Malte Persson: Errata

"Terrorfrisören ska ha gripits redan den 24 september."

Bästa neologismen på länge. "Nakenchock" distanserat.

Näslitteratur är ju något av en egen genre. Kommer spontant att tänka på Gogol-klassikern "Näsan". Och på Cyrano de Bergerac, även om det gamla fäsördramat inte alls är min kopp te. (Den stackars fjantromantikern Edmond Rostand är det väl förresten nästan ingen som minns i dag?)

För näsvishetens skull:
M: Hur menar du då neologism?
Malte: Stavar han inte med u, Laurence?

Edmond Rostand är väl hågkommen just tack vare den långa näsa han räcker åt historien - Cyrano de Bergeracs.

För en kort introduktion till Slawkenbergii Fabella click on the nick

Där ligger t.o.m Fares Fares i (näs)lä.
http://www.symfoniorkestern.nu/gallery/images/FaresFares.jpg

Och Karl Malden fer crying out loud!
http://www.autographseek.com/images/Karl%20Malden.jpg

Jag vill se Mehmet Ozyureks näsa i "näsversionen" av Kafkas Förvandlingen. Eller i en reklamfilm för näskaffe åtminstone.

Låt oss samla ihop till en näsantologi! Vi har förstås även Pomperipossa och Pinocchio.

Och jag rättar till Laurence, om det ska vara på det viset.

Glöm inte Kleopatras världshistoriska näsa!

Och hur var det nu med Freuds kompis Fliess och deras teori om det nasogenitala komplexet?

Som uppvuxen med ständigt näsblod - bränd i näsan två ggr för att motverka blödningarna - har jag ett särskilt förhållande till näsor. Sjostakovitjs opera 'Näsan', efter Gogols novell, tillhörde f ö mina tidiga musikfavoriter.

Inte för att dra igång nån ny monsterdebatt, men var det inte Erik Beckman som skrev om "ordens näsor" i nåt sammanhang?

[sökpaus, rökpaus]

Naturligtvis, och här har vi det: "Inte orden, inte det de pekar på men själva näsorna de pekar med är meningen." (ur Farstu, 1963)

Och detta alltså i debutbokens första strof, inledningsraden. Snacka om programförklaring!

Tobbe: Freud som vanligt patologisk, och som vanligt svår att komma förbi. Visste du/ni förresten att den tyska motsvarigheten till "skinn på näsan" är uttrycket Haare auf den Zähnen haben, alltså att "ha hår på tänderna"! (I vissa svenska dialekter finns tydligen också "skinnet bör nå över tänderna", dvs man ska kunna knipa igen…)

Och även:

"Du: av dina tår är några hemliga.
De bildar skär i hungerns, törstens,
erotikens hav! Du ler förskräckt
och du drar kjolen över knäna.
Men det är inte jag som pekar
eller strandar på dem utan gramma-
tiken, ordens näsor, som förför dig!"

OK, don't get me started..

Freud har gett oss så många glada skratt genom åren…

Hår på tänderna låter otäckt.

Från det mörkaste Göteborg kan jag inte låta bli att skria:

Han kokade Bin Ladins näskaffe!

Lyckades tyvärr inte arbeta in frisören (som ju annars tillhör en yrkeskår som själva inte är främmande för "tungans saltmortal på humorns bakgård" — dvs en skön ordvits).

Addendum: Alltså saltomortal — inte saltmortal, vad nu det vill säga. Lots hustru kanske.

Ni är alla på syra, right? Ede nån som har nåt?

Jag kommer osökt att tänka på frisören som rakar major Kovalev (Kovaljoff, eller hur det nu ska transkriberas…) i Gogols 'Näsan'. Bin L:s näsa?

"Osökt"?? Jag vill nu göra Errata till the major drug dealing network inom svensk skönlitteratur: kom igen nu, töm fickorna grabbar, vad har ni? Jag har stålarna, ni har varorna, let's trade…

Den här omgivningen lockar mig att tillföra en näsa till antologin här: "Dal naso al cielo" av Luigi Pirandello - "Från näsan till himlen" alltså. Här är slutraderna:

"Dall'alto delle corone di quegli ippocastani pendeva un esilissimo filo di ragno, che s'era fissato su la punta del naso del piccolo senatore. Di quel filo non si vedeva la fine.

E dal naso del piccolo senatore un ragnetto quasi invisibile, che sembrava uscito di tra i peluzzi delle narici, viaggiava ignaro sù sù, per quel filo che pareva si perdesse nel cielo."

Liten snabböversättning: "Högt uppifrån kastanjeträdens kronor hängde en tunn tunn spindeltråd ner; den hade fastnat på den lille senatorns nästipp. Man kunde inte se slutet på tråden.

Och från senatorns näsa klättrade en ovetande liten, nästan osynlig spindel, som verkade ha kommit ut från näshåren, uppför tråden som verkade förlora sig i himlen."

Kanske kan denna tyska noshörningsdikt bilda en bro mellan detta inlägg och det följande här hos dig Malte…

http://www.bodilzalesky.com/blog/2005/08/29/nashorn/

Apropå intressanta kvällstidningsord så hittade jag just en pärla i gårdagens Expressen: "Tsunamifiaskot".

Ja — hade det inte varit betydligt bättre om Laila Freiwalds hade lyckats få till den "Tsunamisuccé" som Sveriges medborgare har rätt att förvänta sig.

För övrigt hoppas jag att infångandet av Bin Ladins frisör, manikurist, näshårstrimmare etc. leder till publicerandet av idel snaskiga memoarer i stil med de klassiker som kom efter andra världskriget, volymer som "Jag var Hitlers kammarjungfru" och "Jag var Himmlers massös". Särskilt den sistnämnda kan varmt rekommenderas — det är förmodligen den minst vederhäftiga memoarbok jag någonsin läst (den lär vara skriven under pseudonym av två svenska journalister).

Wilhelm Fließ, berlinsk läkare med nästeorier, vars vänskap och brevväxling med Freud är en av de mest obskyra och intressanta små bakgårdarna i medicin(- och kultur)historien. Näsan, sade Fließ, är en motsvarighet till våra sexualorgan, varför man genom undersökande av densamma (näsan alltså) kan komma sexualneuroser på spåren. (Denna homoerotiskt färgade vänskap bröts senare genom meningsskiljaktigheter. Freud avfärdade senare nästeorin som strunt.)

Här spelar även kokainsniffandet en intressant roll, vilket anknyter till Gunnars tema.

Näsa, sexualitet och lögn är ju också ett vitt fält. Pinocchios näsa som fallossymbol?

Nobody nose the trouble I've seen, nobody nose but Jesus…

Ett vitsigt inlägg till så nyser jag, sade han.

Nä, sa han!

Snot funny, you mean?

(Lita på Pressylta att höja nivån)

Looks like you scored some of that drug you asked about…

När jag läser dessa inlägg börjar hjärncellerna leta efter insupen näslitteratur, och jag associerar genast och envart till en bok jag läste i tonåren och som handlade om en finnig tonårspojke, Adrian tror jag att han hette… Jag minns ingenting av handlingen, men jag minns att näsan var central, vilket kanske säger något om detta organs betydelse i det undermedvetna. Ungdomsåren sägs ju vara en så perceptiv tid i människans liv…För övrigt, och som den stackars erratafluktare jag är, skulle jag bara vilja beklaga den blöta trasa av ängslan som tycks ha klibbat fast vid skribenterna på denna sida - varför så rädda för (att starta)monterdebatter? Från min utkik i världen utgör de belysande exempel på att ljugarbänken fortfarande lever.

Vad är en monterdebatt? Har det något med bokmässan att göra?

Förresten, här är mitt bidrag till antologin:

Han hade en sådan näsa att man fick lust att stöta till den med en biljardkö. - Daniil Charms

(illustration till texten: Se Karl Malden i mitt tidigare inlägg)

Monsterdebatt var ordet.

Nu kopplar jag. Ursäkta mig Ada, skulle läst de tidigare inläggen lite bättre.

Jag tycker "monterdebatt" var ett väldigt bra ord. Frågan är bara hur man ska använda det? Definition, anyone?

WC Fields förresten, han hade en rejäl kran han:

"Mr. Fields, is that your nose or a new kind of flame thrower."

"Say, are you smokin' a carrot or is that your nose?"

"Do you mind if I stand in the shade of your nose?"

"Yeh, I can just see a little of him. I can see him sticking his nose in the door.
Sticking his nose in the door?
Yes.
Oh, then he'll be five minutes before he gets here."

På grund av akut arbetsmotstånd lägger jag näsan — plats för cymbalslag — i blöt gång på gång i de här diskussionerna …

Jag tycker det är lite orättvist att både W C Fields och Karl Malden hyllas här ovan medan däremot Jimmy Durantes insatser inom området fullkomligt förtigs — Durante som sjöng in låten "It's My Noses Birthday, Not Mine" och överhuvudtaget byggde stora delar av sin karriär på att han kunde förväxlas med en myrslok i svag belysning.

En monterdebatt måste vara en av de här evighetsdiskussionerna som utställare på bokmässan för med arrangörerna om varför just DE ska slippa ha sin monter bakom en av betongpelarna som hindrar flödet av omtöcknade och penningstinna mässbesökare från att nå fram till dem.

Jag hade en sån monterdebatt i mässans slutskede — huruvida det hade någon effekt återstår att se. Arrangörerna kanske bestraffar vår näsvishet — plats för cymbalslag — genom att sätta oss längt bort i hörnet i D-hallen tillsammans med de utställare som bara har en bok att sälja (i år såg jag tillexempel en hökare som enligt banderollen sålde "Årets bok — Tandläkarskräck!").

Arbetsmotstånd, hmm, jag försöker förvandla arbetsmotståndet till ett slags arbetsmetod. Ungefär som fusion, eller nåt. Det går rätt bra faktiskt!

"Monterdebatt" måste väl ändå vara något annat och mera betydelsefullt än bara samtal om montrar? Jag tänker mig det som en tillrättalagd debatt i någon nordeuropeisk halvoffentlighet, med stående repliker och turneringar - något som ingenstans leder, men som ändå är välment, på ett lite menlöst sätt… en aula, myranstolar, rökpaus…

Malden var redan nämnd, han är fin - Durante däremot sorgligt bortglömd! Om Malte nånsin vill ha en störande musikslinga i bakgrunden på sin blogg kan han lägga ut Durantelåten "The day i read a book". Har någon den får den f ö gärna maila den som mp3-fil till undertecknad.

"it was contagious / seventy pages …" Jodå, jag har den — fast bara på vinyl, dessvärre.

Wouaaa! Går det inte att föra över den till något annat medium…? Jag har försökt hitta den så länge utan att lyckas… *snyft*

Ni har rätt, WC Fields och Jimmy Durante vore skamligt att förtiga i sammanhanget. Konstigt, under min uppväxt spelades det en massa Helan & Halvan- filmer, Little Rascals, Bröderna Marx etc i SVT, men jag tror inte att jag någonsin såg en enda film med WC Fields. Så det tog ett bra tag innan jag förstod det roliga med att vara på kanelen och rödnäst. Den där låten av Durante har Lyssnarpriset i P1 (eller vad det nu heter) dessvärre redan lagt beslag på Tobbe.

Va? Lyssnarpriset? På riktigt? Nå, då kan de behålla den. Jag lyssnar ändå bara på antingen barock- eller elektronmusik nu för tiden. Åsså lite Wagner ibland - fast jag får sån jäkla lust att invadera Polen varje gång, det stör min koncentration…

Hmm … jag tycker jag kan lukta mig till ytterligare en humoristisk näsa i ovanstående skämt — Woody Allens, närmare bestämt …

Boken Virginia Woolf's näsa dyker upp lagom till denna debatt. Ur Woolfs näsa kan man dra fram följande:

"Virginia Woolf's Nose sheds new light on the way biographers bring their subjects to life as physical beings…"

http://www.pupress.princeton.edu/titles/7985.html

Jag kom för första gången på mycket länge att tänka på Kiplings Just-så-historier och hur elefanten fick sin snabel, vid "the great grey-green, greasy Limpopo River":

http://www.boop.org/jan/justso/elephant.htm

Nu har jag gjort efterforskningar i nätets skrymslen och snår efter "The Day I Read a Book", tyvärr utan resultat — det fanns andra kulturellt orienterade Durantelåtar som "The Guy Who Found the Lost Chord" och "I'm a Vulture for Horticulture" men litteraturen var sorgligt eftersatt …