Sapfo, igen!
Jag är återkommen och tar genast upp Sapfo-tråden… TLS följde upp sin presentation av den "nya" dikten av Sapfo med två mer "konstnärliga" tolkningar till engelska. Tyvärr inte något att hänga i granen precis.
Den svenska publiken är sedan tidigare också utlovad två översättningar. En första, av Jan Stolpe och Gunnar D Hansson, dök upp i DN 22/7, men finns så klart inte på nätet.
Men… tack vare den här utförligt kommenterade originaltexten [pdf] har jag faktiskt inte kunnat låta bli att också slänga ihop en egen tolkning. Ska jag månne våga publicera den här på bloggen?
8 kommentarer till "Sapfo, igen!":
Malte: Ska jag månne våga publicera den här på bloggen?
Visst ska du det!
Håkan L. | 2005-07-26 kl 5:37 | #
Självklart!
Exeget | 2005-07-26 kl 6:23 | #
Våga och vinn!
Apropå Jan Stolpe hittar jag i Montaignes Essayer detta av Catullus (Bok II, s 111): "Ack vad tiden är dum, vad den är töntig!"
Man behöver inte kunna latin för att inse att Sven Stolpe svänger. Hård konkurrens Malte, men kom igen!
Henrik T | 2005-07-26 kl 10:37 | #
Den andra tolkningen, Sture Linnérs prosaversion, hittas via länken. Det sägs från Lund apropå Stolpe/Hanssons "violdoftande" kontra Linnérs "barmdoftande", att det kommer sig av att muserna hade klänningar med violmönster längs urringningen och adjektivet betyder ungefär "barmbrämvioldoftande".
Olov | 2005-07-26 kl 10:50 | #
Jahaja. Sven Stolpe svänger det kanske inte så mycket om nuförtiden nej… Ähum.
Henrik T | 2005-07-26 kl 18:44 | #
Stolpe in? Tack för länken till Linnérs version. Barmdoftande? Hmm… Var har han f ö fått "faunernas" från? Från engelskans "fawn"? Nej, ett-noll hittills till Stolpe och Gunnar D, om jag får säga vad jag tycker.
Jag ska komplettera min version med några förklaringar, sedan återkommer jag. (Jag visste väl att ni skulle övertala mig…)
Malte | 2005-07-26 kl 19:58 | #
I avvaktan på Maltes tolkning och förklaringar, här de båda andra:
Gunnar D Hansson och Jan Stolpe:
Skynda, flickor, grip de violdoftande
musernas sköna gåvor, ta den melodiskt klingande lyran!
Min hud var en gång slät och fin, nu har
åldern rynkat den, håret som var svart har vitnat,
tungt har hjärtat blivit, knäna bär mig inte, en gång
var de kvicka som små hjortkalvar att röra sig i dans.
Jag suckar ofta. Men vad kan jag göra?
Att inte åldras är omöjligt för en människa.
En gång, berättas det, fördes Tithonos till jordens ände
av rosenarmade Eos, hon var fångad av kärlek,
han var ung och skön, men ändå togs han,
en odödligs make, av den gråa ålderdomen.
____________________________________________
Sture Linnér:
Barn, ägna er ivrigt åt de barmdoftande Musernas gåvor,
och åt den klara, tonsköna lyran!
Min egen kropp, förr späd, har drabbats av ålder,
mitt hår, förr mörkt, har vitnat,
tungt är mitt hjärta nu, ej längre bär mig knäna
som en gång rörde sig snabbt som faunernas i dansen.
Jag sörjer ofta över detta, men vad göra?
Att inte åldras är för människan omöjligt.
Titonos, säger sagan, fördes av den rosenarmade Gryningen,
som förälskat sig i honom, till världens ände.
Förr ung och ståtlig upphanns han, maken till en odödlig kvinna,
av den grå ålderdomen.
Visst är detta ett ringa brott mot upphovsrättslagen, men om vi betraktar Errata som ett slutet sällskap kanske förbundet kan förlåta mig. Vi måste ju veta vad vi talar om.
Olov | 2005-07-26 kl 20:48 | #
Sapfo kommer processa.
David | 2005-07-27 kl 9:34 | #