Hörru, det där var väl allt annat än ett faktum. Dessutom oerhört styrt av ideologiskt tänkande.

Men, jag håller som sagt med om dina rent ideologiska ståndpunkter (att det vore bra med en reell möjlighet till kommunikation genom ett gemensamt språk).

Däremot är jag tveksam till att ett sådant språk någonsin funnits, någonsin kommer att finnas, eller allra minst: finns just nu.

Och hur ett samhälleligt perspektiv är det viktigt att fråga sig själv om nyttan av ett sådant.

Faktumet, om något, är just att folk pratar olika. Det går det nog inte att göra särskilt mycket åt.

Och därför, om man istället försöker förhålla sig pragmatiskt till det hela, är det väl mer intressant att diskutera (som språkforskarna du, förvisso delvis med rätta, kritiserar) varför förortssvenska (till exempel) måste besudlas med de konnotationer som den påtvingas just nu.

Men den diskussionen blir ideologisk på ett sätt som jag verkligen inte har lust att befatta mig med.

Jag nöjer mig istället med att konstatera att det kanske är oundvikligt att det finns ett språk för eliten, och ett annat för de andra. Varken mer eller mindre, och att andra åsikter ofrånkomligen ter sig som ideologiska, vare sig man vill eller inte.

Men bland de forskare som klokt nog också insett detta (och det är i sanning inte alla!) finns det olika sorter. De jag, lite övergeneraliserat, angrep i förra inlägget är de som använder denna viktiga insikt inte till att söka nå nya insikter utan som ett försvar för sin egen verksamhet: att bekräfta de egna politiska (eller på annat vis ideologiska) teserna till varje pris. Vaddå, allt är ju ändå ideologi - anything goes!

Nej, Rinkebysvenska kan inte sägas vara ful eller dålig, annat än på rent estetiska grunder möjligen; men det är en helt annan sak.

Vad man däremot kan slå fast är att den som saknar möjligheten att använda andra språkregister än de förtssvenska har sämre chanser att vinna inflytande: över sitt eget liv, över politik, över offentliga samtal. Medan, naturligtvis, den språkliga kameleonten klarar sig bättre. Språk är makt och klassresan förutsätter goda språkkunskaper.

Det är den punkten som en och annan folkbildare och språkvårdare tycks glömma bort, i sin iver att ingjuta alla människor språkligt självförtroende. Det är djupt tragiskt, ett stort maktproblem.

Återigen: rinkebysvenskan är inte sämre, mer primitiv eller fulare än någon annan språkvarietet i det här landet. Men man måste våga inse dess diskursiva begränsning.

Minnesvärd också för att han i marginalen till en dålig recension lär ha antecknat något i stil med (här kanske någon germanist kan fylla i detaljerna?) "Det jag skiter är mera intellektuellt än vad kritikerna skriver" - ett citat helt i klass med Goethes "Han kan slicka mig i arslet".

Ah, den stora klassiska traditionens odödliga mästare!!! Darra i vördnad…

Tobbe & Joakim: Tur att du är så lärd, Tobbe … Annars hade jag tänkt föreslå att jag visst kunde namnge några kvinnliga kompositörer i stil med Mozart och Beethoven om herr Lindengren i sin tur kunde tänka sig att vaska fram motsvarande mängd 1700- och 1800-talsfäder som varit pappalediga med tio barn.

Malte, din tuffing!

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=121&a=220152