Malte Persson: Errata

Jag minns den märkliga känslan när Empire of the Sun kom — man hade plötsligt fått en kodnyckel den ytterst udda SF-författaren J G Ballards alla ödsliga katastrofvärldar; de visade sig vara versioner av det evakuerade Shanghai 1941 som den tioårige J G drev runt i sedan han skilts från sina föräldrar.

Själv var jag inte så förtjust i filmen — även om den var bättre än Cronenbergs självmedvetet handflatssvettiga Crash efter Ballards synnerligen särpräglade roman, där huvudpersonen har en erotisk fantasi om att dö i en frontalkollision med Elizabeth Taylor (en detalj som såvitt jag minns var bortretuscherad ur filmversionen, förmodligen av juridiska skäl).

Annars minns jag med viss värme Ballards kondenserade romaner från sextiotalet, med titlar som "Why I want to fuck Ronald Reagan" och "The Assassination of John Fitzgerald Kennedy Considered As A Downhill Motor Race"
(den sistnämnda är ett slags parafras på "The Crucifixion Considered as an Uphill Bicycle Race" av en av mina andra favorittokfransar, Alfred Jarry.)

David Nessle: Som väl i sin tur är ett slags parafras på De Quinceys 'On Murder Considered as one of the Fine Arts'.

Även mina är han en av, tokfransar alltså. Fast jag tycker nog att han är bra mycket mer än bara en tokfrans.

Och här kommer länken:

http://www.pataphysics-lab.com/sarcophaga/daysures/De%20Quincey,%20Thomas%20-%20On%20Murder%20Considered%20as%20One%20of%20the%20Fine%20Arts.pdf

Excentriker… they don’t make ’em like they used to. Jag läste nyligen om oxfordprofessorn H. W. Garrod. En kvinna som mötte honom i bokhandeln undrade varför han inte var ute och slogs för civilisationen som alla andra – det här var medan första världskriget pågick. Frun, sade han utan att lyfta blicken från boken, jag är civilisationen.

"Why I want to fuck Ronald Reagan" och de andra 60-talstexterna som David Nessle nämner ingår i den finfina boken "The Atrocity Exhibition" från 1970. Vackra titlar så som "You and Me and the Continuum" "Tolerances of the Human Face" och "Mae West's Reduction Mammoplasty" förekommer också.

hej Malte, lite off topic kanske, men jag läste in en illa dold polemik mot greider i svennings revension av said häromsistens. Men jag kanske tolkade in lite mkt där. Jag kommenterar dock saken på min blogg om nån är intresserad

"självmedvetet handflatssvettiga" … på kornet david! korrekt beskrivning. dessutom precis som det ska vara hos d c. ett faktum, ingen värdering. även om ballards bok förstås är ngt helt annat … för övrigt kan jag rekomendera ian sinclairs bok om crash i serien bfi modern classics.

.

Tobbe: Nog är Jarry mer än en tokfrans, absolut — men en man som installerar vattenklosetter i alla rum i lägenheten och sedan seriekopplar dem till ringklockan torde i någon mån förtjäna denna hederstitel.

Malte: Min kandidat till Spielbergs bästa film är nog Minority Report – passande nog baserad på en novell av en annan av mina älsklingsfransar, sceince fiction-författaren Philip K. Dick — Spielbergs sentimentalitet hålls här i schack hela tiden genom att han tvingas underordna sig Dicks idé, vilken (som så ofta hos PKD) är på en gång hisnande och har intressanta metafysiska och moraliska implikationer: The Pre-Crime Division griper mördare innan morden har begåtts för att tre hjärnskadade underbarn med prekognition har förutsagt dem. Men ibland ser ett av underbarnen en framtid som skiljer sig från de andra tvås — d v s avger en "minority report". Filmen är gjord innan Homeland Security hade hunnit bli verklighet men dess moraliska frågeställningar har knappast blivit mindre aktuella med åren …

(ursäkta att jag skriver så utförligt om en film som det just slår mig att säkert alla Erratas läsare utom två har sett — men det är de två som är målgruppen, säger vi …)

jag trodde spielbergs bästa film var filmatiseringen av crash? den enda vinnaren i minority report är dock janusz kaminski — även om "de palma"-scenen, när kameran åker ovanför lägenheterna där spindlarna söker igenom kåken i vilken cruise ligger och huttrar i badkaret (låter säkert jättespännande om man inte sett rullen), är högst runkvänlig.

.

Spielbergs Minority Report känns stämningsmässigt långt från PKD:s originalnovell. Men visst verkar den kommande filmatiseringen av A Scanner Darkly lovande?

(se länk)

Det kanske är att svära i kyrkan, men jag placerar nog Blade Runner på tredjeplats i min lista över de bästa Dickfilmatiseringarna — etta och tvåa blir Minority Report och Total Recall. Dels för att de har "Dickigare" tematik — verklighetens natur, etc. — dels för att de förmedlar mera av framtidsvärldens miljonprojektstristess i sann Dick-anda — det gäller särskilt Total Recall: det sunkiga pendeltåget med utsikt över de jättelika röda bergen på Mars, etc. Blade Runners förfall är alldeles för glamoröst och esteticerande för att kännas riktigt Dickskt– därmed inte sagt att det inte är en bra film.

Sedan tror jag att det är tacksammare att filma Dicks noveller än hans romaner — handlingen i Blade Runner utgörs av ungefär två kapitel ur Do Androids Dream of Electric Sheep (dessutom till stor del o-Dickiga jaktscener) medan Minority Report och Total Recall är korta noveller som redovisar varsin hisnande idé.

Johnny Mnemonic, den stackarn, som håller på att bli tokig av att förvara fyra gigabyte data, kan knappast vara någon mental gigant — men Keanu Reeves har väl inte så stort huvud. Gibson verkar ö h t ha problem med att hålla sig helt aktuell när det gäller datorprestanda — är det inte i Neuromancer som någon blir rånad och dödad för att han har oturen att bära med sig "två megabyte minne"?

Apropå Dick och tokerier: boken Valis utgörs till stora delar av en dokumentär skildring av Dicks psykos ( som f ö verkar ha haft en del positiva bieffekter — den gammalgrekiska filosof som bosatt sig i hans hjärna tvingade honom bl a att ta kontakt med alla förlagsredaktörer som var skyldiga honom pengar och driva in fordringarna) samt den minst sagt komplexa teologi som han och filosofen skapade i skönt Swedenborgskt samförstånd — jag minns inte alla detaljer, men bl a förekom ett par världsskapargudar som var enäggstvillingar; den ene var den gode, allvetande Guden, den andre hade blivit förlossningsskadad och var utvecklingsstörd, och det var deras något disharmoniska grupparbete som gjorde att världen ser ut som den gör.

Har någon sett PKD-filmen Imposter - eller som den heter på svenska: Enemy of the Earth? Den var inte helt dum, tycker jag - trots att budgetkraven lyste igenom.

jonny mnemonic är en film som delvis kan förlåtas givet dolph lundgrens närvaro. dolph = ngt fint.

jo, a scanner darkly rockar tydligen.

.

Jag har sett "imposter" tror jag — det var väl med han som fick huvudrollen i CSI New York? Överraskande bra.

"Impostor" heter det naturligtvis. Skådisen Gary Sinise:

http://www.imdb.com/title/tt0160399/

Jaja, ja vet: Impostor. Men den svenska titeln är roligare.

Ännu en bra text av Ballard här (se länken).

21 kommentarer till Solens rike… och här är ännu en.

Svårslagen roman. De shanghaiska risfälten, B-29:orna och atombombsskenet… slår de flesta krigsmemoarer.

Jag har bloggat om denna bok och annan ballardiana på:

http://lennart-svensson.blogspot.com/search/label/Ballard