Bloggar och Versailles
Och idag har jag sänkt mig till att ge mig in i kultursidornas debatt om bloggar… Närmare bestämt med ett svar till Anders Ehnmark.
Och idag har jag sänkt mig till att ge mig in i kultursidornas debatt om bloggar… Närmare bestämt med ett svar till Anders Ehnmark.
Klokt och underhållande, särskilt slutklämmen!
Johan | 2006-06-27 kl 13:49 | #hej alla med helklassiskca kunskaprer en liten frågra om man säjer dialog betydrer det att två pratrar ellrer flera det undrar jag nu yo
eftrersom man hyllrar bloggrarna för dialogen
men om dom är flera
kan man säja trialog ellrer pentalog eller oktalog eller hexalog
fast di betydrer kankse inte två utan mera att man smakrar på varjeandra som kalvar som diar
fast diabildrer hur är det med dom
nej jag fattrar inte det här men ämnet är intressant: att samtalet är ett samtal okcså inte en monolog
mono är lika med en som bara pratrar okcså pratrar i ena örat okcså ut gjenom det andra
poängen är att man får svar på sina frågror okcså att en frågra blir en ny tills hela babel är fyllt av babbel det säjer jag nu
yo
embryo | 2006-06-28 kl 10:29 | #Allright, så du står vanligtvis över sådant som diskussioner om bloggar på kultursidor. Och nu har du då alltså tillfälligt vistats i den där andliga slummen!? som jag och rätt många med mig befinner oss i ? Kändes det mycket obehagligt eller ?
Magnus Johnsson | 2006-06-28 kl 10:31 | #För övrigt tyckte jag att ditt debatt-inlägg var intressant och bra formulerat.
Snygg jämförelse, tor också att den säger något väsentligt om denna nya genre (som naturligtvis suger upp drag från andra genrer). Samtididgt är ju bloggen betydligt mer kortandad än Joyces, Dujardins och Eyvinds inre monologer, i korsningen me andra röster handlar det ofta om att snabbt koma till skott, markera och bita av andra. Alla vet ju att man läser inte tre sidor långa inlägg på en blogg (eller ett vanligt ionterntforum), det ska vara som ett sms ungefär, och därmed blir det ofta rätt snäva gränser för vad som går att diskutera nyanserat på en viss blogg (försök att diskutera globalisering på Sigges blogg om du inte delar den ultra-individualistiska och, tja, stilfullt konsumistiska agendan hos le patron och de flesta av hans reguljära läsare, och inte vill bli inknuffad i facket som tokröd kommunist eller proggskägg):
Som Viktoria Jäderling skrev i ett ursinnigt och luftrensande inlägg i GP för ett par år sen, så flyter det omkring mycket fejkad naturlighet och poserande "osminkadhet" i media dessa dagar, vilket ofta lägger sig i vägen för det som är på riktigt naturligt och oskyddat.
Magnus | 2006-06-28 kl 11:22 | #ellrer heter det inte egjentligen stereolog när två pratrar om till exsempel om att bloggra det undrar jag nu yo
embryo | 2006-06-28 kl 13:36 | #…och som alla förstår så har jag förskrivit mig till den old school-uppfattning som säger att en riktig blogg måste ha öppna kommentartrådar. Vilket utesluter en del rena propaganda - eller PR-bloggar - de kan vara läsvärda av andra skäl, men äkta bloggar är de inte.
Magnus | 2006-06-28 kl 14:00 | #Dujardin? Vem e d?
Peter2 | 2006-06-28 kl 18:31 | #Mannen som uppfann den inre monologen, i en novell från 1880-talet. Inte speciellt uppmärksammad då, men Joyce läste honom (liksom antagligen Proust).
Magnus | 2006-06-28 kl 18:36 | #nej nej den inre monologen uppfanns av djinghis khan den yttre mongolen
embryo | 2006-06-28 kl 18:54 | #Ett bra svar på en smått bisarr artikel av Ehnmark. Han argumenterar mot idén att bloggar skulle vara sanningen för att de är någon sorts inre monolog i stil med Molly Bloom, men vem har påstått det? Inte ens Sigge Eklund vad jag vet.
Fast om Ludvig XIV byggde Versailles "av fruktan för bloggare" inser man plötsligt varför Göran Persson behövde köpa den där herrgården.
Håkan | 2006-06-29 kl 10:30 | #Ja, Ludvig XVI:s bloggande 1789 inskränkte ju sig till en berömd notering i kalendern: "Juillet 14 - Rien" ("ingenting"; hans Majestät hade varit på jakt och inte fällt något).
Magnus | 2006-06-29 kl 13:38 | #Apropå raka rör mellan nyheterna och det privata: jag vill gärna se Stockholmspolisens arrestdokument på W Axl Rose härom dan. Man undrar vad det står:
Namn: ROSE, Axl (eller möjligen "BAILEY; William")
Magnus | 2006-06-29 kl 13:49 | #Yrke: musiker
Datum: 060627 tid 07.47
Misstänkt brott: Grov misshandel, Skadegörelse, Förargelseväckande beteende, Våld mot tjänsteman, Okvädande
Plats gripande: Berns Hotell, Sthlm
Förhörd: nej - uppskjutet
Nyhetstorka på Errata?
. | 2006-07-04 kl 15:04 | #Parallellen med Versailles är bortitok.
Drottningholm fick ju stå kvar.
Inte fan kommer några bloggare att ställa till med ett vare sig svenskt eller annorstädes 1789.
Även om bilden av viskningar i mörka gränder tilltalar mig. Svårt, svårt att ringa in detta fenomen, dess opålitligthet är en stor del av dess karaktär.
Den litterära salongen kommer närmre min känsla för vad detta är.
Intimt många gånger, men samtidigt öppet för alla.
Några äkthetskrav ställer jag inte på mitt eget bloggande, därmed heller inte på andras.
Karin | 2006-07-04 kl 15:27 | #Opålitligt är vad den är, bloggen. Med möjlighet till subersiv verksamhet - ja.
Men svag, också inom demokratin, av den enkla anledningen att bloggarna inte sitter på pengarna.
Nyhetstorka, definitivt.
Jag hoppas att det framgick att det var Ehnmark som hittade på Versailles-liknelsen och inte jag.
Beträffande den inre monologens "sanningsanspråk" så undrar jag för övrigt om det inte är en missvisande litteraturhistorisk schablon. Jag har ingen koll på Dujardin, men Joyce betraktade vad jag vet den inre monologen som en användbar litterär teknik helt enkelt, utan att särskilda sanningsanspråk.
Malte | 2006-07-04 kl 20:50 | #Nog fanns det manga litterara bidrag innehallande inre dialog fore Dujardin och Joyce; jag har sjalv hittat sadana i mina (an sa lange icke-officiella) efterforskningar.
lou | 2006-07-07 kl 12:37 | #Dostojevskijs Källarhålsman är väl en rätt uppenbar föregångare, sen kan ju inre monologer ha olika mycket klar struktur. Till och med Augustinus Bekännelser har pekats ut som en föregångare till Proust och Joyce, genom in strävan att återge och bena upp varje ögonblick i tidsföljd, och genom minnets dynamiska rörelse.
Magnus | 2006-07-08 kl 13:26 | #