Ungdomligt
"Var finns ungdomarnas Jonas Hassen Khemiri?" frågas det i DN idag. Tja, merparten av kritikerna var rätt överens om att hans debutbok snarast var en ungdomsbok. Och det var väl vad jag också tyckte. Men den nya uppföljaren Montecore [Ad Libris, Bokus] är inte bara en vuxenbok utan dessutom riktigt bra. En av få romaner av yngre svenska författare som jag läst som försöker placera in sin uppväxt- och fader-son-skildring i ett vidare sammanhang. Språkgimmicken funkar bättre den här gången också.
26 kommentarer till "Ungdomligt":
Låter mkt intressant. Ska testa den, för jag gillade inte alls den första som jag tycker var en smula manierad och preciös. Det blottlagda språket som byggmaterial tycker jag tematiserades på ett intressantare sätt hos Leiva Wenger samt förstås i en mängd nyskriven poesi. Är det nån som föresten vet när Rattammaas nya kommer?
Adrian B Love | 2006-02-13 kl 21:02 | #
Det kanske är som att svära i kyrkan men vad anser folk här om den uttalade antisemitismen i "Ett öga rött"? Tycker att det varit väldigt tyst om det, och kanske kan man hävda att det sker inom ramen för fiktionen och inte ska ses som författarens åsikt, men jag vet i ärlighetens namn inte om det gör saken bättre? Men jag förmodar att jag är rätt ensam om att bry mig.
Adrian B Love | 2006-02-13 kl 21:02 | #
Uttalad antisemitism bemöts vanligen med tystnad här i landet; i bästa fall. Somliga påstår rentav att den inte existerar. Andra att den är ett påhitt av Mossads hejdukar för att omöjliggöra kritik av Israel. Och om den, mot förmodan, skulle finnas är den ändå fullt förståelig, eftersom Israel uppför sig så illa. Hänger du inte med i den svenska debatten? Kolla länken nedan för ett exempel, visserligen från 2003, men inte mindre intressant för det.
Tobbe | 2006-02-13 kl 21:02 | #
Nej men det var precis det jag menade med att det väl anses som att svära i kyrkan, att föra upp en sån diskussion på dagordningen.
Antingen existerar antisemitismen inte eller så existerar den o är i så fall berättigad, hahaha. I ett samhälle med en sån ståndpunkt kan man förstår att judar känner sig trygga (obs ironi!)…
Adrian B Love | 2006-02-13 kl 21:02 | #
"Den uttalade antisemitismen" är, precis som alla andra uttalanden i boken, Halims, berättarjagets. Ska inte Halim få skildras som Halim? Ska en författare hängas för sina romanfigurers åsikter?
Fast om Adrian vill känna sig mindre ensam kan han snacka med t.ex. Mats Gellerfelt, en man som läst och gillat många romaner med figurer han säkert inte alltid sympatiserar med men som ändå gick i taket just när det gällde "Ett öga rött".
"Preciös" betyder tillgjord, konstlad. Eller sipp, eller petig. Låt mig då vara preciös i den petiga och sippa betydelsen: Jag begriper inte vad det innebär att tematisera det blottlagda språket som byggmaterial.
Raattamaa stavar f.ö. poeten m.m. Lars Mikael sitt efternamn.
Olov Hyllienmark | 2006-02-13 kl 21:02 | #
Glöm citationstecknen i början av mitt förra inlägg. Jag hade inte för avsikt att ignorera eller på annat sätt försöka förtiga antisemitismen, vare sig den som finns hos (romanfiguren) Halim eller i verkligheten.
Olov Hyllienmark | 2006-02-13 kl 21:02 | #
"Ett oga rott" var forfarligt dalig. Konstigt nog tyder mycket pa att den har ar ratt hyfsad. Att Adrian B Love foljer upp en kritik av det preciosa med nagot preciost tyder antingen pa begavning eller pa brist pa densamma.
Metatron | 2006-02-13 kl 21:02 | #
Givetvis har romanfigurer full rätt att vara antisemiter, rasister, islamofoba, misogyna, homofoba, alkoholiserade, pedofiler, gerontofiler, odontologer, misantroper, narkomaner, självmördare, mördare, massmördare, sadister, monoteister, kvalster, förförare, fula, dumma, elaka, satanister, katoliker, judar, ofördelaktigt framställda representanter för behjärtansvärda grupper, författare, politiker, koprofager, upprumpare, kvinnokarlar, bögar, karlakvinnor, lesbiska, könsöverskridare, lagöverträdare, världsföraktare, änglalika, djävulska, indifferenta, onanister, metodister, anakoreter, svampplockare eller vad du vill.
Minst en av ovanstående egenskaper bör förekomma för att en skönlitterär text skall vara av intresse för allmänheten. Och fan ta den författare som lägger sig i och börjar döma och/eller fördöma sina gestalter.
Den svenska antisemitismparadoxen, utanför romankonsten, är däremot en annan femma. Den är ful och konstig och dum.
Tobbe | 2006-02-13 kl 21:02 | #
till hyllienmark vill jag bara påpeka att jag inte anser att författaren "skall hängas" bara för att han skildrar personer med åsikter som jag själv inte delar. Det jag menar är att det finns ett problem som jag tycker det finns anledning att diskutera med det faktum att en författare med den fiktiva ramen som skyddsnät kan sprida åsikter som om de exempelvis framfördes av nynazister skulle få folk att verkligen gå i taket.
Men det är väl skillnad på folk och folk förmodar jag.
Adrian B Love | 2006-02-13 kl 21:02 | #
Adrian:med den synvinknkeln, skulle inte t ex "Brott och straff" eller "Kräftans vändkrets" behöva en resonör på scenen? En figur som dyker upp då och då och talar hjälten till rätta. Detta skulle rätt så effektivt ta död på böckerna. I "Brott och starff" dröjer ju Raskolnikovs insikt om att hans övermänniskotro var ohållbar ända till de sista sidorna och den är inte lika starkt gestaltad som den kurva som tog honom genom brottet. Men det gör ingenting.
Magnus | 2006-02-13 kl 21:02 | #
alltså
1. Om du ursäktar så anser jag nog att Jonas spelar lite i en annan division än Fjodor. Och att de därför inte på ngt sätt är jämförbara.
2. men även om man nu godtar premisserna så verkar du ha glömt bort att en figur som talar raskolnikov till rätta just är vad som dyker upp i Brott och straff. Hon heter Sonja. Men det finns flera andra också.
Adrian B Love | 2006-02-13 kl 21:02 | #
Det är knappast Sonjas teoretiska skäl som är viktiga för Rodja. Jag tycker nog att han vinner över henne som debattör ganska långt, till exempel när han pekar på det utsatta och omöjliga i hennes situation och hur litet hon kan göra för att hjälpa sina syskon genom att gå på gatan. Dostojevskij underskattade inte betydelsen av en analys av de moraliska argumenten men det är nog inte det avgörande planet i boken.
Däremot så är det säkert så att Jonas H-K blev mer välvilligt bemött än om det t ex varit den superetablerade P-O Enquist som skrivyit "Ett öga rött" (det brukar debutanter bli) och han hade nog också mindre att förlora än om Jan Guillou eller Liza Marklund hade låtit sina hjältar uttrycka motsvarande åsikter.
Magnus | 2006-02-13 kl 21:02 | #
Det är meningslöst och fel, anser jag, att kritisera romanfigurers åsikter o a förehavanden. Samtidigt går det givetvis att kritisera också ett konstverk om det driver en viss tes. Knappast någon avnjuter väl idag 'Jud Süss' som "ren konst"?
Drivs tesen att antisemitism är rätt och riktigt i 'Ett öga rött'? Det räcker inte att den ingår i huvudpersonens världsbild.
Tobbe | 2006-02-13 kl 21:02 | #
Pratade för ett tag sen med en av arrangörerna här på Literatur-Werkstatt, dit Jonas H-K var inbjuden förra året för att läsa ur Ett öga rött. Den är översatt till tyska alltså. Hon var inte så imponerad och det är nog inte så konstigt eftersom det finns ganska sjysta turkisk-tyska författare (och andra "etniska" "minoriteter") i Tyskland som skriver bättre. Kan det vara så att det dels behövs en generations experimenterande innan en riktigt bra roman kommer som skildrar andra perspektiv än de traditionella, eller/och har det kanske med massan att göra? Intressant fråga egentligen. I vilket fall låter den nya spännande.
Agnes | 2006-02-13 kl 21:02 | #
Jag tycker att antisemitismanklagelsen är absurd i fallet "Ett öga rött". Det är huvudpersonen som framför åsikterna, och boken är mycket tydlig (övertydlig snarast, på just det moraliserande ungdomsbokviset) om att huvudpersonen (som är lika mycket driftkucku som "hjälte") är vilseförd och fel ute. Ur uppbygglighetssyfte är det snarare oklanderligt: Författaren tematiserar ett aktuellt ämne, antisemitism bland unga arabiska invandrare, och tar avstånd från den. Att det sedan litterärt sett inte blir Dostojevski av det är en annan sak.
Malte | 2006-02-13 kl 21:02 | #
alltså poängen hos dostojevskij är ju inte vem som "vinner". Raskolnikov kanske vinner i ett avseende men det är ju just däri som hans problem består. Tobbe har annars helt rätt enligt min mening. Det intressanta är att fundera över vilken ståndpunkt romanen i stort ger uttryck för. I Dostojevskijs fall vet vi att förf:s sympatier låg hos Sonja (pga att hennes argument är religiösa=icke-förnuftiga=dömda att förlora debatter), men vilken ståndpunkt ger Ett öga rött uttryck för beträffande antisemitismen?
Adrian B Love | 2006-02-13 kl 21:02 | #
Det svarade ju Malte just på.
Sue Ellen | 2006-02-13 kl 21:02 | #
Jag är nog böjd att instämma med Malte i detta fall.
Vilket inte ändrar det faktum att antisemitism är något vi har problem med här i Sverige - antisemitism är inte alltid detsamma som nazism, det finns också andra och/eller "mildare" varianter: vänsterns antisemitism, uttryckt redan hos Marx, islamistisk antisemitism, nyligen friad i domstol, och den där förrädiska vardags-,hmm, antisemitismen, som innebär att man tycker judar är roliga, kloka, gulliga, smarta så länge de driver med sig själva, men att de också håller ihop på ett lite suspekt sätt och att det var mycket bättre innan de fick ett eget land osv.
Tobbe | 2006-02-13 kl 21:02 | #
Själv drar jag gränsen vid just koprofager, Tobbe. Nä vars. Det tristaste är ju trista karaktärer, jag menar på riktigt trista, typ Kurt Wallander. Han är väl varken koprofag, islamofob eller antisemit? Eller könsöverskridare? Möjligen svampplockare?
Sue Ellen | 2006-02-13 kl 21:02 | #
Mitt åt! Stryk 'svampplockare' i uppräkningen ovan. Ersätt med 'mykofob'.
Tobbe | 2006-02-13 kl 21:02 | #
En arg recensent kallade Jan Fridegård för koprolog när "Jag Lars Hård" släpptes. Det var mera klös i kritiken förr.
Magnus | 2006-02-13 kl 21:02 | #
Den var bara mer infam.
Olov Hyllienmark | 2006-02-13 kl 21:02 | #
Hvorfor har svenskere denne rare trang til backlash af de bedste ting I har, som fx OEI, Fi og Khemiri? I et skandinavisk perspektiv er de tre nævnte ihvertfald unike tigre. Jeg har netop læst Montecore færdig og den er ypperlig.
susanne | 2006-02-13 kl 21:02 | #
I fallet FI var det ju ett problem att de inte presenterade en stabil plattform (Smålands nation i Lund med dess ibland omstridda kodex är mycket tydligare). Utan att återuppliva diskussionen kring Tiina Rosenberg så kan man nog säga att många journalister och vanliga röstande var mycket positiva till FI till dess de interna bråken började dominera.
Magnus | 2006-02-13 kl 21:02 | #
Jag håller med om att Montecore är en betydligt bättre roman än Ett öga rött. Den är mycket ambitiösare konstruerad, mycket roligare och författarens språkglädje märks mer än i debutboken. Självklart måste romanfigurer tillåtas ha obehagliga åsikter - liksom i dramatiken med för den delen. Den första boken blev möjligen hypad eftersom man längtat efter en just sådan bok, denna andra bok behöver på intet sätt hypas. Rekommenderas!
Eva Ström | 2006-02-13 kl 21:02 | #
Kunde känna att "konstruktionen" i Montecore (som ju givetvis är det centrala även i ett öga rött) inte blev mer än litteratur. Jag kände aldrig någon osäkerhet utan hörde hela tiden Khemiris mycket medvetna röst under ytan av språklekar och berättarperspektiv. Den sa: "allt är hittepå". Det blir liksom inte utmanande. Det är å ena sidan en bok som skriker åt läsaren att den är postmodern, postkolonial, snyggt genomförd och raffig men å andra sidan är jag inte säker på att den tränger under den ytan av djup. Kanske ska läsa om den.
Appropå antisemitismen förstår jag inte varför så många misstänker att Khemiri vill sprida antisemitism genom sin fiktiva karaktär, eller varför just hans uppsåt ska disskuteras. Vad får er att tro att Khemiri är antisemit?
Max | 2006-02-13 kl 21:02 | #