Ekonomiskt, ekumeniskt
Erratas ekonomidel: Jag bläddrade igenom Svensk Bokhandels listor över de mest välavlönade i bokbranschen, vilket inte var så inspirerande. Noteras kan att i kultursidesträsket är svenskans Carl-Otto Werkelid högst avlönad. Hans kultursida är däremot ökänd för sina låga frilansarvoden.
Erratas kulturdel: Ännu en författare faller offer för bloggandet… Ulrika Revenäs Strollo skriver om poesi, indiepop och (misstänker jag) lite vad som helst som faller henne in. Min enda invändning är att jag är skeptisk mot text (bloggar än mer än poesi…) som saknar stor bokstav i början av meningar.
Erratas ledarsidor: Vill härmed meddela att Errata förbehåller sig rätten att häda och smäda alla religioner. Plus danska nationalister. Orkar däremot inte skriva det historiskt analyserande inlägget om Voltaires Mahomet, rättegången mot Strindbergs Giftas, etc, som ursprungligen var planerat.
22 kommentarer till "Ekonomiskt, ekumeniskt":
hej malte,
kul att du nämner min blogg…
hm, jo det där med liten bokstav. ja, det är bara något jag gillar just nu (som du ser!). vet inte varför det blivit så… jo, det vet jag väl egentligen: det har med det estetiska att göra… men förklara: varför skeptisk? vill veta. ger det inte någon trovärdighet till texten, eller vad?
ha det bra!
(hoppas det var ok med de där små lapparna/breven du fick av min son sist på releasefesten på edenborg, han ville inte riktigt säga först vad han skrivit på dem… : )
ulrika | 2006-02-05 kl 18:04 | #
kallamigreaktionärmenärdetintekonstigtnärförfattareintebegriperproblemetmedattgörasintextobegripliggenomattundvikasåntsomstorabokstäverellerskiljeteckan
gudmundson | 2006-02-05 kl 18:04 | #
Yes! Typiskt Errata! Jag ger er chansen att debattera chefslöner och religion vs yttrandefrihet, men den brännande frågan visar sig vara skiljetecken… Ja, det blir svårläst, åtminstone i prosa. Och det ser ut som om den som skrivit har onödigt bråttom. Jag är dock beredd att göra undantag, i synnerhet för tyska poeter.
Ulrika: Beträffande lapparna så har hotbrev från sexåringar aldrig någon större trovärdighet i vilket fall som helst, så det är okej…
Malte | 2006-02-05 kl 18:04 | #
"hotbrev från sexåringar [har] aldrig någon större trovärdighet"
Scare the shit out of me, it would…
Gunnar | 2006-02-05 kl 18:04 | #
gudmundson: jag använder skiljetecken!!! det enda jag undviker är stora bokstäver… men det kanske räcker för att göra det svårläst, jag trodde inte problemet var SÅ stort om sanningen ska fram, förrän nu…
om jag skrev som gudmunson ovan däremot förstår jag det blir onödigt svårläst, för att inte säga hopplöst. men det kan väl ha sin estetiska poäng det också…
nu är jag visserligen poet. men tyvärr inte tysk då… synd : )
ja, ja…
vem vet jag kanske börjar använda stor bokstav ändå. brukar ju göra det i "vanliga" fall. ska tänka på saken.
hoppas detta inlägg inte var alltför svårläst nu bara!
malte: nä, det var ju mest bara väldigt kul tycker jag…
allt gott!
ulrika | 2006-02-05 kl 18:04 | #
Jag tycker det är irriterande med små bokstäver ÄVEN i tyska texter.
Agnes | 2006-02-05 kl 18:04 | #
Liten bokstav går an efter en fråga i en rad av relaterade frågor och påståenden som ska läsas i högt tempo. Så här till exempel:
Jag tycker att de moderna skiljetecknen smiliesarna är jobbiga. Är vi så dåliga på att uttrycka oss i ord nu för tiden? eller är vi så osäkra att vi alltid måste se något betryggande smil för att inte få ångest över att vi kanske blivit förolämpade eller av att någon driver med oss? ibland är det väldigt skönt att se ett sms avslutas med ett blinkande leende.
Om man skriver något med stora bokstäver på internet tror många att man skriker och ber en tala tystare. Det är mycket konstigt.
En liten gnu | 2006-02-05 kl 18:04 | #
Varför vänder Gunnar på satsföljden som Yoda? Har det någon koppling till den tyska infallsvinkeln? Egendomligt synes det i alla fall mig att det är. Stark kraften hos den unge Jedin är.
Annars tycker jag det verkar vara strålande att fly från en hemsk och svårgripbar samtids tvisteämnen in i skiljetecknens torra och abstrakta värld. Och särskilt mycket av vår indignation tycker jag — i likhet med en liten gnu — att vi ska reservera för smileys. Hur skulle man uppleva en person i sällskapslivet som avslutar varje mening med orden "jag skojar bara!" eller "jag är fortfarande glad — för den händelse att nån undrade".
Det är en evig tur att våra förfäder inte hade tillgång till smileys — mycket av den litterära verkningskraften i en särskilt tårdrypande biljett från lord Byron skulle ha förflyktigats om den avslutades med en ledsen smiley.
;-(
David Nessle | 2006-02-05 kl 18:04 | #
Vad tjänar då Carl-Otto? Konkreta siffror, tack. Han är kristen dessutom, så han ska skämmas extra mycket för sin höga lön.
Olofmartin | 2006-02-05 kl 18:04 | #
Vad tjänar då Carl-Otto? Konkreta siffror, tack.
1.091.300 enligt Svensk bokhandels listor. För övrigt tjänar DN:s och Expressens kulturchefer, Maria Schottenius och Per Svensson, lika mycket, de ligger bara några tiotusenlappar under Werkelid. Aftonbladets Håkan Jaensson ligger på fjärde plats med 902.600. Det finns pengar i branschen, när man kommit över en viss tröskel, bland författare och förläggare är det inte ovanligt med 30-50-procentiga löneökningar.
Håkan | 2006-02-05 kl 18:04 | #
Det är klart det skulle vara jobbig med någon som hela tiden avslutade varje mening med orden: "Jag skojar bara!" (men det finns det ju dom som gör å andra sidan) eller "Jag är fortfarande glad — för den händelse att nån undrade". Men förmodligen tittar man väl på personen i fråga och SER ett leende eller en skämtsam uppsyn eller liknande som också ger en förklaring eller lägger till något till det sagda. Just den dimensionen/möjligheten finns inte när man skriver, ja, man kan uttrycka det med ord, visst, men det beror väl på vad det är för sorts text! Är skillnad på ett sms, en bloggkommentar - och en litterär text. Jag skulle aldrig få för mig använda smiley eller liknande i en dikt t ex. Fast det kanske är något man ska börja med. Alltid provocerar det någon…
Tycker helt enkelt att man i vissa textsituationer (när man vill vara lite mer tydlig, understrycka något eller för den delen är lite osäker och vill ge ett leeende för att undvika missförstånd) kan använda smiley, eller blinkande leende smiley, som ett komplement. Men klart det inte får missbrukas. Då betyder det ju ingenting till slut. För jag antar ni bl a anspelade på mina smileys här ovan till Malte. För mig kändes det helt rätt att placera dem där; jag skulle heller inte använda smileys till någon jag aldrig träffat eller inte kände, det skulle kännas väldigt underligt av någon anledning… Vet inte riktigt varför.
Att sen dra parallellen från att skicka sms/skriva en bloggkommentar och lägga in en smiley till lord byron känns lite väl häftigt tycker jag…
ulrika | 2006-02-05 kl 18:04 | #
Ulrika: Visst — jag hårddrog, som min vana är, för allt vad tygen höll och kanske lite till. Precis som du säger ska man väl inte kritisera ett SMS på samma sätt som en roman (Jag upplever att signaturen "F" inte riktigt lyckas realisera materialiets potential. Den inledande frågan "Middag klockan sex?" väcker läsarens intresse, men sedan lyckas inte F turnera sin ömhetbetygelse med någon som helst originalitet. Jag menar — hur många gånger har inte hans SMS avslutats med orden "Puss/F". Det känns — rent ut sagt — nattståndet.")
Vad jag stör mig på med smileys — särskilt i Bloggsammanhang där man faktiskt har lite mer utrymme att bre ut sig på — är nog skribenternas brist på tillit till språket som sådant. Med ett minimum av anstängning tycker jag för det mesta att man kan få in den lilla blinkningen, eller det lilla leendet, i texten utan att behöva tillgripa en liten stiliserad gubbe. Som du säger: när man talar med någon öga mot öga ser man deras ansiktsuttryck — men texter bär ju också på uttryck. Och jag kan känna att man omyndigförklarar deras innehåll om man känner sig tvungen att sätta dit ett litet sigill för att officiellt stadfästa vad de vill säga.
Min andra invändning är av mera subjektivt estetisk art: smileys påverkar mig på samma sätt som burkskratt i TV-komedier. En tydlig markör som talar om för mig att "här var det roligt — var så god att skratta". Även om texten var lite halvrolig minskar min lust att skratta när studiomannen tänder "skratta"-skylten över publikens huvud.
David Nessle | 2006-02-05 kl 18:04 | #
Ulrika: Ett litet förtydligande: Jag hade missat dina smileys här ovanför så det var defintivt inte dem jag kommenterade — resonemanget var från min sida helt och hållet en allmän reflektion. Och hade jag sett dem hade jag kanske låtit bli, för att inte riskera att framstå som en pekpinnesvingande normnazist — vilket jag möjligen gjorde nu.
David Nessle | 2006-02-05 kl 18:04 | #
David: Hårdrog - inte "hårddrog".
P | 2006-02-05 kl 18:04 | #
Varpå en ordvitsare skulle kunna svara: Hårdrog? Frisyrtjack!
Apropå skiljetecken har jag inte sett nån citera Vonnegut om semikolon.
Here is a lesson in creative writing.
First rule: Do not use semicolons. They are transvestite hermaphrodites
representing absolutely nothing. All they do is show you've been to college.
Olov H | 2006-02-05 kl 18:04 | #
Smajlisar är bra att använda i mejl vänner emellan, om vi kommer in på en hetare debatt, men då är smajlisen endast en försäkran. I SMS och i chatt är de praktiska eftersom det sparar utrymme och tid, men annars är det opassande så klart.
Angående skiljetecken tycker jag att thailändskan är intressant. Det jag hört om språket är att meningarna skrivs samman, med mellanslag endast mellan meningarna. Sedan finns det bokstäver som inte skrivs i ordning, utan placeras i förhållande till ordet det har. Det är ett intressant system, men tyvärr kan jag inte thai, men om någon kan, berätta gärna om det är lika lätt/svårt som vårt system.
Och för att vara lite snäll mot Malte, lägger jag mig gärna i debatten om yttrandefriheten. Min åsikt är att det ska vara förbjudet att publicera bilder, så som Jyllands-Posten gjorde. Det var rasistiskt, vilket gör det olagligt i Sverige. Tack hetslagen! Yttrandefrihet är för det mesta bra, men det som yttrandefriheten används till idag, gör den snarare till ett hot mot samhället.
Köpenhamn är troligen nästa terrormål i Europa, och tacka den "politiska korrektheten", som har hegemoni här, för att Stockholm är en av världens mest säkra städer - ur terrorsynvinkel. Det danska klimatet har gett Dansk folkeparti makt och ökat terrorhotet. Det svenska klimatet har gett ett klimat där vi diskuterar om alla asylsökande - oavsett anledning - ska få uppehållstillstånd, och terrorrisken är minimal. Vad är bäst?
Nu önskar jag även inskränkningar av yttrandefriheten på området rörande den personliga integriteten. Det ska inte vara tillåtet att ljuga som kvällspressen gör. I Tyskland (var det väl??) förbjöd de fotografering* av offentliga personer i privata sammanhang, som när de är och handlar med barnen. Dessa inskräkningar är bra för yttrandefriheten.
* Eller publicering av fotografier tagna i privata sammanhang, minns inte riktigt.
U.N. (Utan namn) | 2006-02-05 kl 18:04 | #
Smileys:
Träffar man på någon som smajlar i tid och otid på exempelvis en chat blir man snart misstänksam och befarar att vederbörande snarare än glad och klädsamt skälmsk är nervös, överspänd, och har problem med sin självbild. Ungefär som när folk skriver i sexannonser att de är vänner av tvål och vatten. Genast och oundvikligen börjar man tänka på unkna kalsonger och diverse kroppsodörer.
Sue Ellen | 2006-02-05 kl 18:04 | #
Voltaires Mahomet: http://www.zombietime.com/mohammed_image_archive/
scolopax
scolopax | 2006-02-05 kl 18:04 | #
De gamla grekerna skrev ju enbart versaler, utan skiljetecken, och (om de var riktigt gamla) varannan rad från höger och varannan från vänster. Och det gick ju bra. Å andra sidan så hade de ju inte lika fruktansvärda mängder text att läsa.
Mohammed-image-arkivet som scolopax tipsar om är mer intressant och lärorikt än det mesta som sagts i den debatten. När det gäller yttrandefriheten så är jag nog mest glad över att den namnlöse kommentatörens ovan, som f ö tycks förväxla religion och ras, inte har makten. Lästips: Christopher Hitchens om "The Case for Mocking Religion":
http://www.slate.com/id/2135499/nav/tap2/
För annorlunda men också tänkvärda åsikter, följande intervju i Der Spiegel (på engelska):
http://service.spiegel.de/cache/international/0,1518,399459,00.html
Malte | 2006-02-05 kl 18:04 | #
Hitchens är ofta bra, alltid intressant. Följande rader sätter fingret på en av de akuta smärtpunkterna:
"Of course there are many millions of Muslims who do worry about this, and another reason for condemning the idiots at Foggy Bottom is their assumption, dangerous in many ways, that the first lynch mob on the scene is actually the genuine voice of the people. There's an insult to Islam, if you like."
Inte sällan går PC-viljan att gå "den andre" till mötes hand i hand med de vanligaste fördomarna. Se Nalin Pekguls sista replik i denna intervju från 2004 som jag länkar till nedan.
Tobbe | 2006-02-05 kl 18:04 | #
Jag vill nog ändå hålla fast vid att det finns ett problem med publiceringen av teckningarna, liksom det finns ett problem med en konstnär som Delacroix som i mina ögon bär en stor del av ansvaret för den bild av muslimer som figurerar i medierna idag. Ska man censurea även Delacroix? Ge gärna era synpunkter! Här eller på min blogg om porslin och sallad.
Adrian B Love | 2006-02-05 kl 18:04 | #
Jag tror att tv-bilderna av brinnande ambassader bidrar mer till den bild vi har av muslimer än vad Delacroix gör idag. Alla som inte har direkt erfarenhet av muslimer kommer väl ändå att få sina uppfattningar från bilder, så istället för att censurera alla bilder av dem kan man väl ta bilderna med en nypa salt helt enkelt.
en skeptisk liten gnu | 2006-02-05 kl 18:04 | #