Malte Persson: Errata

Blev Aris Fioretos sur för det där lilla? Herregud vad töntigt, han kan aldrig ha blivit riktigt sågad.

my god, det är sant, motståndets estetik-omslaget är väldigt tilltalande, för att vara bonniers även mer så. borde hyllningsblogga, kanske.

en roman av grymma Foster Wallace finns faktiskt översatt till svenska - "Systemets sopkvast" (The Broom of the System) från 1989 (1987). Vill minnas att det är något numera nedlagt/uppköpt/upplöst förlag som gett ut den, dessvärre i en nästintill oläslighet tillyxad översättning.

Malte P.,

jag tror jag fattar varför Ari F. blev sur. I recensionen drar du växlar på hans namn. Du ser översättningen som "fiorityr" (i stället för "utsmyckning", ett naturligare ordval men lika opassande). Sen blandar du ihop svenskar och greker och skojar om att han skulle vara "hastigt hemmastadd" i svenskan. Personangrepp? Medvetet eller ej:det luktar faktiskt lite (främlings?)fientligt… F ö undrar jag varför du offentligt gör dej lustig över någon som skriver privat till dej. Det har väl lika lite på din blogg att göra som F:s person i recensionen?

/En bokmänniska

Bokmänniska,

jag ser inget principiellt skäl till att man inte skulle kunna leka med namn lika väl som andra ord, om det sker på ett icke illvilligt sätt. Och fiorityr är en helt neutral teknisk term, som inte är nedvärderande om man inte principiellt anser att allt ornamentalt är dåligt. Och det kan väl ingen som gillar den hypermanierade stilisten Nabokov på allvar mena? För övrigt är det ett vacker ord, helt enkelt, och jag gillar att använda vackra ord.

Att min felcitering av Tegnér skulle ha en främlingsfientlig undertext är ett påstående någonstans mellan det paranoida och det idiotiska. Jag menade f ö inte att AF skulle vara hastigt hemmastadd i svenskan, utan ibland i de böcker han översätter.

Beträffande privat/offentligt: varför inte? Jag gillar inte att folk som jag recenserar tar sig rätten att läxa upp mig, och om de anser att deras påstående har någon merit så bör de även tåla offentlighet. Överhuvudtaget är jag inte förtjust i bakom-kulisserna-aspekter av det kritiska samtalet.

Nu har jag läst recensionen tre gånger. Jag har fortfarande inte hittat någon enda formulering som skulle kunna ha gjort mig ens ett uns stött eller argis, hur fioretligt humör jag än varit på. Vad skulle vara ett angrepp på hans person? Finns det något akrostikon jag har missat?

Och förresten är det hög tid att sluta översätta engelskspråkig litteratur till svenska.

Malte, du är förbluffande respektlös i ditt sätt att hantera skiljelinjen mellan offentlig och privat diskurs. Och makalös när du argumenterar för rätten att skita i den när helst det behagar: vem? Jo, dig! Har du ingen som helst känsla, annat än att på din blogg diskutera Aris privat ställda kritik av din offentliga recension?

Med den inställningen har du som kritiker inte något i offentligheten att göra! Och dessvärre diskvalificerar du dig även inom den privata sfären. = Persona non grata.

Persona: fan vilken läskig kommentar.

Så om någon skickar mig arga och anklagande mail, ska jag alltså av respekt för avsändaren inte få berätta det för någon? Eller får jag referera det för en kompis? Två kompisar? Kompisars kompisar? Det är uppenbart att det inte finns några fasta regler för sådant; bloggen är bara ett nytt medium. Läs folks självbiografier för tusan.

Och persona non grata från vad då? Från äran att ta emot otrevliga privatmail? Det passar mig i så fall utmärkt.

Persona. Gör inte saker som du inte kan stå för så ska du nog se att det går bra. Jag är helt och hållet på Maltes sida. Man får inte vara så upphöjt och tunnhudat paranoid att man börjar läxa upp yngre kollegor för personangrepp som inte finns. Då behöver man kalibrera sin verklighetsuppfattning. Och sin självbild.

Inte för att jag har någonting med saken att skaffa egentligen, men: Jag förstår ingenting jag. Är alltså Fioretos oöverlagda utbrott hemligstämplade? Av hänsyn till hans rykte? Eller hans psykiska hälsa? Är det allmänt känt att Fioretos har för vana att skicka arga brev till folk som svar på inbillade oförrätter, och att det korrekta är att låtsas som om ingenting? OK.

För övrigt kan jag meddela att det i mina environger (= den privata sfären) susar ett mycket livligt rykte som gör gällande att Personas mamma är en riktig liten grata.

Sedan undrar jag litet över hur "att på din blogg diskutera Aris privat ställda kritik av din offentliga recension?" är en känsla. Hur känns den? Kan Persona hjälpa mig? Eller tillhör frågeställningen den privata sfären?

Lite grälsjuk paranoia à la Rousseau kan vi väl må bra av? Så kan den anklagade skriva sitt försvartal sedan, en ren fiorityr!

Högt ärade neonaiva bloggpladderpluttar, som icke vet att tolka det universum var i era löslismande yttranden sväfva på de högst fläppande vingar.

Jag noterar en otäck åtskillnad mellan ett "vi" och "den anklagade", en utebliven åtskillnad att alls berätta och att berätta i ett visst sorts forum, en sammanblandning mellan blogg och biografi, samt en outtalad dualitet mellan det hemligstämplade och det allmänt kända. Visa er intelligens, för guds skull. Intressera er för er omvärld, och ni skall i högre utsträckning kunna intressera densamma. Gäsp.

Gnostisk litteratursyn: Och litteraturen steg närsomhelst och som en omärklig odör upp ur varje sorts anhopad dynga. Och efter en kittling i de långa näshåren på en halvtums gnork, sögs dess ord in i dennes jämförelsevis stora hjärna, för att där omvandlas till mikromaterial, i detta fall virkotiska byggstenar till den biceps som vår gnork dagligen brukade spänna inför allmänheten, denna till förströelse. "Ett fyrfaldigt leve, hurra, hurra, hurra, hurra!" Allmänheten hoppade jämfota av förtjusning, och en vacker dag nådde den ända upp till persiljans kronor, lyckades bita dem utav, och levde välnärd genom resten av denna historia.

Som Malte mycket riktigt påpekar är en av de bästa sakerna med en blogg att det där finns saker som är tillåtna, som till exempel att hylla folk man känner. Jag kan därför skriva att jag tycker att Hjärnmänniskan är mycket rolig, och att jag senast träffade henne igår hemma på ett okristligt party hos just Malte.

Det är bra att det äntligen skrivs förord i fullständiga fiktioner till alla kvällar, och att jag därvidlag kan poängtera min egen existens, som jag, som synes, precis upptäckt.

Det är också bra med nyöversättningar av bloggar. Ty ännu bättre, än att som Bonniers nyöversätta redan tidigare översätta klassiker, är att översätta sådant som aldrig blivit översatt. Som t.ex. Maltes Errata. Mindre bra är att min kommande recension av denna min egen översättning kommer föranleda Malte att skriva ett lång och förorättat mail till Aris Fioretos om föregivna ”personangrepp” etc. som denne med poetisk stämma kommer att högläsa ur på representationsmiddagar i syfte att internationellt lansera en kollega. Om kvaliteten på alltsammans kan man förstås tycka olika. Jag är jättenöjd och alltigenom god. Jag har aldrig känt mig det minsta frestad, och jag har dessutom varit än mindre frestad än detta, av allt det som skulle kunna fresta.

Detta är en kompott av återutgivning, som jag har mycket glädje av. Jag tar tillfället i akt att som intressant jämförelseobjekt anbefalla min redesign av Perssons sladdriga slit-och-släng-slogans.

Trenden är befintlig. Motståndets estetik kommer inte att generera särdeles många pengar. Korsfästelsen består alltid i att någon annan spikar spikar i någon annan. Hål. Golgata är och förblir de sektliknandes seger över vad helst som finns att reta sig på. Hål. Det är en klassiker.

Som Malte mycket riktigt påpekar är en av de bästa sakerna med en blogg att det där finns saker som är tillåtna. Som till exempel att hylla folk man känner. Jag kan därför skriva att jag tycker att Hjärnmänniskan är mycket rolig.

"Jag drömmer ofta om en nåjd på en höjd. Alltid lätt böjd.
Hans hjärta är öppet som ett demokratiskt samtal; rosenbeströdd polemik för evigt kluven, för evigt nybonad, lovordad, barskrapad, samfällig — utan grund.
Han är alltid lätt böjd. Hans förutsättningslösa, upplysta kamrar ekar av fröjd. Inga trossatser utanför skenet. Ett utbyte utan fördröjningar, utan förtöjningar, utanför förfördelad förtröstan.
Vid hans fötter äggen — de aldrig helt renskrivna äggen.
Jag drömmer om en nåjd.
Äggen skall aldrig skrivas rent.
Alltid lätt böjd."

Äntligen!

Lite fart på kommenterandet på den här sidan igen. Har varit lite väl polerat på sistone, dvs alla har hållt sig till ämnet och ingen har trackat någon annan i överflöd. Har nästan saknat maratonvarianterna av typen "Författarwannabies" lite grann…

Listor sätter ofta igång monsterdebatter. Kanske Malte kunde lista sina fem favoritdikter?

Dear Anne. Det polerade är definitivt ute. Det läskiga är lika definitivt inne. Därutöver intet nytt under solen: Denna sida är icke skenbart, utan i verkligheten rätt stendöd.