Semester
Inte för mig, men kanske för bloggen? Jag har ordnat om i bokhyllorna och läser som vanligt en massa, och återkommer om jag har något att säga. Men räkna inte med många uppdateringar den närmsta månaden. Om någon så önskar, så går det utmärkt att samtala om valfria avvikande ämnen i kommentarerna till detta inlägg.
trevlig ferie önskar jag dig.
jag börjar med ett alltid adekvat klotter:
kuken
.
no | 2006-07-04 kl 23:46 | #Är det förresten någon mer än undertecknad som följer den spännande debatten på DN:s insändarsida om kvaliteten på bokutgivningen i Sverige?
Exeget | 2006-07-05 kl 8:01 | #Går det med enkelt svar, säger de att det är kvalitet eller inte? (Inte följt med. Fastän säkert mer kvantitet än kvalitet, som vanligt, som alltid, som alltid allting lika. Vilka anses bidra med kvalitet, för kvalitet räknas det till när det finns några som håller måttet över allt?)
. | 2006-07-05 kl 13:21 | #Exeget, kan du ge oss en länk till DN-debatten, jag har sökt men inte funnit.
Kaltenberg | 2006-07-05 kl 17:33 | #Semester? Jag trodde du var en intellektuell? Därtill författare. Tar man semester då? Eller som Lars Gustafsson en gång uttryckte det: Nietzsche hade inga kontorstider… :)
Crister
Crister Enander | 2006-07-05 kl 22:36 | #Manliga kreatörer har väl aldrig behövt ha kontorstider. Skitpraktiskt.
Elin | 2006-07-06 kl 1:46 | #Den som ändå fick ha kontorstider!
Semester i mitt fall innebär mest att arbetet tar sig något andra former.
Malte | 2006-07-06 kl 11:36 | #Semester innebär väl helt enkelt att man hinner arbeta istället för att splittras på en massa jobb?
Tobbe | 2006-07-06 kl 11:52 | #Är det den ovan omtalade spännande DN-debatten som föranleder denna krönika i Sydsvenskan?
Och Carl Erland Andersson — är det nån som har läst honom?
scolopax | 2006-07-06 kl 21:56 | #Själva länken:
scolopax | 2006-07-06 kl 22:18 | #Länken?
Kan också finnas något samband med det senaste bloggandet av Cavefors, Sakernas Tillstånd m.fl.:
http://sakernastillstand.blogspot.com/2006/07/kulchur_06.html
Pietro | 2006-07-06 kl 22:37 | #Carl Erland Andersson, här:
http://sydsvenskan.se/kultur/article170134.ece
N.N. | 2006-07-07 kl 0:21 | #"musik kan bara göras av någon som inte kan spela gitarr" i ny tappning
at | 2006-07-07 kl 0:26 | #Klart att jag - och många med mig - läst Carl Erland Andersson. En modernist i anarkistisk språkdräkt, en rebell i det sönderfallande folhemmet, en avvikande röst där den intellektuella kören samstämmigt sjunger samma visa - falsk, tunn, innehållslös.
Crister
Crister Enander | 2006-07-07 kl 7:36 | #Visst skapar författarutbildandet utslätning, akademisering av författarrollen och den här cykeln av prisceremonier som numera delar in det litterära året ger mig lust att kräkas. Detta har visst debatterats förut här vid kaffeautomaten också.
Annars tycker jag nog att CEA:s hänvisningar till vad som sägs mellan "skål och vägg" är bra vaga. Namn, utfall, attacker, hyllningar - vill han ha fler Birro? För de bröderna är väl själva inbegreppet av rebellisk autenticitet? Vilka vill han ha bort? Vad menar han egentligen är autentiskt? Jag säger inte att det inte finns, men jag undrar vad det är? Var Ekelöf autentisk? Är Bob Hansson mera eller mindre autentisk än t ex Aase Berg? Ja, ni förstår vad jag far efter. Man kan ju inte anklaga andra för feghet och sen själv bara mumla att, jojo, nog har man hört det tisslas och tasslas…
Nu är det i CEA:s artikel mest allmänt gnäll av ungefär samma slag som man kunnat läsa i litterära häften och tidskrifter de senaste 200 åren. Etablissemanget är alltid dumt och efterblivet, de äkta, sanna poeterna och den verkliga radikalismen ges ingen plats. Och när har det förhärskande samhället rullat ut röda mattan för unga excentriska hetsporrar och dynamitarder? Är det verkligen det man vill? Är det något man saknar i dagens Sverige är det brist på motstånd, tänk vad kul om det fanns fler träigt reaktionära kritiker (som Johan Lundberg t ex!).
En annan sak har han rätt i, och det är att det svårligen blir debatt om litterära verk (eller öht) här i landet, vilket beror på att makthavare här av hävd hellre tiger än bemöter olika typer av angrepp och kritik. I den traditionen finns en bakgrund till bristen på både konstnärlig äventyrslusta och rent allmänt någon vital debatt. Maktspråk i Sverige = tystnad. Vilket man bl a kan läsa om i Peter Lutherssons 'Svensk literär modernism', där det t ex berättas om hur Ola Hansson tegs ihjäl och drevs ur landet.
Alltså: gärna mer debatt, men namn, blod, frontalattacker tack! Riskera ditt eget skinn innan du begär att andra ska göra det.
Tobbe | 2006-07-07 kl 8:57 | #Klas Östergren är också kritisk mot ny svensk prosa i senaste numret av 00-tal. Han saknar ambitioner, skrivandet var för inåtvänt och försiktigt, författare vågade inte koppla det stora greppet (om jag minns rätt efter en snabb genomögning av artikeln).
Har ingen aning om han har rätt.
Gustav | 2006-07-07 kl 10:00 | #Är det något som det gott kunde finnas mer av i svensk samtida litteratur så är det väl just inåtvändhet och försiktighet. Också långsamhet. Att efterlysa "stora grepp", som om de skulle saknas!, är ju närmast fånigt. Vad menas med det? Brett upplagda, episka romaner? Såna står ju på kö snart sagt varje år nu, i samband med Augustgalorna. Vi vet ju vilken roman som vinner där.
Jag skulle dessutom gärna se någon mer seriös genomgång av huruvida "författarskolorna" (ärligt talat, har vi verkligen för många? – motsatsen skulle kunna hävdas) likriktar litteraturen eller inte. Är det inte ganska billigt att benämna allmänna tendenser i samtidslitteraturen för något slags skolmässig likriktning?
Exeget | 2006-07-07 kl 11:01 | #Undrar också om det finns ngn länk till DN-debatten som nämns ovan. Eller finns den bara i pappersupplagan?
Annars, jo, visst gnälls det för mycket och visst finns det mycket skit (gnäll). Genom klassiskt länksurfande utifrån "sakernas tillstånd" däruppe hamnade jag på Cavefors blogg. Ny som det ser ut. Även där ganska mycket gnäll, men också en del vettiga tips, t. ex. då han propagerar för återinförandet av bokbindningspriset och för ngt jag inte minns men som skulle underlätta det för bokhandlare att bredda sitt förlagsutbud. För visst kommer det katiskt ut en hel del bra grejer, men man hittar dem ju knappt. Även här är internet räddningen, det och antikvariaten. Bokhandlar utanför storstadsområdena är oftast mardrömmar av bestsellerhyllor, och kokboksavdelningar.
Det vore säkert intressant att underöska författare som har en utbildning i bakgrunden för att se om man kan spåra ngn typ av likriktning eller gemensam tidsanda i deras skrivande.
Man stöter ju alltid på samma paradox, var man än rör sig: Kritiken mot att det etablerade X inte släpper inte det utanförstående Y - och i samma anda den inverterade stoltheten bland Y:are över att inte vara etablissemang. Jag tycker det vore både roligare och mer beundransvärt om de icke insläppta helt enekelt gjorde sin grej. Eller försökte komma in men isåfall stod för det, alltså stod för att de vill vara en del av etablissemanget. Jag vill vara gärna etablissemang, till exempel, fast det inte gått så bra hittills. Pengar och makt, ja, men de har ju sitt pris. Vilket etablissemanget djupt inomnords vet om. Ha, nu skrev jag inomnords istället för inombords. Låter det stå. I annat fall, faller det mig in, har vi ju med revolution att göra, proletariatets (Y:s) diktatur och det brukar resultera i ganska stela och trista miljöer.
Agnes | 2006-07-07 kl 13:38 | #Ursäkta stav- och syntaxfelen.
Agnes | 2006-07-07 kl 13:40 | #Lite segt förvisso att höra det äldre gardet klaga på att de nya författarna/debutanterna inte levt nog för att skriva. "at" ovan säger : " 'musik kan bara göras av någon som inte kan spela gitarr' i ny tappning" - jag skulle säga: "musik kan bara göras av den som slagit sönder några gitarrer, alternativt levt på gatan och inte haft råd med en." Hu, så tröttsamt. Handlar det inte nånstans i grunden om fantasi?
Elin | 2006-07-07 kl 14:05 | #Och ja, alltså, tycker man att skrivarskolorna likriktar så får man väl satsa på att bli handledare/lärare/rektor, och införa lite andra melodier. På Litterär Gestaltning har vi 80 poäng "Fragmentets estetik", vad den nya stockholmsskolan satsar på vet man väl inte än? Men man kan ju tänka sig en 80 poängare i "Den episka linjen", eller "Könets brutalitet", vad vet jag…
Nej, jag har dumt nog slängt ut papperstidningarna den här veckan, och på nätet (och i Presstext) verkar inte insändarna publiceras eller lagras … VI-kollektivet (?), har jag för mig att de tre kvinnliga skribenterna kallade sig för när deras första insändare kom in för nån vecka sen – de var inte nöjda, milt uttryckt, med förlagens brist på ansvarstagande för den mer avancerade litteraturen. Grovt uttryckt gick skiljelinjen vid chic-lit, om jag inte minns fel.
Några dagar efteråt kom en indignerad mot-insändare från någon som uppskattade den just av VI-kollektivet (?) så föraktade litteraturen.
Ett kort ögonblick kändes det som inledningen på en ny obegriplighetsdebatt – men sen kom väl värmen, semestern och fotbolls-VM, och där har ju litteraturen ingen plats.
Exeget | 2006-07-07 kl 14:49 | #Skrivarskolor kan nog vara bra för en del, jag skulle aldrig själv vilja (ha velat) gå på en sådan. Men talanger kan uppstå och utvecklas både där och på annat håll. Det är i sig inget problem. Gärna fler kanske, mer av allt är sällan fel. Så många att ingen enstaka blir dominerande. Jag handleder gärna om någon vill bli handledd av mig!
Det jag har problem med är en eventuellt hotande akademisering av litteraturen, där det i förlängningen kan riskera att bli så att kotterierna uppstår redan i skrivarskolan, och den som inte gått rätt kurs, skaffat rätt skrivarskolebetyg osv, får allt svårare att ta sig in (eller ut) och att t ex få stipendier etc. Så är det redan i t ex konstvärlden, och det är väl knappast något att ta efter? Å andra (eller blir det tredje?) sidan så är dialektikens sköna svängningar vanligen påtagliga i litteraturen, och så snart någon/något börjar dominera rör det sig i underströmmarna åt andra hållet. Så kör på bara, med eller utan skolor, åt alla håll samtidigt.
Är det varmt förresten? Öh, man kanske skulle gå ut en sväng?!
Tobbe | 2006-07-07 kl 16:18 | #Det är klart Klas Östergren har rätt. Stig Larsson-tiderna introverta idiotier måste väl snart vara förbi. Navelludd. Nattsudd. Nakna småflickors stjärtar. Var finns de stora berättelserna? De som griper djupt i tiden och ner i våra medvetanden? Som ger oss läsare en ny blick? Jag tror inte de kommer till efter fil kand-examen i kreativt skrivande.
Crister
Crister Enander | 2006-07-07 kl 22:58 | #Det må vara hänt. Men inte fan kommer de till efter att man har läst Klas Östergrens samlade verk heller.
Exeget | 2006-07-07 kl 23:01 | #De "stora berättelserna… som griper djupt i tiden och ner i våra medvetanden" skriver väl Bunny Ragnerstam. Eller är det Torbjörn Säfve?
Calle Jularbo | 2006-07-07 kl 23:31 | #Exeget: Vem har sagt att du ska läsa Klas Östergrens samlade verk? Du har säkert något mycket viktigare för dig.
Calle Jularbo: Jag vet inte vad Bunny Ragnerstam sagt. Är inte ens - ätligt talat - intresserad. Säfve, det är en annan sak. Tyvärr skrev han i stället om sig själv i alltför många böcker. Men hans språk är en njutning, det lyfter och får vingar och vinden viner, perpektiven skiftar. Det händer något. Ofta oväntat.
Crister
Crister Enander | 2006-07-07 kl 23:40 | #Varför är det dåligt om han skrev om sig själv? Om det han skrev var bra ger det ju nya perspektiv på människan i allmänhet, inte bara på Säfve.
Många tvångsmässigt breda romanerna, t.ex. Östergrens Gentlemen, griper efter allt men får inte tag i någonting.
Kaltenberg | 2006-07-08 kl 0:05 | #Nej, jag är otydlig - kanske är det värmen? - men Säfves böcker vilka jag läst med stort intresse blev till slut alldeles för lika. Det brister i trovärdigheten till slut när Claes Livijn och Molza tycker och tänker samma saker, åtminstone var sluten på romanen alltid alltför likartade. Nu hör det till saken att "Molza - älskaren" är en av de stående favoriterna som jag ofta och gärna rekommenderar. Läste om den förra sommaren och blev lika imponerande som när den kom. Men här finns ett estetiskt problem som jag inte kan klargöra vid denna sena timme eller i denna stillastående värme.
Crister
Crister Enander | 2006-07-08 kl 0:16 | #Märkligt med denna aversion mot skrivarskolorna bland somliga svenska intellektuella. Att det finns dåliga författare även bland de som gått dessa är väl självklart, men inte att de skulle stöpa skrivare i samma form. Själv ser jag inga uppenbara likheter mellan sådana som Sara Stridsberg och Fredrik Nyberg, eller Daniel Sjölin och Åsa Maria Kraft. För att nu nämna några.
Kanske är det bara den vanliga beröringsskräcken inför det akademiska som spökar hos belackarna.
Kan också ha att göra med att detta med "författarutbildningar" är ett förhållandevis nytt fenomen i Sverige. Tvivlar på att saken diskuteras på ett liknande sätt i USA, där det finns en helt annan tradition av sådant.
Att längta efter "stora berättelser" (en romantisk fetisch, tillsammans med den överdrivna vurmen för det autodidakta i största allmänhet) är att längta efter gamla goda tider som knappt existerat.
Olofmartin | 2006-07-08 kl 0:18 | #Jag skämtade. Den enda bok av Torbjörn Säfve jag funnit läsvärd, eller ens läsbar, är Rebellerna i Sverige (1971). Beträffande Ragnerstam är vi överens - han är helt ointressant.
Calle Jularbo | 2006-07-08 kl 1:01 | #Stora berättelser - det är väl Bibeln och Homeros och Gilgamesheposet? Eller för all del, Dan Brown, är en stor berättare om man ser till antalet läsare och han anknyter ju också till Bibeln. Det förefaller mig som Enander företräder en hopplöst föråldrad 70-talsestetik. Är det nån som minns Delblancs stora episka linjer? Då håller jag på Stig Larsson som försökte göra något annat än att skriva Månadens Bok.
Finns det någon enda läsande människa i detta land som har glömt Sven Delblanc? Det kan inte vara möjligt. I så fall måste han uppfinnas på nytt.
Crister
Crister Enander | 2006-07-08 kl 11:17 | #Vi får väl alla lyssna på Sommar i P1 idag, där Östergren säkert tar tillfället i akt att berätta för oss hur Den Stora Berättelsen ska skrivas – och läsas.
Exeget | 2006-07-08 kl 11:57 | #Katlenberg: Gentlemen är en underbar bok.
Gustav | 2006-07-08 kl 12:39 | #Jag känner svensk samtidsprosa alldeles för dåligt, så jag dristar mig till att ställa en fråga. Jag kommer räkna upp några böcker jag gillar, och så vill jag ha förslag på i någon mån liknande böcker skrivna av svenska unga författare.
Borges (det mesta); Eco (Rosens namn och Foucaults pendel); Gibson (han är enormt ojämn, men Pattern recognition och All tomorrow's parties är ju bra); Lem (Det perfekta tomrummet); Gustafsson (Tennisspelarna); Philip K. Dick (The man in the high castle); Houellebecq (Plattform).
Alla förslag mottages tacksamt!
Gustav | 2006-07-08 kl 12:47 | #Att du har läst Stanislav Lem är uppenbart när du döpt din bloggsida till "Det perfekta tomrummet" som var en fröjd att läsa. Har du läst hans memoarbok "Det höga slottet"? Handlar om hans barndom.
Crister
Crister Enander | 2006-07-08 kl 13:32 | #Jag syftade alltså på Lem, inte din blogg. Inget ont om din bloggsida.
Crister Enander | 2006-07-08 kl 13:34 | #Jag är i antikvariatsbranschen och nog litet miljöskadad. Jag ser hur snabbt litteraturen vissnar.
Calle Jularbo | 2006-07-08 kl 15:43 | #Kritikerrosade succéromaner av Sven Delblanc ligger osäljbara i 10-kronorslådorna. Eller likaså Ivar Lo-Johanssons än gång så upphaussade memoarsvit (Pubertet, Asfalt etc). Jo, jag vet att Delblanc och Ivar Lo fortfarande har hängivna läsare. Men de är inte längre så många. De båda författarna har till och med varsitt litterärt sällskap. Men de är inte så stora och medelåldern är nog hög. Kort sagt, det befintliga intresset räcker inte för att sluka de jätteupplagor som en gång trycktes. Sakta men säkert vandrar Jätteupplagorna mot Sopstationerna.
Sic transit gloria mundi!
JularbO. Det kanske är så att många av de hängivna läsarna av Ivar Lo, Delblanc, Erik Lindegren eller Patrick White har böckerna (köpta eller ärvda) ch inte behöver byta i första taget? Till skillnad från diskmaskiner, batterier, kalsonger och ipods så har böcker lång hållbarhet och incitamentet för att uppgradera Strindberg eller Ivar Lo om de redan finns i bokhyllan är hyfsat lågt. Vilket inte hindrar att man gör nya fynd utifrån sina gamla favoriter.
Magnus | 2006-07-08 kl 15:56 | #Magnus:
Calle Jularbo | 2006-07-08 kl 16:04 | #Lång hållbarhet - vad menar du? Hur många böcker som du har på bokhyllan tror du kommer att finnas kvar om 200 år?
Gamla böcker är böcker tryckta före år 1800 eller 1850, på ett ungefär.
För övrigt var Sven Delblanc inte omedveten om förhållandena på fåfängans marknad - se hans Homerisk hemkomst.
Magnus har en poäng. Dessutom finns det bibliotek där man avgiftsfritt kan låna böcker - åtminstone ett tag till. Samtidigt är den verklighet som antikvariatsägaren beskriver sann. När de stora elefanterna går bort till sin tysta död och drar sig undan till kyrkogården blir det ofta tomt. En tystnad inträder. Det skrivs inte längre om dem i tidningarna. Teve-progammen uteblir. Glömskan breder ut sig. Men då är det vår uppgift att försöka hålla liv i det som är värt att läsa, fortsätta att skriva om författarna som ännu är värda uppmärksamhet, hålla liv i intresset för författarna som ger - och har gett - oss läsare något som ingen annan lyckats ge.
Ett ansvar, alltså. Och ett rent stor djävla nöje, vill jag hävda.
Crister
Crister Enander | 2006-07-08 kl 16:08 | #Jularbo: jag menade hållbarhet (fysisk alltså) i ett litet kortare perspektiv, låt säg ett par hundra år. Det är väl ingen som väntar sig att en bil, en grammofon eller en diskmaskin ska fungera bra efter hundra års trägen användning (för att inte dra upp kläder och parfym)? Och som du beskriver läget på bokfronten är nog det mesta som tryckts och fått uppmärksamhet för över 30 år sedan osäljbart trash idag (hur komer Per Hagmans aktier att stå om femtio år?) Någonstans måste man välja vilken tidsskala man snackar om.
Jag medger gärna att om vi talr om den totala mängden titlar som trycktes år 1910 neller 1975 så är säkert 95% ointressanat idag för andra än specialister, men böcker säljs ju inte på sam sätt som grejor i radio/dvd-handeln eller semesterresor till Kina. Sen finns det väl ingen bransch där första ledet tar hänsyn til ataq andrahandsförsäljningen ska få bra förhållanden, fast jag tror att det finns en viss symbios och ömsesidig respekt mellan bokhandlare och etablerade antikvariat.
När det gäller dataprogram finns det ju förresten ingen vettig marknad alls för det som är äldre än fem år, även om det funkar utmärkt (man kanske inte behöver alla påbyggen och uppgraderingar efter en viss punkt). Var får du idag tag på en bra version av Flash 5, Dreamweaver/Fireworks pre-MX, Office 2000 eller Acrobat 6? Du ladddar ner dem eller lånar någon annans skiva, för det finns ju ingen jädra andrahandsmarknad (utom om du fått med programmet på köpet när du ropat in en begagnad dator) och ofta är programmen uppköpta av någon som byggt om dem och släppt dem för 3000 kronor. Så det är lika illa där.
Magnus | 2006-07-08 kl 16:32 | #Vi är nog inte så oense vad gäller tidssskalan - 200 år. Men hur många böcker som fabriceras idag håller så länge? Ta en bok tryckt av Aldus Manutius i Venedig i början 1500-talet - jag minns en sådan som jag höll i min hand, den var tryckt när Erik XIV var kung i Sverige -, den håller utan vidare 500 år till.
Calle Jularbo | 2006-07-08 kl 17:00 | #Men det är också innehållet: på Aldus tid tryckte man romerska klassiker. Vad trycks idag? Chic lit. Det som förr kallades pigromaner (fenomenet är inte nytt). Boken har numera blivit en slit- och slängvara som kalsonger. Naturligtvis kommer andliga klassiker (t. ex. Strindbergs Hemsöborna) att ständigt tryckas upp på nytt, delvis i påkostade och hållbara upplagor. Jag förtvivlar inte om litteraturen, i och för sig, men som du säger 99% av allt som tryckts efter 1880 (ungefär den tid då bokproduktionen exploderade) - är skräp, och måste följaktligen hamna i soporna.
Jag tänker på Lars Gyllensten, en författare jag sätter högt. Han skrev någonstans att vi inte kan hålla reda på ett kompani litterära genier, som alltså skulle ha varit verksamma i Sverige på 1900-talet. Hur många 1800-talsförfattare - svenska - orkar vi hålla reda på?
Femtiotvå är väl ändå en rimlig vraklista.
Exeget | 2006-07-08 kl 17:07 | #Tja, det går helt klart inte att fastställa en viss statistisk procent av de författare som föds under en viss tid ska visa sig vara genier, och deras verk livsdugliga. Man kan ju jämföra med Frankrike: tiden 1900 till 1950 ungefär är helt klart en av de stora perioderna i fransk litteratur, och den kommer säkert att stå sig som detta, även om det inte fanns någon strömning eller våg som obestritt dominerade bilden. Det var också en tid när litteraturen hade status, den var en andlig och publik maktfaktor fast många inte läste böcker.
De flesta av de som satt sin prägel på de här åren var födda ungefär 1875-1910,. Tittar man på generationerna före (födda 1845-1875) så var de också omskrivna men det är inte många som är ivrigt lästa idag, och nästan ingen av dem hade något tungt kvar att ge efter 1918, fastän de kanske bara var i femtioårsåldern (jag räknar Proust och André Gide till den yngre kohorten även om de var födda runt '70, de tog tid på sig att finna sin form). Någon koppling till omvandling av samhället finns det inte heller, Frankrike på 20-30-talen var en stormakt i stagnation.
Fast-forward to present så har jag ingen aning om hur många av dagens nordiska författare som kommer att räknas som genier om femtio år - inte så många, skulle jag tro - men det går inte heller idag att skriva en litteraturhistoria på näravstånd som skiljer ut "de viktiga författarna". Erik Hjalmar Linders "Fem decennier av 1900-talet" står sig rätt bra när det gäller den högmodernistiska och idéinriktade tiden då - som också var Volvos och folkhenmmets heroiska epok - och den är ju skriven på nära håll i tiden, men vem skulle kunna skriva en liknande bok idag om åren 1960-1990?
Magnus | 2006-07-08 kl 17:59 | #Linder gjorde också sina uteslutningar, han sållade säkert bort en del rena epigoner, men det var också lättare för honom att skilja på hög och låg litteratur, att se vilka som skulle vara med. Och även om man hittade en person med hans förening av journalistisk erfarenhet, omdöme, litterär känslighet och aptit, vilket förlag skulle idag betala förskott på att få en sådan bok skriven?
Tja, någon måste skriva denna svenska litteraturhistoria 1965-2000. Vem gör det?
Calle Jularbo | 2006-07-08 kl 18:15 | #Jag uppskattar mycket Gunnar Brandells Svensk litteratur 1900-1950, som jag tycker är särskilt bra i idéhistoriska och internationella utblickar, men den går som sagt till 1950.
Hade det fortfarande funnits någon svensk litterär tidskrift av BLM:s kaliber (jag tänker då på BLM när den fortfarande var bra, d.v.s. inte i dess sista (?) inkarnation) så hade ju ett antal översiktsartiklar varit att rekommendera framför en här efterlyst, cementerad samtida litteraturhistoria … den senare skrivs nog tids nog ändå, men då lär vissa av våra samtida pennfäktare vara relegerade till tidstypiska fenomen, och det kan förstås finnas en viss poäng med att ha exemplariska saltstoder också från vår tid i den litteraturhistoriska traditionen (läs: för tidigt sammanfattande genomgångar av strömningar, tendenser och utvecklingslinjer [jfr ex. de senare avsnitten i Lönnroth/Delblanc, el. Longfellows genomgång av europeisk litteratur, el. Schück/Warburg värderingar av mer näraliggande författarskap]). Men brukar inte Göran Hägg vara pigg på sådana sysslor? Jag tycker det verkar vara något som vi med gott samvete, och med stor humor, kan lämna till Hägg att utföra.
Exeget | 2006-07-08 kl 18:27 | #Göran Hägg?! Bevare mig väl. Han är ju helt förtrollad vid 1970-talet, hans formative years, och har absolut inget gehör efter vad som kom efter 1978. Jag läste hans svenska litteraturhistoria, som hastigast, och slogs då, bl. a. av vilket opropotionerligt utrymme han gav 1970-talet, hela boken är ju baktung av 1970-talet. Så jävla märkvärdigt var väl ändå inte det nystalinistiska decenniet!
Calle Jularbo | 2006-07-08 kl 18:45 | #Något bättre fordras! Kanske Johan Svedjedal skulle kunna skriva något?
Jag skrev "med stor humor". Ärligt talat har inte vi litteraturvetare så förbaskat mycket att fnissa åt, så en Häggsk sammanfattning av samtiden vore en välsignelse.
Förhoppningsvis är Svedjedal klok nog att låta bli.
Exeget | 2006-07-08 kl 19:01 | #Svedjedal är nog för klok, det har du rätt i.
Calle Jularbo | 2006-07-08 kl 19:26 | #Men jag hatar Göran Hägg för att han förtalar Oscar Levertin i sin litteraturhistoria. Jag har Oscar Levertin i snygga halvfranska band i min bokhylla och vördar honom djupt, (även om han inte begrep Dödsdansen av Strindberg).
Göran Hägg skulle väl bara skälla på Horace och Akademien, iklädd rollen av den nye rabulisten Strindberg?
För att ytterligare förtydliga: jag menade inte fnissa MED, utan ÅT.
Exeget | 2006-07-08 kl 19:28 | #Oscar Levertin. Det var längesedan han dök upp i den litterära världen. Det är trösterikt att han gör det. Därmed är litteraturens överlevnad bevisad.
Crister
Crister Enander | 2006-07-08 kl 19:56 | #Idag söndag har Vi-kollektivet en liten insändare inne igen i DN. Debatten lever!
Exeget | 2006-07-09 kl 9:28 | #Exeget: vad står det i insändaren?
Gustav | 2006-07-09 kl 11:41 | #Okej då, eftersom det inte verkar som om någon i Erratas kommentarkår verkar ha papperstidningen:
"TANKEVÄCKANDE MED FÖRLEGAD KVINNOSYN. Svar på "Ska bokförlagen agera uppfostrare?", 4 juli
Den 4 juli läste vi svaret på den insändare, författad av oss, som publicerats den första juli. För att förtydliga vår ståndpunkt kan nämnas att vi är 22 år gamla och skriver utifrån egen erfarenhet. Vi har inte upplevt någon press varken från skola eller annat håll att läsa klassiker, som vi för övrigt inte tog upp som exempel på god litteratur i vår insändare.
Svaret vänder sig mot att bokförlagen ska ta på sig en uppfostrande roll. Men är det inte så att de redan har det? Frågan är hur fritt det fria valet är. Ur feministisk synvinkel är många böcker skrivna av "äldre manliga" författare mer intressanta än så kallad chic-lit. En bok med förlegad kvinnosyn kan vara mer lärorik och tankeväckande än en modern bok med idealiserande och verklighetsfrämmande kvinnoskildring. Detta gäller både klassiker och samtida litteratur."
KAJSA BERNTZON
ANNA WESSMAN
REBECKA ERIKSSON
Vikollektivet, Stockholm"
Sådärja! Nu får någon annan göra en insats och skriva av de två tidigare insändarna också. Denna var något mildare än den första, som jag minns som rejält hårdför.
Exeget | 2006-07-09 kl 12:02 | #Jag googlade "Vikollektivet", och hittade en signatur på Tradera som inhandlat bl. a. "Silverfärgade öronkrokar 20 st med skruv". Det är säkert inte samma.
Exeget | 2006-07-09 kl 12:04 | #Även Lee Harvey Oswald lär ha skrivit på en bok med titeln "The Collective".
Magnus | 2006-07-09 kl 14:46 | #Exeget: tack!
Crister: kul att du också gillar DPT och tack för tips om memoarerna, som jag inte läst.
Nånstans har jag en känsla av att den typen av litteratur som kan exemplifieras av de författare och böcker jag räknade upp tidigare inte skrivs av unga svenska författare, men jag hoppas jag har fel.
Gustav | 2006-07-09 kl 17:37 | #Gustav:
Jan Arnald "Barbarer" (finns i pocket) är något så ovanligt som en centraleuropeisk roman skriven av en rätt ung svensk författare. Själv uppskattade jag Stefan Gurt "49 dagar i bardo" för att ta ett exempel ur den färska bokfloden.
Crister
Crister Enander | 2006-07-09 kl 17:44 | #Läste ni "Breven" av Håkan Anderson som kom häromåret? Inte för att han är ung, men någon sorts försök till en europeisk roman är det. Inte utan tacksamhetsskuld till Eyvind Johnsons senare verk.
jonas bergroth | 2006-07-10 kl 12:42 | #à propos kommentartrådens formuleringar om navelskåderi, unga författare osv. Läste just Sven Lindqvists "Myten om Wu Tao-tsu".
Om någon önskar sig mera erfarenhetsstoff och upplevt liv av samtidens litteratur, var det kanske en föregångare. På samma gång svårartat personlig och poetisk som överfull av ögonblick från resor och upplevelser, ja verklighet. Samt grundlig förankring bakåt i kanon, med myter, Hermann Hesse, Goethe och Musil.
Komprimerat till drygt hundra sidor. Starkt jobbat.
jonas bergroth | 2006-07-10 kl 12:48 | #willy kyrklund
embryo | 2006-07-10 kl 13:43 | #stig dagerman
embryo | 2006-07-10 kl 13:44 | #att skrivra som en nål som syr sej igjneom det littrerära lapptäkctet av moln okcså vatten
att inte skrivra för att vara en som skrivrer utan för att skrivra för att orden krävrer det
orden okcså världnen krävrer det
det finns ingnga andera dörrar än ord
embryo | 2006-07-10 kl 13:45 | #den litterära diskussionen nådde sin höjdpunkct med aristoteles det säjer jag nu yo
the rest is silence
embryo | 2006-07-10 kl 13:46 | #"Breven" är härlig läsning - finns numera också i pocket. Och visst finns Eyvind Johnson där. Men själv tänkte jag nog mer John Fowles moderna klassiker "Illusionisten".
Crister
Crister Enander | 2006-07-10 kl 13:51 | #Willy Kyrklund. Självfallet inte Lars Gyllensten, som är en självgod gnällspik.
P | 2006-07-10 kl 14:46 | #P:
Var i så fall. Gyllensten dog häromveckan. Så ingen gnällspik längre utan kistspik.
Crister
Crister Enander | 2006-07-10 kl 17:19 | #Tjavars. Den här litteraturdiskussionstråden känns ungefär lika fräsch som ett gammalt skinnband nerfläckat av Oscar Levertins gubbsvett
Jenny L | 2006-07-10 kl 18:26 | #Men var kan man egentligen idag finna "fräsch" litteraturdiskussion? Till och med Kamratposten har urartat…
Pietro | 2006-07-10 kl 19:19 | #"Den här litteraturdiskussionstråden känns ungefär lika fräsch som ett gammalt skinnband nerfläckat av Oscar Levertins gubbsvett"
Ja, det där var ju rena skumbadet.
Exeget | 2006-07-10 kl 19:55 | #Gubbsvett är oljan som håller litteraturmaskineriet igång. Sänd mina rötter gubbsvett.
Anonym av förklarliga skäl | 2006-07-10 kl 20:07 | #Det gläder mig om det stinker litet gubbsvett i salongen. Den som inte gillar Oscar Levertin kan ju i stället läsa - chic lit. Eller Toril Moi. Vad fan angår det en gammal gubbe? "Fräscha" diskussioner är väl vad man har i DN? Var det inte något om Toril Moi där idag?
Calle Jularbo | 2006-07-10 kl 20:09 | #Gubbsvettiga inlägg, tycker jag. Är det månne värmen som får diskussionen att nå dessa höjder?
Crister
Crister Enander | 2006-07-10 kl 22:10 | #Det heter "chick lit".
Jag tror att du stavar fel | 2006-07-11 kl 6:51 | #Tack för upplysningen.
Calle Jularbo | 2006-07-11 kl 9:48 | #Vem definierar då den intellektuella nivån på följande inlägg:
"Var i så fall. Gyllensten dog häromveckan. Så ingen gnällspik längre utan kistspik."?
ordet är lika med en dörr nykcleln är lika med en bokstav bokstaven är lika med en ljuspunkct en ljsupunkct är lika med fotoner fotoner är lika med pyttesmå pyttesmå är lika med nästnan ingnenting
ingngenting finns inne inuti ordet det säjer jag nu yo
embryo | 2006-07-11 kl 10:06 | #Det är inte bara Klas Östergren som beklagar sig över kollegornas anspråkslöshet. Pico Iyer tycker att många av dagens författare (det finns undantag) har fullt upp med det egna navelluddet , men väjer för de stora frågorna (TLS 30 juni, s 8.
Gustav | 2006-07-11 kl 11:04 | #Calle Jularbo:
Du till exempel.
Crister
Crister Enander | 2006-07-11 kl 13:13 | #att vara anspråkcslös är inte detsamma som att plokcra sej i navelen det säjer jag nu yo
george orwell var anspråkcslös
okcså douglas adams var anspråkcslös
okcså edith södergran var anspråkcslös men på toppen av bergejet undrer solen okcså skärvorna i natthimmelen en menniska som vinkrar med handen undrer diamanthimlen: hejsan svejsan
att vara en litnen menniska bland små menniskor är att ha stora anspråk på att vara en av allt i allt
till exsempel som helan okcså halvan men vem är mest anspråkcslös av dom två på en skalad banan det undrar jag nu
yo
embryo | 2006-07-11 kl 13:45 | #Hör nu här: Ni lever i en DRÖMVÄRLD!
Olof Nördin | 2006-07-14 kl 11:28 | #Embryo - du har kommit en lång väg sedan du tyckte att böcker var för tunga att bära hem från biblioteket!
Förresten borde fler ta till sig ditt råd som jag aldrig glömmer:
"du måsste skrivra så menniskror förstör annrars lyssnrar ingngen på dej "
Bengt O. | 2006-07-14 kl 17:34 | #