Henry James
Ännu en bok som var svår att recensera: romanen Mästaren [Ad Libris, Bokus] av Colm Tóibín, om Henry James. Men det är om inte annat en lämplig förevändning för att komma ut som Henry James-fan. Tänk om jag kunde skriva som han! Istället för som jag! — Den som inte läst något av James kan lämpligen börja med The Portrait of a Lady [Ad Libris, Bokus]. Skamligt nog så finns inte en enda titel av James i svensk översättning tillgänglig i bokhandeln, och flera verkar överhuvudtaget inte vara översatta.
16 kommentarer till "Henry James":
Det är verkligen skamligt att så lite är översatt. Dags att göra något åt det, någon?
Anonymous | 2005-10-07 kl 17:15 | #
Kan i förbifarten rekommendera "Dagerrotype of a Lady" av Jamesbeundraren James Thurber - något mera lättsmält kanske.
Bengt O. | 2005-10-07 kl 17:15 | #
Jag läste den här för några veckor sedan och tyckte mycket om den. Jag är förtjust i både Tóibín och James, även om jag har läst alldeles för lite av den senare. Men hur recenserar man fiktiva biografier?
Jag hoppas att översättningen var bra. Nog får man hoppas på en renässans för James på svenska.
Johan A | 2005-10-07 kl 17:15 | #
Eftersom både Colm Tóibín och Henry James liksom även Klara Johanson har en samkönad kärlek som bas för sitt känsloliv kan det tänkas finnas en viss affinitet mellan de tre personerna grundat i just detta faktum.
Nu spelar ju inte en eller annan ideologi eller sexuell inriktning eller en författares kön någon roll för den verbala uttrycksförmågan, men det är i alla fall intressant att notera att Tóibín intresserar sig för James, som en stilens mästare liksom Klara Johanson.
För att läsa fulltextversioner av en mängd av Henry James texter - följ länken under mitt nick.
PoMoQueer | 2005-10-07 kl 17:15 | #
Hittade Porträtt av en dam på http://www.antikvariat.net/ (suverän tjänst!). Dessvärre, var den inte bara svår att få tag på, utan även uselt översatt. Nu har jag inte boken tillgänglig, och jag minns inte vem som översatt den, men det var under all kritik; rena stavfel och andra korrekturmissar förekom, och språket var platt och den ovan kommenterade stilen var allt annat än mästerlig i översättningen (vilket jag accepterar att den är på engelska, i original). Så jag håller med om att det skulle vara eftersträvansvärt med en samlad översättningsinsats.
Här finns Portrait of a lady: http://www.bartleby.com/311/ (också en suverän resurs på nätet).
Jag måste dock tillstå att jag inte är ett James-fan. Nu föll förvisso en del av språket bort i min läsning av Porträtt av en dam, men både fabula och karaktärer var ansträngda enligt min mening. Jag har svårt för slutet (i likhet med många), och bedömer det inte som "autentiskt" i den mening att det skaver mot det fiktiva regelverk James etablerat (psykologisk realism vad gäller karaktärsteckning) i boken. Vad tycker ni andra som läst den? Vad är det i stilen som fascinerar er (vilket jag missat?)
Anonymous | 2005-10-07 kl 17:15 | #
Man kan väl rekommendera nykomlingar till James att börja med hans helt mästerliga kortare berättelser: Turn of the Screw, The Aspern Papers och den exakt förbryllande Daisy Miller. Något hängivet småförlag kunde kanske ge ut en minitrilogi med dem i nyöversättning?
Tobbe | 2005-10-07 kl 17:15 | #
http://www.online-literature.com/henry_james/
Tobbe | 2005-10-07 kl 17:15 | #
Daisy Miller är ett utmärkt förstagångsval, så tillvida att den är liten och lätt och introducerar centrala teman i författarskapet.
Beträffande Portrait of a Lady så skulle ett annat slut ha gjort romanen banalare. Isabel Archer blir en av de stora tragiska figurerna i litteraturen inte genom att handla i enlighet med någon klart definierad psykologisk karaktär utan genom att visa sig vara mer komplicerad än så.
Malte | 2005-10-07 kl 17:15 | #
Intressant synpunkt om slutet. Själv tycker jag att slutet är teatralt, och drastiskt; Isabel utplånar sitt Jag, på ett patetiskt sätt, och det rimmar illa mot den själsstyrka, och egensinne, hon tidigare visat upp. Fallet är inte mästerligt gestaltat, tycker jag. Och om det nu är så, som du säger, att hon visar sig vara mer komplicerad än en klart definierad karaktär (glöm ej: det är Henry James själv som strikt definierat denna karaktär, må så vara att det är en blandning av medvetet och omdevetet, ända till slutet) varför har då inte författaren gestaltat detta ogreppbara i någon mån? Varför får vi inte ruskas om av det faktum att Henry James inte känner sin Isabel fullt ut? Det skulle jag uppskattat som läsare. Dessutom: menar du att alla andra slut skulle vara banalt, eller det om hon inte valt vad-han-nu-heter (glömt namnet)?
Gunnar | 2005-10-07 kl 17:15 | #
Jag inser när jag läser mitt inlägg (bloggens förbannelse för oss "slarviga" känslomänniskor) att "Fallet" (utplånandet) visst gestaltas, genom hennes val, men det jag menar är att jag skulle uppskattat att se glimtar av detta ogreppbara på flera ställen. Fiktionen brister därför för mig.
Gunnar | 2005-10-07 kl 17:15 | #
Jag menar förstås att det vore banalt om hon inte valt Osmond, som en optimistisk läsare annars skulle vänta sig utifrån hennes starka (men också naivt idealistiska, etc) karaktär. Men hennes val på slutet kräver så vitt jag kan se fortfarande styrka, men en styrka vars uttryck förändrats, eller visar sig från en annan sida. Och den exakta motiveringen bakom valet får vi inte reda på, vilket jag (till skillnad från 1911 års Nobelpriskommitté, tydligen) tycker är bra.
Dock var det ett tag sedan jag läste boken, så jag ska inte vara alltför tvärsäker om dess eventuella förtjänster och brister. Det kan hända att jag förvrängt somligt i minnet.
Malte | 2005-10-07 kl 17:15 | #
Jo, det kräver styrka att utplåna sig på det sätt hon gör, det har du rätt i. Blir nyfiken: vad hände 1911? Fanns Henry James med i diskussionerna? Skulle verkligen vara roligt att höra om!
Gunnar | 2005-10-07 kl 17:15 | #
Blir det någon Jelinek-debatt på Errata? Kommer Malte Perssons nästa publicerade verk att vara svettig och frustande storprosa i Ahnlunds smak? Frågorna är många.
Anonymous | 2005-10-07 kl 17:15 | #
Jag vill minnas att det är John-Henri Holmberg som har översatt Portrait of a Lady … åtminstone den senaste svenska utgåvan. Han är väl tämligen kompetent om än måttligt lyhörd för nyanser. Annars brukar Holmberg översätta Stephen King (Ständigt dennne King!). Iochförsig måste det vara en mardröm att översätta Henry James — jag får för mig att själva kvaliteterna i hög grad ligger just i små, små nyansskiftningar och skruvningar. Det finns ingen fet, fläskig epik att dundra på med utan bara skiftningar och skuggor som tillsammans skapar textens underströmmar … Fast det var ett tag sedan jag läste James också (jag läste om Turn of the Screw häromåret) så jag får — i likhet med Malte — reservera mig för eventuella minnesförvrängningar. Jag nöjer mig med att konstatera att jag inte tänker ställa upp som volontär för det måttligt tacksamma jobbet att översätta James till svenska.
David Nessle | 2005-10-07 kl 17:15 | #
Gunnar: Ja, akademien hade uppe James som förslag 1911. Enligt Espmarks bok Litteraturpriset hade man dock ett antal invändningar. Jag citerar Espmark:
"En bottnar i kravet på 'motivering'. Denna är 'i grunden svag' i The Portrait of a Lady 'ty man förstår aldrig, hur det kan vara möjligt att den med alla fullkomligheter utrustade hjältinnan i boken, Isabel Archer, kan vara så föga skarpsynt att, med avvisande av den förträffliga lord Warburton, giva sin hand åt en så egoistisk dilettant som hr Osmond.'
Besläktad är invändningen att The Wings of the Dove är byggd på 'ett både osannolikt och vidrigt motiv'. Det avgörande är dock till sist en annan förebråelse — att James 'alltför ofta brister i koncentrering'. 'Tröttande' finner man sålunda i The Portrait of a Lady 'de minutiösa själsanalyserna, som utdragas i smådetaljer'." etc.
David: Ja, jag skulle inte heller vilja anmäla mig som frivillig.
Malte | 2005-10-07 kl 17:15 | #