Centrallyrik och centralism
Apropå ett uttalande av den iranske författaren Sorour Kasmai en diskussion hos Bodil Z om huruvida romanen är "demokratisk" och poesin "despotisk". Romanen är ju, som Bachtin insisterade på, den mest "dialogiska" genren. Men även i det klassiska eposet, som ju ofta fått tjäna nationalistiska och andra ideologiska syften, kan individer framträda som går emot verkets huvudtendens. Didos och Aeneas kärlek hos Vergilius, Achilles tidlösa klagan över kriget…
Men hur det är med den lyriska poesin vete tusan. Där är det ju just en röst som talar. Jag kommer att tänka på det skandinaviska begreppet centrallyrik, som jag fick uttala mig i radio om för ett tag sedan. Jag menade då att begreppet är så luddigt att det är meningslöst. Men fångar det å andra sidan inte fint den punkt där romantikens transcendentala jag övergår i centralbyråkratins anspråk? – Jag föreställer mig att jag kommer att återkomma till ämnet.
2 kommentarer till "Centrallyrik och centralism":
Nationsbegreppet är betydligt yngre än det klassiska eposet. Hur ett epos då kunde tjäna nationalistiska syften är svårt att förstå.
I alla fall: det klassiska eposet behandlar de högsta kasten i samhället. Det är en del av ett genresystem som håller på ståndsindelningen. Först i och med kristendomen kan vanligt folk (fiskare, tulltjänstemän och andra) bli föremål för en icke-komisk, psykologiskt komplex och nära nog tragisk litterär skildring - det är en av Erich Auerbachs poänger i "Mimesis". Att individer (Achilles, Aeneas) kan framträda på ett sätt som går mot verkets huvudtendens är alltså inget bevis för att dessa texter skulle ha en demokratisk potential: de är individer från ett specifikt skikt, självklart överlägsna centralfigurer. Inget ont om eposet, men det speglar inte ett särskilt demokratiskt samhälle.
Vad jag minns diskuterar Bachtin även romanens genremässiga hybriditet: den utgör en blandform som markerar slutet på den klassicistiska genrerepertoaren, det vill säga den bryter ned den poetologiska-klassmässiga ordningen. Också av det skälet finns det väl viss fog för att tala om romanens demokratiska tendens. Men jag har dålig koll på Bachtin. Sätter han likhetstecken mellan romanens dialogiska karaktär och demokrat?
Passanante | 2005-09-11 kl 0:38 | #
Okej, det är kanske historiskt fel att kalla Aeneiden nationalistisk, men eftersom syftet med detta beställningsverk var att skapa en officiell myt om statens skapande och ett legitimerande av imperiet, tror jag att det går att förstå vad jag menade. (Den homeriska epiken tjänade å sin sida bl a till att hålla samman de sinsemellan splittrade grekerna gentemot andra folk.)
Att eposet skulle spegla ett demokratiskt samhälle har jag inte påstått, men blir verkligen Achilles klagan mindre allmänmänsklig för att han är en halvgud ur en adlig krigarklass?
Inte heller jag är någon expert på Bachtin.
Malte | 2005-09-11 kl 17:10 | #