Comments on: Inledd i frestelse

By: Johan

Johan — Sun, 03 Sep 2006 16:50:39 +0000

Om den räknas som facklitteratur nominerar jag, sent omsider, "Hur jag skrev vissa av mina böcker" av Raymond Roussel:
"Det har alltid varit min avsikt att förklara på vilket sätt jag skrev vissa av mina böcker."

By: Y

Sun, 27 Aug 2006 21:51:00 +0000

"Allt i världen började med ett ja. En molekyl sa ja till en annan molekyl och livet föddes" Clarice Lispector Stjärnas ögonblick.

Denna ingång till livet ger perspektiv på evolutionen eller..?

Inled i frestele men också avsluta med frestelse, vilket Lispector också lyckas med: " Glöm nu bara inte att det just nu är jordgubbsäsong. JA."

Passar väl så här till din sommarläsning även om jordgubbsäsongen kanske är över för den här gången och nu hägrar istället svampsäsong

By: Magnus

Magnus — Mon, 14 Aug 2006 01:38:19 +0000

Två författare om andra författare:

"Beyond the slightest doubt, these lines contain a distant memory of physical love."

-Ur Staffan Bergstens avhandling "Time and Eternity" kommer denna rad om näktergalen och trädgården i Eliots "Burnt Norton". Att dikten har en klangbotten av något slags bitterljuv ungdomskärlek hade andra också varit inne på, men Bergstens avhandlingsprosa har sin egen fascination. Det gick inte för sig att säga att metaforerna syftade på det öppet sexuella, men omskrivningen ger nästan intrycket att Eliots erotiska liv dog innan han fyllt 30.

"Att andra människor inte begrep sig på den hederskodex Strindberg tillämpade får man verkligen lov att förlåta dem."

-Olof Lagercrantz om Strindbergs vana att välja ut tidigare vänner och låta dem schavotttera i tryck för, ofta nog, titanens egna svagheter.

By: Pietro

Pietro — Sat, 12 Aug 2006 20:57:18 +0000

I begynnelsen var Ordet.

By: Christ

Christ — Sat, 12 Aug 2006 20:27:07 +0000

Having placed in my mouth sufficient bread for three minutes' chewing, I withdrew my powers of sensual perception and retired into the privacy of my mind, my eyes and face assuming a vacant and preoccupied expression. I reflected on the subject of my spare-time literary activities. One beginning and one ending for a book was a thing I did not agree with. A good book may have three openings entirely dissimilar and inter-related only in the prescience of the author, or for that matter one hundred times as many endings.

Flann O'Brien: At Swim-Two Birds

By: Tobbe

Tobbe — Fri, 11 Aug 2006 07:53:24 +0000

Eller kanske följande, mångbottnat suggestiva:

One summer afternoon before the Second World War, a small group of friends were having tea in a London garden, and after the children had run off to play, I said I thought of writing something on the development of the concept of death in childhood.

Sylvia Anthony, The Discovery of Death in Childhood and After

By: Tobbe

Tobbe — Fri, 11 Aug 2006 07:50:26 +0000

Harold Bloom i början av The Anxiety of Influence:

Shelley speculated that poets of all ages contributed to one Great Poem perpetually in progress. Borges remarks that poets create their precursors. If the dead poets, as Eliot insisted, constituted their successors' particular advance in knowledge, that knowledge is still their successors' creation, made by the living for the needs of the living.

By: Bodil Z

Bodil Z — Fri, 11 Aug 2006 07:08:37 +0000

Mitteleuropa ska det stå.

By: Bodil Z

Bodil Z — Fri, 11 Aug 2006 07:06:19 +0000

"L'impero austroungarico scompariva nel 1918. Ma per gli intellettuali e i poeti di quella civiltà, che videro improvvisamente distrutta la loro società e con essa le basi della loro cultura, per gli scrittori austriaci che si trovarono sbalzati in un nuovo clima politico, alle cui esigenze la loro formazione non poteva essere adeguata, la vecchia Austria absburgica si presentava, e si presenta talvolta ancora, come un'epoca felice e armoniosa, come un'ordinata e favolosa Mitteleoropa in cui pareva che il tempo non corresse così veloce e così ansioso di dimenticare le cose e i sentimenti dell'ieri."

"Il mito absburgico nella letteratura austriaca moderna": Claudio Magris

Jag tycker om förhållandet mellan de två första meningarna i den här boken - den ena saklig, lakonisk och slät, den andra sprängfylld och överladdad men ändå så utflytande vemodig. De två komponenterna i korthet: 1.Dubbelmonarkin försvann 1918. 2. För många (intellektuella och författare) var detta världen.

By: Magnus

Magnus — Mon, 07 Aug 2006 23:45:49 +0000

"På väg genom salongen passerar vi en tavla med ett myller av personer i vild kamp och med förvridna anletsdrag.
-Människor som löser sina problem, säger Butor."

-slutorden i en intervju med den franske Nouveau Roman-författaren Michel Butor av Bengt Holmquist