Malte Persson: Errata

Besviken, men vet förstås inte om hans andra verk är bättre än den poetisk-politiska thrillern "Snö".

Jag känner inga starka känslor åt något håll. Bra författare.

Det verkar vara ett bra val tycker jag.

Ett mycket bra val i linje med min gissning - för i år och förra året.

Ett mycket bra val.

Utmärkt val, och ett val i tiden.

Konsuln i Istanbul Ingemar Karlsson berättade i P1 att den där lokale makthavaren som tänkte rensa ut alla Pamuks böcker från biblioteket gick på en nit: det fanns inga böcker av Pamuk på biblioteket.
Är det Orhan eller Pamuk som betyder bomull?

"En ganska trevlig postmodern bagatell."

Precis så, gubevars, skulle jag beskriva Livet på den här planeten!

Nobelprisvarning alltså?

Jaha, så varken Djebar eller Roth, då var pengarna i sjön, jag som trodde du satt på säkra stalltips Malte!

Istanbul var väl ingen större upplevelse? av rent histo-geografiska, ursäktar mig för adhoc, anledningar så hade jag "Alexandriakvartetten" i åtanke under hela läsningen så för mig var det inte en text som högg till.

Spelar inte Svenska Akademien bort Nobelprisets roll som ett seriöst litterärt
pris när man ständigt väljer tydliga politiska markörer? Jag är inte insatt i prisets historia så det kanske alltid har agerat på detta sätt?

Nästa år vill jag iaf ha lite ryktesspridning från SAs sida. Vem minns inte Graham Greene affären utan ett leende på läpparna

Jag var den Gunnar som dömde ut Pamuk, och jag är såklart något förvånad, trots att jag ändå är glad för Pamuk och för världens skull (stora ord, men vi är många i västerlandet som har mycket att lära av honom). Jag håller även med PoMoQueer (och Akademien) att Pamuk är en mästare i att gestalta kulturers förhållande till varandra. Sedan, men det är väl mer min smak kan jag tro, tycker jag inte att han lever upp till den estetiska nivå som jag skulle vilja se. Är han verkligen nyskapande? Lyser det om hans texter? Från ett litterärt perspektiv? Tveksamt. Hr Ständig Sekreterare svängde till det när han kom till den punkten i motivationen och talade om att kidnappa den västerländska romanformen och "lära upp den"… Jag har visserligen bara läst honom på svenska, men jag genomfars inte av en ilning härstammandes från att träda in i ett nytt konstnärligt universum. Nu var jag dock väldigt subjektiv.

Banalt och politiskt. Ett slags Salman Rushdie-val.

Men han skriver verkligt bra romaner. "Svarta boken" är kronjuvelen. Smart, postmodern, politisk, romantisk och detaljrik på ett doftande sätt. Går utmärkt att resa till Istanbul med.

Jag tycker ärligt talat att det är banalt och politiskt att döma ut valet av Pamuk som banalt och politiskt. Och det är inte en ordlek från min sida.

Lidbom uttalar orden som om det politiska per automatik skulle vara banalt.

Stoppa pressarna. I det där nobelprisprogrammet i SvT i går kväll visste Daniel Sjölin att berätta vad den nyblivne nobelpristagaren egentligen är för en figur.

Daniel Sjölin, som hade träffat Orhan Pamuk i vimlet på bokmässan häromåret, avslöjade att denne då uppträtt nonchalant mot sina kvinnliga assistenter, och, inte minst, att han betraktat Daniel Sjölin själv, innan han förstått att Daniel Sjölin var Daniel Sjölin, programledaren och författaren, "som nåt katten släpat in".

Så bäva månde Pamuk och det svenska etablissemang som hyllat turken för hans litterära gärning, nu när det framkommit att han egentligen är en stövel och en chauvinist. Hur ska de nu få sitta med i Babel-panelen? Och framför allt: Hade Pamuk inte läst Oron bror?

Ps. Daniel Sjölin motiverade sitt utfall med att nån ju måste vara lite kritisk också.

Kritisk? Ja. Han sa faktiskt så.

Ring mig när dokugenerationen dött ut.

Jag fattar inte, Elmo. Kan du ta det igen långsammare?

Jag tar det något kortare i stället. Daniel Sjölin upplevde Pamuk som en otrevlig person. Det var hans kritik.

Min kritik är att Sjölin är en Struwwelpeter som omedelbart borde avgå.

Det lilla jag sett av Babel lät som skol-TV. De tilltalade sin publik på samma sätt. Och de långa, meningslösa vinjetterna gav mig kryp. Publiken ska sitta snällt och titta på flygande bokskuggor i fem minuter - är det så man gör TV 2006?

Jag tycker Daniels lilla utfall var roligt. Ett utfall också mot alla de som i början sade att han gjorde sig så bra i teve. Jag har ibland tyckt mig ana tendeser åt detta håll, men har aldrig sett honom leva ut sin icke-tevemässiga sida så som nu. Till och med Stig Larsson är mer tevemässig. Och jag menar det som beröm.

Larsson vet vad han vill säga; Struwwelpeter säger vad han "vet", dessutom helt utan finess. (Den förre går visserligen på tomgång nuförtiden, beklagligen. Eller om det bara är jag som blivit äldre?)

"Tevemässig"? Finns nog inget kriterium jag bryr mig mindre om.

Och när jag ändå är igång: Att ingen någonsin reagerar på att författaren Daniel Sjölin säsong efter säsong säljer ut sig som något slags lobotomerad telegramkrängande hallåa — det är fanimej ofattbart. Eller skrämmande fattbart, avseende den gamla vanliga rövslickarmentaliteten, enkannerligen i kulturkretsar.

Tänk er själva Stig Larsson som nyhetsankare i Aktuellt. Eller Ann Jäderlund. Eller vem som helst med en smula konstnärlig jävla integritet och självaktning. (Nej, just det. Men det är väl också ett sätt att, ähum, spränga gränser.)

Och det där flinet sen! Eller ännu värre: den där spelat troskyldiga uppsynen. När ska karln inse att han faktiskt är vuxen nu och att allt det där snacket om alltings genomskinlighet bara var postmodernt nys.

Hoppas han får bra betalt i alla fall – det får han säkert.

Nu måste jag ta min medicin.

Jag har aldrig läst Daniel Sjölins böcker, men jag har sett några avsnitt av Babel via SVT:s hemsida och mitt intryck är att han är en väldigt bra programledare. Jag förstår inte varför det tycks vara så många som irriteras av hans person och särskilt inte varför "förklaringarna" så ofta består av kommentarer om hans leende och utseende. Det verkar som om det finns fler som borde inse att de är vuxna.

Inte av hans person — av hans agerande i stort. Leendet mm speglar det.

Hur han "är" som programledare är av mindre vikt. I sin egenskap av författare anser jag inte att han borde vara det överhuvudtaget — telegramkrängare alltså — av ovan nämnda skäl.

(Gäller inte minst hans sporadiska hallåande i Kulturnyheterna.)

Är det bara jag som anser det?

Medicindags!

Ps. Hans böcker tänker jag av princip inte uttala mig om. Daniel Sjölin har säkert känslor, så även jag. Det är lite som i staterna: Du kan gå på både mig som person och min mamma — men bilen ger du fan i!

Pamuk skulle jag däremot vilja tipsa om. Kanske särskilt Den vita borgen.

Jaha. Jag tycker ofta att t.ex. konstnärsdrivna gallerier, musiker som arrangerar klubbar, poesitidskrifter som görs av poeter och författare som leder litteraturprogram, bidrar till ett mer intressant utbud. Men tack för tipset. Jag ska läsa Den vita borgen.

Jag håller med Elmo.

Elmo tycker att Den vita borgen är en mycket trevlig postmodern viktighet.

*häller i sig medicin*

Jag tycker att det ligger närmare till att se Pamuk-priset som en eftergift åt bokhandlarna efter två "osäljbara" pristagare.

Skämt åsido. Kritik är en ganska krävande sak. Det vet förstås Malte (som i mina ögon är en utmärkt kritiker, när han väl kritiserar). Och lika lite som Malte skriver Elmo kritik på vilken som helst beställning.

En läsvärd och väldisponerad mix av referat, analys och värdering — det är som regel receptet. Daniel Sjölins "kritik" av Pamuk innehöll enbart det sista och alltså det minst krävande av dessa tre element. Min kritik av kritikern (ovan) var förvisso också mest värderande, och likaså renons på analys. Jag skyller detta på min kraftiga medicinering. Jag står sedan en tid tillbaka inte ut med nästan några kulturyttringar alls, särskilt inte inhemska. (En för övrigt rätt vanlig åkomma bland oss skönandar, har jag förstått.) Jag skyller också på att mitt grepp var medvetet valt, låt säga en parafras på Sjölin-varianten.

Men nog om honom. Läs t ex Kristian Lundbergs recension av Ulf Erikssons nya diktsamling i dagens Expressen. Den ser som vanligt snitsig ut på ytan. Erikssons bok är får vi veta "storslagen", "djärv" och "obunden". Mycket mer får vi inte veta. I stället får vi en enda lång värdering med små inslag av referat, en förskräcklig massa devota bugningar och hemskt mycket tomt skramlande tingeltangel. (Och skyll inte på utrymmesbrist. Jag har läst kortare snuttar än den här, inte minst av Malte, som ändå varit analytiskt jordade.)

Erikssons dikter rör sig alltså "i gränstrakterna av det som går att varsebli" och de "genomsyras av en existentiell, mörk, bottenklang som ibland genomströmmas av ljusa virvlar".

Jaha. Det låter som det värsta jag vet. Och så undrar folk varför ingen läser poesi. (Åtminstone undrade man det förr.)

Jag har läst Erikssons bok och tycker inte att den är så dålig. Jag gillar bombardemanget av högstämt överlastade tre- och fyraradingar mot slutet — säkert tvåhundra stycken! — som låter ungefär så här: "Vi målar en propeller och du springer fram vinden, trehundra meter nedanför ett regn med drag av det slags barnahår som sover i urkunder rullande kring ett mörker där skratt gnistrade." Dessa ofta aforistiska små stycken är stilistiskt galna och innehållsligt "branta" på ett sätt som jag kan sakna i dagens svenska lyrik.

Däremot håller jag inte med om att Erikssons poesi skulle vara "djärv" — som Lundberg skriver — eller "obunden av konventioner". Jag tycker det är Lundberg som är konventionell. Hos Ulf Eriksson tycker jag mig höra ekon från så pass skilda håll som Aspenström, Neruda och Shelley (metaforiken, tungsinnet, optimismen). Eriksson tycks mig med andra ord inte alls obunden av konventioner, tvärtom.

Svårare har jag för samlingens första del, vars dikter mer liknar "dikter". Här komponerar Eriksson en sorts rumphuggna syllogismer ("Rymden upprepar sig / i huset: trappa. / Huset upprepar sig / i rymden: gata. // Jag stiger / genom dagens ansikte.") som i mina ögon inte håller tätt. Inte stilistiskt. (För konventionella. För gammaldags "diktlika". För urholkade.) Och knappast filosofiskt. (Vad menar karln?)

Vad beträffar Kristian Lundberg har han mig veterligen skrivit en riktigt bra recension, nämligen den han häromåret skrev om sin egen bok. (Har för mig att Malte länkat till den nånstans, jag hittar den inte just nu.) Där fanns den analytiska stadgan. Där fanns den underbyggda värderingen. Där fanns pricksäkerheten.

Har någon sett min lilla burk?

http://www.expressen.se/index.jsp?a=716854

Nej skriver Lundberg verkligen detta? Det är inte möjligt, det måste röra sig om en djävulsk parodi.

"Ibland kan han påminna om den isländska sagan, ibland om den svenska folkvisan, ibland bryter samtiden igenom. Dock, mest av allt påminner han om Ulf Eriksson."

"Om dagars genomskinlighet är en storslagen samling, rikt orkestrerad, djärv och obunden av konventioner."

Särskilt med tanke på det han nyligen sade (Malte refererade tror jag) om poesins behov av "aktiv dödshjälp"…

Det är Pamuk som betyder bomull - jfr Pamukkale, bomullsborgen.

Mera intressant är vad det betyder att vara turk. Hur mycket grekiskt, judiskt, armeniskt, tjerkessiskt, albanskt, serbiskt, bulgariskt, georgiskt osvosvosv "blod" (i metaforisk bemärkelse alltså) flyter det i Orhans ådror?

Den dag Turkiet erkänner sitt rika, verkligt multinationella förflutna, och slutar upp att låtsas vara en etniskt homogen stat har vi ett riktigt intressant land i grannskapet. Istanbul är Turkiets kanske minst turkiska stad.

Nobelpriset har jag aldrig varit intresserad av. Och kulturleenden gör mig aggressiv.

Jag tror att det är väldigt svårt för en utomstående att veta vad som innebär att vara turk…

Vi har inte ngt som helst krav som i Sverige att man ska ha vissa gener eller att man ska prata flytande turkiska eller att man ska vara född i Turkiet med åtminståne en förälder som är svensk…

Vi som har levt med olika civilistioner och blandat oss ihop med dem i tusentalsår säger bara en sak…

"Den som känner sig som turk är en turk!"…oavsett om du har bott i Turkiet i 5 år och talar jätte knagglig turkiska!

Det finns sammanlagt 32 olika etniska grupper i Turkiet +(Romer=33) och flesta av de ser sig som turk med en viss etnisk tillhörighet.

Det är faktiskt väldigt svårt i dagens Turkiet att finna renrasiga turkar (de kom ju från mongoliet för 1000 år sedan…var ättlingar till Chengiz Khaan och såg ut som kineser).

Dessutom så vi blir vi väldigt glada om ngn med kbnagglig turkiska vill se sig som turk ty för oss innebär det underförstått att han mår så bra i vårt land och vårt bemötande att han känner sig hemma…

En stor skillnad jämfört med svensk mentalitet som kallar sina infödda utlänningar för 1.a generationens invandrare, andra generationens invandrare, tredje generationens invandrare osv…

Turkiska synsättet på turkiskhet skiljer sig egentligen inte så mycket från den amerikanska eller australienska eftersom dessa länder också har väldigt lätt för att infamna olika kulturer och få de att känna sig som en amerikan eller en australiensare.

…så kort och gott: alla som bor inom turkiets gränser är Turkar (den nationella identiteten-turkisk medborgare kallas för turk) samtidigt som de är etniska grupper (etniska identiteten). Alla är jätte välkomna att uttrycka det som är bekvämast för dem.

Vi har däremot svårt för separatister och terrorister som försöker bryta loss territorier från Turkiet med hjälp av falsk propganda…Turkiet har internationellt erkända gränser. Ungefär 5-10 procent av kurderna boende i Turkiet är anhängare va PKK (terroriststämplat av interpol, EU och FN).

Att bekämpa terrorismen har kostat turkiska staten 300 miljarder dollar de senaste 20 åren…och 36 000 människoliv…och 46 000 bombattentat.

Det är en mycket smärtsam historia för oss turkar (själv är jag också en blandning…mormor är circadssien, likaså pappas mormor. Farmors pappa är från Libyen…Ottomanska riket på den tiden. Farfar och morfar är turkar…och jag är 100 procent turk…

PKK har vållat stora skador i Turkiet. De har brännt våra skogar, bombarderat sönder våra sjukhus och skolor med motiveringen att det är turkiska staten som har byggt dem. PKK har mördat lärare, läkare och annat sjukhuspersonal med samma motivering.

PKK som är för egen statsbildning har inte förstått att deras anhängare har exakt samma rättigheter och skyldigheter som andra turkar och etniska grupper.

En liten parentes: kurder för övrigt finns i alla yrkesgrupper. I turkiska parlamentet finns sammanlagt 35 ledamöter med kurdisk bakgrund.

Turgut Özal som en gång i tiden var Turkiets president var också kurd.

Enligt SÄPO's källor är 9 av 12 kurder som bor i Sverige aktiva eller passiva anhängare av PKK.

Sist men inte minst! Turkiet är seklest värst drabbade land vad gäller terrorrism…