Comments on: Accessoarlitteratur

By: Ola K

Ola K — Tue, 01 Nov 2005 08:26:30 +0000

I Jönköping är det tvärtom. Där sitter det små evangelister på stadsbussarna och oroar sig för att Bibeln de bär med sig ska misstas för en bok av Francis Ponge. (I Fjärilslära skriver Jesper Svenbro f.ö. intressant om Ponge-dikten Ostronet, som Svenbro menar är en allegori över sin egen tillblivelse. Det vill säga den imiterar verkligheten snarare än avbildar den. Till skillnad från alla oss accessoarläsare, med andra ord, som i stället härmar det vi önskar vore verkligheten. Glory glory halleluja.)

By: David

David — Mon, 31 Oct 2005 22:14:30 +0000

Ha ha ha ha!

Plågsamt Malte, men du gav mig ett uppslag. Jag gillar inte att sitta tätt intill främlingar, så inför nästa pendeltågsresa köper jag en sån där kolsvart ruttnande tio-kilos Gustav Vasa-bibel från Myrorna och sitter med den över knät på pendeln, då får jag vara i fred.

By: Malte

Malte — Mon, 31 Oct 2005 20:57:05 +0000

Idag hade jag med en Pleïade-utgåva (brunt band med lite guld, mycket tunt papper) av Francis Ponge på tunnelbanan, och kunde inte låta bli att oroas över att folk kanske trodde att det var en bibel.

By: Aniara

Aniara — Mon, 31 Oct 2005 15:03:48 +0000

Ja, det är intressant att se hur olika man kan se på saken. Men nu kommer jag på en annan läsepisod som jag hade glömt, apropå tåg som det pratades om tidigare: för ungefär ett år sen satt jag och läste vetenskapliga artiklar om migration och etniska relationer på väg mellan Stockholm och Göteborg. Bredvid mig satt en man i min fars ålder och läste någon deckare som han inte verkade tycka var särskilt bra, eftersom han sneglade en hel del i mina papper. Efter någon timme frågade han lite försynt vad jag jobbade med och sedan pratade vi oavbrutet hela resan. Det visade sig att han var professor i freds- och utvecklingsforskning och hade massor att säga om det jag höll på med just då.

By: Eva Ström

Eva Ström — Sun, 30 Oct 2005 09:38:35 +0000

Diskussionen har tagit en mycket intressant vändning från den litteratur man verkligen vill visa, vill posera med, till den litteratur man helst vill gömma för andras ögon, inte vill visa, därför att den skulle kunna vara ett alltför naket avtryck av ens själ… Jag vet inte riktigt hur det gick till.

By: Jakob

Jakob — Sat, 29 Oct 2005 13:47:15 +0000

Jag instämmer helhjärtat med föregående talare, och bra skrivet var det dessutom.

By: Tobbe

Tobbe — Sat, 29 Oct 2005 08:20:35 +0000

Konstigt, jag har inte alls samma känsla av intimitet på det där sättet. Givetvis speglar boksamlingen i viss mån mig själv, men vet man inte hur jag fått, förvärvat, läst och på andra sätt använt böckerna förstår man bara till hälften och knappt det. Alla böcker betyder inte riktigt lika mycket - dessutom är det just innehållet och inte volymerna i sig som är viktiga. Många av mina favoritböcker (t ex alla av Jurgis Baltrusaitis) har jag f ö lånat på bibliotek och tvingats återlämna, så de står inte ens i hyllan.

Jag blir glad om någon uttrycker särskilt intresse för någon viss volym och så, i fullt medvetande om att man aldrig får tillbaka utlånade böcker, lånar jag ut nästan vilken som helst (om det inte är för mycket marginalanteckningar i den…). Men då gillar jag ju generellt att få mina cirklar rubbade, då jag märkt att de likt svampar sprider sina sporer och förmerar sig på det sättet (konstiga cirklar…) medan de annars riskerar att krympa ihop till strypkoppel.

By: Eva Ström

Eva Ström — Fri, 28 Oct 2005 20:27:23 +0000

Jag förstår mycket väl Aniaras reaktion. Intimt är ordet.

By: Aniara

Aniara — Fri, 28 Oct 2005 15:08:49 +0000

En gång blev jag evakuerad från min lägenhet med bara några dagars varsel eftersom de hade hittat hussvamp i taket under. Då stormade ett antal flyttkillar in och skulle packa ner precis allt i lådor, och det jobbigaste var faktiskt bokhyllorna. Han som packade ner alla böcker var också tydligt intresserad, man såg att han snabbt kollade titlarna innan han lade ner dem, och det kändes väl intimt, ungefär som om en helt okänd människa skulle rota bland mina underkläder (dem hade jag hunnit packa ner själv).

By: Henrik T

Henrik T — Fri, 28 Oct 2005 14:32:45 +0000

Är också en sån som helt ogenerad bläddrar igenom skivsamlingar och kollar bokhyllor hemma hos folk. Mest imponerad blir jag av människor som har intressanta grejer som inte precis hanterats varsamt av sin ägare. Dvs de äger spår av ett lässätt och en köpstrategi som vi kan kalla "den slarviga bohemstilen". Trots små försök lyckas jag aldrig göra mig fri från mina småborgerliga bemödanden om att alltid hålla böcker i bästa skick, sky utgallrade biblioteksexemplar och böcker utan skyddsomslag etc. Åh, att helt bekymmerslöst kunna knöka ner en förstaupplaga i en proppfull gymbag med fuktiga träningskläder! Lugnt låta ett biblioteksinbundet exemplar med grön bokrygg ogenerat få stå kvar i bokhyllan! Att likt Strindberg, när han var bosatt utomlands, låta skicka efter sina böcker med bortrivna omslag (!), bara för att få ner portokostnaden!

Olofmartin: Sotos på svenska? Nästa Subaltern ska jag låta klä in i presentpapper med glada igelkottar och rosa hjärtan på. Så att jag kan förleda mina medresenärer på spårvagnen till att tro att jag sitter försjunken i min systerdotters matematikbok för lågstadiet.