Malte Persson: Errata

Heja Malte! Dagens vettigaste (och roligaste) inlägg om elitnyheten.

Det gläder mig också särskilt att inläggets titel är ett palindrom (och då menar jag inte en stor stålkonstruktion där vissa myspysiga monty python-medlemmar kan utkämpa dueller med motorsågar).

Expressens löpsedel betecknar idag Elit med det svåröverträffade kvällstidningsordet "kändis-sekt" (och lyckas även få in "kända svenskars sexliv" i samma andetag — varje löpsedelsmakares våta dröm). Av någon anledning kommer jag att tänka på femtiotalspressens enorma förtjusning i "homosexuella konspirationer" (Kejneaffären, Hajbyaffären — en hel galleria där "homosexaffärerna" låg vägg i vägg). Rapporteringen kring Elit har lyckats utmåla mailinglistan både som "sekt" och som "konspiration" (en tendens som f ö finns redan i Mustafa Cans DN-text) och många av medlemmarna är ju homosexuella, så varför inte ta steget fullt ut och utnämna Elit till en gammaldags, hederlig "homosexkonspiration"? Nästa steg får bli att nån försupen konsthistoriker injicerar gift i Mustafa Cans apelsiner …

Hur seg i huvudet är jag så här dags på dygnet? "Elit, lite" är inte alls ett palindrom utan bara en vanlig bokstavsomkastning — jag förmodar att rubriksättaren har gjort en rusande maltebrygd där de båda betydelserna "lite grann" och "liteprodukt" existerar i fredligt samförstånd.

David Nessle: Din association till 50-talets homofobiaffärer är rätt bra och värd att utveckla - i rätt forum. Idén att denna (alla?) mailinglistor är sekter, att man svär trohet till en ledare, tillfredsställer dennes perversioner och - vad var det mer? Det hela är fullkomligt sinnessjukt.

Två saker förvånar mig i detta fall:

1 Beredvilligheten att rakt av tro på allt som står i tidningen.

2 Den starka lusten att fördöma.

Det är ju som om någon dragit ur en propp och det ÄNTLIGEN finns något som alla gemensamt kan vältra sig i hat emot. Jag måste säga att i de kanske 1000 mail (av ca 6000) jag öht brytt mig om att läsa på den där listan under det halvår jag varit medlem (under två månaders Kubavistelse slängde jag 200 i veckan helt enkelt f a dataförbindelserna på Kuba är så fruktansvärt dåliga, och situationen i det landet är dessutom sådan att ens intresse för galleriinbjudningar, klubbtips och Stockholmsskvaller inte precis är på topp…) har jag inte sett bråkdelen av det hat - det självuppfyllt "rättfärdiga" hat, brrr - som plötsligt bubblar fram ur det svenska folket! Finns det inte någon som har sinne för proportioner? Ja, utom Malte då förstås. Och David Nessle, och några till.

Jämförelsen med Textlistan är kul. Oj, vad diskussionsvågorna gick höga på den - vilka praktgräl! Jag känner f ö personligen till välartade (hahaha!) listor där framträdande makthavare i medielandskapet samordnar sina insatser i olika debattsammanhang. Men det är en helt annan historia.

Aha! Jag ser att även, den sedan länge "outade", bloggaren Dick Erixon erkänner att deltagit i homosexkonspirationen. Är det inte dags för de rättfärdige att upprätta listor över mäktiga homosexuella i media?

Här en rätt bra kommentar i SvD: http://www.svd.se/dynamiskt/noje/did_11914316.asp

Tobbe: Ja, hade man på motsvarande sätt gått igenom ett tusental mail på textlistan och plockat ut de tio värsta meningarna, så hade man nog kunnat få den att framstå som en hemsk och fascistoid "sekt" den med. Jag minns fortfarande med fasa din sammandrabbning med Maja Lundgren… (Apropå skvaller så hörde jag igår skvallras om hennes nya skvallerbok om litteraturbranschen, som ska vara intill otryckbarhet elak och med namngivna personer. Kanske kan bli en minor kvällstidningsskandal det med, framöver.)

Man blir rejält förvånad över så många männinkors självklara tro att "det måste vará sant, för det stod ju i tidningen". Och det mest stötande verkar varar att man kastat de här formuleringarna mellan sig i ett slutet rum - men hur enkelt är det att få en ledarsida eller en kolumnist att medge att de gjort en beskrivning som var gravt ensidig, eller ens att få in en replik? När såg du senast t ex Pernilla Ström, Staffan Heimerson, Johan Hakelius eller Andres Lokko följa upp ett inlägg i sak och skriva ett antal diskuterande svar (för man måste ju utgå från att de också får en del inträngande repliker och inte bara klantigt formulerade gensagor, typ "Gillar du negerbögmusik? Jag ska snacka med Otto" skrivet på baksidan av en gammal elräkning)

Eftersom jag misslyckats med att få vara med i Carina Rydbergs böcker (trots att jag hängde med henne och en massa såväl kulturella som ljusskygga karaktärer under the roaring 90ies) så kanske jag får hoppas på den här?

Jag och Maja är f ö på vänskaplig fot numera, med gemensamt Italienintresse!

Aha, det var väl på den där festen på det där kafeet i den där Gamla stan du hörde det där va? Jojo, det är en riktig liten camorra som springer där hos den där porrhandlaren och bestämmer och manipulerar och snackar skit.

En viss person, hmm, hmm, som skriver i pressen och med förlagskontakter och allt ville dra med mig, men eftersom jag är så tråkig att jag mest vill sitta hemma med min kära sambo, möjligen slinka ut och äta i kvarteret, när jag inte är ute och reser så tackade jag nej.

Hände det nåt mer? Ingen författare som blev full och började slåss? Åh, tänk när Ulf Lundell ville ge Per Wästberg en känga, men var så full så han ramlade över buffén istället! Nu är det värsta som händer att man spiller kaffe över tangentbordet, och det är det ju inte ens någon som ser.

Hittills har jag endast medverkat den nedan länkade boken. Den dekadenta författarglamouren är inte vad den varit…

Ingen blev full och började slåss. Några blev fulla och började tala om passion. Ingen dekadensglamour, bara lite dekistragik.

Men idag har jag köpt en grön skokartong med tio volymer Joyce på Hedengrens (guldtreklövrar på ryggarna). Det sötaste man sett.

Det mest bisarra är väl namnet - Elit.
Hade det varit en roman hade förlagslektören bett författaren ändra namnet.

ja en elit med adam alsing och alexander bard i spetsen känns onekligen som någon sorts practical joke.

Jag satsar på välformad bakelit:

http://www.modeljobs.us/model.php?Codigo=1577

Tobbe: Författarskandalernas aetas aurea är som alltid förlagd till ett mytiskt förflutet. Men annars spar vi väl det seriösa skvallret till vår slutna hotellbarsdate nästa vecka. Glöm inte lösenordet och det hemliga handslaget!

Ännu ett exempel på "olagligt skavller", exilryska Vera Efron anklagas för att ha kommit med hotelser genom att sktriva en roman som ligger för nära hennes egna konflikter med Skatteverket.

http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_11928026.asp

Ett sånt här testfall har jag väntat på ett tag. Att Carina Rydberg eller Martina Haag kan skriva böcker där hon vädjar till fönstertittaren hos läsaren (hände det verkligen deeej, Martina - ääär det verkligen Mauro Scocco i din bok, Carina?) är OK - men vad händer när en okänd och icke-etablerad flrfattare lånar rakt av från den mer eller mindre polisiära verkligheten?

I det här fallet är det ju en extra knix eftersom det *är* just vissa inslag i romanen som ses som hotelser, men boken bygger ju uppenbart på hennes egna tvistemål med Konungens befallningshavande.
Man frågar sig vad som skulle hända om någon skrev en bok om en dramatiker som samtabetar ,med några bunkerfångar - oavbrutet anspelande på KLars Norén och Malexanderhändelserna - och sedan sa att "jag har utövat min kreativa frihet och den här figuren kallas ju ingenstans i boken för Lars Norén…"

Malte: Jag träningsstretchar just ringfingret f a klara den där kroken bakom handflatan som - oj! det där var ju hemlit! Attans!

Café Edenborg och stammiskretsen är den nya eliten (medan e-postlistor luktar 90-tal. Insåg det under en fantastisk fest där i lördags kväll.

Jo, kretsen kring caféet där är naturligtvis den nya eliten. Där fattas de tunga besluten, det smygavhandlas fram avtal som kommer att avgöra framtiden för miljontals anställda. Spioneri förekommer också, främmande makters representanter sitter vanligen där bakom någon tidning och försöker höra vad som är på gång och om den ena tänker kritisera den andra eller om känsliga saker som vapenstilleståndet mellan Hornstull och Skanstull skall gå att vidmakthålla, trots att den förra tullens senaste framgångar hotar den kulturella terrorbalansen. Bäva månde Frimurarna, Illuminati, Bilderberggruppen, Opus Dei, Sions vise, al Qaida och DN kultur!

Dessutom råkar jag veta att ägaren till caféet (eller borde jag säga "fasaden"…?) faktiskt är kompis med en viss popmusiker vid namn B–d. Hysch! Inga ord efter mig, men möjligheten finns ju att den mefistofeliske übernazizarathustrabögen där med sin världsdominerande superduperhypersynth faktiskt styr även denna elit, by proxy, så att säga…

Tobbe: Om man trycker in tummen i rätt liks ögonhåla i Storkyrkan så öppnas en lönndörr som för en till det hemliga rum där Edenborg och hans kohorter sitter och försöker bestämma sig för vilken bokhandlare de ska bajsa på nästa gång för att vederbörande vägrat beställa in några Klittyböcker.

Obegripligt klantigt av herr Bard (eller var det Bart, eller Fart?) att använda sig av så pass opålitliga kommunikationsmedel, tycker jag.

Ska inte han föreställa IT-visionär? Förvisso självutnämnd sådan, men i alla fall…

Framsynt?

Vad hände med kryptering, digitala signaturer, anonyma nät, anonyma fildelningsprogram och "this message will be deleted…" osv?

Jisses.

Men jag antar att de riktigt intressanta diskussionerna, hos de verkliga makthavarna, finns väl förslutna bakom krypteringsalgoritmer.

"Verka utan att synas" är väl mottot?

Men samtidigt härligt att Bards fascistoida tendenser kommer i ljuset.

Nu när hela den här frågan har snurrat några varv i mitt huvud och nerverna har lagt sig kan jag konstatera vad som åtminstonde får MIG att reagera. Det är inte att elit-listan skvallrar, inte heller att mejllistorna känns nittital. Det är helt enkelt att kulturpersonligheter som jag har respekterat umgås (förvisso virtuellt, men ändå) med adam allsing (stavade jag det där rätt)?

Edenborgs taktik är givetvis ett lån från Alexander Helphand (vilket gangsternamn förresten!). Han deklarerar för ett café och ett bokförlag men de pengar som genereras slussas i själva verket över till en ny dokusåpa, "Satyrer@edenborg.se" som snart kommer att förvandla tv-mediet.

Max: nej, det stavas Adam Allsång.