Malte Persson: Errata

Bokmässan, blogginferno

Torsdag: Vad gör jag här? Det hör till bokmässan att man ska låtsas inte gilla den, men i år behöver jag ärligt talat inte låtsas. Och att alla pratar om bloggar gör inte saken bättre. (Exempel: ”Du kommer väl inte att blogga om det här samtalet?” ”Nej”, säger jag, och försöker ibland även insistera på att bloggar bara är ett medium, som kan användas till vad som helst, och inte nödvändigtvis liktydigt med en oändlig serie efemärt dagboksskvaller i stil med det som jag av någon anledning ändå skriver precis just nu.) C-M Edenborg säger att jag måste sluta blogga nu när alla andra börjat. Kanske det. Traditionsenligt dricker jag i alla fall lättgrogg i Kapten Stofil-montern vid stängningsdags, för att sedan övergå till Bonniers montermingel. Någonstans vid en champagneutskänkning däremellan träffar jag Björn af Kleen som frågar något om ytlighet. Jag ger inget bra svar, vilket han sedan kommenterar. Egentligen menar jag nog bara att man också kan vara ytlig på ett sätt som anpassar sig till ämnet, oavsett om man bevakar en tandläkarkongress eller en bokmässa. Att lägga exakt samma ”vem är snyggast och nu har jag lunchat med den och den”-filter över alla sammanhang i livet blir i längden en aning förutsägbart. Väl ute ur mässan tar jag en tur förbi Pequods numera traditionella husbilsfest. Det börjar regna. Räddar mig in på Jane Magnussons fest på Valhallabadet, men har missat konstsimmet. Jag kommer fram till att jag inte är på festhumör. Går hem.

Fredag: Ställer mig så nära den proteinrika buffén på GP:s presslunch som möjligt. Bara Gunnar Harding och Eva Bonnier lyckas få bättre startpositioner. Alla tal klaras av föredömligt kort i år. Monika Fagerholm får GP:s litteraturpris, välförtjänt. (Har ni sett att Monika har en blogg, förresten?) Jenny Högström frågar om varför Björn af Kleen verkar ha ett sådant Erratakomplex. Jag ger inget bra svar på det heller, och som tur är har inte Jenny någon blogg att kommentera det på. Sedan pratar vi om Stig Saeterbakkens smak för sorglig musik.

Under eftermiddagen utforskar jag tristessens yttre regioner genom att vakta Erik Beckman-sällskapets monter några sega timmar. Säljer tre böcker, varav en till Jonas Thente, som verkar vara mer nöjd med sitt blogguppdrag än han erkänner i bloggen, såtillvida att det ger honom en ursäkt att huvudsakligen ägna sig åt ytliga barrelaterade aktiviteter. (Thente är ytlig på ett roligare sätt, tycker jag, men jag har ändå inte kunnat motivera mig att läsa igenom hans bokmässeblogg.) Grannarna från Fröding-sällskapet frågar om Erik Beckman, såsom värmlänning, skrivit något om Fröding. Det enda jag kommer att tänka på är en text som handlar om att Fröding sitter i buskarna ovanför en dansbana och onanerar – rätta mig om jag har fel – och det kan jag inte med att nämna. Joakim Borda frågar om jag ska på Sigge Eklunds ”bloggfest” på kvällen. Det ska jag lyckligtvis inte. Gunnar D Hansson kommer förbi för att omtala nya rön om Sapfo-dikten. Tydligen hävdar somliga att den inte är så fullständig som det har sagts. Jag får nog återkomma om det.

Efter en snabb tur förbi skybaren går jag och äter middag med Daniel. Han berättar att Björn Ranelid var nära att offra inte bara sin själ för litteraturen, utan även sina knän, i en trappincident samma dag. Tv-kameran var dock inte på. Sedan går jag till Gläntas med fleras releasefest på Harrys. Talar om ytlighet och bloggar med Annina Rabe. Jag påtalar att exempelvis Diagnos fyller en viktig funktion för mig: Förut var jag tvungen att mingla mycket mer själv, för att påminnas om att det inte var min grej. Numera behöver jag bara läsa bloggar för att bli påmind. Kanske är det därför som min mässvistelse känns överflödig i år? Jag kommer fram till att jag inte är på festhumör. Går hem.

Lördag: Det ösregnar. Jag tänker inte gå till mässan. Betrakta hela detta inlägg som något slags bitter genreparodi.