Rikligt utrikiskt
Tänkte bara tipsa om en ovanligt intressant (för att den är ovanligt konkret) artikel om översättningsproblem, av J M Coetzee. Plus att Eurozine har ett temablock om ungersk litteratur, som kan vara värt att kolla in. Och vill man ha koll på vad ungerska, och andra, tidskrifter skriver om bör man följa sign-and-sights informativa veckosammanfattningar. Kort sagt, det finns inga goda skäl för att fortsätta vara provinsiell…
19 kommentarer till "Rikligt utrikiskt":
Utmärkt artikel av Coetzee som sätter fingret på många problem som alla översättare brottas med — oavsett om de försöker överflytta Ulla blir flygvärdinna till Urdu eller Bhagavad-Gita till blekingemål. Jag uppskattade C:s skönt pragmatiska hållning att "det finns bra och dåliga approximationer" — just så tycker jag att det är — det rör sig just om en approximation, ett närmevärde, ett famlande efter det minst missklädsamma plagget i språkets nermörka garderob.
David Nessle | 2006-01-31 kl 21:12 | #
Ja,men vissa översättare kan ha invändningar mot originalförfattarens ord. Jag minns en italiensk översättare som inte alls ville översätta ordet "stavar och tappar"( som finns i ögat,) för det var på något vis "opoetiskt", Sådant kan man också råka ut för eller att kajor, blir kajer. De bästa översättarna är de som frågar, även om man själv nästan kan skämmas för att man gör det så svårt för dem. Dessa frågor är ofta väldigt intressanta för en själv, och vidgar förståelsen för skrivprocessen också för författaren.
Eva Ström | 2006-01-31 kl 21:12 | #
Även en bra översättare behöver alltid en bra redaktör - liksom även bra författare behöver det. Den bok jag håller på att översätta för tillfället tycks inte ha haft någon redaktör alls. Och att översätta en halvkass bok, det är en rätt krävande syssla det också - betydligt värre än att översätta en bra. Risken är överhängande att den blir ännu sämre. Och att fråga författaren skulle inte hjälpa mig ett dugg, inte i det här fallet.
Förlåt mig denna utgjutelse - och för att jag av lätt insedda skäl inte kan avslöja några intressanta detaljer. Men långt ifrån alla böcker som översätts är egentligen värda det, samtidigt som de stjäl tid och uppmärksamhet från andra, mycket bättre, som aldrig får chansen - även om detta är en iakttagelse som leder bort från diskussionen om översättningspraktiken.
Varför jag översätter en dålig bok? Sånt hör till yrkets sällsynta olägenheter - och sen bryr sig inte hyresvärden om var pengarna kommer från, bara de är inne till den sista i månaden.
Anonym översättare | 2006-01-31 kl 21:12 | #
Nu kan jag tyvärr inte säga röja någonting, men jag vill bara säga att massor av böcker är otrolig dåliga och att det är synd och skam. Personligen tycker jag att det vore bättre om folk bara skrev och gav ut bra böcker. Det skulle även göra mitt jobb roligare. Men tyvärr svämmar marknaden över av trista alster. Kan dock inte nämna några exempel.
Ännu anonymare översättare | 2006-01-31 kl 21:12 | #
Jag anade att poängen skulle gå dig förbi, bäste ännu anonymare "kollega". Att översätta en bra text, eller ska vi snarare säga laddad, är svårt, kräver en kombination av laboratoriemässig noggrannhet, obestämbar intuition - ja, det där förklarar en annan översättare i en intressant artikel du hittar i länken ovan. Det är givetvis naturligt att utgå från goda texter när man ska diskutera översättning. Men min poäng - även om jag inte hamrade in den eftersom jag utgick från att du, "kollega", hade viss kännedom om hantverket – är att en bristfälligt tänkt, skriven och redigerad text ställer översättaren inför en rad problem som inte brukar tas upp när de här frågorna någon gång diskuteras.
Folk får givetvis skriva vafan de vill. Men är det något som är synd och skam är det att svenska förlag så ofta låter översätta halvkassa böcker, bara för författaren är känd, den har sålt bra i Tyskland, boken påminner om en bästsäljare till temat, författaren gör sig bra på bild, den skulle passa så bra in i bokklubbens hösterbjudande etc. etc.
Anonym översättare | 2006-01-31 kl 21:12 | #
P.S. "länken ovan" ska vara "länken nedan".
Anonym översättare | 2006-01-31 kl 21:12 | #
tack for riktat intresse till ost istallet for vast. vi behover fler utposter med pilar till andra vaderstreck. det ar dags att aven innefatta amerikansk kultur i den "provinsiella".
lotta | 2006-01-31 kl 21:12 | #
Eftersom det inte finns någon diskussionstråd för detta är jag fräck nog att börja själv: Är det någon som vet något om den här Fabian Kastner? Finns han? Idag är han utpekad som litterär plagiatör i dagens Svenskan. Verkar ha snott stora stycken från Perec.
men Perec är ju översatt av Magnus Hedlund, som snart kommer med boken Ärligt talat - om "plagiatorn och den nototirske plagiatorns offer". (ur vårbokskatalogen) Är det bara jag som anar ugglor i mossen? Kom igen nu Malte - kasta ljus över mysteriet!
Konspirationsteori | 2006-01-31 kl 21:12 | #
Litteraturprofessorn som attackerat Kastners litterära sampling tycks behöva lite uppmärksamhet i sin skandinavistiska exil. Något annat skäl att angripa ett av litteraturens mest grundläggande verkningsmedel kan jag inte finna. Och varför detta plötsliga krav på äkthet, originalitet och sanning som dyker upp i de mest oväntade sammanhang? Varför denna besatthet vid något slags idé om det ursprungligt originella?
Man kunde annars ha trott att just den – mycket klibbiga! – tanken var färdigtänkt och lagd till handlingarna för länge sen.
Exeget | 2006-01-31 kl 21:12 | #
För att göra saken ännu värre: densamme Fabian Kastner publicerade en essä i Dn för någon tid sedan om "världenes mest gåtfulle text", om det sk Voynichmanuskriptet, några krypterade medeltida texter tillskrivna Roger Bacon och som "upptäcktes" av en professor som blev världsberömd, men som långt senare visade sig ha förfalskat alltihopa. Är inte detta lite för bra för att vara sant? Kastner, Voynich, Perecplagiat…what´s going on?
Konspirationsteori | 2006-01-31 kl 21:12 | #
Översättningar, alltså. Varfär inte nämna exempel, det förstår jag inte? Den sämsta boken jag nånsin översatt var "Ensam är stark" av Bryce Courtnay (Norstedts) med Breyten Breytenbachs "En säsong i paradiset" som god tvåa. Världens mest katastrofalt felöversatta boktitel kan man läsa om på http://www.powrd.demon.co.uk/g/titel.html
Gunnar | 2006-01-31 kl 21:12 | #
Jag återkommer med ett inlägg om Kastner-historien ikväll eller imorgon. Jag vill ju inte riskera att vara för aktuell… Men jag har träffat honom, så jag vet att han finns.
Jag tillhör den minoritet av kritiker som ganska ofta klagar på översättningar. På så vis kan man garantera att man får nya ovänner även när man recenserar utländsk litteratur.
Malte | 2006-01-31 kl 21:12 | #
Malte: tro fasiken att man håller sig anonym.
Gunnar: kan Breytenbachbokens kvalitet haft att göra med att den redan var översatt en gång, från afrikaans?
Anonym översättare | 2006-01-31 kl 21:12 | #
"Anonym översättare": ja och nej. Uppenbara andrahandsproblem, förstås, men med nära samarbete med BB gick dom flesta fallgroparna att undvika, hoppades vi. Men också för att det BB försökte mångla ut som lyrisk prosa med (wait for it…) "surrealsistiska" inslag egentligen bara var en massa abstrust dravel när man, som jag, tittade närmare på det.
Gunnar | 2006-01-31 kl 21:12 | #
Här är en annan kufisk sak om översättningar: vem det nu var som översatte Michael Herrs 'Dispatches' till svenska hade gjort artikelrubriken 'Hell Sucks' till 'Helvetet suger'. På den tiden (tidigt 80-tal) var det en helt kokobanana, desperat direktöversättning som skorrade så fel det nånsin skorrats (jag skulle fördargit 'Hungrig i Harmageddon'). Men idag är det ju den givna översättningen, oder was? Var den här olycklige översättaren före sin tid, helt enkelt, en innovatör? Eller var han bara en olycklig översättare?
Gunnar | 2006-01-31 kl 21:12 | #
Det var Roland Adlerberth 1979. Som den flitige yrkesman han var kan ju Adlerbeth inte gärna ha skjutit från höften. Tyvärr är det för sent att harangera karln, han dog sjutti år gammal 1993, och fick aldrig höra att till och med översättningar suger - även om som sagt kanske anade det.
Olov H | 2006-01-31 kl 21:12 | #
Personligen tycker jag nog ofta att det är lättare att översätta en text som är illa skriven — man känner direkt att man fritt kan välja synonymer, och att de i alla fall inte kommer att vara sämre än författarens egna val, och så vidare. Fast det är klart — det beror på vilken sorts uselhet vi talar om. Nu pratar jag om text som är helt funktionellt och logiskt skriven men väldigt klichémässig och — vad ska man säga ? — oelegant. Sämre bestesellerprosa, helt enkelt.
Men sedan finns det ju även en sorts trögflyttande, luddig typ av text där syftningarna hela tiden är lite oklara och syntaxen kryllar av saker som nästan är tankefel. Att översätta den typen av text känns som att simma motströms i sirap — man är helt enkelt att göra en massa redigeringsarbete som någon annan rimligen borde ha gjort innan boken gavs ut på originalspråket.
David Nessle | 2006-01-31 kl 21:12 | #
Det förra är ju Harlekinstrategin. Handlar det om riktiga Harlekinböcker är det väl snarast ett krav att man som översättare är medskapare?
Men hur fri man känner sig att välja synonymer, förändra metaforer och knåda om syntaxen är väl i andra fall - där författaren inte är anonym och texten gör åtminstone något anspråk konstnärlighet och originalitet - är för mig en etisk fråga (eller är den moralisk? jag har så svårt att hålla isär begreppen att telefonen går varm på kristdemokraternas kansli) och en fråga om översättningskultur. Jag kanske är ute på hal is nu - Gunnar kanske kan styrka eller vederlägga? - men är det inte så att till exempel engelsmän av hävd brukat unna sig ganska stora friheter när utländska verk översatts - inte bara som att helt sonika stryka ordlekar och partier som ansetts ovidkommande utan även knåda om det hela till engelska, utan att källspråket glimtat till ens i andanom. (För att inte tala om de parafraser som mina mer filosofiskt belästa bekanta påstår att eng. övers. av tysk och fransk filosofi ofta är eller har varit.)
Jo såna där texter från den akademiska prosafabriken som David talar om på slutet - ja, det är jag som påstår att det är där de främst produceras, inte David - såna har man stött på …
Olov H | 2006-01-31 kl 21:12 | #
Olov H: jag har nog sett exempel på allt mellan himmel och jord i engelska översättningar, det beror på var man letar: dead, pedestrian stuff som i prosa(Mankell)översättningar, famla-omkring-i-blindo-metoden som Michael Cheeseburgers Celantolkningar. Någon påstod en gång att Ahlins roman Om blivit översatt till engelska med titeln "If/About". Jag kollade: det är inte sant. Men kunde varit.
Gunnar | 2006-01-31 kl 21:12 | #