Malte Persson: Errata

David Bodanis

Carina Burman recenserar den våldsamt överskattade David Bodanis nya bok Émilie och Voltaire i SvD. Jag bjuder på en recension av hans förra bok, skriven för Expressen men aldrig publicerad:

Hyllningarna av David Bodanis böcker konfunderar mig. Långt bättre populärvetenskapliga författare än Bodanis (den nyligen till svenska översatte Bill Bryson, till exempel) skriver entusiastiska baksidescitat åt dem. Själv skulle jag hellre se stora varningsetiketter på framsidan.

För räcker det verkligen att en populärvetenskaplig bok är engagerat och engagerande skriven? Skall man inte också kunna lita på vad som står i den?

Om fysiken i den nya boken Elektricitet är redigare än i bestsellern E=MC2, beror det till stor del på att författaren godtyckligt hoppar över de svåra bitarna. Så finns anmärkningsvärt nog inget i denna bok om hur spänning, ström och resistans hänger samman (Ohms lag, känd från vanliga gymnasiekurser). Vad en volt mäter förklaras visserligen i ett undangömt appendix, men författaren glömmer att säga att det är detta som är spänning.

Inget sägs om växelström versus likström. Detta är extra konstigt, då växelströmmens uppfinnare Nikola Tesla är just ett sådant excentriskt geni (även intresserat av exempelvis dödsstrålar och utomjordingar) som Bodanis annars gillar att skriva om. Nu nämns han, i likhet med flera andra viktiga gestalter, inte alls.

Men kanske var hans levnadshistoria inte tillräckligt uppbygglig? Det är uppenbart att Bodanis helst vill se så många som möjligt av vetenskapshistoriens moment inpressade i en och samma underdogdramaturgi.

Så berättar exempelvis hela det första kapitlet om hur Joseph Henry, en hyvens arbetarkille och demokrat, uppfinner telegrafen och om hur den lömske överklassnobben, misslyckade målaren och protofascisten Morse stjäl hans uppfinning. En mycket elementär research ger emellertid för handen att Morse som målare inte alls var så misslyckad och att Henry aktivt understödde dennes kommersiella tillämpningar av de egna teoretiska resultaten. Och så vidare, och så vidare.

Den fascinerande historien om den första Atlantkabeln, ”radarkriget” mellan Storbritannien och Nazityskland, datorpionjären Alan Turings sorgliga levnadsöde – om allt detta skriver Bodanis nog så underhållande. Men, bortsett från att dessa avsnitt ibland har föga med elektricitet att göra, hur vet jag att inte också de är fulla av småfel och förtiganden?

Att förenkla må vara populärvetenskapens uppgift, men också att tala om vad som är förenklingar. Den som, likt Bodanis, struntar i det sistnämnda lurar läsaren att tro att han vet mer än han gör.

Självfallet blir inget bättre av att den svenska översättningen varken tycks ha varit i närheten av en korrekturläsare eller en fackgranskare. En sådan hade till exempel kunnat påpeka att ”resistens” är något annat än ”resistans”.

Sammanfattningsvis är den bästa delen i Elektricitet listan med förslag på andra böcker att läsa.

Malte Persson

David Bodanis
Elektricitet
Övers: Margareta Eklöf
Norstedts