Malte Persson: Errata

Såg det där om tragedierna. I sitt pressmeddelande uttryckte sig C-M Edenborg inte riktigt lika diplomatiskt:

"Kulturrådets Signe Westin kunde inte säga exakt hur många hundratusen kronor som delades ut till Bonnierförlagen vid samma möte –av den beslutande gruppens fem
ledamöter varav majoriteten har täta band med sagda koncern. Men med tanke på att hälften av alla litteraturstöd gå dit lär det vara en hel del."

Konspiration eller ej; för jäkligt är det i alla fall.

Men. Även om man inte är något större fan av Statens kulturråd så kan man förstå de ganska rimliga kraven på att en sådan utgåva måste vara försedd med för-/efterord, noter osv för att vara berättigad till stöd. Särskilt när det inte heller är fråga om nyöversättningar, utan bara moderniseringar av gamla översättningar. Emil Zilliacus översättningar är, vad jag kan minnas, ganska ålderdomliga och stela, och små retuscheringar i översättningarna - ändrande i verbformer exv - ändrar nog inte på den saken.

Konspirationer tror jag inte ett dyft på. Mest ett uttryck för underdog-masochism från Vertigos sida. Egendomligt med ett förlag som Vertigo som i alla fall förr kändes spännande, men nu har tappat rätt mycket av form och kondition. Att hetsa kulturrådet för att de inte ger stödpengar till Klitty-deckarna… Nja, väl naivt.

Jag håller med "b". Vertigos antologi är hafsigt utförd, ett ganska torftigt försök att med enkla medel få till en inkomstbringande volym. Det är ett vackert bokband - men inlagan är, bortsett från de innehållsliga bristerna (vilka, som "b" påpekat, är avsevärda) näst intill oläslig i och med valet av en sans serif som brödtypsnitt. Det är tråkigt att konstatera. Men det ger ju å andra sidan bränsle för Vertigos "outsiderposition".

Med risk för att uppfattas som nostalgisk var det ju andra tider då Cavefors förlag var outsidern i svensk förlagsbransch. Åtminstone 70% av utgivningen var omistlig. Vertigo vill nog, men kan inte.

Sans serif eller inte; de grekiska tragedierna är något av det mest klassiska vi har. Så vitt jag förstår är samtliga av dem samlade här, minus fyra tragedier och ett satyrspel av Euripides. Bara att enkelt kunna komma åt dem! Och samlade på ett ställe! Det tycker åtminstone jag räcker som argument, även om översättningarna i fråga "bara" är moderniserade och inte sprillans nya. (Se även länkad Jonas Thente-krönika, ur dagens DN.)

Jag håller delvis med de kritiske, framförallt om sansseriftypsnittet, men vad som stör mig är att Kulturrådet inte egentligen säger något om kvaliteten utan hänvisar till en missriktad schablonregel. Hela syftet med utgåvan är ju, som Ola K säger, att samla alla tragedierna på samma ställe, vilket i praktiken utesluter noter — ännu mer text skulle göra boken totalt ohanterlig. Zilliacus har jag personligen inget emot.

"Noter". Men måste det vara just noter, Malte? Informativa kommentarer i form av för- eller efterord borde väl inte vara sååå knepiga att pressa fram. De stör dessutom inte läsbarheten det minsta. Den läse dem som vill och kan.

Sansserifer, däremot, gör verkligen läsakten till ett krångligare företag än den behöver vara. Omdömeslöst och korkat av Vertigo. Risken att man drabbas av svindel efter X antal sansserifsidor är å andra sidan överhängande; se där vilken måluppfyllelse!

Sätter sig Edenborg et al i sinnet att samla de grekiska tragöderna, vilket självfallet är en god kulturgärning upphöjt till hundra, så kan de väl åtminstone lägga sig vinn om att utgivningen inte blir halvmesyr och hafsverk!

Halvmesyr och hafsverk? För att boken saknar förord? Jag vet inte jag. Nu finns de i alla fall att tillgå, tragedierna. Men något stöd bidde det alltså inte.

Personligen kan jag leva utan förord. Men Vertigo måste rimligen ha varit medvetet om villkoren för Kulturrådspengarna - om man nu på allvar hade siktat in sig på dem. Att sen i efterhand komma dragandes med klagolåtar om konspirationer i Kulturrådet är ganska löjligt. Men, som sagt, vad gör man inte för att hävda outsiderskapet…

Huruvida Kulturrådets regler i sig är obsoleta eller orättvisa kan säkert också diskuteras, men de gäller likafullt så länge inga nya har införts.

Man ger väl inte ut en bok för att behaga Kulturrådet? Jag tycker att K-rådet ska främja den lite smalare tillika klassiska bokutgivningen – inte tvärtom. Och visar sig kriterierna för snäva och schablonartade – byt!

Alltså, jag har ingen bestämd åsikt om detta och tror inte heller särskilt mkt på konspirationsteorier. Likväl tycks det mig en smula slappt legalistiskt att kräva förord för formalians skull, utan hänsyn till om de skulle tillföra ngt väsentligt.

Detta särskilt som de statliga instruktioner som k-rådet måste följa inget säger om förord. Deras egna (knappast bindande) regler talar om att "rena nytryck" "i allmänhet" inte beviljas stöd. Och mig veterligen har det hänt att de gjort undantag från andra av sina regler.

Nej, poängen är alls inte att Kulturrådet ska behagas. Men vill man mjölka pengar så får man vara pragmatisk. Konstigare än så är det inte.

Att nu rådande regler sen må vara stelbenta alt. luddiga alt. allmänt knäppa betvivlar jag inte för en sekund.

Jag skulle då inte störas av informativa förord. Visserligen har jag läst littvet, recenserar jag böcker och blablabla, men vettiga sidotexter har jag alltid uppskattat. Det står som sagt envar fritt att välja om han/hon vill läsa mer än brödtexten.

Jag vidhåller det stupida och läsarfrånvända i att sätta hela rasket med sansserifer.

Ingen bestämd åsikt? Tur att du inte sitter i Kulturrådet, Malte!

Allvarligt talat. Utan att förlora sig i juridiska detaljer är K-rådet, som Malte antyder ovan, ett beslutande snarare än ett verkställande organ. Allt annat är som Carl Lidbom skulle ha sagt trams. Ville man ha gett "De grekiska tragedierna" utgivningsstöd så hade man gjort det, punkt. Nu ville man inte det, och då gjorde man inte det. Konstigare än så är det inte.

Vem som egentligen hävdat konspiration vet jag inte riktigt. Jag avslutade mitt första inlägg (ovan) med den skämtsamma synpunkten: "Konspiration eller ej; för jäkligt är det i alla fall." Möjligen är Edenborg själv i sin förståeliga besvikelse inne på någonting sådant. Och visst, begreppet kan måhända definieras från fall till fall.

Sansseriferna verkar f.ö. dumma.

Tror inte att det är någon här som vare sig försvarat sansseriferna eller som är aktiv motståndare till förord, faktiskt…

Att Edenborg hävdar att det är en Bonnierskonspiration ingår så klart i Vertigos marknadsföringsstrategi, så det får man ta med en nypa salt.

Jag citerar ur Kulturrådets villkor för stöd till klassikerutgivning:

"Utgåvan skall vara textkritiskt tillförlitlig samt försedd med informativa och kompetenta förord och kommentarer."

I de allmänna villkoren för litteraturstöd står dessutom:

"Boken skall vara av god kvalitet ur såväl bokteknisk som redaktionell synpunkt."

Vilken passion de där sansserifferna väckt hos dig, Pyret! Men den väsentligaste punkten torde ändå vara denna, som tydliggör att kriterierna inte är absoluta, utan relativa:

"Bedömningen sker i konkurrens med övriga sökta titlar. Ungefär 50 procent av ansökningarna bifalls."

Alltså: Om de titlar som beviljats stöd (jfr t ex den här diskussionen) är mer kulturellt värdefulla än Tragedierna, har K-rådet fattat ett riktigt beslut. Om inte, ett felaktigt.

Efter att nyligen ha läst om de första boktryckarnas heroiska nit känner jag inget medlidande med de av deras efterföljare som fiskar efter bidrag, lika lite som jag tycker synd om de författare som klagar över ett bristande socialt skyddsnät för deras yrkesgrupp. 1500-talets boktryckare var nöjda om deras alster inte brändes på bål, att be ordningsmakten om veckopeng föll dem knappast in. Och då jag dessutom just nu avslutar en kurs i bland annat typografi vill jag, med den nyblivne expertens självgodhet, uttrycka min bestörtning över Vertigos amatörmässiga bruk av Sans serifer till brödtexten. Hela texten blir på det viset en enda lång rubrik. Och varför gjordes inte volymen komplett med samtliga dramer? Bättre ålderdomlig översättning än ingen alls. Vertigos företag var lovvärt men de har sett till att klanta sig så ofta de förmår.
Jag kommer naturligtvis köpa boken ändå.

Var det inte Noam Chomsky som sa ungefär: "Den som inte tror på konspirationer är dåligt informerad" ? man behöver inte vara konspirationsteoretiskt lagd för att ifrågasätta Kulturrådets subjektivitet och korruption. Jag har hört alldeles för mycket för att förbli naiv…

Antyder du, Malte, att det finns viktigare saker att beskärma sig över än sansserifer?!

Nå, jag kan inte bedöma om Kulturrådets beslut är riktigt eller inte. Något beslutsunderlag har jag nämligen inte sett. Men det är inte heller det jag är ute efter, utan Vertigos lika tramsiga som tröttsamma konspirationsteorier. Buhuu, jag fick inget lördagsgodis av mamma för hon bara ville inte, hon är ute efter mig…

Oavsett om villkoren är absoluta eller relativa så kvarstår nämligen följande faktum: vill man håva in pengar för en med rätta kulturgärningsförklarad utgivning får man anstränga sig. Det gjorde tydligen inte Bang-översättaren. Ändå fick förlaget stålar. Djupt skumt.

Hade tragediutgivningen berikats med statens pengar hade Edenborg förlorat avsevärt i PR-värde. Den hade inte blivit nästa kapitel i den inverterade sagan om David och Goliat.

(Dock vill jag understryka att jag är en stor tillskyndare av en hel del av Vertigos utgivning. Det framgår om inte annat av mitt nom de guerre.)

Den som tror på Chomsky är dåligt informerad.

Sansserifer är skitjobbiga - typografins sansculotter (jodå, kolla gamla Majakovskijutgåvor).

Tacka vet jag Pleiadeserien - snacka notapparater! Och vilka sköna serifer, mmmmmmm… som de river…

(Eftersom alla vi män som slår också kan franska är jag inte bunden vid något modersmål.)

Tobbe: Okej, jag får informera mig lite bättre genom att kolla på CNN…

Men hörni, hörni, boken HAR ett förord, om än kort och svordomsspäckat.

CNN?

Nej, såhär skulle're va : (länken asså)

äh:

http://www.beautifulatrocities.com/archives/2005/06/in_the_future_e.html

… på tal om Hitler, vet ni vad han gillade mest av allt? Just det, böcker.

”Books, books, always books!” skrev hans ungdomsvän August Kubizek. ”I just can’t imagine Adolf without books. He had them piled up around him at home. He always had a book with him wherever he went.” Kubizek, Hitler’s only real friend in his teenage years, recalled after the war that Hitler had been registered with three libraries in Linz, where he attended school, and had passed endless days in the baroque splendor of the Hofbibliothek, the former court library of the Hapsburgs, during his time in Vienna. ”Bücher waren seine Welt,” Kubizek wrote.

(Artikel om bokälskaren Hitler länkad under Homepage)

…på tal om älska så lär AH ha haft långt gångna planer på att tillverka en sex-puppe för mannarna på östfronten:

http://www.bild.t-online.de/BTO/news/2005/05/28/hitler__se__x__puppen/hitler__se__x__puppen.html

(Man kan alltid lita på Bild-zeitung!)

Förordet i antologin är ju diskvalificerande i sig: dummare text får man leta efter. Detta sagt såg jag ändå till att snabbt införskaffa ett eget exemplar så fort jag fick nys om att den fanns: oavsett brister är den ju praktisk att ha i hyllan och använda som en (om än bristfällig) uppslagsbok. Men vill jag citera kommer jag ändå att gå till källorna, som i och med http://www.svaf.se och http://www.bokborsen.se och andra sajter faktiskt är hyfsat överkomliga - de flesta av dem. Och att publicera dessa reviderade översättningar utan att berätta exakt vad som reviderats är urbota dumt … hur ska vi kunna lita på utgåvan?

Det är svårt att odla ett utanförskap - det är smått ironiskt att man dessutomförsöker göra det genom en sammanställning av tidiga 1900-talsöversättningar av några av litteraturhistoriens mest kanoniserade texter.