Céline och Semmelweis
Det vetenskapsteoretiska favoritexemplet Dr Semmelweis (han med barnsängsfebern) är aktuellt i en ny översatt biografisk bok. Dem som är roade av kuriosa vill jag passa på att även tipsa om en av historiens kanske mindre vederhäftiga vetenskapliga verk, nämligen författaren Célines medicinhistoriska avhandling om samme Semmelweis. Den inleds storslaget och inte helt sakligt: "Mirabeau criait si fort que Versailles eut peur." För att sedan fortsätta med en passionerad skildring av den missförstådde doktorns öde, som förstås går väl ihop med den egna pessimistiska världsuppfattningen. Mindre intresserad var Céline av faktakoll, vilket medför att de flesta sakuppgifter i boken (årtal etc) är felaktiga. – När vi ändå är inne på Céline vill jag påminna förläggare och andra i läsekretsen om att stora delar av dennes verk fortfarande är oöversatta till svenska och att C G Bjurströms klassiska översättningar faktiskt inte är särskilt rättvisande (vilket jag skrivit mer om i en essä i OEI 9-10/2002, och vilket för övrigt även diskuterades i C G Ekerwalds Céline, liv och tänkesätt [Ad Libris, Bokus] från 2003).
6 kommentarer till "Céline och Semmelweis":
Kära Malte.
Jag har läst franska i skolan i sex år. Alltså fattar jag ingenting. Var god översätt åtminstone de korta franska citaten till ärans och hjältarnas språk!
Resa till nattens ände ligger sen ett tag i färsk pocketupplaga på mitt bord. Trist om översättningen är dålig, men vad man inte vet skadar inte så jag ska förtränga det.
David | 2005-06-17 kl 16:35 | #
Jag översätter när jag är på humör för att översätta.
Och att kalla Bjurströms översättning dålig är inte helt rätt. Den är absolut värd att läsa, men man bör inte bilda sig en uppfattning om Célines stil enbart utifrån den. C:s stil på franska är mycket speciell, men betydligt mindre yvig och gatpojksaktig än vad B vill ha den till.
Malte | 2005-06-18 kl 1:57 | #
Nu svävar jag ut lite, men när översättning ändå kom i skrift kunde jag inte låta bli att tänka på en fundering kring ett recensionsfenomen jag ofta sett.
När en recensent skriver att en översättning är bra, är det svenskan som bedöms då? Det kan vara en bättre text på originalspråket, men det är svårt att veta för de flesta recensenter. Ändå verkar det vara en vanlig kommentar, om inte en klyscha. Varför?
Johan | 2005-06-18 kl 16:38 | #
Det där påminner mig om att jag faktiskt har lovat att skriva en text om översättning och kritik nu i sommar. Men i korthet: Om en recensent typ i en bisats skriver "…i NN:s utmärkta översättning…" eller ngn annan variant av det Johan beskriver, så betyder det normalt att recensenten inte alls har jämfört med originalet, och därför egentligen antingen inte borde kommentera översättningen överhuvudtaget, eller vara tydligare med vad det är han/hon egentligen menar.
(Och ja, det är en synnerligen irriterande recensionskliché. En som jag hoppas att jag själv sällan gjort mig skyldig till.)
Malte | 2005-06-18 kl 17:22 | #
Nej nu! Detroniserar du kommandokungen? Såsom icke franskakunnig har jag endast läst Celine i Bjurströms översättning, och om originalet skiljer sig från översättningen vägrar jag tro att det är bättre (originalet, alltså). Om kartan och terrängen inte överensstämmer är det kartan som gäller.
Joakim Lindengren | 2005-06-20 kl 9:36 | #
Mirabeau skrev f ö själv en del böcker innan han blev revolutionär: Erotika Biblion t ex, och en handbok i hur man varierar kärlekens fröjder samt en handfull andra libertinska mer eller mindre pornografiska verk.
Det är tunt numera med f d pornografer i ledande samhällspositioner. Men det kanske är bra? Hur stor är skillnaden egentligen mellan den där amerikanske ministern som klädde på statyerna i senaten häromåret och svenska ministrar som lagvägen vill stoppa "sexualiseringen av samhället"?
Innan man vet ordet av är det dags att ta fram kjolarna, eller byxbenen till bordsbenen igen.
Tobbe | 2005-06-20 kl 11:27 | #