Nätet och litteraturen
En måttligt intressant artikel i DN idag om förmodligen måttligt intressanta bloggböcker.
Om man frågar mig: Nätet är ett rätt kasst medium för litteratur som sådan. (När läste ni en roman på nätet senast? Eller läste ordentligt en novell eller en längre dikt? Eller en längre artikel eller essä utan att skumma den? — Nå, ni kanske är annorlunda än jag…)
Däremot är nätet, så som jag uppfattar det, ett strålande medium för ett samtal kring litteratur — för en ny skriftkultur i vidare mening, jämförbar med sjutton- och artonhundratalens brev- och memoar- och salongskulturer, fast mer demokratisk. Och då syftar jag inte bara på bloggar, utan även på communities och forum, med mera, som sedan länge har fyllt liknande funktioner.
13 kommentarer till "Nätet och litteraturen":
Romaner ger jag mig inte på, men noveller, dikter, artiklar och essäer läser jag allt ganska ofta. Lika noggrant som på papper.
//JJ
Johan | 2006-06-13 kl 20:48 | #
Visst är det lättare att läsa längre texter på papper. Det är inte samma sken.
Jag har ännu inte funnit något forum eller någon community som har hållit särskilt hög klass, när det kommer till att diskutera litteratur. Men jag har funnit en blogg som gör det, vilket ni andra också har.
Sven | 2006-06-13 kl 20:48 | #
Jag är seriöst orolig att internet ska göra mig ordblind. Jag tycker att jag har blivit en sämre läsare överlag sen jag började läsa bloggar.
Olevis Patri | 2006-06-13 kl 20:48 | #
En annan aspekt (som möjligen inte har så vansinnigt mycket att göra med ämnet: Nätet lär alla att stava som gudar — annars får de ju inga träffar på sina sökningar. Klassisk positiv betingning: stavar man rätt så ramlar det ner en massa matnyttiga informationspellets i ens skål — men stavar man fel så far man en elektrisk stöt och ett meddelande där det står "inga träffar".
Fast — förresten … när man stavar fel får man upp sidor gjorda av folk som är lika illa informerade som en själv, och som därigenom bekräftar ens vanföreställningar. I ett längre perspektiv leder det kanske till att det uppstår "fantomzoner" där alla felstavarna lever i ett slags parallell verklighet med sina egendomliga ordbilder — ett skrämmande scenario …
För att lite marginellt försöka anknyta till själva inlägget så är jag inte heller mycket för att läsa längre texter på nätet — däremot tycker jag att webben utgör ett ypperligt komplement till det egna minnet. Om man kommer ihåg ett citat lite hjälpligt så skriver man in det på Google, experimenterar kanske med några olika formuleringar och hittar sedan den ordagranna lydelsen. Fusk, tycker alla de som var tvungna att memorera hela Iliaden och Odyssén som barn, men jag tycker det är fantastiskt — humanisternas svar på miniräknaren.
David Nessle | 2006-06-13 kl 20:48 | #
Jag håller med om att det var en ganska ointressant artikel, men samtidigt oroande. Inte för att författare som Skugge funderar på att publicera en följetångsroman och använda nätet som medium. Inte heller för att Internet och bloggen inspirerar romanen med sin form, som hos författare som Geoff Rymann. Jag blir däremot oroad för den där Sigge Eklund som pratar om att bloggen skulle komma att påverka innehållet och uttrycket i romanen. Detta menar jag (och jag är varken utvecklingsfientlig eller teknikfientlig här) skulle leda till ett urholkande av romanen och ytterligare bidra till infantiliseringen av samtidslitteraturen. Det är en skrämmande tanke att framtidens läsare skulle vara samma människor som de äkthetstörstande realitytevetittarna, och att litteraturen skulle behöva ge efter för deras krav för att bli läst. Läser just nu en essäsamling av William H. Gass (som är en släkting till Bloom i sitt vurmande för klassikerna, men en intressantare stilist). Avståndet mellan hans litteratursyn och Eklunds är omätligt. Det går inte ens att tala om ett avstånd. När jag läser kan jag inte låta bli att dela hans oro över den fromintresserade litteraturens framtid. Särskilt inte när man samma dag ser en stor recension av en av våra mest ointressanta författare, knappt ens är av litteratursociologiskt intresse. Hoppet ligger i Kristofer Leandoers avfärdande och i att i alla fall någon läser William H. Gass.
geraldine | 2006-06-13 kl 20:48 | #
Jag håller med dig. Det är interaktiviteten och snabbheten som är intressant med internet som kommunikationsverktyg. Att skriva litteratur, att gå in i människors innersta och skildra det som i böcker, det tycker inte jag bloggen alls är rätt verktyg eller format för.
RS | 2006-06-13 kl 20:48 | #
Det är ju naturligtvis nys att påstå (som Eklund i DN) att en text publicerad på blogg skulle vara ärligare och mer äkta än om publicerad något annat medium. "Text-tv ger sannare nyheter" - pröva det argumentet.
matsrep | 2006-06-13 kl 20:48 | #
Hur är bloggromanernas framtidsutsikter?
Jfr följande tänkvärda citat:
"Hon blev framgångsrik redan i sin livstid och fick utpräglat positiv kritik av författare och kritiker både i Sverige och utomlands. Det stora priset 1851 gjorde henne berömd och ingenting tydde i mitten av 1800-talet på att hon femtio år senare skulle vara så gott som glömd."
Elisabeth Mansén, Konsten att förgylla vardagen. Thekla Knös och romantikens Uppsala, 1993.
Calle Jularbo | 2006-06-13 kl 20:48 | #
Nätet- en social företeelse, ett kafferum, en fikapaus, ett lätt-lättsnack, ett milt fladder, en förströelse, en kopp te,en replik man lyssnar till, ett sorl, ett bakgrundsnynnande, en tråd i en diskussion, en glömska, en skorpa, en återgång till arbetet.
Eva Ström | 2006-06-13 kl 20:48 | #
Idag sände förresten lunch-Ekot sin sista bloggkrönika. Kvalitetsskäl angavs: bloggosfären var helt enkelt inte tillräckligt givande.
Exeget | 2006-06-13 kl 20:48 | #
Att associera Reality-TV med "äkthet" är SUPER-BÅG!
Dokusåpor är lika hårt arrangerade, redigerade och formaliserade som traditionella TV-såpor.
Citat:
"Dagens unga publik är bortskämd med äkthet och därför misstänksam mot traditionellt sagoberättande. Det är lönlöst att försöka ta några dramaturgiska genvägar. De ser direkt när något inte är autentiskt."
Ja, det finns inget mer autentiskt än ett annat massmedium. Som bekant är alla dokumentärfilmer, TV-program, all reklam, alla filmer, dataspel, chat-kanaler och bloggar fullständigt autentiska.
Överallt översköljs ungdomen av äkth– ja, iallafall av media som PÅSTÅR sig servera "äkthet", och de skulle väl aldrig LJUGA heller?
Romaner, däremot, är av sin natur rena sagor. (*SARKASM*)
Skämt åsido: jag håller med om att det kan uppstå (eller redan uppstått) intressanta nya media-hybridformer ur Internet. Till exempel video-bloggar (vloggar).
A.R.Yngve | 2006-06-13 kl 20:48 | #
"humanisternas svar på miniräknaren" hmm…..vackert…
majakovskij | 2006-06-13 kl 20:48 | #
maja
kovskij
hon strår där på bakcen med en hinkc okcså en penna i handen alltid redo att dikcta ellrer plokcra potatis alltid redo att dikcta potatis
embryo | 2006-06-13 kl 20:48 | #