Malte Persson: Errata

Kom Westös Lang i år? Annars den.

Vad sägs om den här:

"Jag kommer på magen. / Jag kommer i henne. / Jag kommer på sängen nere vid fötterna när min / tunga är en ubåt mellan hennes ben."

(Bob Hansson: Halleluja liksom)

Den där debutanten Lina Sjönånting som i "Resa till Port Said" beskriver hur nån stackars kvinna får uthärda att "natt efter natt pumpas upp av hans säd".

Ska det vara beskrivningar av dålig sex eller dåliga beskrivningar av sex?

Kerstin Thorvall!

Jakob:

Now in its 13th year, the prize, which only targets literary fiction, aims "to draw attention to the crude, tasteless, often perfunctory use of redundant passages of sexual description in the modern novel, and to discourage it."

Leif G W Persson hade tryfferat sin förra roman med ganska frikostiga portioner gubbsjukt flåssex. Om hans nya bara innehåller femtedelen så mycket så borde den lätt kvala in (förutsatt att den kom i år, vilket jag plötsligt blir osäker på).

Och om det fanns ett Good Sex Award röstar jag på det här stycket av Niklas Darke:

"Jag blev arton. Det blev höst. Jag röstade på vänsterpartiet kommunisterna. Jag skulle få ligga med min första riktiga flickvän, som var jämnårig. Hon särade på benen så att jag skulle kunna sticka in den. Jag stack in den.

Det upprepade sig vid flera tillfällen."

(http://tidskrift.nu/artikel.php?Id=3004)

Men glöm inte att det är extremt svårt att skriva om sex. Kanske det svåraste av allt. Det är som att det är en kategori för sig som inte är verbal, och det som skildras är ofta dess fyrkantigaste fysiska uttryck eller reaktionerna på dessa fysiska uttryck. Jag tycker det är svårt att utnämna något till bad sex, liksom det närmast är lika svårt att utnämna något till motsatsen. Det får en dos av präktighet, av premium över sig.

Är ovanstående menat som tävlingsbidrag?

Bra sexbeskrivningar?
När Easton Ellis skriver om sex är det verkligen om sex, inget annat. Vilket torde vara bra, jag tycker det.
Dåliga?
Kalifatides roman Alkibiades innehåller några riktigt ruggiga, om när Sokrates har sex till exempel. Den är inte från i år iofs. Inte alls faktiskt.
Man kanske skulle läsa lite nya böcker också…
Nu har jag inte läst Houllebeuqs nya, men den måste väl innehålla lite intimare umgänge (av den spektakulärare sorten)? Vore konstigt annars.

Nej

Niels Fredrik Dahls roman "Förra sommaren", en i övrigt träffande skildring av svartsjukans destruktiva kraft(er), innehåller en del mer än lovligt patetiska sex-passager. Exempel: "att bli vidrörd av henne, att bli kysst av henne, att vara inne i henne, att ha henne slingrande under sig, över sig eller på sidan - det var så nytt och så evigt på samma gång och jag skulle ha svikit vem som helst och vad som helst för att få stanna där för alltid när jag väl hade kommit in." Om det är "bad sex" kan diskuteras, men kladdigt är det alla gånger.

Ooops. Den där Darkebiten var nominerad redan förra året. (Av Darke.) Glömsk man kan vara.

Annars tycker jag att Clelands "Fanny Hill" är fin på sexskildringar. Och Burroughs. Och "Som en gång varit äng".

Björn Ranelid ligger brukar alltid ligga bra till i såna lägen. Någon som, av någon märklig anledning, har läst "Lustmördarna" kan kanske citera något passande..

Annars gillade jag den där biten, bland Guardians nomineringar, om han som ejakulerade "like Zorro".

Jag tycker faktiskt "En morgondröm" av Gustaf Fröding kvalar in. Förutsatt att den kom i år. När han tränger in i tjejen med sin "unga makt av man" torde Barbara Cartland ha lett i sin himmel. Förutom, förstås, att hon inte var död än och ännu mindre född.

Eufemismer och metaforer hör till de mest centrala verktygen för att få till en riktigt genant sexskildring. Fast pang på rödbetan-metoden ger ju inte heller särskilt bra resultat. jag är nog böjd att hålla med Eva Ström om att det i princip inte går att skriva bra sexscener. Det blir alltid lite handflatssvettigt, lite flåsigt, lite ohämmat-på-ett väldigt-uptight-sätt — ungefär som ett normalt avsnitt av Sex in the City …

Vore nästan intressantare att ha en tävling om de bra sexskildringarna för att se om man överhuvudtaget kan hitta några.

Läsningen av tävlingens bidrag har fått mig att förstå vad Ernst Brunner menade när han under förra veckans Debatt på SVT sa:

- Jag önskar att jag var asexuell, många gånger.

För er som inte såg programmet kan jag förklara att samtalsämnet var Karl XII, så att ni förstår sammanhanget.

Det jag undrar ar huruvuda det finns sarskilda "regler" for vad en dalig text ar nar det innehaller sex. Jag menar, vad ar poangen att just utmarka en dalig sexskildring. Visst, det kanska skapar lite fniss, men jag fattar verkligen inte what the deal is. Precis som med andra texter ar det jobbigt att lasa klicheer utan forankring. For det ar den enda gemensamma namnaren jag ser i bidragen hittills.

Det verkar som att folk tycker det ar extra kul nar det skrivs om sex med just en handfull klicheer. Ar det verkligen det?

Hm. Det kanske ar jag som ar astrakig. Maste jobba pa humorn.

Dessutom tycker jag att Bobs sexskildring var ganska fin. Det maste vara fel pa mig. Eller?

Jag vidhåller: det är väldigt svårt att skriva om sex. Heder ändå åt dem som försöker, även om de misslyckas. Det finns ju ett säkert sätt att aldrig misslyckas med något, och det är att aldrig försöka. Det finns också ett lika säkert sätt att aldrig lyckas med något, nämligen att aldrig försöka. Heder alltså åt de nominerade, de tar risker, de utsätter sig i offentligheten för risken att bli hånad eller det värsta av allt, att bli betraktad som löjlig. Till det krävs en hel del civilkurage. Jämför Carl David af Wirsén superfåniga och pryda dikt "Stättan" med Gustaf Frödings En morgondröm, som chockerade sin samtid och säg vem som tog störst risker.
Jag säger som Heidenstam: Det är skönare lyss till den sträng som brast, än att aldrig spänna en båge.
Och med Leonard Cohen: Beautiful losers…

Instämmer med det senaste inlägget - hur var det med feghet och konst nuïgen?

Ge priset till vilken sexscen som helst av Jan Arnald som Arne Dahl. Alltså nån scen från de där kriminalromanerna som inte längre är kriminalromaner…

Eva Ström: Fröding gamblade bort hela sitt liv genom att publicera en morgondröm. Han tog sin mentala hälsa och hela sitt prestigekapital och satte alltsammans på rött. Dessvärre tycker jag ändå inte att en morgondröm är särskilt bra. Idén att konst får en särskild kvalitet bara för att upphovsmänniskan utmärker sig genom mod, civilkurage, stora umbäranden etc är lite lätt diskutabel, tycker jag. C D Af Wirsen tog förmodligen inga risker, och det blev rätt uselt. Men det finns ju bra "riskfria" poeter av nästan samma årgång — som Karlfeldt — så riskfriheten i sig bör ju inte heller stigmatisera konstverket.

Undrar om dåliga sexskildringar en manlig gren, eller är det bara en tillfällighet att tio av de elva nominerade är män?

ÄR en manlig gren, ska det förstås vara

Jag föreslår inkvotering av usla kvinnliga sexskildrare. Minst 40%.

Undrar om en författare som skriver dåligt om sex nödvändigtvis är en dålig älskare? Det sägs att man ska kunna dansa, men ska man kunna skriva?

Här kommer en till!

"Jag andades in den unkna fittlukten från det torra bomullstyget. Kuken var inte nödbedd. Synintrycken från den svartvita filmen hade gått raka vägen från ögongloberna ner i kulorna. Jag lindade in pungen med de smutsiga trosorna och värmde ballarna. Jag krafsade med naglarna över mellangården och i pubeshåret. Blodet strömmade in i lemmen. Den reste sig."

(Gunnar Blå: Den tredje systern)

Vad sägs om den här poetiska passagen?

"Han sköt med rasande kraft in kuken i Antoinettes fitta - hänsynslöst hårt och hastigt - tills pulsslagen förde honom över gränsen och sände en het spermastråle in i flickans slida och över hennes livmodermun. Han höll fast henne med fingar som spasmodiskt krökte sig, hans ögon slöt sig tätt, medan han skälvande kände hur det sprutade ur hans kuk i långa, starka, ilande ryck."
(Ed Moore: LSD-orgier)

Jag har en (helt oprövad får jag erkänna) teori om att sexskildringar ser sämre ut när de klipps ut ur sitt sammanhang och blir till en novell på 500 tecken. Alltså att en skildring som i citat ser bedrövlig ut inte alls behöver vara uppseendeväckande i den helhet där den hör hemma.

Annars tycker jag att lotta och Eva Ström för samtalet vidare till intressantare höjder. Varför är det svårt att skriva om sex? Varför talar man så gärna om att det är svårt att skildra sex? Varför är just dåliga sexskildringar så roliga (det tycker jag också)? För att de känns tonårsrunkiga? I så fall, varför gör de det?

Beträffande kvinnor som skriver om sex så såg jag att Johanna Nilsson var nominerad förra året med en bok jag inte längre minns namnet på och som jag heller inte läst. Hursomhelst så tyckte jag att den sexskildringen var intressant; för sexet kändes så hämmat och ängsligt. Mesigt helt enkelt. Därmed inte sagt att det var dåligt skildrat sex. Men kåt blev jag inte.

Jag tror inte konst automatiskt blir bra för att upphovsmannen/kvinnan visar civilkurage. Det kan lika gärna barka rätt åt helvete. Men jag tror faktiskt man inte åstadkommer särskilt mycket om man alltid söker det totalt riskfria. Det absolut mest riskfria är att aldrig skriva något överhuvudtaget, med eller utan sexskildringar.
Johan har en poäng när han skriver att sexskildringar lösryckta ur sitt sammanhang verkar sämre än infattade i sin kontext.
Jag vet inte varför det är så svårt att skriva om sex. Möjligen för att det innefattar någon sorts paradox - någonting som å ena sidan är djupt privat och har samband med den innersta identiteten och innebär ett totalt utlämnande- å andra sidan någonting som är totalt opersonligt och autonomt och inte har något över huvudtaget med ens person att skaffa. Lars Gustafsson har skrivit om detta någonstans på ett bra sätt - jag tror det var ur en novell i Lyckliga människor.

Nej — kurage är en av de viktigaste förutsättningarna för att göra något bra, jag håller med dig till hundra procent. Det är något annat som gör det så svårt att få till vettiga sexskildringar.

Kanske — slår det mig just — är det ändå ofta kuraget som fattas — folk vågar inte skriva tillräckligt uppriktigt om sex. De går halva vägen och stannar sedan upp. Eller de tvingar sig att vara "burleska", "frodiga" och "mustiga" samtidigt som en liten schartauan sitter någonstans längst inne i hjärnan och håller tillbaka för allt han är värd. Och den konflikten letar sig sedan in i texten på något sätt och skapar en bryteffekt som får det att krypa i läsaren.

Om det nu inte är läsarens egen schartauan som drar i bromsen.

Jag vet inte — något är det med just sexskildringar som gör att de ofta känns väldigt klibbiga. Det här som du är inne på med skärningspunkten mellan det superintima och det opersonliga tror jag mycket väl kan vara ett av de centrala kruxen.

Fast när det gäller de riktigt übergenanta sexskildringarna tror jag påfallande ofta att det handlar om att skribenten försöker visa att han har "varit med" och "vet vad han [oftast en han] pratar om" — det blir något slags litterär förlängning av en muntlig tradition från omklädningsrum och militärförläggningar. Om drängstugejargongen dessutom julgranspyntas med tillräckligt mycket litterära anspråk och finesser har man alla förutsättningar att få till en riktigt penibel passage.

Öh — upptäckte just att Eva Ström sa motsatsen till det jag höll med om. Men håller — paradoxalt nog — med i alla fall: det kan bli skräp även om man är utrustad med aldrig så mycket kurage. Absolut.

Jag måste sluta skriva fortare än jag tänker. Eller för den delen läser.

Apropå Lars Gustafsson (observera — snabb avledande manöver): läste En kakelsättares eftermiddag häromnatten och påmindes om hur bra han kan vara ibland — en helt underbar liten bok (slut på avledande manöver).

Borde man inte göra skillnad mellan något slags bruksvärde och litterärt värde?

Som när Jonas Thente undersökte om han skulle få stånd vid läsningen av en feministisk porrtidning? (Det fick han.)

Ungefär. I porr borde de ju sammanfalla. De hänger nog ihop även i annan sorts litteratur, men på ett annat sätt. Jag vet inte riktigt hur.

Kan bruksvärde och litterärt värde helt åtskiljas ? Ja, kanske. Darke skildrar sex såhär: "Jag blev arton. Det blev höst. Jag röstade på vänsterpartiet kommunisterna. Jag skulle få ligga med min första riktiga flickvän, som var jämnårig. Hon särade på benen så att jag skulle kunna sticka in den. Jag stack in den.
Det upprepade sig vid flera tillfällen." (citatet är hämtat ifrån tidigare inlägg på den här sidan)
Det finns inget som helst bruksvärde i texten, anser jag. Däremot är det intressant att koppla ihop skildrandet av sexet och sympatierna med vänsterpartiet kommunisterna.

Magnus: Precis vad jag menar.

Varför så svårt att skriva om sex? För att driften är det intressanta.

Heder åt dem som ändå försöker? Varför då? Vem har nånsin fått ut nåt av en sexscen som inte är perveterad (som hos Brontë, Ellis eller Mara Lee) eller på nåt annat sätt fyller en tematisk funktion, bortom det explicita sexet? Höga visan i en klass för sig!

Som om skälet till att inte skildra själva pippandet vore författarens rädsla för att misslyckas. I 99 fall av 100 finns det ju inga som helst skäl att ens försöka. Tvärtom: sex i böcker är en svårt överskattad stilfigur. Å andra sidan blir det ofta rätt kul (se ovan).

I Polyfem förvandlad blir det både bra och kul: "Mitt namn är Lykia. Min karl heter Hektor. Han är en helt vanlig karl. Vårt samlag börjar på nästa sida." (s. 23) "Där! Där… / Nej inte där men där! Där. där. dÄR. däär. därdär. där. Där. DÄR. dÄr. där. där. / där. där. där. där. Där. Där. Där. DÄR. DÄR. DÄRDÄRDÄRDÄR. där. // Nej inte där … nej inte … nej. nej. nej. nej. Nej. / Nej. Nej. NEJ. NEJ. NEJNEJNEJNEJ / Där. däär. där. däär. Där. Däär. DÄR. DÄÄR. DÄRDÄÄRDÄÄÄRDÄÄÄÄ där. // D.c. ad lib." (s. 24)

Själva bruksvärdet kanske inte är så högt, dock.

Eva Ström: "Varför … svårt att skriva om sex. Möjligen för att det innefattar någon sorts paradox - någonting som å ena sidan är djupt privat och har samband med den innersta identiteten och innebär ett totalt utlämnande- å andra sidan någonting som är totalt opersonligt och autonomt och inte har något över huvudtaget med ens person att skaffa."

Eller, ett liknande resonemang ur ett receptionsperspektiv: läsaren tenderar att bli irriterad, avundsjuk och illa berörd av explicita sexskildringar om han/hon inte haft sex på ett tag, alternativt uttråkad och likgiltig, om han/hon f.n. är sexuellt tillfredsställd. Man behöver kanske en Sheherazade som läser för att rätt kunna uppskatta en sexskildring.

David Nessle: "Apropå Lars Gustafsson …: läste En kakelsättares eftermiddag häromnatten och påmindes om hur bra han kan vara ibland — en helt underbar liten bok."

Sant! Märk att herr Gustafsson själv någonstans beskrev boken som ett vänsterhandsprojekt, en bagatell som han totade ihop när han hade kört fast i sitt egentliga arbete (möjligen Historien med hunden). Gustafsson är ett exempel på en begåvad författare med total brist på självinsikt och instinkt för var hans egentliga talanger ligger. Med följden av en mängd uppblåsta meningslösheter om Intelligens, Datorer och Framtidslandet USA, varvat med pärlor som ovan nämnda bok. (Jag uppskattar även hans science fiction-försök, Sigismund och "Djuret från norr", men det krävs ju en speciell läggning för att gilla sånt).

Sigismund ligger högt upp även på min topplista — men precis som du säger: rätt vad det är ligger man där med en Gustafssonbok som bara får en att känna en mild irritation.

Men Herr G:s kultfaktor som person är svåröverträffad — det grämer mig att han figurerar så lite i den svenska debatten nuförtiden. Det är för få kulturpersonligheter nuförtiden som — utan minsta ironi — kan utropa "Jag ber! Jag ber!" när de får beröm. Gustafsson borde spela in flera TV-program där han gör s k "gåor" och lägger ut texten på sitt unika sätt — mest av allt lik en lektor på rymmen från ett trettiotalskollegium.

Det slår mig just att det ovanstående har ungefär så lite att göra med sex som det överhuvudtaget är möjligt … Bäst jag trycker på sänd-knappen fort, innan jag upptäcker alla korrekturfel och missförstånd som svärmar i texten …

Jag tror Johan har en poäng ovan i resonemanget om att ett utsnitt lätt blir plattare än helheten.

För att bygga vidare på samma fundering: kan det inte vara med sexskildringar som med den sexuella akten i sig; för att upplevelsen ska vara hänförande krävs att man är både engagerad och upphetsad. Om jag försökte ha sex i samma torftiga stämningsläge som jag befinner mig i på mitt kontor framför datorn skulle det inte bli mycket att hurra för. Jag blir s a s en rätt förströdd betraktare och själva akten kan framstå som både primitiv och smått fånig. Men om jag ger mig hän fullständigt kan ju samma sysselsättning vara himlastormande.

Den som ska skildra sex litterärt står alltså inför utmaningen att försöka lura med läsaren i någon form av känslomässig hänryckning. Det tror tusan att det är svårt. Och ännu svårare borde det vara om man bara har ett citat på fem rader på sig.

Jag föreslår Jan Myrdal för hans uttryck i en bok jag har där hemma men som jag inte minns titeln på: "Lycka, Vad skall du med den? Du skall arbeta!"

Hastigt hopslängd hypotes: i vanliga livet eller vad man ska kalla det är man ju ("ju"?) van vid att allt på ett eller annat sätt handlar om sex. Det är ganska tryggt nånstans att man i varje fall vet det. I litteraturen har man däremot vant sig vid att överföringen sker åt andra hållet — vare sig man vill det eller inte betyder allt som hamnar på pappret samtidigt, på något plan, något annat. Det finns ett kompatibilitetsproblem där. Som man kan utnyttja litterärt.

Hur ser en riktigt bra sexskildring ut då? Det vore intressant om någon kunde ge ett exempel.

Exakt. Eller misslyckas med att utnyttja.

(Avs. Darkes kommentar alltså.)

Matti: Av samma skäl som Darke anför ovan kan man inte tala om nån sådan. Att citera de mindre lyckade funkar däremot utmärkt. Det blir de varken bättre eller sämre av. Möjligen roligare.

Ola K: Jag tror absolut att man kan tala om bra sexskildringar (oavsett om jag till fullo begripit Darkes hastigt hopslängda hypotes eller ej). Att bevisa det påståendet med ett lösryckt citat är däremot förmodligen omöjligt (och blir säkert heller inte lika roligt). För att definiera en bra sexskildring krävs ett mer djupgående resonemang, inbillar jag mig.

Exakt. Eller bredare.

Exempel på bra sexbeskrivning (litterärt sett):

"- Ullawani!
Hennes tjut genomforsade den glödheta natten.
- Herregudiallakoana!
Hon hade aldrig sett en så stor sloingo before och hon vred sig som en olm. Den reste sig framför henne, gungande i blå angoali.
Han avvaktade på sin sida av ängen. Han visste vad han hade. Han visste att det räckte. Hela väggen. Och han tänkte inte effa detta.
Men hon, hon kunde inte bärga sig förrän hon fick trycka sin huagra ellemanfät om denna hua sloingo och känna dess fullkomnande mä ända upp i pt.
Hon var inte illa utrustad själv, med två enorma tolvliters goloni och fyra tempi. Men det gick inte att egla längre. Båda visste det. I samma ögonlick visste dom det.
I nästa ögonlock var hon över honom. Han var en man, men ändå aoahoa, och hennes njutning var plötsligt en gudis, hon semade allt högre och högre upp i taket, allt hårdare och hårdare hoa hoa ho.
- Kom igen, lilla angelflo, väste hon med förtorkade, förvridna fläskläppar. Nu går vi hela gewagen. Han svarade inte. Det var alltför nära Hondos allt hårdare och hårdare peak. Svetten förenade dom. Allt förenade dom. Och de visste bara alltför väl vad som väntade.
En väldig oano, större än tolvtusenfyrahundra puffin, sönderslet världsrymden i samma stund som deras aggrokött tepanerades av extatisk, svingrå Ulla, och hålen, dom unga ofördärvade hålen, krossades i en kataklysmisk skattehua av ofattbar mollimää."

(Joakim Pirinen, ur "Den svenska apan")

Gud vad full jag var igår.

Vinnaren är korad:

"And he came hard in her mouth and his dick jumped around and rattled on her teeth and he blacked out and she took his dick out of her mouth and lifted herself from his face and whipped the pillow away and he gasped and glugged at the air, and he came again so hard that his dick wrenched out of her hand and a shot of it hit him straight in the eye and stung like nothing he'd ever had in there, and he yelled with the pain, but the yell could have been anything, and as she grabbed at his dick, which was leaping around like a shower dropped in an empty bath, she scratched his back deeply with the nails of both hands and he shot three more times, in thick stripes on her chest. Like Zorro."

http://books.guardian.co.uk/news/articles/0,6109,1656302,00.html

Och jag vet inte jag, men jag tycker nog att den har rätt högt underhållningsvärde - och således ett litterärt värde. Bruksvärde, däremot…

Det speciella med sexbeskrivningar är, tror jag, att de väldigt ofta skulle kunna strykas eller kraftigt strykas ned utan men för böckers intrig eller struktur, men att författare tvärtom tenderar att dra ut på dem, i tron att de har lika stort egenvärde som, tja, sex som sådant. Därtill diskrepansen mellan de trots allt ganska få anatomiska variationer som är möjliga, och författarnas desperata försök att göra något originellt av det. (Jag tror det var David Foster Wallace som i en recension av John Updike kallade honom för "a penis with a thesaurus".)

Apropå Theroux läste jag nyligen hans förord till Henry James "What Maisie knew", vilket i anmärkningsvärt hög grad handlar om sex, med tanke på hur litet boken gör det.

När det gäller bra sexscener röstar jag på någon av de många i Pynchons Gravity's Rainbow, t ex den med Slothrop, Geli och ugglan Wernher:

"The minute he puts it in, though, she goes wicked and a little crazy, slashing at his legs, shoulders, and ass with chewed-down fingernails sharp as a saw. Considerate Slothrop is trying to hold of coming till she's ready when all of a sudden something heavy, feathered, and many-pointed comes crashing down onto the small of his back, bounces of triggering him and as it turns out Geli too ZONNGGG! eeeeee . . . oh, gee whiz. Wings flap and Wernher–for it is he–ascends into the darkness."

har ni tänkt på hur otroligt rätt det är att tycka illa om bob hansson just nu.
för några år sedan var det snarare tvärtom.
citatet som toppar sidan kommer från en snarast humoristisk dikt som jag tycker når sitt syfte. syftet är nog inte att vara erotiskt.

Du är EFTER, Mali. Dissa Bobs dikter känns jävligt sommaren -01. Sedan dess har han fått en förskräcklig mängd förskräckliga kopior - det är DERAS dikter man ska dissa nu, om man vill vara december -05. Men passa på, snart är även det för sent! Motreaktionen är på väg, och nästa stora grej kommer bli "asså, liksom, Sonnevi är sjuuukt överskattad".

jaha, jag visste inte att inläggen här var skrivna -01. kanske nått fel på dateringen här? men jag tackar för tipset om sonnevi. ska genast börja förbereda mig.
men när kommer ase berg och den där arkitekten med rastahår att dissas då?

aase berg dissades hårt som exempel på meningslös språkmaterialism av michel ekman i hbl:s hfors-bokmässebilaga. me till och med ursäktade sig/ångrade sig att han delvis gjort sig ett namn genom att skriva om dylika. han åtrade sig, helt enkelt.

läste jag inte något om raattama ockå? kanske i maltes norskt publicerade essä?

kanske finns det någon som dissar det någon någonstans alltid.