Malte Persson: Errata

Jag kommer att tänka på min geografilärare på högstadiet som brukade säga "det här är överkurs, det här behöver ni inte skriva ner" om det allra viktigaste, eftersom han hade en teori om att det var de sakerna klassen inte behövde lära sig som de faktiskt skulle komma ihåg. Det som hamnade utanför själva listan känns av någon anledning mer spännande.

"Lemarc måste vara Sveriges finaste man." Linda Skugge

Skulle vilja slå ett slag för Patrik Ouředníks Europeana: Kortfattad historia om nittonhundratalet. Mest för att ingen har nämnt den. Men också för att den varken lägger några fingrar eller förskönande filter emellan. Här har du ditt 1900-tal liksom. Första världskriget. Andra världskriget. Rasbiologin. Förintelsen. Atombomben. Kommunismen. New age. Med mera.

Huller om buller och utan krusiduller.

Vad Ouředník har förstått är att man inte alltid måste linda in och akademisera så förfärligt, ens när det gäller 1900-talet, framstegens och folkmordens stora sekel. I stället kan man säga att han svarar med samma mynt. Han anammar den kliniska metoden. Han moraliserar inte. Han källhänvisar inte. Han coolar snarare ner sig, och vågar till och med vara rolig:

Yperit var den effektivaste stridsgasen av alla och trängde successivt undan alla de andra stridsgaserna, klor, fosgen, klorpikrin, cyanväte eller arsin, och användes med framgång långt efter första världskriget. Under tiden kom vetenskapsmännen på andra stridsgaser, lewisit, tabun, sarin, soman. Användningen av stridsgaser förbjöds på olika konferenser 1899 och 1907 och 1922 och 1925 och 1946 och 1954 och 1972 och 1990 och 1992. Och både vid fronterna och bakom fronten ägde gasövningar rum och soldaterna och civilisterna lärde sig att ta på gasmasken så fort som möjligt och se till att det inte kom lera eller grus i filtret.

Så kan man också klä av ett sekel, dessvärre. Läsvärt är bara förnamnet.

Lustigt sammanträffande! Kollade just i Europeana i morse!
Nu ska jag läsa den!

Det låter som en jättebra bok, men jag blir nervös om han inte källhänvisar.

Om ingen lyft fram den redan… Ariel gav ut ett fint urval av den litauiske poeten Sigitas Parulskis, "En hund av marmor". Sammes roman "Tre sekunder himmel" kunde säkert också vara något att ha, men den har vi inte hunnit med än.

Året bästa bok är This I Believe av Carlos Fuentes. Den kom visserligen på spanska redan 2002, och inbunden i engelsk översättning förra året, men finns nu i pocket. Och vi är väl inte petiga?

Inte en enda deckare?
;-)

Inga deckare, inga serietidningar.

Nej, petiga är vi väl inte…

Jag har Arne Dahls senaste liggande oläst här, det är det närmsta att läsa en deckare jag kommit under året. Och som årets serie rekommenderar jag, jävig som jag är, givetvis Kapten Stofil-samlingen "Gammalt bröd rostar aldrig".

Är det någon i den bildade läsekretsen som läst Jan Kjærstad på norska? Atlantis tänker visst ge ut Kongen av Europa hösten -06, men jag vet inte om jag vill vänta så länge.
Följdfrågor: vet någon var man hittar nyutgiven norsk litteratur (helst i Gbg) och kommer jag att begripa tillräckligt om jag läser på Norska, eller kommer jag bara att plöja igenom skiten som ett halvbildat fån utan att några nyanser går fram?

Jag tycker nog för övrigt att någon av Jan Berglins samlingar träffsäkra spaningar i den folkhemska svenska nationen kan platsa bland årets köpvärda serier.

Ett tips till Jonas: Om du skall läsa på norska så läs högt för dig själv.
Norskan har en del konstiga avslut på orden som gör att det blir svårt att
förstå ibland. Men hör man orden uttalas är det ganska enkelt, ungefär som när norrmän talar.