vilka genrer och diéer de arbetar med (nej, det är inte samma sak som att Horace och gänget gör ideologiska val). Det har snackats en hel del förut om att Lessings sväng in i sf-genren gjorde henne till en konstig prick ("så gör inte riktiga diktare")

Ett pris till Norman Mailer skulle varit en markering på samma sätt: det är många år sedan han skrev något som verkligen låg i fas med vad en roman "bör" vara, och ändå kvalar både "The Executioner's Song" och "Oswald's Tale" för mig in som romaner. Boken om Oswald är lysande trots att den inte innehåller något som är fritt uppfunnen fiktion i vanlig mening.

(lite till Magnus) Varför man nu nödvändigtvis måste försöka iscensätta någon sorts cat fight bara för att nobelpristagaren heter Doris och inte Donald förstår jag inte - författare som inte går loss på att "stöta ifrån sig män, varken politiskt eller som läsare", är väl ständigt up and coming? Jag tror jag inför denna provocerande uppställning måste ansluta mig till det läger som ser en feministisk poäng i att priset går till en kvinna med många, tydligen inte särskilt frånstötta, kvinnliga läsare världen över. Det finns också förhoppningsvis en skillnad mellan vad en författare säger i det offentliga rummet och hur böckerna kan användas. Lessing har som sagt hunnit både säga och skriva mycket, så man får ligga i om man ska lyckas placera henne som anti/feminist eller what have we. Det vore ett lika hopplöst projekt som att försöka hitta en gemensam klangbotten för Marklund och Rosenberg.

Själv läste jag "Instruktion för nedstigning i helvetet" när jag gick på högstadiet och kände mig mycket utvald, sprängkraftig och omskakad därpå. Det är en skum, sexuell och hackig roman som jag rekommenderar även om jag förmodligen inte förstod ett jota utöver någon sorts grundstämning när jag läste den. Av detta drar jag slutsatsen att man borde sätta fler omöjliga böcker i händerna på mycket unga människor, så att de omformas till radikala subjekt som vet vad de är värda och använder alla medel/media som de gillar inklusive litteraturen för att göra sprängningar av affärerna.

bisous.

går inte lessings moderjordfeminism ut på att samla behövande vänner, barn, deras kompisar, pojk- och flickvänner + ett antal före detta äkta män (med narcissistiska personprofiler) runt det stora mysiga köksbordet i slitna (men med ofattbart marknadsvärde) londonhuset & mata dom med mat hon lagat & i sitt anletes svett slitit ihop till?
eller har jag missat något?
kattallergiker