Malte Persson: Errata

Absalom, Absalom!

I en recension i GP som inte finns på nätet skriver jag, apropå en nyutgåva på svenska av Faulkners mästerliga ödestragedi Absalom, Absalom! att det är "ett av den modernistiska romankonstens paradnummer: ett storverk där språkrikedomen aldrig är prål; där yttre komplexitet alltid svarar mot inre". Därtill har den en av mina favoritinledningsmeningar, som med sina bisatser och sitt adjektivstaplande borde få en och annan skrivarhandledningsförfattare att darra. Den svenska översättningen är utmärkt, men jag har lånat ut den till min syster, så jag citerar på engelska:

From a little after two o’clock until almost sundown of the long still hot weary dead September afternoon they sat in what Miss Coldfield still called the office because her father had called it that—a dim hot airless room with the blinds all closed and fastened for forty-three summers because when she was a girl someone had believed that light and moving air carried heat and that dark was always cooler, and which (as the sun shone fuller and fuller on that side of the house) became latticed with yellow slashes full of dust motes which Quentin thought of as being flecks of the dead old dried paint itself blown inward from the scaling blinds as wind might have blown them.

Sedan blir boken bara bättre och bättre.