Mina glasögon har gått sönder. Någon som har några synpunkter på vad för slags nya jag borde skaffa?
Detta inlägg publicerades
torsdag, 23 februari 2006 kl 12:17 och är sorterat under Världsligt.
Du kan följa kommentarer till detta inlägg via RSS 2.0.
Kommentera gärna. Det går också att skapa en "trackback" från din egen webbplats.
Jag såg något häromveckan om ett par cyberglasögon som kunde kopplas till en usb-ansluten mini-dvd-enhet, som en handsfree bio, ungefär. Hög rymdmannafaktor, men än så länge bar på San Diego Technology Fair
Äntligen en Erratarfråga jag behärskar till fulländning! Svaret är naturligtvis Oliver People's. Finns på Bågar & glas, Stureplan. Modellen Riley är tidlöst James Deansk.
Jag vill bara utdela lite pluspoäng till Malte för att han förser detta ganska prosaiska inlägg med en titel vars bibelcitat är laddat både med starka fulkulturella — Philip K Dicks knark-SF-bok "A Scanner Darkly" — och finkulturella — Ingmar Bergmans "Såsom i en spegel — associationer.
David Nessle! Följde du inte min fina länk? Hur kan du bara glömma Sheridan Le Fanu?!?! Är han förresten fin- eller fulkultur numera? Fin, antar jag, bara för att han är från 1800-talet.
Tobbe: Öh … va … nej. Jag har inte vaknat riktigt än. För övrigt misstänker jag att Le Fanus stil är såpass victorianskt blommig att han inte riktigt lyckas kravla sig över tröskeln till finrummet — och det är väl osäkert om han kan tillgodogöra sig någon extra fincred genom att ha uppfunnit den lesbiska vampyrgenren med "Carmilla". (Jag har en pocketomnibus med S L F:s klassiska skräckromaner men jag har skam till sägandes inte riktigt själv lyckats förmå mig att glänta på den blommiga förlåten och kika närmare på den).
Är inte linser snarare 70-tal? Storfamilj, långkok, linsgryta? Nej, dessutom gillar jag att man med glasögon får en liten ram kring världen plus en glasruta som skiljer en från andra människor. Känns tryggt.
Lidbom: Tack. Ska kolla upp det. Men jag kommer att ha svårt att hitta några som jag gillar lika mycket som de gamla (Yohji Yamamoto, inköpta på Wasa Optik i Göteborg — jag har nu två trasiga par av samma modell).
David: När det gäller just detta bibelcitat är King James översättning så mycket snyggare än de svenska… Fast vulgatan låter bra också: "per speculum in aenigmate".
Det är i viktigt att ta avstånd från linser. Linser är för sådana som värderar fysisk aktivitet och hyser en övertro till sitt ansikte.
Nej, glasögon är bra.
Om man odlar en stil där det passar, oavsett om det är genom medvetna eller omedvetna processer, är det bra att laga glasögon med tejp. I mitt fall kändes det fränt fram tills jag var sexton. Det är litet som att säga, kolla, det är faktiskt tufft med glasögon.
Alla vet att det inte är tufft med glasögon.
Medelvägen i sammanhanget är minimalism. Lätta, tunna metallbågar som andas vuxna varianter av båda attityderna ovan. Dels säger någon med mer nyktert och smakfullt utformade bågar att de tror (oftast utan täckning) på sitt ansiktes egna förmåga att skapa estetisk njutbarhet, dels signaleras en naiv inställning till glasögon; "Att ha glasögon är ganska snyggt, rentav något som är helt normalt".
Och de flesta inser att medelvägar är åt helvete.
Nej, som glasögonbärare är det bara att välja sida, att möta sitt öde och inte försöka maskera eller förställa. Glasögon är glasögon och ska inte göras till något annat. Ju större desto bättre. Ju mer desto bättre.
Malte, tänk stort, brett, varför inte riktigt damigt? Tänk inte att det är något som ska gå till allt, tänk att du ska matcha en storblommig scarf med dina nya glasögon.
Ingen ska någonsin behöva säga: "trevlig kille, minns du om han hade glasögon? Jag har för mig det, men jag är inte säker."
Tänk modernt. Historien är död. Du kan välja vad du vill.
Le Fanu är kraftigt underskattad. "Carmilla" kan man med fördel både ha och mista, men "Mr Justice Harbottle" och ett otal andra noveller av kortare snitt ("Carmilla" lider av stark, viktoriansk elefantiasis) går inte av för hackor. Den som vill läsa in sig på några noveller av JSLF och dessutom få den gode Montague Summers kanonisering av den övernaturliga berättelsen på köpet kan gott kosta på sig att införskaffa "The Penguin Supernatural Omnibus. Being a collection of stories of Apparitions, Witchcraft, Werewolves, Diabolism, Necromancy, Satanism, Divination, Sorcery, Goety, Voodoo, Possession, Occult, Doom and Destiny" (1931 och otaliga upplagor sedan dess). För oss som årligen kastar oss över våra Dorothy Sayers är ju också "Gaudy Night" en liten höjdare för Le Fanu-nerven.
Och nej, Le Fanus romaner kan man nog ignorera idag … läs då hellre Wilkie Collins, eller varför inte M.R. James samlade noveller (omfång som en kortare roman av Le Fanu och bättre investering i tid och pengar - dessutom, vid sidan av Sade, en av få utrikiska storheter som skriver skönlitteratur som utspelar sig i Sverige …).
Exeget: Jo, jag minns James "Count Magnus" — och visst ingav den mig en skön känsla av "Vår by är med på TV" med sina svenska ortsnamn — men särskilt skrämmande var den väl inte. Jag tycker nog ö h t att James är lite i torraste laget — tacka vet jag överblommade victorianer, eller deras sentida imitatörer som H P Lovecraft …
Nån svensklokliserad roman av de sade har jag inte hört om, däremot minns jag en episod av Modesty Blaise med en galen gängledare som samlat ett "vikingaband" omkring sig på en ö i Stockholms skärgård (yes!) och lekte med slagsvärd och hjälmar. Han hette Magnus. No relation of mine.
Jag antar att William Hope Hodgson är mer i den viktorianska smaken då? Själv tycker jag att han är ojämn, men "House on the Borderland" är ju en höjdare, jämsides en del av novellerna.
Absolut inte linser! Jag vet disträa författare som druckit upp sina.
Men kolla in Harry Schein, sent 50-tal, tidigt sextiotal, fyrkantiga, mörka, snygga!
Och absolut inga marixistiska linsgryte- Leo Trotskijglasögon.
Sade: ingen roman, men väl en berättelse. Jag har inte förmågan att läsa honom på franska, så originalet kan jag inte placera i en lätt tillgänglig publikation. Men i engelsk översättning finns texten i alla fall att tillgå i "The 120 Days of Sodom and Other Writings" (en utomordentligt innehållsrik antologi som är långt mer prisvärd än den svenska utgåvan - 799 digra sidor med det mesta man kan behöva av Sade och Sade-kritik). Där kallas den "Ernestine. A Swedish Tale" och är daterad till 1788. Som det mesta annat som Sade skrivit är den skräp, men det hindrar ju inte att det är kul att han uppmärksammar oss.
Exeget: merci!
Modesty gick som strip i Sydsvenskan för några år sen och då var det här avsnittet nog placerat i Sverige, men det är ju möjligt att den svenske översättaren låg bakom detta.
Exeget: Jo, jag föredrar Hodgson — och H H Munro (signaturen Saki) — två stora löften som släcktes i första världskriget (apropå det bjuder Sakis sista ord en tidig morgon i skyttegraven på samma blandning av det makabra och det tragikomiska som många av hans noveller. Han sa åt en av sina underlydande: "Put out that damned cigarette" — och i nästa sekund blev det uppenbart varför han sagt det). Hodgsons bästa roman enligt mig är "Ghost Pirates" — och överhuvudtaget hans skräckhistorier med nautiska motiv — han var ju själv sjöman från början.
Apropå svenska miljöer i världslitteraturen drar jag mig till minnes en ETA Hoffmann-novell som heter "Züm Bergwerke im Falun" (eller nåt ditåt — min tyska har aldrig varit den bästa). Den börjar med att ett skepp lägger till vid Klippan i Göteborg och sedan skildrar ETA med exotiskt förhöjd kolorit det vilda livet på horhusen i Majorna. Jag misstänker att den efter det kommer att börja handla om "Fett-Mats" — liket i Falu koppargruva som konserverades av vattnets mineraliska sammansättning så att det såg helt levande ut när man hittade det många år efter dödsfallet — men det vet jag inte säkert för mina bristande tyskakunskaper bildade tillsammans med frakturstilen ett mer eller mindre oöverstigligt hinder för vidare läsning).
Den där Hoffmann-novellen minns jag ungefär lika vagt jag … men nog finns den i svensk översättning? Jag kollade igenom antologihyllan och Skönlitteratur F här nu, men en snabb översikt ger inga besked. Den kan ju gömma sig.
Ett annat hett tips är Roger Pater, "Mystic Voices, Being Experiences of the Rev. Philip Rivers Pater, Squire and Priest 1834-1913" (1923 o.a.u.). Jag upptäckte honom genom Summers antologi (se ovan), men hade turen att hitta ett omtryck från 1925 på Samlaren i Göteborg när butiken gått i arv till släkten och allt var än mer kaotiskt än tidigare. 40:- står det i boken, och det var den onekligen värd. I referenshyllan bakom disk stod även Summers "A Gothic Bibliography" i förstaupplaga, men den lyckades jag aldrig övertala dem att sälja.
Darke: Du har naturligtvis rätt./ David N. — jävligt trött på vitriolstinna Fet-Matsar just nu …
Exeget: Finns novellen ifråga på svenska vill jag hemskt gärna veta var — jag tycker alltid det är ungefär samma urval i Hoffmannsamlingarna — Sandmannen (som förvisso är ett mästerverk) Ritter Glück, Den gyllene krukan, osv.
klipspringer: Inte alls osannolikt (jag är för bokreatrött för att gå till S och kolla), men den rätta stavningen är i alla fall Joseph Sheridan Le Fanu.
klipspringer (ånyo): Jag kunde såklart inte hålla mig. Nej, åtminstone i den inbundna amerikanska originalupplagan (1936) omtalas han Sheridan Le Fanu. Jfr ex. Chapter VII, inledande stycket.
Nessle: kan den vara med i "Don Juan och andra berättelser" (1961)? Jag har den inte själv så att jag kan kolla, men man vet ju aldrig. Ska undersöka Torsten Jungstedts antologier härnäst.
Tack - efter den 10 mars skall jag kolla i min gamla paperback där pärmarna håller på att falla av - det är väl inte omöjligt att det blivit fel där.
Om du -som jag- läser Gaudy Night nu och då kanske du redan känner till siten Annotating Wimsey. Gaudy Nightdär någon försökt identifiera alla citat och litterära anspelningar. En del fattas.
Och "Oxtiern ou les Malheurs du libertinage", en pjäs, har delvis samma persongalleri som den svenskättade "Ernestine". Märkliga kopplingar till detta lilla land i norr hos Sade …
Ang. glasögon då. Det finns bara två alternativ. Antingen sådana som John Lennon hade. Eller sådana som bars av musikerna i Arne Domnerus orkester på Nalen på 1950-talet.
Som Eva Ström säger, tänk Schein. Och jag vill tillägga Myrdal, Erik Beckman och Vilgot Sjöman. Du har en tradition att förvalta. Gör oss inte besvikna med ett par tunna, silvriga bågar nu bara.
Exeget säger så gott som allt jag själv velat säga om Le Fanu - och mer därtill. Fast jag gillar Carmilla.
Den där 'Oxtiern' är en pjäs, om jag inte minns fel. Det fanns fler svenskar än Fersen i Paris vid den här tiden. Pjäsen lär handla om Gabriel Axelsson Oxenstierna af Croneborg, som förde ett vidlyftigt leverne, helt visst i DAF:s smak.
F ö träffade jag vår numera 70-årige förste svenske de Sade-översättare Per-Magnus Kjellström just i går kväll! Extremt underhållande man! Fast han är ungefär lika intresserad av de Sade idag som Exeget eller jag själv. Alltså inte. DN kultur läser han inte heller, vilket ju är ett tecken på viss intellektuell mognad.
Ur Nina Berberovas "Följeslagerskan": primadonnan beklagar sig för sin pianistflicka och suckatr över en gammal motspelare:
-Nej, ni kan inte föreställa er, Tanja, hur stilig han var i sina halmgula benkläder! Men det gick utför med honom så snabbt, han söp som en svensk!
De kulturella schablonerna har tydligen förändrats en del. Det är väl inget tivivel om att Berberova lånat ett uttryck som var stående i St Petersburg i början av 1900-talet.
Ang. Saki — för att nu envist fortsätta väva inslag med den off topic-tråden — så ska man se upp med en del av hans tidiga, mera kåserande produktion där olyckliga influenser från idolen Oscar Wilde gör att alla förekommande personer är odrägliga, släpiga dandys som framhärdar med att utstöta krystade epigram i tid och otid. Kortromanen "The Unbearable Bassington" minns jag däremot som en underbar liten miniatyr över den massiva tristessen i världens största kolonialmakt kring förra sekelskiftet — idylliskt, väluppfostrat, gemytligt och förlamande tråkigt och ödsligt på en gång …
Fattade jag rätt att off-topic bl.a. handlade om svenska miljöer i utländsk fiktion? Första kapitlet av Curzio Malapartes roman-memoar "Kaputt" utspelar sig på Valdemarsudde i sällskap med Prins Eugen. Jävla märklig bok, för övrigt.
Back on topic: Malte, pröva belgiska Eye-Witness (har inte hittat nån länk tyvärr).
'Kaputt' är en storslagen "romanmemoar". Bara det faktum att Curzio aldrig lär ha besökt prinsen där på udden… Men han _kunde_ ju ha gjort det, och framfört hälsningen från Munthe. Boken kom -46 på svenska, sen är det nog bara Kristian Petri, Carl-Henning Wijkmark, jag och så då nu Gunnar som brytt oss. Såvitt jag vet.
'La Pelle' (Skinnet) som fortsättningen heter har aldrig översatts, däremot filmatiserats av Liliana Cavani (Nattportieren) med Erland Josephson i huvudrollen. Sjukt europretto film, men kul om man gillar sånt. Boken är däremot ännu bättre än 'Kaputt'. Skildringen av det ockuperade Neapel och det postfascistiska Italiens sönderfall är helt enorma.
Förresten lär Harry Schein ha varit en av de första i Sverige som prövade linser, men det gjorde så ont att han inte stod ut. Stora och hårda var det visst.
Off topic som vanligt. Vart tar glasögonen vägen?
Har för övrigt läst Kaputt som hämtades upp ur bibliotekets dammigare gömmor. Jag minns mest något sorts dekadent skimmer. Susanna Agnelli,barnbarn till Il senatore Agnelli, Fiats grundare, har med ett avsnitt i sin självbiografiska roman: Vestivamo alla marianara om Malaparte, som enligt S.A. hade en romans med hennes mor.
Il senatore grundade för övrigt även skidorten Sestriere där det nu åks OS-skidor.
Men angående glasögon: det verkar som de flesta här förordar Schein-modellen, svart, fyrkantigt, och intellektuell hårdvaluta.
Det blir skitsnyggt, Malte!
Ja, svarta fyrkantiga är förstås ett givet huvudalternativ. Men det är inte helt lätt att hitta något svart fyrkantigt som känns helt rätt. Tidigare har jag haft röda ganska fyrkantiga, respektive blå ganska fyrkantiga.
Tobbe: Schein kanske inte kokade linserna länge nog?
Tror förresten att Sades sverigeintresse hade mer att göra med statsskicket: förhållandet mellan adeln och envåldshärskaren, etc. Vi får vidare inte glömma det visserligen korta, men minnesvärda, Malmö-besöket i William Burroughs "Naked Lunch".
Kan vi lägga upp en särskild tråd om Sverige i "utländsk" konst, film och litteratur? Jag skulle nämligen gärna vilja skriva om Bob Hope och "I'll take Sweden" liksom "Chateau en Suède", en av de bästa dåliga filmer jag sett.
Nu när Malte verkar ha hittat bågarna kan vi diskutera glasen? Rosafärgade eller maffiatonade?
Klipspringer: Vem orkar vänta på en ny tråd? Det här är ju Errata! Jag minns också I'll take Sweden med värme — särsklt svenskarnas årliga parningsfestivaler i "Kronbaden" som ligger "In the Dalarna". Det är f ö även i Kronbaden som Bob Hope stöter på en indignerad "svenska" som skriker "Är du inte kluuuuooook?!" åt honom. (Den nästansvenska som talas i en del utländska filmer är överhuvudtaget värd att uppmärksammas — alla minns vi väl "svenskarna" i Titanic som i det närmaste kunde uttala sentenser som "Var är Sven?" eller "Din förbannade idiot!". Peter Stormare talade å andra sidan en klockren norrländska i Minority Report när han plötsligt utbrast "Greta, kom ut nu för fan, torka arslet!! Vi har besök" vilket kom som något av en chock för biopubliken på den föreställning jag närvarade vid.
När Travis Bickle bjuder ut den fagra valarbeterskan på bio så visst blir det en Schweden-Porno. Knotande och bjudande visst motstånd låter hon sig ändå övertalas att sjunka ner i salongen, men det dröjer inte länge förrän hon reser på sig och går (om jag inte missminner mig).
Bilden av Sverige i USA - Kärlekens språk. Underbart.
TB, för övrigt, hör enligt mitt förmenande till de där minnesvärda och oförglömliga outsidertyperna, jämte Mersault, Harry Haller m.fl.
En del av bilderna där är ju från "Kärlekens språk" men kanske inte alla. Jag såg en gång en översättning av Per Wästbergs "Luftburen" till engelsk paperback med en stort upplagen blaffa på framnsidan "SWEDEN'S BESTSELLER!"
På baksidan fanns sedan ett knippe engelska recensionslovord som också, med tungan i mungipan, antydde att det här var "swedish soft-porn" (boken kom i Sverige 1969).
Låt oss inte glömma Paul Newman-thrillern "The Prize" från 1963 med vansinnig intrig och autentiska bilder från Stockholm. På en litet högre litterär nivå finns John Updikes "Bech and the Bounty from Sweden" (i "Bech at Bay") - hämnd på Akademien för det Nobelpris han aldrig fick?
Saken är ju den att Underdog är och vore en fullt begriplig titel för vårt germanska broderfolk i söder. Men varför sälja in en svensk roman på den tyska bokmarknaden om en kille som sparkar uppåt? Såna finns det gott om i tysk vitterhet och annorstädes. Bättre då att marknadsföra den som en berättelse om SVERIGE. Gärna med en titel som anknyter till svunna tiders svenska nakenfilmer.
Det handlar om att anpassa budskapet efter publiken. En sorts fokusskifte. För Made in Sweden är ju knappast felaktig eller vilseledande som titel. Romanen handlar ju i mycket om det svenska samhällets vandel och förvandling. Men på en svensk publik hade samma titel förstås verkat onödigt exotiserande och påklistrad.
och för att nu länka ihop Elvis och Schwedensyftningar så får vi inte glömma bort hans sällan spelade låt Smorgasbord (den är med på den förglömliga filmen Spinouts soundtrack):
Some like their women short
some like 'em tall
I'll take 'em any size
'cause I love 'em all
I'm just wild about
SMORGASBORD!
A little kiss here, a little kiss there
got a craving for
SMORGASBORD!
Some like just southern belles
they've got a one track mind
I go for all the belles
'cept the wedding kind.
"Sweden. Also 6 Sc. Suethin, Suadene, 7 Swethen, Sc. Swaden.
[a. MLG., MDu. Sweden (Du. Zweden), in HG. Schweden, prob. dat. pl. of the national name Swede Swede n., q.v. In F. Suède.
In OE. the country was named Swéoland and Swéo-, Swíoríce (= ON. Svíaríki, Sw. Sverige); these names did not survive. In AF. of the 12th and 13th c. (e.g. Gaimar) the form is Suane, Swane (with adj. Suaneis). In Sc. Swane, Swaine, occurs in the 16th c. (e.g. 1559 Burgh Rec. Peebles, 1872, 262); cf. Gaelic Suain. Forms with th appear in English in the 14th c., e.g. Swe[th]erlond (? for Swe[th]elond) in Trevisa's Higden, Swetherwyke in Morte Arthure, an error for Swetheryk, which, with Swethrik, occurs in Wyntoun's Chron.; Swadrik of the Bannatyne MS. belongs to the same series. The simple Swethe is used in Mirrour of Our Ladye (15th c.). From the 16th to the 18th c. typical forms are Swethland, Swed(e)land, Sweedland. Forms approximating to the present form appear in Sc. in the 16th c., as Suethin, Suadene, Swadne. These forms seem to have been felt appropriate for adjectival uses, and in early 17th c. English usage Sweden appears as the name of the people, Swedeland being the name of the country.]
1. The name of one of the Scandinavian countries; used attrib., spec. in Sweden boards (Sc.).
1503 Acc. Ld. High Treas. Scot. II. 273 For ije fiue score viij Suethin burdis, ilk pece xij d.
1543 Aberd. Reg. XVIII. (Jam.) Tymmer skowis, Suadene buirdis, guird stringis and boddumis.
1612 Bk. Rates in Halyburton's Ledger (1867) 290 Swaden boordes of the great sort the hundreth..xxiiii li.
Ibid. 316 Spanish Spruce and Swadens Irne the stane weght thairof..xiii s. iiii d.
1665 R. Brathwait Comm. Two Tales 164 This Mother-Midnight, shap'd like a Sweden Hag.
2. = Swede n. 1.
1600 W. Watson Decacordon (1602) 276 The Spaniard, the Polonian, the Sweden.
1612 in Eng. Hist. Rev. Apr. (1914) 249 Another part [of their country is] usurped..by the Swedens.
Ibid. 255 The Swethen hath likewise abused them.
Tobbe: Per-Magnus Kjellström- brukade spela schack med hans son, de bodde grannar med Fioretos (ja, ni vet vem) i en villaförort söder om Örebro. När det här begav sig? Pja, vid 80-talets första hälft.
Tjacka ett par Lacoste-brillor. Helst röda stålbågade och några storlekar för små, så att skalmarna BÖJS UT ordentligt av huvudskålen. Det vore fantastiskt überironiskt och -elitistiskt.
Inga ängsliga vokativ nu, grabbar. Jag vet att ni är koscher.
lacoste är givetvis trevligt men jag hejar på Oliver People's. det är klassiskt, personligt och snyggt. man ska inte skämmas över sina brillor, man ska bära upp dem med en stolthet och elegans som får hela världen att häpna.
Jag tycker att du ska ha samma modell som du har på pressbilderna (eller eventuellt med något större glas) och gärna i svagt grönt, gult, rött eller möjligtvis blått. Annars har Erlend Øye väldigt fina glasögon. De tror jag skulle passa perfekt på dig.
Jurgen: Sant. Scenen fran bion är en av de fa saker som kan fa en svensk att känna sig stolt.
Apropa mer svenskt sa bör givetvis Lee Hazelwoods "A Cowboy In Sweden" nemnas, och scenen i The Islands Of Lost Souls (1933) där kaptenen pa skutan later oss höra ett "skål" innan han drar i sig sin sup. Den filmen har för övrigt fina populärkulturella kopplingar da en känd hiphop-grupp tog sitt namn efter den gode doktor Moreaus "House of Pain", och Devo döpte sin mästerliga, Brian Eno-producerade debut efter följande dialog:
"Dr. Moreau: What is the law?
Sayer of the Law: Not to eat meat, that is the law. Are we not men?
Beasts (in unison): Are we not men?
Dr. Moreau: What is the law?
Sayer of the Law: Not to go on all fours, that is the law. Are we not men?
Beasts (in unison): Are we not men?
Dr. Moreau: What is the law?
Sayer of the Law: Not to spill blood, that is the law. Are we not men?
Beasts (in unison): Are we not men?"
David Nessle:
Elvis är inte ensam i SMORGASBORD-klubben - den brasilianska poeten Vinicius de Moraes har skrivit en dikt med samma titel där han bl a uttrycker sin kärlek för denna svenska kulinariska läckerhet.
Jonas W: Japanerna har säkert fått det från engelskan. Liksom sina ord för bord och skrivmaskin: teburu och taipuraita.
På spanska säger man 'mesa sueca', alltså svenskt bord, precis som i Ryssland - och på Kuba finns dessutom en intressant skinka, som heter Jamon Viking och som inte liknar något nordiskt öht. Frågan är om den ens liknar något kött öht.
Tobbe och Pietro: Enligt min vän Pavel, eller Paberu-san som han även är känd som, heter buffé "svenskt bord" även på tjeckiska. Ja, fast på tjeckiska då. Men jag har då rakt aldrig hört någon britt/amerikan kalla smorgasbord för viking.
Linser?
Tobbe | 2006-02-23 kl 13:13 | #Glasögon ger ett intellektuellt snitt. Linser är så 90!
U.N. aka glasögonormen | 2006-02-23 kl 14:04 | #Jag såg något häromveckan om ett par cyberglasögon som kunde kopplas till en usb-ansluten mini-dvd-enhet, som en handsfree bio, ungefär. Hög rymdmannafaktor, men än så länge bar på San Diego Technology Fair
Magnus | 2006-02-23 kl 14:12 | #Äntligen en Erratarfråga jag behärskar till fulländning! Svaret är naturligtvis Oliver People's. Finns på Bågar & glas, Stureplan. Modellen Riley är tidlöst James Deansk.
Lidbom | 2006-02-23 kl 14:26 | #Jag vill bara utdela lite pluspoäng till Malte för att han förser detta ganska prosaiska inlägg med en titel vars bibelcitat är laddat både med starka fulkulturella — Philip K Dicks knark-SF-bok "A Scanner Darkly" — och finkulturella — Ingmar Bergmans "Såsom i en spegel — associationer.
David Nessle | 2006-02-23 kl 14:43 | #David Nessle! Följde du inte min fina länk? Hur kan du bara glömma Sheridan Le Fanu?!?! Är han förresten fin- eller fulkultur numera? Fin, antar jag, bara för att han är från 1800-talet.
Tobbe | 2006-02-23 kl 14:46 | #Tobbe: Öh … va … nej. Jag har inte vaknat riktigt än. För övrigt misstänker jag att Le Fanus stil är såpass victorianskt blommig att han inte riktigt lyckas kravla sig över tröskeln till finrummet — och det är väl osäkert om han kan tillgodogöra sig någon extra fincred genom att ha uppfunnit den lesbiska vampyrgenren med "Carmilla". (Jag har en pocketomnibus med S L F:s klassiska skräckromaner men jag har skam till sägandes inte riktigt själv lyckats förmå mig att glänta på den blommiga förlåten och kika närmare på den).
David Nessle | 2006-02-23 kl 14:58 | #Är inte linser snarare 70-tal? Storfamilj, långkok, linsgryta? Nej, dessutom gillar jag att man med glasögon får en liten ram kring världen plus en glasruta som skiljer en från andra människor. Känns tryggt.
Lidbom: Tack. Ska kolla upp det. Men jag kommer att ha svårt att hitta några som jag gillar lika mycket som de gamla (Yohji Yamamoto, inköpta på Wasa Optik i Göteborg — jag har nu två trasiga par av samma modell).
David: När det gäller just detta bibelcitat är King James översättning så mycket snyggare än de svenska… Fast vulgatan låter bra också: "per speculum in aenigmate".
Malte | 2006-02-23 kl 15:04 | #Det är i viktigt att ta avstånd från linser. Linser är för sådana som värderar fysisk aktivitet och hyser en övertro till sitt ansikte.
Nej, glasögon är bra.
Om man odlar en stil där det passar, oavsett om det är genom medvetna eller omedvetna processer, är det bra att laga glasögon med tejp. I mitt fall kändes det fränt fram tills jag var sexton. Det är litet som att säga, kolla, det är faktiskt tufft med glasögon.
Alla vet att det inte är tufft med glasögon.
Medelvägen i sammanhanget är minimalism. Lätta, tunna metallbågar som andas vuxna varianter av båda attityderna ovan. Dels säger någon med mer nyktert och smakfullt utformade bågar att de tror (oftast utan täckning) på sitt ansiktes egna förmåga att skapa estetisk njutbarhet, dels signaleras en naiv inställning till glasögon; "Att ha glasögon är ganska snyggt, rentav något som är helt normalt".
Och de flesta inser att medelvägar är åt helvete.
Nej, som glasögonbärare är det bara att välja sida, att möta sitt öde och inte försöka maskera eller förställa. Glasögon är glasögon och ska inte göras till något annat. Ju större desto bättre. Ju mer desto bättre.
Malte, tänk stort, brett, varför inte riktigt damigt? Tänk inte att det är något som ska gå till allt, tänk att du ska matcha en storblommig scarf med dina nya glasögon.
Ingen ska någonsin behöva säga: "trevlig kille, minns du om han hade glasögon? Jag har för mig det, men jag är inte säker."
Tänk modernt. Historien är död. Du kan välja vad du vill.
Du kan välja en helt annan framtid.
Mattias | 2006-02-23 kl 15:58 | #Le Fanu är kraftigt underskattad. "Carmilla" kan man med fördel både ha och mista, men "Mr Justice Harbottle" och ett otal andra noveller av kortare snitt ("Carmilla" lider av stark, viktoriansk elefantiasis) går inte av för hackor. Den som vill läsa in sig på några noveller av JSLF och dessutom få den gode Montague Summers kanonisering av den övernaturliga berättelsen på köpet kan gott kosta på sig att införskaffa "The Penguin Supernatural Omnibus. Being a collection of stories of Apparitions, Witchcraft, Werewolves, Diabolism, Necromancy, Satanism, Divination, Sorcery, Goety, Voodoo, Possession, Occult, Doom and Destiny" (1931 och otaliga upplagor sedan dess). För oss som årligen kastar oss över våra Dorothy Sayers är ju också "Gaudy Night" en liten höjdare för Le Fanu-nerven.
Exeget | 2006-02-23 kl 16:10 | #Och nej, Le Fanus romaner kan man nog ignorera idag … läs då hellre Wilkie Collins, eller varför inte M.R. James samlade noveller (omfång som en kortare roman av Le Fanu och bättre investering i tid och pengar - dessutom, vid sidan av Sade, en av få utrikiska storheter som skriver skönlitteratur som utspelar sig i Sverige …).
Exeget | 2006-02-23 kl 16:13 | #Exeget: Jo, jag minns James "Count Magnus" — och visst ingav den mig en skön känsla av "Vår by är med på TV" med sina svenska ortsnamn — men särskilt skrämmande var den väl inte. Jag tycker nog ö h t att James är lite i torraste laget — tacka vet jag överblommade victorianer, eller deras sentida imitatörer som H P Lovecraft …
David Nessle | 2006-02-23 kl 16:32 | #Nån svensklokliserad roman av de sade har jag inte hört om, däremot minns jag en episod av Modesty Blaise med en galen gängledare som samlat ett "vikingaband" omkring sig på en ö i Stockholms skärgård (yes!) och lekte med slagsvärd och hjälmar. Han hette Magnus. No relation of mine.
Magnus | 2006-02-23 kl 16:43 | #Jag antar att William Hope Hodgson är mer i den viktorianska smaken då? Själv tycker jag att han är ojämn, men "House on the Borderland" är ju en höjdare, jämsides en del av novellerna.
Men James torr? I beg to differ.
Exeget | 2006-02-23 kl 17:02 | #Förresten, om inte mina dimmiga Modestyminnen sviker mig, så utspelas det där avsnittet i norska fjordlandskap. Magnus är en fiskarson som löpt amok.
Exeget | 2006-02-23 kl 17:08 | #Absolut inte linser! Jag vet disträa författare som druckit upp sina.
Eva Ström | 2006-02-23 kl 17:12 | #Men kolla in Harry Schein, sent 50-tal, tidigt sextiotal, fyrkantiga, mörka, snygga!
Och absolut inga marixistiska linsgryte- Leo Trotskijglasögon.
Sade: ingen roman, men väl en berättelse. Jag har inte förmågan att läsa honom på franska, så originalet kan jag inte placera i en lätt tillgänglig publikation. Men i engelsk översättning finns texten i alla fall att tillgå i "The 120 Days of Sodom and Other Writings" (en utomordentligt innehållsrik antologi som är långt mer prisvärd än den svenska utgåvan - 799 digra sidor med det mesta man kan behöva av Sade och Sade-kritik). Där kallas den "Ernestine. A Swedish Tale" och är daterad till 1788. Som det mesta annat som Sade skrivit är den skräp, men det hindrar ju inte att det är kul att han uppmärksammar oss.
Exeget | 2006-02-23 kl 17:13 | #Exeget: merci!
Magnus | 2006-02-23 kl 17:19 | #Modesty gick som strip i Sydsvenskan för några år sen och då var det här avsnittet nog placerat i Sverige, men det är ju möjligt att den svenske översättaren låg bakom detta.
Någon som vet vilket märke det är på George A. Romeros bågar?
Se länk.
Erik | 2006-02-23 kl 17:24 | #Exeget: Jo, jag föredrar Hodgson — och H H Munro (signaturen Saki) — två stora löften som släcktes i första världskriget (apropå det bjuder Sakis sista ord en tidig morgon i skyttegraven på samma blandning av det makabra och det tragikomiska som många av hans noveller. Han sa åt en av sina underlydande: "Put out that damned cigarette" — och i nästa sekund blev det uppenbart varför han sagt det). Hodgsons bästa roman enligt mig är "Ghost Pirates" — och överhuvudtaget hans skräckhistorier med nautiska motiv — han var ju själv sjöman från början.
Apropå svenska miljöer i världslitteraturen drar jag mig till minnes en ETA Hoffmann-novell som heter "Züm Bergwerke im Falun" (eller nåt ditåt — min tyska har aldrig varit den bästa). Den börjar med att ett skepp lägger till vid Klippan i Göteborg och sedan skildrar ETA med exotiskt förhöjd kolorit det vilda livet på horhusen i Majorna. Jag misstänker att den efter det kommer att börja handla om "Fett-Mats" — liket i Falu koppargruva som konserverades av vattnets mineraliska sammansättning så att det såg helt levande ut när man hittade det många år efter dödsfallet — men det vet jag inte säkert för mina bristande tyskakunskaper bildade tillsammans med frakturstilen ett mer eller mindre oöverstigligt hinder för vidare läsning).
David Nessle | 2006-02-23 kl 17:27 | #FET-MATS, för guds skull. Jag tror det var vitriolen som gjorde det. ("Fett-Mats" låter som något från elitlistan.)
Darke | 2006-02-23 kl 17:31 | #Den där Hoffmann-novellen minns jag ungefär lika vagt jag … men nog finns den i svensk översättning? Jag kollade igenom antologihyllan och Skönlitteratur F här nu, men en snabb översikt ger inga besked. Den kan ju gömma sig.
Ett annat hett tips är Roger Pater, "Mystic Voices, Being Experiences of the Rev. Philip Rivers Pater, Squire and Priest 1834-1913" (1923 o.a.u.). Jag upptäckte honom genom Summers antologi (se ovan), men hade turen att hitta ett omtryck från 1925 på Samlaren i Göteborg när butiken gått i arv till släkten och allt var än mer kaotiskt än tidigare. 40:- står det i boken, och det var den onekligen värd. I referenshyllan bakom disk stod även Summers "A Gothic Bibliography" i förstaupplaga, men den lyckades jag aldrig övertala dem att sälja.
Exeget | 2006-02-23 kl 17:34 | #Skönlitteratur H, naturligtvis. Mea culpa.
Exeget | 2006-02-23 kl 17:34 | #Darke: Du har naturligtvis rätt./ David N. — jävligt trött på vitriolstinna Fet-Matsar just nu …
Exeget: Finns novellen ifråga på svenska vill jag hemskt gärna veta var — jag tycker alltid det är ungefär samma urval i Hoffmannsamlingarna — Sandmannen (som förvisso är ett mästerverk) Ritter Glück, Den gyllene krukan, osv.
David Nessle | 2006-02-23 kl 17:55 | #Fet-Mats-kulten har ett extremt starkt fäste i mina trakter. Alla här DYRKAR Fet-Mats.
Darke | 2006-02-23 kl 18:18 | #Exeget: Sayers (och Vane) skrev väl "Lefanu" vill jag minnas. Rätta mig om jag har fel men det tror jag väl inte. Se gärna Buuh
klipspringer | 2006-02-23 kl 18:19 | #klipspringer: Inte alls osannolikt (jag är för bokreatrött för att gå till S och kolla), men den rätta stavningen är i alla fall Joseph Sheridan Le Fanu.
Nessle: Jag ska kolla vidare efter E.T.A.
Exeget | 2006-02-23 kl 18:23 | #klipspringer (ånyo): Jag kunde såklart inte hålla mig. Nej, åtminstone i den inbundna amerikanska originalupplagan (1936) omtalas han Sheridan Le Fanu. Jfr ex. Chapter VII, inledande stycket.
Exeget | 2006-02-23 kl 18:28 | #Nessle: kan den vara med i "Don Juan och andra berättelser" (1961)? Jag har den inte själv så att jag kan kolla, men man vet ju aldrig. Ska undersöka Torsten Jungstedts antologier härnäst.
Exeget | 2006-02-23 kl 18:33 | #Tack - efter den 10 mars skall jag kolla i min gamla paperback där pärmarna håller på att falla av - det är väl inte omöjligt att det blivit fel där.
Om du -som jag- läser Gaudy Night nu och då kanske du redan känner till siten Annotating Wimsey. Gaudy Nightdär någon försökt identifiera alla citat och litterära anspelningar. En del fattas.
klipspringer | 2006-02-23 kl 18:42 | #Tack för länken! Nej, den har jag missat. Kul initiativ!
Exeget | 2006-02-23 kl 18:45 | #Här utspelar sig intressanta diskussioner. Men ni glömmer ju helt den viktiga sakfrågan! Mina glasögon!
Förresten så är det ett långt avsnitt i de Sades "Juliette" (eller är det "Justine"?) som också utspelar sig i Sverige.
Malte | 2006-02-23 kl 23:04 | #Och "Oxtiern ou les Malheurs du libertinage", en pjäs, har delvis samma persongalleri som den svenskättade "Ernestine". Märkliga kopplingar till detta lilla land i norr hos Sade …
Exeget | 2006-02-23 kl 23:08 | #Ang. glasögon då. Det finns bara två alternativ. Antingen sådana som John Lennon hade. Eller sådana som bars av musikerna i Arne Domnerus orkester på Nalen på 1950-talet.
klipspringer | 2006-02-23 kl 23:11 | #Exeget: Det måste vara Axel von Fersens närvaro i Versailles som stimulerat Sades fantasi.
Magnus | 2006-02-23 kl 23:54 | #Stackars, Malte. Aldrig får han som han vill.
Svarta, tjocka bågar ska du ha. Sexigt!
U.N. aka glasögonormen | 2006-02-24 kl 9:49 | #Här Malte, två supertuffa glasögonbågar enligt mig:
http://www.celluloid-dreams.de/content/images/kritiken-filmbilder/mulholland-drive/mulholland-drive-2.jpg
http://www.godlis.com/film_pages/Pages/film24.html (om du är tuff nog!)
Som Eva Ström säger, tänk Schein. Och jag vill tillägga Myrdal, Erik Beckman och Vilgot Sjöman. Du har en tradition att förvalta. Gör oss inte besvikna med ett par tunna, silvriga bågar nu bara.
Henrik T | 2006-02-24 kl 9:53 | #Njae, Henrik, hellre alt 1 än alt 2 måste jag säga!
Och Exeget: så himla litet är ju faktiskt inte Sverige…
Elin | 2006-02-24 kl 10:35 | #Exeget säger så gott som allt jag själv velat säga om Le Fanu - och mer därtill. Fast jag gillar Carmilla.
Den där 'Oxtiern' är en pjäs, om jag inte minns fel. Det fanns fler svenskar än Fersen i Paris vid den här tiden. Pjäsen lär handla om Gabriel Axelsson Oxenstierna af Croneborg, som förde ett vidlyftigt leverne, helt visst i DAF:s smak.
F ö träffade jag vår numera 70-årige förste svenske de Sade-översättare Per-Magnus Kjellström just i går kväll! Extremt underhållande man! Fast han är ungefär lika intresserad av de Sade idag som Exeget eller jag själv. Alltså inte. DN kultur läser han inte heller, vilket ju är ett tecken på viss intellektuell mognad.
Tobbe | 2006-02-24 kl 10:41 | #Så David Sprengel funderade aldrig på att översätta Sade?
Magnus | 2006-02-24 kl 10:58 | #Sorry, slarvigt. Sprengel vet jag inte, men Meurling fanns ju. Vet inte vad som tog åt mig. Kanske var det rödvinet? Lagrat sen 1965.
Tobbe | 2006-02-24 kl 11:34 | #Ur Nina Berberovas "Följeslagerskan": primadonnan beklagar sig för sin pianistflicka och suckatr över en gammal motspelare:
-Nej, ni kan inte föreställa er, Tanja, hur stilig han var i sina halmgula benkläder! Men det gick utför med honom så snabbt, han söp som en svensk!
De kulturella schablonerna har tydligen förändrats en del. Det är väl inget tivivel om att Berberova lånat ett uttryck som var stående i St Petersburg i början av 1900-talet.
Magnus | 2006-02-24 kl 13:06 | #Ang. Saki — för att nu envist fortsätta väva inslag med den off topic-tråden — så ska man se upp med en del av hans tidiga, mera kåserande produktion där olyckliga influenser från idolen Oscar Wilde gör att alla förekommande personer är odrägliga, släpiga dandys som framhärdar med att utstöta krystade epigram i tid och otid. Kortromanen "The Unbearable Bassington" minns jag däremot som en underbar liten miniatyr över den massiva tristessen i världens största kolonialmakt kring förra sekelskiftet — idylliskt, väluppfostrat, gemytligt och förlamande tråkigt och ödsligt på en gång …
David Nessle | 2006-02-24 kl 13:38 | #Fattade jag rätt att off-topic bl.a. handlade om svenska miljöer i utländsk fiktion? Första kapitlet av Curzio Malapartes roman-memoar "Kaputt" utspelar sig på Valdemarsudde i sällskap med Prins Eugen. Jävla märklig bok, för övrigt.
Back on topic: Malte, pröva belgiska Eye-Witness (har inte hittat nån länk tyvärr).
Gunnar | 2006-02-24 kl 17:03 | #'Kaputt' är en storslagen "romanmemoar". Bara det faktum att Curzio aldrig lär ha besökt prinsen där på udden… Men han _kunde_ ju ha gjort det, och framfört hälsningen från Munthe. Boken kom -46 på svenska, sen är det nog bara Kristian Petri, Carl-Henning Wijkmark, jag och så då nu Gunnar som brytt oss. Såvitt jag vet.
'La Pelle' (Skinnet) som fortsättningen heter har aldrig översatts, däremot filmatiserats av Liliana Cavani (Nattportieren) med Erland Josephson i huvudrollen. Sjukt europretto film, men kul om man gillar sånt. Boken är däremot ännu bättre än 'Kaputt'. Skildringen av det ockuperade Neapel och det postfascistiska Italiens sönderfall är helt enorma.
Tobbe | 2006-02-24 kl 17:29 | #Förresten lär Harry Schein ha varit en av de första i Sverige som prövade linser, men det gjorde så ont att han inte stod ut. Stora och hårda var det visst.
Tobbe | 2006-02-24 kl 17:30 | #Jag fick tag i en tysk utgåva en gång, 'Die Haut,' som jag kämpade mig igenom, fast med mycket stor behållning.
Gunnar | 2006-02-24 kl 17:36 | #Off topic som vanligt. Vart tar glasögonen vägen?
Eva Ström | 2006-02-24 kl 18:29 | #Har för övrigt läst Kaputt som hämtades upp ur bibliotekets dammigare gömmor. Jag minns mest något sorts dekadent skimmer. Susanna Agnelli,barnbarn till Il senatore Agnelli, Fiats grundare, har med ett avsnitt i sin självbiografiska roman: Vestivamo alla marianara om Malaparte, som enligt S.A. hade en romans med hennes mor.
Il senatore grundade för övrigt även skidorten Sestriere där det nu åks OS-skidor.
Men angående glasögon: det verkar som de flesta här förordar Schein-modellen, svart, fyrkantigt, och intellektuell hårdvaluta.
Det blir skitsnyggt, Malte!
Ja, svarta fyrkantiga är förstås ett givet huvudalternativ. Men det är inte helt lätt att hitta något svart fyrkantigt som känns helt rätt. Tidigare har jag haft röda ganska fyrkantiga, respektive blå ganska fyrkantiga.
Tobbe: Schein kanske inte kokade linserna länge nog?
Tror förresten att Sades sverigeintresse hade mer att göra med statsskicket: förhållandet mellan adeln och envåldshärskaren, etc. Vi får vidare inte glömma det visserligen korta, men minnesvärda, Malmö-besöket i William Burroughs "Naked Lunch".
Malte | 2006-02-24 kl 21:25 | #Kan vi lägga upp en särskild tråd om Sverige i "utländsk" konst, film och litteratur? Jag skulle nämligen gärna vilja skriva om Bob Hope och "I'll take Sweden" liksom "Chateau en Suède", en av de bästa dåliga filmer jag sett.
Nu när Malte verkar ha hittat bågarna kan vi diskutera glasen? Rosafärgade eller maffiatonade?
klipspringer | 2006-02-24 kl 22:06 | #Klipspringer: Vem orkar vänta på en ny tråd? Det här är ju Errata! Jag minns också I'll take Sweden med värme — särsklt svenskarnas årliga parningsfestivaler i "Kronbaden" som ligger "In the Dalarna". Det är f ö även i Kronbaden som Bob Hope stöter på en indignerad "svenska" som skriker "Är du inte kluuuuooook?!" åt honom. (Den nästansvenska som talas i en del utländska filmer är överhuvudtaget värd att uppmärksammas — alla minns vi väl "svenskarna" i Titanic som i det närmaste kunde uttala sentenser som "Var är Sven?" eller "Din förbannade idiot!". Peter Stormare talade å andra sidan en klockren norrländska i Minority Report när han plötsligt utbrast "Greta, kom ut nu för fan, torka arslet!! Vi har besök" vilket kom som något av en chock för biopubliken på den föreställning jag närvarade vid.
David Nessle | 2006-02-25 kl 1:58 | #Glöm för all del inte Taxi Driver!
När Travis Bickle bjuder ut den fagra valarbeterskan på bio så visst blir det en Schweden-Porno. Knotande och bjudande visst motstånd låter hon sig ändå övertalas att sjunka ner i salongen, men det dröjer inte länge förrän hon reser på sig och går (om jag inte missminner mig).
Bilden av Sverige i USA - Kärlekens språk. Underbart.
TB, för övrigt, hör enligt mitt förmenande till de där minnesvärda och oförglömliga outsidertyperna, jämte Mersault, Harry Haller m.fl.
Jürgen, haber mas? | 2006-02-25 kl 10:50 | #En del av bilderna där är ju från "Kärlekens språk" men kanske inte alla. Jag såg en gång en översättning av Per Wästbergs "Luftburen" till engelsk paperback med en stort upplagen blaffa på framnsidan "SWEDEN'S BESTSELLER!"
Magnus | 2006-02-25 kl 11:40 | #På baksidan fanns sedan ett knippe engelska recensionslovord som också, med tungan i mungipan, antydde att det här var "swedish soft-porn" (boken kom i Sverige 1969).
Ja, och gissa vad Torbjörn Flygts Underdog heter på tyska…
—
—
Made in Sweden.
Porrkonnotationer, eller vad?
Jürgen, haber mas? | 2006-02-25 kl 11:46 | #Låt oss inte glömma Paul Newman-thrillern "The Prize" från 1963 med vansinnig intrig och autentiska bilder från Stockholm. På en litet högre litterär nivå finns John Updikes "Bech and the Bounty from Sweden" (i "Bech at Bay") - hämnd på Akademien för det Nobelpris han aldrig fick?
Magnus | 2006-02-25 kl 11:48 | #Tja, det var en bättre titel än "Der Hund geht Ganz unten". :-)
Magnus | 2006-02-25 kl 11:50 | #Eller "Der Hund kommt von unten herauf"
Saken är ju den att Underdog är och vore en fullt begriplig titel för vårt germanska broderfolk i söder. Men varför sälja in en svensk roman på den tyska bokmarknaden om en kille som sparkar uppåt? Såna finns det gott om i tysk vitterhet och annorstädes. Bättre då att marknadsföra den som en berättelse om SVERIGE. Gärna med en titel som anknyter till svunna tiders svenska nakenfilmer.
Det handlar om att anpassa budskapet efter publiken. En sorts fokusskifte. För Made in Sweden är ju knappast felaktig eller vilseledande som titel. Romanen handlar ju i mycket om det svenska samhällets vandel och förvandling. Men på en svensk publik hade samma titel förstås verkat onödigt exotiserande och påklistrad.
Jürgen, haber mas? | 2006-02-25 kl 12:12 | #Okänd Elvislåt: "Du bist nichts anderes als ein Hund-Hund"
Magnus | 2006-02-25 kl 13:49 | #och för att nu länka ihop Elvis och Schwedensyftningar så får vi inte glömma bort hans sällan spelade låt Smorgasbord (den är med på den förglömliga filmen Spinouts soundtrack):
Some like their women short
some like 'em tall
I'll take 'em any size
'cause I love 'em all
I'm just wild about
SMORGASBORD!
A little kiss here, a little kiss there
got a craving for
SMORGASBORD!
Some like just southern belles
they've got a one track mind
I go for all the belles
'cept the wedding kind.
I'm just wild about
SMORGASBORD!
(etc.)
David Nessle | 2006-02-25 kl 15:26 | #Dylan ej att förglömma, hela 'Blonde on Blonde' är ju byggd på Sverigetemat: 'Absolutely Swede Marie' osv.
Gunnar | 2006-02-25 kl 15:47 | #'Visions of Johanna Garpe'
Gunnar | 2006-02-25 kl 16:04 | #OED 2, också nåt slags poesi.
"Sweden. Also 6 Sc. Suethin, Suadene, 7 Swethen, Sc. Swaden.
Exeget | 2006-02-25 kl 16:14 | #[a. MLG., MDu. Sweden (Du. Zweden), in HG. Schweden, prob. dat. pl. of the national name Swede Swede n., q.v. In F. Suède.
In OE. the country was named Swéoland and Swéo-, Swíoríce (= ON. Svíaríki, Sw. Sverige); these names did not survive. In AF. of the 12th and 13th c. (e.g. Gaimar) the form is Suane, Swane (with adj. Suaneis). In Sc. Swane, Swaine, occurs in the 16th c. (e.g. 1559 Burgh Rec. Peebles, 1872, 262); cf. Gaelic Suain. Forms with th appear in English in the 14th c., e.g. Swe[th]erlond (? for Swe[th]elond) in Trevisa's Higden, Swetherwyke in Morte Arthure, an error for Swetheryk, which, with Swethrik, occurs in Wyntoun's Chron.; Swadrik of the Bannatyne MS. belongs to the same series. The simple Swethe is used in Mirrour of Our Ladye (15th c.). From the 16th to the 18th c. typical forms are Swethland, Swed(e)land, Sweedland. Forms approximating to the present form appear in Sc. in the 16th c., as Suethin, Suadene, Swadne. These forms seem to have been felt appropriate for adjectival uses, and in early 17th c. English usage Sweden appears as the name of the people, Swedeland being the name of the country.]
1. The name of one of the Scandinavian countries; used attrib., spec. in Sweden boards (Sc.).
… och citattillfällena som föll bort:
1503 Acc. Ld. High Treas. Scot. II. 273 For ije fiue score viij Suethin burdis, ilk pece xij d.
Exeget | 2006-02-25 kl 16:15 | #1543 Aberd. Reg. XVIII. (Jam.) Tymmer skowis, Suadene buirdis, guird stringis and boddumis.
1612 Bk. Rates in Halyburton's Ledger (1867) 290 Swaden boordes of the great sort the hundreth..xxiiii li.
Ibid. 316 Spanish Spruce and Swadens Irne the stane weght thairof..xiii s. iiii d.
1665 R. Brathwait Comm. Two Tales 164 This Mother-Midnight, shap'd like a Sweden Hag.
2. = Swede n. 1.
1600 W. Watson Decacordon (1602) 276 The Spaniard, the Polonian, the Sweden.
1612 in Eng. Hist. Rev. Apr. (1914) 249 Another part [of their country is] usurped..by the Swedens.
Ibid. 255 The Swethen hath likewise abused them.
Naturalism: "Der Boxer wirft es nach unten aus" - nä fy…
Magnus | 2006-02-25 kl 17:08 | #Tobbe: Per-Magnus Kjellström- brukade spela schack med hans son, de bodde grannar med Fioretos (ja, ni vet vem) i en villaförort söder om Örebro. När det här begav sig? Pja, vid 80-talets första hälft.
tor | 2006-02-25 kl 19:43 | #Här är ett gång som inte blev imponerade av vad som är naket och svenskt:
http://www.thelocal.se/article.php?ID=3020&date=20060208
En svensk femme fatale fanns det ("at one point a female penguin had managed to cause a couple of males to "separate".") men därvid stannade det.
Magnus | 2006-02-25 kl 22:20 | #Tjacka ett par Lacoste-brillor. Helst röda stålbågade och några storlekar för små, så att skalmarna BÖJS UT ordentligt av huvudskålen. Det vore fantastiskt überironiskt och -elitistiskt.
Inga ängsliga vokativ nu, grabbar. Jag vet att ni är koscher.
Xena Krigarprinsessan | 2006-02-27 kl 15:15 | #ray ban wayfarer
mr.miller | 2006-02-27 kl 23:36 | #lacoste är givetvis trevligt men jag hejar på Oliver People's. det är klassiskt, personligt och snyggt. man ska inte skämmas över sina brillor, man ska bära upp dem med en stolthet och elegans som får hela världen att häpna.
Max | 2006-02-28 kl 17:06 | #Jag tycker att du ska ha samma modell som du har på pressbilderna (eller eventuellt med något större glas) och gärna i svagt grönt, gult, rött eller möjligtvis blått. Annars har Erlend Øye väldigt fina glasögon. De tror jag skulle passa perfekt på dig.
Sara | 2006-03-01 kl 10:52 | #www.oliverpeople.com
tor | 2006-03-01 kl 11:08 | #Jag är för ögonblicket mest inne på Saras linje, dvs något i stil med mina gamla. Närmare bestämt lutar det starkt mot de här:
http://www.eyeglasses.com/product/739581743-720833628
Malte | 2006-03-02 kl 21:38 | #Du hittade inga tråkigare?
P | 2006-03-03 kl 3:14 | #Jurgen: Sant. Scenen fran bion är en av de fa saker som kan fa en svensk att känna sig stolt.
Apropa mer svenskt sa bör givetvis Lee Hazelwoods "A Cowboy In Sweden" nemnas, och scenen i The Islands Of Lost Souls (1933) där kaptenen pa skutan later oss höra ett "skål" innan han drar i sig sin sup. Den filmen har för övrigt fina populärkulturella kopplingar da en känd hiphop-grupp tog sitt namn efter den gode doktor Moreaus "House of Pain", och Devo döpte sin mästerliga, Brian Eno-producerade debut efter följande dialog:
"Dr. Moreau: What is the law?
Sayer of the Law: Not to eat meat, that is the law. Are we not men?
Beasts (in unison): Are we not men?
Dr. Moreau: What is the law?
Sayer of the Law: Not to go on all fours, that is the law. Are we not men?
Beasts (in unison): Are we not men?
Dr. Moreau: What is the law?
Sayer of the Law: Not to spill blood, that is the law. Are we not men?
Beasts (in unison): Are we not men?"
David Nessle:
Elvis är inte ensam i SMORGASBORD-klubben - den brasilianska poeten Vinicius de Moraes har skrivit en dikt med samma titel där han bl a uttrycker sin kärlek för denna svenska kulinariska läckerhet.
lars | 2006-03-03 kl 13:27 | #Pa ryska heter Buffé "svenskt bord". Fast pa ryska.
Pietro | 2006-03-03 kl 17:45 | #På japanska heter buffé "Viking" fast uttalat på japanska: "baikin". De hävdar att det är ett låneord från engelska.
Jonas Wiklund | 2006-03-04 kl 4:28 | #Jonas W: Japanerna har säkert fått det från engelskan. Liksom sina ord för bord och skrivmaskin: teburu och taipuraita.
På spanska säger man 'mesa sueca', alltså svenskt bord, precis som i Ryssland - och på Kuba finns dessutom en intressant skinka, som heter Jamon Viking och som inte liknar något nordiskt öht. Frågan är om den ens liknar något kött öht.
Tobbe | 2006-03-04 kl 9:55 | #Tobbe och Pietro: Enligt min vän Pavel, eller Paberu-san som han även är känd som, heter buffé "svenskt bord" även på tjeckiska. Ja, fast på tjeckiska då. Men jag har då rakt aldrig hört någon britt/amerikan kalla smorgasbord för viking.
Jonas Wiklund | 2006-03-04 kl 15:27 | #Myrorna har billiga brillor med schyssta glas
sidekick | 2006-03-04 kl 17:21 | #Sidekick är inne på något. Det coolaste är ju att köpa ett par second-handglasögon(bågar). Ju äldre desto bättre.
P | 2006-03-04 kl 20:25 | #