Kellgren om kritik
Johan Henric Kellgren, "Tankar öfver granskning", Stockholms-Posten 29/10-1778:
Man anser härstädes för en omänsklig grymhet, at upptäcka fel i en Klåpares skrifter. Om någon vågar säga: Detta barn vore behagligare, om det ej vore så fult, om det haltade mindre, hade lifligare färg, mera qvickhet, renare uttal, om det ägde fyllighet och proportion til alla dess delar, m. m. Strax ropar man överljudt; Hvilken grym Satire! Hvilken obillig Granskning! Hvad elakt Hjerta, at klandra en stackars Krympling, som dess Far aflat i största välmening! Med et ord, man anser härstädes en Criticus, såsom en våldsvärkare, och en granskning, som en ärerörighet. Man tänker ej aldeles så i Popens och Boileaus Fädernesland! och man har därföre där ej aldeles så usla Scribenter.
JHK är här något yngre och argare än i det förra citatet. Och ja, jag inser att Errata hotar att urarta i en lång serie 1700-talscitat, men lovar att återkomma även i andra ämnen…
Haha. Kellgren & Co springer Erratas ärenden? Jag säger bara: Mer om våra usla Scribenter. Fler obilliga ärerörigheter. Mer Satire!
Som praktarslet själv har rimmat: Du poetastrers magra kön, / som visst, till dina synders lön, / av hungerns gud dig lärt att rimma, / åt dig jag skrattat mången timma.
Eller ännu elakare, två strofer senare: Skryt ej [Grekland] utav din Sapphos sånger, / som störtat sig från Levcas bank: / Den svenska [Nordenflycht] var ju tusen gånger / mer ful, om ej så älskogskrank.
(Hur han nu kunde veta det?)
Ola K | 2005-12-28 kl 18:35 | #Äsch, kör på. Allt intressant hände under 1700-talet ändå.
Exeget | 2005-12-28 kl 19:32 | #P. A Wallmark (1777-1858) försökte förresten ge igen när diverse dignitärer (Livijn, Hammarskjöld, Sondén, Atterbom) smädat hans lyriska försök. Det gick väl sådär, men är ganska underhållande.
"Til förstöring af den bildande konstens mästerverk fordras oftast ingen annan eller större kraft än okynnets. En vanartig pojke kan bryta fingret af en mediceisk Venus, störta henne från sin piedestal, skära sönder en af Raphaels taflor, o.s.v. Vore frågan om arbeten af detta slag, så skulle författaren ingalunda draga nya skolans förstöringskraft i tvifvelmål; men inom vitterheten är blotta okynnets ej tillräcklig - och det är lyckligt för henne. Om hennes tempel voro materiella, hvad skulle hon ej ha att befara af personer, hvilka ej af någon omdömesgåfva hindras från att anse dem för kinesiska pagoder, lika litet som från att anse sina egna rök- och hållstugor för tempel? Nej, det är verkligen ej nog att hänga upp stora författare i galgar, att anagrammatisera deras namn, att smäda och skymfa deras personer. Det vore till och med ej nog att rifva sönder eller bränna upp alla exemplar af deras skrifter, om det vore möjligt att öfverkomma dem: det återstode för dem ändå alltid en fristad, dit förstörelsen ej kunde tränga: samtidens minne och traditionens. Den väsentligaste delen af en vitter författares anseende är grundadt på det intryck hans skrifter göra i hans samtid. Arten af dessa intryck, äfven som graderna deraf, kunna vara olika efter olika tider, sinnesdaning och insigter, men ingen författare har någonsin ägt ett stort och allmänt anseende hos sin tid, utan detta villkor för detsamma. Det är alltså ej nog till förstörande af detta anseende, att med kritiker, vore de än aldrig så grundade och aldrig så ypperliga, bevisa denna allmänhet, att hon har orätt i att skatta hvad hon skattar. Inom vitterheten ges det inget Jericho: man må basuna så mycket man behagar: dess cyklop-byggnader skola ändå ej falla. Nej, ett anseende, som intrycket ger, kan också endast ett starkare intryck förstöra, och se der hvarföre det, i mån af odlingens stigande, fordras en jemförelsevis större förmåga att förstöra det gamla än detta gamla behöft för att upphöja sig till hvad det var, och hvarföre det ej kan förstöras genom blott negativa bemödanden, genom kritiker."
Exeget | 2005-12-28 kl 20:30 | #Kellgren verkar vara inne på samma spår här som Thomas Thorild — "Allt görs för sina förtjänster" (ofta citerat och parafraserat med något olika ordalydelse; jag vet inte hur det ursprungliga citatet lyder). Den paradoxale fetknoppen G K Chesterton har sagt det med något råare formulering: "If a thing is worth doing at all, it is worth doing badly."
Anonymous | 2005-12-28 kl 22:55 | #Det var verkligen inte min mening att hölja mig i nacht und nebel … det var jag som skrev det ovanstående. Meddelas endast på detta sätt.
David Nessle | 2005-12-28 kl 22:57 | #Eller rättare sagt: Kellgren verkar inta motsatsen till Thorilds ståndpunkt — jag har tyvärr vissa problem med att läsa innantill, vilket får ses som ett smärre handikapp i litterära diskussioner. Ack, om jag bara dröjt kvar i mörkret och dimman …
David Nessle | 2005-12-29 kl 0:51 | #Det måste väl vara Thorild ur En Critik öfver critiker? Men just det stället finner jag inte på kort varsel. Följande är i alla fall besläktat:
"Det som änteligen, i Snillets verld, med rätt och skäl dömas skall, bör dömas enligt Naturens sanna Ordning, och
At döma alt efter sin grad och sin art
är den andre Lag i vår vittra Lagstiftning.
Redan i ögnablicket, min Herre, ser ert lifliga snille, hvilken ofantelig och löjelig förvirring det qvicka vanvett at glömma denna Lag måste göra. Ni ser, at om ni ville döma er lilla lampa efter måttet af en sol, och solen efter måttet af er lilla lampa; rosen efter måttet af en ek, och eken efter måttet af en ros; gnistan efter ljungelden, och åskan efter er lutha; det starka efter det täcka, det täcka efter styrkan; och, i alt, det stora snillet efter det lilla fjolliga - så skulle til slut er själ blifva en liten hvirfvel af motsäjelser, och ni skulle se för er intet annat hopp än at kasta er hufvudstupa i afgrunden af sjelfva den förvirring er egen hjerne skapat.
Exeget | 2005-12-29 kl 8:41 | #O, min Herre, hvad är människan utan lagar? Men - dessa lagar måste ej vittre pyslingar, utan Naturen göra."
"hvirfvel"! Herreminje vilket fantastiskt litet ord! Det ligger som en pralin i munnen, eller i språkörat… fast en pralin i örat?
Elin | 2005-12-29 kl 19:34 | #En intressant sak är att Kellgrens och Thorilds stora poesidebatt (hittills oöverträffad i svensk litteratur) resulterar i så otroligt mycket bra prosa, från båda hållen.
Malte | 2006-01-03 kl 20:56 | #Thorild är the Bomb, enligt min mening.
P | 2006-01-09 kl 5:03 | #