"Vilken ära att närma sig, vilken ära att uppnå, vilken ära (förmätna tanke!) att överträffa våra föregångare! Och är då detta något enligt naturen absolut omöjligt? eller är det inte snarare mot naturen att misslyckas däri? Det är naturen själv som ger oss redskapen, allt som krävs är viljan att använda dem. Ty genom naturens försorg är vi lika starka som våra föregångare och genom tidens försteg står vi högre. För det första: var väl de förmer än människor? Eller är vi mindre? Är inte våra sinnen stöpta i samma form som deras som levde före syndafloden? Syndafloden drabbade materia inte ande. För det andra: även om vi är moderna är världen gammal. Långt äldre nu, än när de vi nu så beundrar fyllde den med sin ryktbarhet. Ser vi då inte deras sköna verk som stjärnor att styra efter; deras brister som grund att undvika; och använder vi inte tidsåldrarnas dom som en karta att följa och som ett säkert roder att styra med under vår färd mot en större fulländning än deras? Skulle vi låta oss hejdas i våra anspråk på ryktbarhet av detta rättmätiga klander?

Stat contra, dicitque tibi tua pagina, Fur es (Martialis)

Det är genom exemplets makt, genom allmän förtrogenhet med deras skrifter och inte genom någon enskild tarvlig stöld som vi kan överträffa dem som gått före oss. Skulle vi väl hoppas att genom plagiat uppnå en aktad ställning i litteraturen såsom Roms herravälde skapades ur ett rövarnäste?"

Apropå detta kan jag inte låta bli att citera Simone Weil, i (slarvig snabböversättning) 'Reflektioner över orsakerna till frihet och socialt förtryck':

"Den som ägnar sig åt ett teoretiskt problem går från det enkla till det komplexa, från det klara till det obskyra; arbetarens rörelser är inte vare sig enklare eller klarare den ena än den andra, men helt enkelt så att de som föregår är förutsättningen för de som följer. Tanken sammanför ofta det som handlingen bör separera, eller separerar det som handlingen bör förena."

I denna sega väv som är samhällets alla strukturer och byggstenar kan det ena inte lätt skiljas från det andra, men i ett samtal, i en analys. Då behöver vi av nödvändighet skilja dem åt.
Samtalen blir så långrandiga annars. Se bara på ditt inlägg ovan: där du är mån om att räkna upp ALLA strukturer och maktbalanser som du är intresserad av/medveten om. Det kan inte alltid vara så.
Jag är feminist: då kan jag tala om kön och makt. Jag är också människa: då kan jag tala om andra sker, jag är vänster, tex, eller medelklass, eller vit eller västerlänning. Men för att få ordning och struktur, eller kanske framförallt KLARHET så måste saker skiljas åt.