Comments on: Centrallyrik och centralism http://www.apolloprojektet.com/2005/09/centrallyrik-och-centralism/ Den litterata webbloggen Thu, 17 May 2012 14:18:07 +0000 http://wordpress.org/?v=abc By: Malte http://www.apolloprojektet.com/2005/09/centrallyrik-och-centralism/#comment-2160 Malte Sun, 11 Sep 2005 15:10:36 +0000 http://www.apolloprojektet.com/2005/09/10/centrallyrik-och-centralism/#comment-2160 Okej, det är kanske historiskt fel att kalla Aeneiden nationalistisk, men eftersom syftet med detta beställningsverk var att skapa en officiell myt om statens skapande och ett legitimerande av imperiet, tror jag att det går att förstå vad jag menade. (Den homeriska epiken tjänade å sin sida bl a till att hålla samman de sinsemellan splittrade grekerna gentemot andra folk.) Att eposet skulle spegla ett demokratiskt samhälle har jag inte påstått, men blir verkligen Achilles klagan mindre allmänmänsklig för att han är en halvgud ur en adlig krigarklass? Inte heller jag är någon expert på Bachtin. Okej, det är kanske historiskt fel att kalla Aeneiden nationalistisk, men eftersom syftet med detta beställningsverk var att skapa en officiell myt om statens skapande och ett legitimerande av imperiet, tror jag att det går att förstå vad jag menade. (Den homeriska epiken tjänade å sin sida bl a till att hålla samman de sinsemellan splittrade grekerna gentemot andra folk.)

Att eposet skulle spegla ett demokratiskt samhälle har jag inte påstått, men blir verkligen Achilles klagan mindre allmänmänsklig för att han är en halvgud ur en adlig krigarklass?

Inte heller jag är någon expert på Bachtin.

]]> By: Passanante http://www.apolloprojektet.com/2005/09/centrallyrik-och-centralism/#comment-1157 Passanante Tue, 30 Nov 1999 00:00:00 +0000 http://www.apolloprojektet.com/2005/09/10/centrallyrik-och-centralism/#comment-1157 Nationsbegreppet är betydligt yngre än det klassiska eposet. Hur ett epos då kunde tjäna nationalistiska syften är svårt att förstå. <br /><br />I alla fall: det klassiska eposet behandlar de högsta kasten i samhället. Det är en del av ett genresystem som håller på ståndsindelningen. Först i och med kristendomen kan vanligt folk (fiskare, tulltjänstemän och andra) bli föremål för en icke-komisk, psykologiskt komplex och nära nog tragisk litterär skildring - det är en av Erich Auerbachs poänger i "Mimesis". Att individer (Achilles, Aeneas) kan framträda på ett sätt som går mot verkets huvudtendens är alltså inget bevis för att dessa texter skulle ha en demokratisk potential: de är individer från ett specifikt skikt, självklart överlägsna centralfigurer. Inget ont om eposet, men det speglar inte ett särskilt demokratiskt samhälle.<br /><br />Vad jag minns diskuterar Bachtin även romanens genremässiga hybriditet: den utgör en blandform som markerar slutet på den klassicistiska genrerepertoaren, det vill säga den bryter ned den poetologiska-klassmässiga ordningen. Också av det skälet finns det väl viss fog för att tala om romanens demokratiska tendens. Men jag har dålig koll på Bachtin. Sätter han likhetstecken mellan romanens dialogiska karaktär och demokrat? Nationsbegreppet är betydligt yngre än det klassiska eposet. Hur ett epos då kunde tjäna nationalistiska syften är svårt att förstå.

I alla fall: det klassiska eposet behandlar de högsta kasten i samhället. Det är en del av ett genresystem som håller på ståndsindelningen. Först i och med kristendomen kan vanligt folk (fiskare, tulltjänstemän och andra) bli föremål för en icke-komisk, psykologiskt komplex och nära nog tragisk litterär skildring - det är en av Erich Auerbachs poänger i "Mimesis". Att individer (Achilles, Aeneas) kan framträda på ett sätt som går mot verkets huvudtendens är alltså inget bevis för att dessa texter skulle ha en demokratisk potential: de är individer från ett specifikt skikt, självklart överlägsna centralfigurer. Inget ont om eposet, men det speglar inte ett särskilt demokratiskt samhälle.

Vad jag minns diskuterar Bachtin även romanens genremässiga hybriditet: den utgör en blandform som markerar slutet på den klassicistiska genrerepertoaren, det vill säga den bryter ned den poetologiska-klassmässiga ordningen. Också av det skälet finns det väl viss fog för att tala om romanens demokratiska tendens. Men jag har dålig koll på Bachtin. Sätter han likhetstecken mellan romanens dialogiska karaktär och demokrat?

]]>