Malte Persson: Errata

Huvva. Påminner mig om Coppolas filmatisering av The Great Gatsby, som jag såg häromdagen, där en av de rika med stolthet visade upp sina skinande, vita, stora manchettknappar – människotänder…

DN ligger efter! Kan inte låta bli att påpeka att jag bloggade om kaffeundersökningen redan förra måndagen…

Kuslig läsning!

Det pratas i någon av Teratologens böcker (Förensligandet… tror jag) om böcker tryckta på skinnet från spädbarns knäveck. Ganska exklusiva saker, får man säga.

Inte vet jag nu om just knävecket är annat än textfyllnad, kanske knäskålens hade varit lite kännspakare, åtminstone om från mina. Nå hade inte själv kommit på knäppare inbindning. Blir ganska dyra böcker. Bonnier börjar ligga efter (och Malte får byta förlag).

Nu tycker jag ni snöar in på människoskinnet för mycket. Det farliga i sammanhanget är kaffet.
Det finns ett solklart samband mellan demokratisk omstörtande verksamhet och kaffe. Minns kaffehusen! Minns de två kaffeförbuden under 1700-talet -man *blir* galen av kaffe! Och när kaffeförbudet röstades igenom på riksdagen i Gävle 1766 var det det stora symbolfrågan, och ledde till att europas mest radikala tryckfrihetsförordning slank igenom….
Drag lärdom. Minst en rävespresso om dan.

Apropå 1700-tal och förbud så var det under gustaviansk tid förbjudet att röka utomhus. Inne på kaffehusen, däremot, var det helt okej.

Varför var det förbjudet att röka utomhus?

Eldfaran!

Ja men det fanns väl eldfara också inomhus - i alla dessa trähus?

Ja, kanske Malte vet mer, men tydligen ansågs det helt ok att sitta i allsköns ro och dricka sin tobak på kaffehuset, inga vindbyar eller busar kunde få fatt i den och slänga upp den på ett eller annat tak.

Lite mer om rökförbud utomhus. Se här en "interiör/exteriör" från dagens Polen:http://mj.barczyk.se/blog/?p=208

Wow - Polen är som jag låtsas att jag tycker att Sverige är.

Vi är tvärtom mot 1700-talet - rökning utomhus är det som är tillåtet. Men nu gäller det inte brandfaran.

Är det bara rökningen som är tvärtom mot 1700-talet?

Polen verkar också tvärtom mot allt vad Sverige är - men tvärtom är inte det olikaste!

Polska armén hade ganska naturtrogna vingar på sina uniformsryggar under 1700-talet. Ständigt denna eldfara.

"Min största idol är Heinrich Himmler, för han hade ett vindsrum möblerat med möbler gjorda av människomaterial" …för att citera Martin Tistedts Segerhuva – en i det närmaste totalt förbisedd debut.

De få recensenter som ändå uppmärksammade boken verkade å sin sida mest måna om att i utstuderat avmätta ordalag poängtera hur lite den provocerade dem: http://www.expressen.se/index.jsp?a=186580

Hm. Gällande personen MT har recensenten också en diagnos på lut. AF menar alltså att romanen "präglas av en brutalitet som knappast tyder på att [MT:s] natur skulle ha särskilt mycket gemensamt med mimosan." (sic) Stilen kallar han träffande för militärisk (fast i negativ bemärkelse).

Martin råkar vara en av de få författare som jag lite grann känner och umgås med privat. Han brukar skoja om att kollegan N.N. (som han i sin tur känner) är en ond människa som skriver goda böcker. Martin själv skulle då vara ett exempel på motsatsen: en god människa som skriver onda böcker.

En slutsats så god som någon. Martin är en av de snällaste, mest prestigelösa människor jag träffat, särskilt för att vara författare. Som motvikt till ovanstående rekommenderar jag därför senaste 00tal vars pappersutgåva innehåller en intressant artikel i ämnet, skriven av Aase Berg. För den som föredrar öppen analys framför förtäckt aversion, vill säga.

I korthet: De flesta unga arga manliga författare (Berg nämner Bob Hansson och Kennet Klemets) riktar sitt förakt utåt, skyller ifrån sig, idkar ingen självkritik osv. Några riktar det i stället inåt (Berg nämner MT, Ola Julén och Johan Jönson) och tar s.a.s. konsekvenserna av det.

Men såklart finns det flera aspekter. Som Elizabeth Costellos på en sadistiskt skildrad avrättning i The Very Rich Hours of Count von Stauffenberg (om de sammansvurna som 1944 begick attentatet mot Hitler):

"Faktiskt är hon inte längre säker på att folk alltid blir bättre av det de läser. Dessutom är hon inte säker på att författare som vågar sig in på själens mörkare domäner alltid återvänder oskadda."

Till saken hör att Coetzee/Costello några sidor tidigare påtvingat läsaren en tämligen detaljerad redovisning av nämnda avrättningsförfarande. (För att uttrycka det militäriskt.)

En sak kunde man kanske enas om, oavsett bokbindningsmaterial. En präktig författare är ingen vidare författare. Amen.

Jag sätter en krona på att Mark Kurlansky sitter och randar en bok om kaffets roll i världshistorien. Annars vore det en god idé, nu när han avverkat Torsk och Salt.

Det pågår ju också en diskussion om aggression och ilska på DN:s psykologsidor. Förr var ju tron att det var "nyttigt" att leva ut sin ilska och under 70-talet var "aggressionshämmad" ett ofta anlitat psykologiskt tillmäle. Nu verkar vinden ha vänt - som i fallet Costello -
Jag tror dock man ska vara lite försiktig att dela in författare och även andra människor i onda och goda… Allt skylla ifrån sig tycker jag heller inte är något strikt manligt privilegium. Jag blir alltid litet betänksam när man målar upp könsskillnader som går ut på att kvinnor är "bättre", känner mig snudd på diskriminerad.

Ola K:

Det du skriver låter vettigt.

Jag har själv någon gång, mycket kort, stött på både Hansson och Jönson i samband med uppläsningar, och den förre verkade vara lite halvgrinig och den senare ytterst hövlig - alltså tvärtemot vad deras böcker förmedlar.

Det kanske inte är helt relevant, men jag kommer ändå att tänka på vad Jim Goad frågar sig själv i någon intervju: Varför är alla dom artigaste och hjärtligaste människor jag träffat nazister och seriemördare?

Ja just det ja:

Den första Errata-posten jag kommer ihåg att jag skrattat åt rakt ut.

:D :D :D

… jag kommer ändå att tänka på vad Jim Goad frågar sig själv i någon intervju: Varför är alla dom artigaste och hjärtligaste människor jag träffat nazister och seriemördare?

Till Jim Goad (jo, jag vet vem det är): Tja… för att du är vit?