Texter från Sapfo till Strindberg
På mitt köksbord har sedan en tid antologin Texter från Sapfo till Strindberg tronat. Ett imponerande försök att baxa in en västerländsk kanon (minus hela romaner och teaterstycken) i en enda volym. Innehållsförteckningen som pdf-fil kan beskådas här. Att man valt att inkludera all utländsk poesi enbart i översättning är förstås i princip diskutabelt, i synnerhet för en presumptiv publik av litteraturstudenter. (Att läsa Milton i Frans G Bengtssons översättning lär en nog mer om Bengtsson än om Milton.) Men i praktiken förmodligen realistiskt, och i allmänhet med aktiva och bra val av versioner.
Genremässigt är boken föredömligt generös: den inkluderar även brev, essäer, recensioner (Leopolds utsökta sågning av Atterboms Tasso-översättning!), estetik, utdrag ur klassiska biografiska texter. Boswell eller Eckermann finns förmodligen inte med på några kurslistor, men här får man en chans att snava över dem och förhoppningsvis lockas till vidareläsning.
Det bör betonas – för att återknyta till mitt inlägg om Böök och gustaviansk prosa – att urvalet därvidlag inte i någon nämnvärd utsträckning utgör ett ”förnyande av kanon” eller så. Snarare handlar det om att rädda ombord sådana värdesaker som funnits med tidigare, men som kastats överbord på grund av platsbrist, eller är på väg att kastas överbord. Jag skulle ha jämfört med en Noaks ark, om det inte vore för det där med fördelningen mellan han- och honkön… Som ju är som den är.
Rent generellt kan varje besserwisser naturligtvis finna egna favoriter som inte är inkluderade och kanske borde vara det. Själv saknar jag i synnerhet Flaubert: ett par av hans brev skulle ha kunnat rejält bredda den bild man får av författarskapet när man bara läser Madame Bovary och får höra en hastig föreläsning om ”realism” av någon som heller inte läst mer än så. Och det franska 1700-talet är väl magert: ingen Chamfort, Laclos, Restif, Saint-Simon… Men givet förutsättningarna är helheten som sagt imponerande. Vad jag förstått ville förlaget egentligen ha ett mycket mindre urval, men att redaktörerna (Dick Claésson, Lars Fyhr, Gunnar D Hansson) hade nog karaktär att istället dränka dem i material.
Jag menar alltså att denna antologi kunde berika de flestas köksbord. Utom möjligen de närsyntas, emedan bokstäverna på de 1500 sidorna är rätt små och många.
8 kommentarer till "Texter från Sapfo till Strindberg":
Verkar vara en värdefull volym.
Det slog mig apropå att "rädda ombord", viljan att bevara, tradera, föra vidare osv att gamle Francis Bacon ansåg att det stora och tunga i varje tid sjunker till botten, medan det lätta, porösa, är det som förs vidare av tidens strömmar.
Tobbe | 2007-04-22 kl 20:35 | #
Barhärtigt av redaktörerna att utelämna de futuristiska poeterna som ville bränna ner all konst och litteraturhistoria. Även Nietzche verkar ha klarat sig. Håller med om att det vore roligare med en antologi på orginalspråken.
Peter | 2007-04-22 kl 20:35 | #
Om jag inte missminner mig är det ganska lätt att hitta fullständiga, utsökta antologier, liksom öht klassikerutgåvor på alla västerländska kulturspråk. Varför skulle ett svenskt förlag ge ut det dessutom? 99% av de stora såväl som mindre klassikerna ligger f ö i urtext på nätet, alldeles gratis.
Tobbe | 2007-04-22 kl 20:35 | #
Titeln" Tetxer från Sapfo till Strindberg" innebär väl att man stannar tidsmässigt innan de "futuristiska poeterna som ville bränna ner all konst och litteraturhistoria" uppträder.
Eva Ström | 2007-04-22 kl 20:35 | #
Bildstormen är också en gammal fin tradition. Eller textstormen för den delen.
Tobbe | 2007-04-22 kl 20:35 | #
Antologin går av olika skäl (utrymmesmässiga, copyrightmässiga, urvalsproblematiska etc.) endast fram till ca 1900. Det vore fint med en 1900-talsvolym, men den kanske bör ligga till sig några decennier till?
Red. | 2007-04-22 kl 20:35 | #
Det är mycket riktigt en värdefull volym, i den mening att det är en volym späckad av värden. Trist nog har trojkan av lärda icke behagat att självkritiskt analysera sina agendor i ett vassare efterord än det nu föreliggande. "Givet förutsättningarna är helheten som sagt imponerande" … Tja … Vilka är förutsättningarna och hur man hanterat dem i sitt urvalsarbet? Antologin hade varit mer tidsenlig om efterordet hade bjudit någon form av självrannsakan.
Nänä, för att imponera på mig får man allt göra mer än att klämma in ett materialdränkt kanonpaket mellan två bokpärmar.
Jag | 2007-04-22 kl 20:35 | #