Malte Persson: Errata

House of Leaves är en intressant bok, men tycker du inte att den skräckberättelse som finns dold i all typografi ändå försvinner lite i all experimentlusta? Jag drabbades under läsningens gång av misstanken att den hade varit bättre om Stephen King fått redigera om den. That said - den är snyggt gjord och typografin är provokativt dominerande. Och när berättelsen väl griper tag, då gör den det med besked …

Nja, att låta Stephen King redigera om den hade varit lite synd, tycker jag nog. Även om vissa delar av experimentlustan ger bättre resultat än andra. Det är ganska fint tycker jag t ex när han i ett kapitel minskar textmängden till bara ett par ord per sida när spänningen ökar, så att det ska bli en verklig "pageturner"…

Vad gäller Rättad utgåva tyckte jag det var störande med de två färgerna, som vl var ett sätt att skilja de två tidsplanen åt. Det var som om ett problem inom gestaltningen inte fått någon riktigt lyckad lösning, och denna grafiska metod blev resultatet.

Malte — för att nu för en gångs skull vara lite off topic — hur har du lyckats formge en snygg wordpage-blogg? Hur jag en rafsar runt i deras arkiv kan jag inte se något annat än att man är tvungen att välja mellan kategorierna "New Age", "Tristess" och "Just Plain Skitful" … Jag tänkte försöka starta en egen blogg — efter som jag med skammens rodnad hettande i öronen började märka att jag tar upp allt mera utrymme här …

Men Nessle, om du startar en blogg så blir ju samtalet här mer splittrat! Det vore väl inte önskvärt?
:-)

Mer splittrat? Is that indeed possible?

Det kommer ju att bli nödvändigt att vandra mellan fikarummen. Tänk på att lunchpauserna inte är hur långa som helst.

Nessle, I will read your blog

Jag också.

Är det ett löfte eller ett hot?

Elin B: Det ena utesluter nog på intet sätt det andra i P:s fall …

Det gläder mig att det verkar finnas publik för mina utgjutelser — och om både Exeget och P tittar in mellan varven torde jag ju även ha förutsättningar för att få till den ständigt pågående vendetta som gör så mycket för att hjälpa en att forcera 300-inläggsspärren …

För övrigt kan jag lugna Exeget med att det verkar finnas ganska rejäla initialsvårigheter med att få till en vettig blogg, om man t ex vill ha ett snyggt interfejs och svenska menyer och allt vad det kan vara — min beundran för Malte som skribent får sällskap med en växande beundran för hans administrativa och logistiska talanger …

Errata är formgiven genom ihärdigt nördigt ändrande på i stort sett allt i standardmallen som är installerad från början. Det är ibland väldigt lockande att få pyssla med problemlösning som inte är av litterär art…

Svenska översättningar har jag tyvärr fått fixa själv, eftersom den officiella svenska Wordpress-översättningen verkar vara gjord av någon som har klingon som förstaspråk.

Givetvis skulle även jag följa Davids blogg, och tror nog inte att diskussionen förlorar på att sprida sig lite. Det totala antalet kommentarer på Errata passerade f ö idag 4000.

Det ante mig … Jag resignerar och använder istället en förtjusande standardmall som heter "TCO informerar" — eller borde heta det i alla fall …

Jag länkar redan nu till det embryonala eländet — även om det kommer att bli en smärre chock för den som vant sig vid Erratas överflödande rikedom av inlägg och kommentarer att träda in i denna mentala motsvarighet till tandläkarens väntrum …

Dessutom har ju Malte lyckats hitta på ett av de få riktigt bra bloggnamnen — ett namn som jag har all anledning att misstänka att jag kommer att leva upp till betydligt mer än honom — så jag döpte i pur desperation bloggen till … ja … alltså:

http://davidnessle.wordpress.com/

Nu har jag försökt länka till min blogg — klicka bara på namnet. Mitt första försök, där jag lade in länken i själva meddelandet, fastnade förnedrande nog i Maltes spamfilter …

Kommentarfunktionen i den nya bloggen ger 404-fel. Men jag vill här och nu meddela att jag hade varit först med en snärtig kommentar annars.

Man får hoppas att det inte ligger något slags symbolisk signifikans i det faktum att jag sitter och bluddrar på medan besökarna förvägras varje möjlighet att komma med synpunkter … Jag ska se vad jag kan göra för att få igång kommentarfunktionen (men min kompetens är — som sagt — inte särskilt överväldigande).

Jag påminner en än gång om min (hittills McBloggiga, jag har inte några vidare kunskaper i detta fält, man kan inte kunna allt, men jag skall få hjälp endera dagen) blogg - där kommentarerna, som inte på långt när närmat sig 4000, ändå innehåller både sarkasmer, bildning och skrämmande obildning. Kanske Exegeten vill bidra till den fientliga atmosfären, eller kanske ett matigt citat. Malte har redan varit vänlig nog att lämna ett boktips, sin vana trogen.

Icke att förglömma Nessles bidrag; roliga citat - vanan hans trogen.

Så förbaskat fientlig är jag väl ändå inte?

Nej, inte alls; det var ett förslag bara. Du är välkommen att reda ut begreppen på det allrasom vänligaste sätt som är din vana trogen.

Nessle: Eftersom det inte går att kommentera hos dig så får jag göra det här: "Porträtt av autisten som ung man" är mycket, mycket roligt. Man tänker på den visserligen inte helt unga Roland PM, hos vilken idiot kommentarpolicyn är lika irriterande som sorgligt begriplig.

"som är din vana", menar jag naturligtvis.

Nu verkar kommentarfunktionen mirakulöst nog ( det är i alla fall knappast min förtjänst) ha börjat fungera … Meddelas endast på detta sätt. Och nu ska jag sluta använda Maltes blogg som reklamplank.

Snart blir det nog trängselskatt på Maltes blogg, kan man tala om kommentarsinfarkt?
Ska nu kolla in Nesslebloggen.

Fast det förstås, den ultimata tvåfärgade boken är förstås denna, uppfunnen av Louis Klopsch (se länken).

Det är utmärkt herr Nessle, och alla andra, som flitigt kommenterat inläggen på Errata under den sista tiden. Jag har rasat ner i statistiken rejält, Gud ske pris. Nessles blogg ska ju naturligtvis besökas framöver. Serietecknare verkar härbärgera mycket intressantheter får jag lov att säga. Så fortsätt bara, fullt ös medvetslös.

Det heter "ultimativa". "Ultimata" är pluralformen av "ultimatum."

Du är lite tröttsam. Men klicka på länken, för all del.

"Ultimatum" är detsamma i pluralis som singularis, medan "ultimat" i bestämd form, som Exeget använde, heter "ultimata".

Ska de bägge herrarne hissa fredsflaggan månne?

Jag visste inte att det var Ulla Melander Marttala som bestämde. Min auktoritetstro har nu tyngts av ännu en dogm. Ordet "ultimativa" är belagt sedan mycket länge, och har den fördelen med sig att svårligen kan förväxlas med ultimatum i pluralis. Förutom förstås att det låter mycket bättre.

Jag vill f. ö. protesterar å det starkaste mot att regeln "-um, -a; -us -i" börjar betraktas som obsolet, i takt med tidens strömlinjeformande krav.

Protestera.

"Jag visste inte att det var Ulla Melander Marttala som bestämde."

Nej, men det är i vilket fall inte du som bestämmer.

Nu förklarar jag ensidig vapenvila. Det här är fånigt. Fram för mer kreativa diskussioner!

Det går inte att ändra utseende på wordpress.com-bloggar - än i alla fall.. man får bara välja teman..

Men hur har i så fall Malte lyckats smuggla in ett kaffefilter?

För att han kör wordpress på en egen sida.. Se länk..

Hittade i tonåren Alastair Grays explosiva "1982 Janine" på bibblans engelska avdelning - vem hade köpt in den? - och kommer bland annat ihåg ett avsnitt som utspelas på en s/m-klubb med en minst sagt elaborerad formgivning av textytan (Gray är ute efter att diskutera porrens politik och lycklkas motorsågsaktigt bra med den föresatsen). Att få till den i Wordpress, eller överhuvudtaget på en webbsida, vore en verklig utmaning.

Boken är numera försvunnen fastän den finns kvar i katalogen, någon har med andra ord snott den. Big surprise.

Finns det ocksa tre- och flerfargade bocker?

Bilderböcker?

Min mor har ett ex av den här utgåvan av "Leaves of Grass" med initialer i djupt svart, ett överflöd av vinjetter och träsnitt som rör sig från fjäderlätt skum till skuggiga kolonnader och mörka natthimlar. Underbar, stilren typografi och en illustratör (Rockwell Kent) med given pondus pch kärlek till naturen och människan. En bok att kapitulera för.

http://www.tomfolio.com/bookdetailsmem.asp?book=101949&mem=220

>> Finns det ocksa tre- och flerfargade bocker?

Har för mig att originalutgåvan av Richard Flanigans roman "Goulds bok om fiskar" är tryckt i fem fina färger, bl.a. pissgult och bajsbrunt.

De första tryckta böckerna, de sk inkunablerna, hade ofta två- eller flerfärgat tryck (uteslutande rött, svart och guld, tror jag).

Alasdair Gray är ett av de stora namnen på min "att läsa"-lista. Förutom den bläddervänliga Book of Prefaces har jag hans klassiker Lanark liggande här. Det enda jag läst hittills av honom är den mer lättsamma men högst underhållande sexualpolitiska Frankenstein-historien Poor Things.

Grays "1982, Janine", verkar inte vara vare sig dyr eller rar (se länk). Är den värd att köpa?

At any rate, fascinating - och en oförfärad utflykt i hardcorekitschens och den svarta humorns värld. Gillar man Cronenberg eller "Westworld" så bör man nog kolla in Janine.

Det finns förhållandevis mycket om Gray på nätet, eftersom han verkar ha en del fans. Här en sida om 1982 Janine, som bl a inkluderar ett antal kritikercitat, där boken värderas högst olika:

http://www.lanark1982.co.uk/janine.html

"Radioactive hogwash"! Inte illa.
Undrar vad de hade skrivit idag, kan tänka mig att det varit lättare att förstå sig på hans mål. Å andra sidan: den där sexklubbssekvenesen och annat fungerar nog ännu idag som porr.

Om Alasdair Gray: Greppa snarast Lanark och börja läsa! Jag har precis avslutat den. Ett långt läsprojekt med många avbrott, drygt 560 sidor kräver viss uthållighet. En godbit är Grays notapparat och litteraturkritiska kommentarer till det egna verket. Och illustrationerna förstås.